Pauline på Gästgivaregården

Om några timmar så läggs ett telefonsystem ned.
NMT450 som Telia drivit sedan 1 oktober 1981 går i graven för att PTS tillstånd går ut.
Jag som under många år av mitt yrkesverksamma liv haft anknytning till detta system
gråter en stor tår och känner att det är många minnen som är förknippade med NMT450.

Så när alla andra skrattar och skålar så tänker jag på de sista entusiasterna som hållit
kvar vid detta system och som nu kanske står utan att fungerade mobilsystem.
Telia har ju inte hunnit bygga ut GSM till full täckning och andra operatörer har inte haft
tillräckligt intresse. Om man sätter GSM där NMT450 funnits så betyder inte det att
täckningen är likvärdig för det digitala systemet är ju 1: a eller 0:a, bra eller dålig täckning.
Med NMT kunde man göra sig hörd fast bruset var otroligt, GSM bröt direkt på samma plats.

Den första generationens bärbara (släpbara) telefoner går alltså i graven inatt.
Ni som minns vet att det var dessa telefoner som hade riktnummer 010.

Snart ska jag väcka 18-åringen för årets DN-tävling har kommit.
Jag har redan förberett mig med en lista på alla Gamla Stans gator
och boken "Gamla Stan - historia som lever".
I år är det blindfönster som ska hittas. Det är bara Lars Epstein som
håller i tävlingen i år det brukar ju vara han som fotograferar och
Martin Stugart som skriver.
Det är svårare i år helt klart - vissa ledtrådar är nästan omöjliga.
Det blir väl ingen resa in idag utan vi tar väl och snackar ihop oss
och åker imorgon.
Vi har aldrig vunnit trots att vi nästan alltid haft alla rätt ända sedan
första gången vi tävlade genom att leta kyrktorn.
Förra året var vi snabbast in med svaret men det hjälpte inte, vi hade
otur i lottdragningen. Då fick vi faktiskt svarsmail från Martin Stugart
att om det funnits ett snabbhetspris så hade vi definitivt vunnit det.
Vi brukar vara väl förberedda med karta, lista över gatorna, den kopierade
tidningssidan samt våra förslag på svar.
Dottern har faktiskt lärt sig hitta i staden genom denna tävling. 

Jag trodde jag lyckats ta livet av alla fruktflugor men de kom tillbaka.
Jag har sån där blandning stående i en burk på bänken så att de ska
bli sugna och drunkna.
 De gillar jorden på mina amaryllisar och hyacinter också de rackarna.

Ute regnar det och är grå-dystert.
Nyss såg jag en hurtig skidåkare åka förbi - på rullskidor.
Det är synd om alla ungar som vill vara ute på lovet för det är inte mycket
väder för det - mest inomhus aktiviteter och det blir man inte så frisk av.
När det är som mörkast behöver man vara ute i dagsljuset en stund för
att få sitt D-vitaminbehov tillfredsställt sägs det.
Inte så lätt om det inte är ljust ute.

Nu har jag kämpat med min hemtenta så länge och får inte till det sista.
För de två första uppgifterna har jag fått till ca två sidor/uppgift men för
den tredje blir det bara 1 1/2 fast det minst måste vara 2.
Eller så får jag brodera ut någon av de andra mer för det ska ju vara 6-8
sidor totalt för alla tre uppgifterna.
Den tredje uppgiften lyder så här:

Vad stod den heliga Graal för under medeltiden, enligt Barber, och hur förklarar
han intresset för den/det? Lyft sedan fram de viktigasteförändringarna som
aristokratin och riddarna genomgick under 1100- och 1200-talen, enligt Crouch,
och diskutera hur detta speglas i den littertur som Barber använt.

Hur fasen kunde en av studiekamraterna säga att denna tenta var lätt?
De andra två uppgifterna var nämligen inte så där helt lätta heller.

Bara jag blivit klar med denna så kan jag ge mig på det sista på släktforskar-
tentan. Den skjuter jag ju framför mig för jag har lite längre tid där.
Usch jag vill bli färdig nu så att jag kan läsa böcker som intresserar mig.
De ligger där på bordet och skriker på mig:

LÄS MIG!, skriker de och jag vill inget hellre.

Nu har jag hört att svenskarna är ovanligt pigga på att byta namn.
Man vill inte heta vanliga sonnamn och det har väl funnits stunder
när jag varit beredd att hålla med.
Med alla möjligheter att hitta folk på nätet är jag så tacksam att jag
inte har ett ovanligt efternamn det räcker med förnamnet.
Är det så att man tycker att man inte sticker ut tillräckligt om man
heter Andersson och Pettersson utan vill heta Måntroll och Draköga.
Om det hos mina förfäder hade funnits ett gammalt släktnamn så
skulle jag kanske tänka på att byta till det, kanske något gammalt
vallonnamn men det ena finns folk som heter och då får man inte
ta det hur som helst. Det andra som är utdött är så svårstavat så
där avstår jag.
Min man har ju minst fem egna vallonnamn att välja på så han vill nog
inte byta till något av mina så vi får väl heta vårt gamla sonnamn som en
gång var ett patronymikon dvs det fanas en gång en son till XXXX som var
den förste med detta namn men han var född 1817.
Det innebär att min mans släkt tidigt antog patronymikonet som släktnamn.
Min fars namn som jag övergav för mer än 27 år sen var ovanligare och ett
namn som överlevt på kvinnosidan i två generationer så kanske jag borde
ha behållit det men det  är väl sent nu. Dessutom blev jag retad för det i
skolan när jag växte upp, så det var mig inte så kärt.
Kan man jävlas så gör man säkert det om bara viljan finns - de fick mig faktiskt
att avsky mitt eget efternamn de där gamla klasskamraterna.

Jo så säger man fortfarande mitt i julnatten.

Just hemkommen från Julnattsmässan och
fortfarande lite pigg sitter jag här.
Fast jag sov dryga två timmar innan jag gav
mig iväg med make och storprinsessa.
Nu ska jag sova några timmar innan det bär
av till ottan för att höra på lillprinsessan.

Imorse vaknade jag tidigt - riktigt tidigt av att det kändes konstigt
i kroppen. Någonstans inne i brösttrakten mellan vänster
skulderblad och bröstets framsida. Där stack det till var 3-5 minut
och trots att klockan var 02.30 kunde jag inte sova vidare.

Nej det är inte fel på mig tänkte jag och slog på radion.
Lyssnande på de trevliga programledarna låg jag i sängen och
kände hur jag blev mer och mer orolig. Helt plötsligt slutade det
att hugga och sticka, istället så drog det från två håll ungefär som
jag hade en gummiband där man försökte dra ihop mig från två håll.
Någonstans där man väl har sitt hjärta kändes det värst.

Kl 06.00 gick jag upp och läste tidningen och vankade runt som de
gamla isbjörnarna på Skansen.

Det är inte fel på mig, det är inte fel på mig, det är inte fel på mig for
det genom huvudet hela tiden när det konstiga kändes.
Jag kände mig snurrig och lite lätt illamående och väckte maken.
Sen ringde jag sjukvårdsguiden som tyckte jag skulle åka till SÖS.
Jag väckte ungarna och bad den äldsta skjutsa den yngsta istället
för mig någon timme senare och sen satte vi oss i makens bil.

Väl framme så gick jag in själv medan han åkte hem.
På sjukhuset tog man ett EKG och sa att det nog inte var hjärtat men
mitt blodtryck var högt - jag som brukar ha lågt.
Sen fick jag vänta i 40 minuter, så fick jag ligga en stund till en vampyr
kom och tog blodprov. Jag höll på att svimma förstås och den gulliga
sköterskan som inte var en vampyr fick istället leka upptäcktsresande
för att hitta något kärl att sticka i.
En läkare kom efter ytterligare 20 minuters väntan. Hon förhörde mig
om hur jag mådde, om jag röker eller har rökt samt om alkoholvanor.
Sen klämde hon mig på magen och bröstet samt lyssnade på mig.
Jag hade ont i mitten vid vänster sida av bröstet och nere vid magen
också men bara när hon klämde.

Det skulle tas ett leverprov också med en del av blodet som man tagit
av mig. Hur många rör man tagit vet inte jag, för jag tittade in i väggen.
En annan sköterska kom och kollade blodtrycket igen, nu var det mera
normalt än tidigare men inte så lågt som det brukar.

Efter ännu en timme kom läkaren tillbaka och sa att alla värden var bra
men att det nog var muskulärt.
Nu är jag hemma sedan flera timmar efter att ha gått från sjukhuset tills
jag mötte makens bil. Det blev en 25 minuters promenad.
Det känns fortfarande mitt inne mellan bröstet och skulderbladet som nån
drar i det där gummibandet.

Nu vet jag att det inte är hjärtat i alla fall men jag fryser så väldigt.
Fast jag har ju inte sovit så mycket inatt.

Idag klarade den yngsta dottern teoriprovet hos Vägverket.
Nu får vi bara vänta medan hon kör färdigt - fast det tar nog mer
än en månad skulle jag tro.
Hon har ju landsvägskörningen kvar bland annat men halk- och
riskkörningen på Gillinge är ju klar sedan några veckor tillbaka.
Hon var jättenervös i morse men jag visste att hon skulle klara
sig, så väl förberedd som hon var.
Hennes förberedelser har resulterat i att maken och jag har
gnuggats grundligt i teori, nya vägmärken och ekokörning.
Vi har också fått peka ut allt under huven och redogjort för var
man fyller på vad i de olika behållarna.
Nog så nyttiga påminnelser.

Min femåriga systerdotter skulle efter deltidsförskolan gå med
sin dagmamma och några barn till för att fira en födelsedag.
Vid övergångsstället stannade bussen och barnen började gå.
Då fick hon för sig att stanna och vinka till sin mamma.
Vid sidan av bussen som stannat kommer då en tonårspojke
på cykel och kör på den lilla tösen. Hon far i en båge och landar
på ryggen med huvud i riktning mot asfalten.
Födelsedagspresenten i den tjocka ryggsäcken och hennes
kapuschong på den nya overallen hindrade huvudet från att träffa
asfalten och det sträcker sig förhoppningsvis till blåmärken och
chock för den unga damen. Ja och en överkörd fot förstås.
Cyklisten försökte smita men honom tog min syster tag i och
avtvingade och namn och adress. Busschauffören och flera andra
vittnen lämnade också namn och adress.
Det är olagligt att köra om den som stannat för att släppa över
gående och det är även olagligt att smita. Om gossen är under
15 år så är han inte straffmyndig men förhoppningsvis har han
lärt sig en läxa.

Den lilla prinsessan har också lärt sig att man inte stannar upp
på ett övergångsställe och vi får fira jul med henne hemma.
Tänk om inte ryggsäcken varit packad med en present och om
den nya overallen inte haft en så tjock kapuschong.
Tänk också om den unge mannen haft ett tyngre fordon...
De nya stövlarna räddade nog foten också men hon har ont i
örat och säger att hjulet nog träffade henne där.

Jag blir så trött över alla dessa människor som kommenterat
på min blogg på engelska.
Det gäller det jag skrivit om Guld i Uppland.
Antalet kommentarer som jag raderat sen i juli överstiger mer än 50.
Bara den senaste veckan har det kommit 5-8 om dagen.
Jag har ändrat min kommentarsmöjlighet till att jag ska godkänna
kommentarer innan de publiceras och ändå är det massor som ligger
överst varje gång jag loggar in.
Alla är kommentarer på just den dagen, jag bytte rubrik nämligen och
ändå kommer de där med fåniga kommentarer som inget betyder.
Nu har jag raderat den dagens inlägg så då finns det inget att kommentera.

Så nu ska jag se om jag slipper dessa eländiga kommentarer.
Återkommer de så ska jag börja samla alla adresser.
Kan man publicera dem månne eller är det just vad de vill?

Jag hörde för en stund sen hur man på nyheterna tog upp att Handelsbankens kunder
fått mail med försök att få dem att lämna ut kontouppgifter.
Jag har inget konto på Handelsbanken men har givetvis också fått ett mail.
Tack och lov är det så uppenbart att man aldrig från en bank skulle uttrycka sig så här.
Jag skulle aldrig lämna ut mina uppgifter om jag fick ett mail och definitivt inte om mailet
lyder som nedan. Undrar om bedragarna förstår hur klantigt de uttryckt sig. Jag har givetvis
tagit bort länken så att ingen frestas att trycka.


Svenska Handelsbanken AB begås till och att underhålla en kassaskåpmiljö för dess community
av vårt personligt, & affären customer.
som ser till ditt skydd, har vi nu blockerat tar fram till dina konton. Du behöver nu att nollställa din security.
som du ska inte får tillträde till dina konton, tills du har gjort this.

To nollställde din säkerhet. Behaga klickar Here för att nollställa ditt on-line tar fram..

Idag var jag ute i Arninge en sista tur innan julen.
Det var ett tappert gäng som också fikade tillsammans.
Väldigt trevligt avbrott i alla turerna bland kyrkböckerna.
Nästan alla jag skulle hitta flicknamn på fann jag och
även alla som skulle letas upp i dödböcker.

Detta är för släktforskarkursen jag har att utföra men jag
hann också kolla upp lite annat som inte har med studierna
att göra.

T ex kollade jag i födelseboken för Nicolines mamma.
Så nu vet jag vilken adress hennes mormor stod skriven på
när dottern föddes. Det kändes extra aktuellt idag.

Efteråt åkte jag hem en sväng till min mamma.
Det skulle bara bli en stund men stunder kan vara olika långa.
Den var inte lång kändes det som för tiden flög iväg och när jag
kom ner i garaget så var det nästan bara min bil kvar.

Det har varit en lång dag och snart ska jag somna över den sista
boken vi läser för medeltidskursen, "The birth of nobility".
För den som har svårt att sova rekommenderas den boken speciellt.

Till er som brukar kommentera på min blogg.
Eftersom jag får så många konstiga kommentarer på engelska
så har jag beslutat mig för att göra som Nina och godkänna de
kommentarer som ska publiceras.
Det är en sak jag skrev om Guld i Uppland som får ca 10 kommentarer
varje dag numera. Det är numera uppe i över 150 kommentarer
som har kommit på den sidan och de är alla irrelevanta för ämnet.

Därför har jag beslutat mig för att tills vidare lägga in ett krav på
godkännande av mig på alla kommentarer. 

Mamma är hemma igen eftersom vätskebalansen är OK igen.
Ett halvt dygn efter att hon kommit hem så var hon på återbesök på
S:t Eriks sjukhus för att kolla upp hur ögat återhämtat sig efter
starroperationen. Nu hade de även korrigerat närsyntheten.
Med nya glasögon kan nog detta bli riktigt bra.
När hon fick läsa med rätt sorts glas så såg hon rader på tavlan som
hon aldrig förr har sett på syntesttavlan. Hon hade blivit så glad att hon
grät av glädje.
Då frågade läkaren om hon ville operera det andra ögat - nästa vecka.
De hade tydligen fått ett återbud och hon råkade komma in lagom och på
så sätt sparade sjukhuset tid och hann få in en patient på ett snabbt vis.
Det innebär att hon till nyår troligen kan gå och prova ut nya glasögon.
Förhoppningsvis kommer hon att se på sin omvärld med nya ögon sen.
Bara detta att hon kan se sina barnbarn uppträda utan att gissa vilken
det är på scenen som är hennes barnbarn.

Det är myckot om mammor just nu!!

Igår blev min mamma kallad till sjukhuset för hennes värden var helt galna.
De har kollat dessa värden om och om igen men inte förstått vad som är fel.
De behöll henne över natten och hon ska troligen vara kvar en natt till.
En av mina systrar ringde nyss och sa att det tydligen är fel på saltbalansen
i hennes kropp. Tillräckligt med vätska går inte ut trots att hon tar vätskedrivande.

Nu får vi förklaringen till hennes otroliga trötthet de senaste veckorna.
Hon somnade till och med under starroperationen och hos tandläkaren.

Om någon kan vara vänlig och tänka lite extra på min mamma så skulle
jag uppskatta det väldigt mycket.

Jag noterade att brevlådan stod snett i måndags men hann inte kolla den
i mörkret på kvällen. Även i tisdags var det mörkt och sent när vi kom hem
efter dotterns konsert.
Jo den stod snett!!! Det såg jag i dagsljuset innan jag for hemifrån igår morse.
Det var märken efter att någon kört på den.
Idag när jag kom hem och det var ljust undersökte jag den närmare.
Det är tredje gången vår brevlåda är påkörd sedan juni förra året.
Jag vet absolut vem jag misstänker men hon märker inte om hon kör på
och nekar om hon inte ses vid tillfället.
Hon har ju kört ned minst två andra brevlådor varav en två gånger.
Om grannarna tvärs över gatan har en gäst som bara ska kliva ur en bil kan
denna dam inte vänta utan ska absolut klämma sig imellan den bilen och
vår brevlåda. Jag gissar att det inträffat igen.
Om ingen har sett att hon kört på brevlådan har vi ju inga bevis men är samtidigt
ca 1000 kr fattigare för det är vad en ny låda kostar.
Åtminstone om man ska ha en en stor och låsbar.
Fast vi fick ju vår lilla på stolpe nedkörd också.
Att köra på brevlådor och inte ge sig till känna är väl smitning?

Jag blir så ilsken - fast var hjälper det, tanten nekar ju ändå.
Undrar om hon skulle märka om hon kör på ett djur eller ett barn...

Johannesbergs slott - där sov jag inatt.
Jag sov som en uträknad boxare från 23.00 till 05.00.

Det ligger i Uppland men i Stockholms län på gränsen till Uppsala län.
Alldeles bredvid Gottröra som väl är mest känt för två saker.

Miraklet 1991 då alla ombord på SAS-planet överlevde kraschen även om
vissa var illa skadade. 
Dessutom har vi Botulf från Gottröra, bonden som på 1300-talet dömdes till
döden som kättare eftersom han inte ville ta nattvarden.
Han ville inte äta Jesus, sa han, och om vinet och oblaten förvandlades till
Jesu kropp; hur långt räckte denna kropp?

På denna plats gick även segelleden till Uppsala, fast där kan man ju inte segla idag.
Vi fick även en förklaring till att det heter Trälhavet utanför Vaxholm och Österskär.
Där dränktes de trälar som inte längre behövdes när båtarna transporterats dit de skulle.
När vi fick höra detta sa chefen halvtyst, "dåtidens TSO". Vi som satt närmast skrattade
men det var inte utan att det kändes som ett uns av sanning.
TSO är där våra övertaliga kollegor hamnar istället för att få sparken.

Maten var utmärkt och jag som tycks ha lite svårt att tåla allt helt plötsligt, fick specialkost.

Idag håller jag på att ta fram alla adventsljusstakar och stjärnor.
Hos den äldsta dottern har jag försökt att få sätta upp en stjärna i
hennes rum i flera år. Hon störs av ljuset säger hon så det har varit
nobben länge. I år frågade jag inte ens men då sa hon häromdagen
att hon kunde tänka sig en adventsstjärna i sitt fönster - en SVART.
Nu är ju trenderna såna att det finns svarta att köpa så det gjorde jag.
Nu har jag letat timer, förlängningssladd, upphäng men det fungerar inte.
Det får vara till imorgon.
På framsidan har jag virat granimitation med lampor på bägge trappräckena.
På baksidan har den gröna granen i ljusslang kommit upp på väggen.
Utomhustimer finns och förlängningssladdar till alla platser men jag saknar
några innan jag blir riktigt klar.
Jag fick dock ge mig i mitt spring till förrådet för regnet piskar ner och vinden
tar i så att man tappar andan.
Jag bara tänker på hur det skulle vara om det varit ett par minusgrader.
Då hade det varit snöstorm.
Den stora dottern har jobbat på kyrkans julmarknad idag och ska göra det
imorgon också, liksom på den sena gudstjänsten.
Den yngsta ska väl spela med orkestern i centrum imorgon så hon övar
"Tomtarnas vaktparad" som bäst.
På kvällen ska hon sjunga solo under en konsert med en gosskör.
Kören leds av hennes fd lärare i musik och hon känner att det är stort att ha 
blivit ombedd att sjunga solo. Det innebär att hon inte kan spela med orkestern
i en annan av kommunens kyrkor - för den konserten börjar samtidigt.
Imorgon kommer jag alltså att vara i kyrkan två gånger och jag har även erbjudit
mig att hoppa in på julmarknaden.
Fast då måste jag ha hunnit läsa mina 31 sidor om "den heliga Graal" först.