Pauline på Gästgivaregården

Min mans storebror är omgift med en trevlig kvinna som vi kan kalla Aurora.
Auroras dotter i förra äktenskapet har en liten dotter som ska döpas till helgen.
Hon har då bett min yngsta att komma och sjunga på dopet.

I doppresent ska flickan få en antavla och jag har gjort en del av forskningen förut
men de sista uppgifterna letar jag desperat efter.
Jag hade ingen uppgift om när min svägerskas morfars far dog vilket måste vara i
intervallet 1910-1945. Jag vet inte var han dog så jag chansade på att någon annan
hade skickat in den uppgiften på DIS. Jag hittade honom hos någon uppgiftslämnare
och skulle därför kolla vem denna uppgiftslämnare var. Det var JAG.

Jag hade alltså min svägerskas anfader i min egen forskning sedan 2004 trots att
jag hittat honom för tre månader sedan. Det visade sig att han låg dubbelt inlagd och
att han var kusin till min mans morfars far. Jag hade lagt in honom som kusin men
aldrig följt upp om han hade fått barn.

Man brukar ju säga att folk som är gifta med varandra inte är släkt - men min svåger
och hans hustru är faktiskt femmänningar.
Vad världen är liten ändå...

Jag har köpt en vattenmojäng till men innan den kan komma på plats måste jag flytta
på statyn som jag fick i födelsedagspresent för några år sedan.
Ja faktiskt är det ganska många år sedan - var det 1997 eller 1998?
Den är nog ganska lätt att flytta men där den ska stå måste jag gräva bort den eländigt
stora plymspirea som tar över trädgården mer och mer för varje år.
Den ska bort nu i alla fall.
I hålet ska jag fylla upp med lite av min kompostjord och en del av det jag ska gräva upp
för det nya vattenspelet. Just nu kämpar jag i alla fall med att få bort rötterna till spirean.
I hålet runt omkring tar jag bort jord och sand som blir en sorts topdressing för gräsmattan.

Dock blir ju varje hål som jag gör en sorts lek - en sorts utgrävning.
Inom mig finns en önskan att ägna mig åt utgrävningar på riktigt och igår hittade jag en glasbit.
Inget märkvärdigt alls bara en sån där rund sak som tycks ha varit ett sigill på en ölflaska.
Kanske 1920-1940 någon gång. Jag vet inte om sådana sigill fanns senare.
Det satt förr uppe nästan vid halsen på flaskan. Flaskan i övrigt är borta det är bara detta runda
sigill med lite vassa glaskanter på baksidan.
När man tittar på sigillet som jag sköljt av men inte tvättat helt rent står det

                                                              N 3
                                                           SÄND
                                                            KANS

Åtminstone tolkar jag det så, jag har försökt lägga ett papper på och knugga med blyertspenna
men det blir inte bra.
Snart ska jag ut och fortsätta gräva, jag gav upp igår när jag fått ett par omgångar jord i ansiktet
- det krasade mellan tänderna och dessutom hade jag myror som bet mig i nacken så att det sved.

Undrar bara om jag inte kan skilja på ungarna ... Jag fick i alla fall inte med den yngsta
utan istället den äldsta. Varför det blev så vet jag inte men jag kan ju gissa - det finns en
nyfunnen vän som lockar häruppe.
Den yngsta däremot tyckte det var kul att stanna en dag till.

Hon sjöng förresten så fint på sitt kusinbarns konfirmation, sen var det en liten låt till där
hon både sjöng och spelade fiol- fast inte samtidigt.

Jag hade lite strul med min bärbara dator, den viktiga med släktforskningen på.
Datorn var bättre begagnad redan 2004 när vi läste in min forskning på den.
Jag skulle få lite hjälp med det som strulade, en Windowsuppgradering som sa
att mitt program inte äkta.
Det gick att fixa men det hela slutade med att jag köpte en ny dator.
Eller snarare en urblåst som fått nya program ungefär som den gamla. Fast den nya är
bättre och kraftfullare.
Nu sitter jag här hemma och vet inte hur jag ska få mitt släktforskarprogram att fungera.
Kanske skulle jag försöka sova istället för maken kommer ju hem imorgon och kan jag
ju få hjälp med det jag inte klarar själv.

Själva henkomsten var inte kul fast vi visste ju redan att några idioter varit i farten inatt
och förstört vår brevlåda. En granne hade SMS:at ett meddelande.
Två rejäla fotavtryck från två välriktade sparkar som hade fått luckan att bågna och en siffra
att lossna delvis. Hela infästningen i marken var loss också.
Alla grannar på vår sida hade fått påhälsning av puckona och flera hade fått ägna dagen
åt att gjuta fast brevlådorna.
En fot hade också hittat vägen på registreringsskylten på den av våra bilar som fanns på
tomten. Någon hade varit på balkongen/altanen och slitit ned fasadflaggan från sin stång.
Tagit fram dynorna ur dynboxen och kastat dem på gräsmattan.
Vält min skottkärra sparkat iväg plastkorgarna som innehöll ihopsamlat ogräs samt vält
vasen på bordet och kastat iväg en stol.
Det som hade hänt på balkongen/altanen hade inte grannarna sett.

Detta är första gången som hela familjen är borta tillsammans sedan 2000 och jag hade
fixat med både lampor och radio på timer innan jag åkte och ändå får det inte vara ifred.
Jag kände det på mig innan jag åkte och det var bara tomt 53 timmar.

Visst hade det kunnat vara värre som en äldre dam sa men jag tycker det är illa nog.
Kanske tur att jag inte var hemma...
Det har varit bråkigt tre helger i rad på vår gata, puckon som drar sin väg från en plats som
blivit tillhåll nu under sommaren.
Alla värdesaker hade vi låst in ett värdeskåp ifall det skulle bli inbrott men man tror ju inte
vandaler ska härja så här.
Min födelsedagspresent -stenen med blått vatten hade de dock inte rört - men den står vid
uteplatsen och dit hade de inte tagit sig.


Imorgon ska jag jobba och dessutom maila demen som rapporterar brott och bråk i kommunen.