Kvällspromenad på Lilla Essingen
Vid 19-tiden samlades ett litet gäng för att gå en guidad tur.
Turen leddes av ordföranden i Essingeöarnas hembygdsförening.
Hans gamla tax följde med.
Det var en intressant tur som bara kostade 30 kr att delta i.
För detta fick vi nästan 2 timmars promenad och mycken kunskap.
Det var Wennergren som nämndes och jag som nyligen varit på
Häringe slott som han ägt.
Vi fick höra mycket om Lux- och Primusfabrikerna och om alla broar.
Vi passerade den sidan som jag åkt förbi med sightseeingbåten.
Då fick jag veta att det gula lusthuset tillhörde Klastorps gård.
I det lusthuset hade Strindberg sovit en natt - ständigt denna Strindberg.
Hur var det nu igen?
Jo i Ösmo kyrka hade han ju predikat som tonåring och i Gustavsberg
hade han suttit på värdhuset och skrivit "Leka med elden" bara för att
nu dyka upp även i Klastorps lusthus.
Lite längre fram på Kungsholmssidan låg Adolfsberg där ägaren till
Operakällaren haft grisuppfödning på 1880-90-talet.
Vi avslutade snett nedanför Montebellogatan - vackert berg.
Jojo de hade vackra namn på en del hus på Lilla Essingen när
detta var landet och tillhörde Bromma socken som inte var en del av
staden. 1916 hade bromma kommit att tillhöra Stockholm men
inte förrän 1943 blev Essingen en egen församling.
På tisdag är det promenad på Stora Essingen - kanske ska jag gå då.
Turen leddes av ordföranden i Essingeöarnas hembygdsförening.
Hans gamla tax följde med.
Det var en intressant tur som bara kostade 30 kr att delta i.
För detta fick vi nästan 2 timmars promenad och mycken kunskap.
Det var Wennergren som nämndes och jag som nyligen varit på
Häringe slott som han ägt.
Vi fick höra mycket om Lux- och Primusfabrikerna och om alla broar.
Vi passerade den sidan som jag åkt förbi med sightseeingbåten.
Då fick jag veta att det gula lusthuset tillhörde Klastorps gård.
I det lusthuset hade Strindberg sovit en natt - ständigt denna Strindberg.
Hur var det nu igen?
Jo i Ösmo kyrka hade han ju predikat som tonåring och i Gustavsberg
hade han suttit på värdhuset och skrivit "Leka med elden" bara för att
nu dyka upp även i Klastorps lusthus.
Lite längre fram på Kungsholmssidan låg Adolfsberg där ägaren till
Operakällaren haft grisuppfödning på 1880-90-talet.
Vi avslutade snett nedanför Montebellogatan - vackert berg.
Jojo de hade vackra namn på en del hus på Lilla Essingen när
detta var landet och tillhörde Bromma socken som inte var en del av
staden. 1916 hade bromma kommit att tillhöra Stockholm men
inte förrän 1943 blev Essingen en egen församling.
På tisdag är det promenad på Stora Essingen - kanske ska jag gå då.
Kungsholmen runt
När jag härjat runt i trädgården ett par timmar ringde jag svågern.
Vi bestämde oss för att ta en båttur runt Kungsholmen.
I god tid sågs vi på kajen vid Stadshuset.
Vi var rätt många på turen och guiden hördes dåligt men det gjorde
inget för vi hittar i Stockholm.
Vi såg förstås Stadshuset, det nybyggda S:t Eriksområdet, Radio Stockholms
vita hus och Blekholmsterrassen. Vidare mot Karlberg och alla båtklubbar som
sedan övergick i stranden med koloniträdgårdar på Kungsholmssidan.
Där ska ha funnit något som kallades "svängbron" enligt mamma med fik eller
något liknande. Under en av broarna såg vi en gammal neonskylt med några
bokstäver som saknades men man kunde förstå att det stått H O R N S B E R G.
Bredvid låg en guldängel - vem hade lagt dem där?
Det blivande Hornsbergs strand syntes på vänster sida just när vi kom ut i
Ulvsundasjön.
Vi hade Pampas Marina till höger och höghusen vid Västra Skogen. Johan Enbergs
väg heter det visst, någon gång för länge sen brann det där, har jag för mig.
Sen såg vi Kristineberg eller Krillan som det också kallas. Där bodde mormor och
morfar.
Vi åkte under Tranebergsbron och såg alla solbadande människor på klipporna.
Några var också i vattnet och simmade.
Fredhäll passerades med sina gator döpta efter författare.
Vi åkte mot lilla Essingen och passerade under Essingeleden ungefär där Lodbrok
rammade bron för några år sen.
Jag spanade ivrigt upp mot grönskan för att se om jagsåg Adolfsberg där en avlägsen
släkting jobbat för 120 år sedan. jag pekade ut ett lusthus för svågern och sade att jag
trodde det var där inne det låg.
Båten fortsatte runt Långholmen och tog oss via Pålsundet mot Riddarfjärden, där de
blågröna giftalgerna finns enligt en artikel i morgontidningen imorse.
Vi tittade upp mot Södermalm och talade om Monteliusvägen.
Efter ca 50 minuters färd lade båten till igen.
Vi bestämde oss för att ta en båttur runt Kungsholmen.
I god tid sågs vi på kajen vid Stadshuset.
Vi var rätt många på turen och guiden hördes dåligt men det gjorde
inget för vi hittar i Stockholm.
Vi såg förstås Stadshuset, det nybyggda S:t Eriksområdet, Radio Stockholms
vita hus och Blekholmsterrassen. Vidare mot Karlberg och alla båtklubbar som
sedan övergick i stranden med koloniträdgårdar på Kungsholmssidan.
Där ska ha funnit något som kallades "svängbron" enligt mamma med fik eller
något liknande. Under en av broarna såg vi en gammal neonskylt med några
bokstäver som saknades men man kunde förstå att det stått H O R N S B E R G.
Bredvid låg en guldängel - vem hade lagt dem där?
Det blivande Hornsbergs strand syntes på vänster sida just när vi kom ut i
Ulvsundasjön.
Vi hade Pampas Marina till höger och höghusen vid Västra Skogen. Johan Enbergs
väg heter det visst, någon gång för länge sen brann det där, har jag för mig.
Sen såg vi Kristineberg eller Krillan som det också kallas. Där bodde mormor och
morfar.
Vi åkte under Tranebergsbron och såg alla solbadande människor på klipporna.
Några var också i vattnet och simmade.
Fredhäll passerades med sina gator döpta efter författare.
Vi åkte mot lilla Essingen och passerade under Essingeleden ungefär där Lodbrok
rammade bron för några år sen.
Jag spanade ivrigt upp mot grönskan för att se om jagsåg Adolfsberg där en avlägsen
släkting jobbat för 120 år sedan. jag pekade ut ett lusthus för svågern och sade att jag
trodde det var där inne det låg.
Båten fortsatte runt Långholmen och tog oss via Pålsundet mot Riddarfjärden, där de
blågröna giftalgerna finns enligt en artikel i morgontidningen imorse.
Vi tittade upp mot Södermalm och talade om Monteliusvägen.
Efter ca 50 minuters färd lade båten till igen.
När jag räknade fåglar förra helgen
Förra helgen var det dags för fågelräkning igen, det var ju "Fåglar runt knuten" som gällde.
Så precis som förra året bestämde jag mig för att räkna de bevingade vännerna som under
en timme besökte min fröautomat, nötbox och fågelstuga.
Det var stora skillnader mot förra året trots att de sitter på samma ställe även i år.
Dels är den skyddande häcken mot gatan borttagen och sen säger man att fåglarna hittar
mat på andra ställen när det är varmare ute. Grannarnas fågelbord är också tomt både på
mat och fåglar.
Hos oss var det mest kråkfåglar med sex skator i topp, de där vanliga fågelbordsgästerna,
blåmes och talgoxe var bara två av vardera.
Inatt har det dock snöat och det är minusgrader ute så om jag sätter mig vid köksbordet
och räknar fåglar så blir det ett helt annat resultat gissar jag.
Så precis som förra året bestämde jag mig för att räkna de bevingade vännerna som under
en timme besökte min fröautomat, nötbox och fågelstuga.
Det var stora skillnader mot förra året trots att de sitter på samma ställe även i år.
Dels är den skyddande häcken mot gatan borttagen och sen säger man att fåglarna hittar
mat på andra ställen när det är varmare ute. Grannarnas fågelbord är också tomt både på
mat och fåglar.
Hos oss var det mest kråkfåglar med sex skator i topp, de där vanliga fågelbordsgästerna,
blåmes och talgoxe var bara två av vardera.
Inatt har det dock snöat och det är minusgrader ute så om jag sätter mig vid köksbordet
och räknar fåglar så blir det ett helt annat resultat gissar jag.
Ett ljud i mörkret
Sömndrucken vacklar jag ut på trappan i min vita morgonrock för att hämta tidningen.
Jag går försiktigt nedför trappan, det kan vara halt och jag har ingen ledig hand att hålla
mig med. Oknäppta kängor som ändå är så pass höga att snön inte kommer åt mina
bara fötter. Jag ställer ifrån mig komposthinken på trappans nedersta trappsteg, det var
den jag bar med vänstra handen.
I den högra bär jag en liten tillbringare med fågelfröblandning.
Med försiktiga steg går jag mot fågelfröautomaten och fyller på.
Tillbaka mot trappan för att hämta komposthinken som jag därefter tömmer raskt i
kompostbehållaren några meter bort.
Ut mot brevlådan som ju var det egentliga målet (fast man kan ju samordna det mesta).
Med tidningen i handen återvänder jag uppför trappan.
DÅ hör jag det, jag tvärstannar och funderar på vilket radioprogram som hade den signalen.
Där var ljudet igen.
Jo det är ljudet av en kattuggla som når mig där på översta trappsteget i villaområdet.
Jag blir så lycklig och känner mig så rik, det är inte så farligt att klockan inte ens är 05.30.
Jag går försiktigt nedför trappan, det kan vara halt och jag har ingen ledig hand att hålla
mig med. Oknäppta kängor som ändå är så pass höga att snön inte kommer åt mina
bara fötter. Jag ställer ifrån mig komposthinken på trappans nedersta trappsteg, det var
den jag bar med vänstra handen.
I den högra bär jag en liten tillbringare med fågelfröblandning.
Med försiktiga steg går jag mot fågelfröautomaten och fyller på.
Tillbaka mot trappan för att hämta komposthinken som jag därefter tömmer raskt i
kompostbehållaren några meter bort.
Ut mot brevlådan som ju var det egentliga målet (fast man kan ju samordna det mesta).
Med tidningen i handen återvänder jag uppför trappan.
DÅ hör jag det, jag tvärstannar och funderar på vilket radioprogram som hade den signalen.
Där var ljudet igen.
Jo det är ljudet av en kattuggla som når mig där på översta trappsteget i villaområdet.
Jag blir så lycklig och känner mig så rik, det är inte så farligt att klockan inte ens är 05.30.
Koltrasttorpeden
Jag vet inte om man kan döpa en fågel vid fågelbordet?
Hon kan får heta Thyra, tills vidare, koltrasthonan som vakar över matplatsen.
På en stång sitter ett litet trähus där man kan fylla på med fågelmat.
Det känns inget fräscht att fylla på maten genom att ta loss taket som kan vara fullt med
fågelspillning och fåglarna sitter nästan i maten.
Därför har jag hängt foderautomaterna på det lilla trähuset.
Det är en nötautomat, en fröautomat och en plasthållare för talgbollarna.
Allt är delvis dolt i en idegran där fåglarna äter frukterna på hösten.
På marken härskar Thyra där hennes äpplen ligger. Hon skrämmer iväg gulsparvarna
som kommer för nära hennes frukt när de jagar frön som fallit från automaten.
När hon inte syns inne i idegranen kommer de andra koltrastarna flygande för att sätta
sig i närheten. Vips är hon framme och jagar iväg dem.
Hon sitter ömsom på vedskjulet och ömsom i syrenbusken för där har hon koll över
området närmast fågelbordet.
En stund var hon lite längre bort, tvärs över gatan och två hus bort satt hon i en buske.
När de andra satte sig i trädet närmast matstället kom hon som en torped över området.
Näbben öppnade sig flera gånger och jag undrade hur hon lät för innan hon var framme
så flög de andra tre sin väg.
Jag har aldrig sett en hona hävda sitt revir på detta sätt men tycker det är kul att se henne.
Undrar hur hon blir som mamma när våren kommer?
Hon kan får heta Thyra, tills vidare, koltrasthonan som vakar över matplatsen.
På en stång sitter ett litet trähus där man kan fylla på med fågelmat.
Det känns inget fräscht att fylla på maten genom att ta loss taket som kan vara fullt med
fågelspillning och fåglarna sitter nästan i maten.
Därför har jag hängt foderautomaterna på det lilla trähuset.
Det är en nötautomat, en fröautomat och en plasthållare för talgbollarna.
Allt är delvis dolt i en idegran där fåglarna äter frukterna på hösten.
På marken härskar Thyra där hennes äpplen ligger. Hon skrämmer iväg gulsparvarna
som kommer för nära hennes frukt när de jagar frön som fallit från automaten.
När hon inte syns inne i idegranen kommer de andra koltrastarna flygande för att sätta
sig i närheten. Vips är hon framme och jagar iväg dem.
Hon sitter ömsom på vedskjulet och ömsom i syrenbusken för där har hon koll över
området närmast fågelbordet.
En stund var hon lite längre bort, tvärs över gatan och två hus bort satt hon i en buske.
När de andra satte sig i trädet närmast matstället kom hon som en torped över området.
Näbben öppnade sig flera gånger och jag undrade hur hon lät för innan hon var framme
så flög de andra tre sin väg.
Jag har aldrig sett en hona hävda sitt revir på detta sätt men tycker det är kul att se henne.
Undrar hur hon blir som mamma när våren kommer?
Jag räknar fåglar denna helg
Den här helgen hade jag tänkt att jag skulle räkna fåglar åt Sveriges ornitologiska förening.
Jag skulle gjort det igår och förberedde min fågelmatningsplats med talgbollar, viltfågelblandning, nötter och några gamla mjuka äpplen.
Strax efter att jag laddat med allt utom äpplena kom tydligen en katt och smög in i idegranen där mitt lilla fågelhus med alla foderautomater finns.
Jag orkade inte sätta på mig stövlarna igen och gå ut så jag stod på trappan och kastade mina äpplen in i den täta idegranen. Eleganta "tjejkast" var det med höga bågar som gjorde att äpplena kom helt rätt.
Då hörs plötsligt ett kattvrål inne ifrån idegranen och en svart katt sprang ut.
Jag hade tydligen råkat pricka den när jag kastade ut mina äpplen till koltrastarna.
Hur som helst så blev det inte mycket räknat under gårdagen för huset var fyllt med släkt så länge det var ljust ute och en stund till.
När jag hämtade tidningen vid sex-tiden imorse kollade jag att det fanns mat kvar till fåglarna.
Samtidigt insåg jag att det kommer att bli fullt därute för det är nästan -11º C utanför köksfönstret.
Inne är det väldigt varmt och skönt som det brukar vara med bergvärmen när det är riktigt kallt ute.
Jag undrar vad jag får se för fåglar?
Igår såg jag nötveckor, koltrastar, talgoxar, blåmesar, grönfinkar och en gulsparv.
Jag hann som sagt aldrig sätta mig ned och kolla utan detta var det jag såg när jag passerade köksfönstret. Jo jag såg katten igen faktiskt, den klättrade i idegranen för att komma upp till fågelhuset.
Eftersom det inte fanns någon ruta för svart katt så öppnade jag dörren och skrämde iväg den.
Jag skulle gjort det igår och förberedde min fågelmatningsplats med talgbollar, viltfågelblandning, nötter och några gamla mjuka äpplen.
Strax efter att jag laddat med allt utom äpplena kom tydligen en katt och smög in i idegranen där mitt lilla fågelhus med alla foderautomater finns.
Jag orkade inte sätta på mig stövlarna igen och gå ut så jag stod på trappan och kastade mina äpplen in i den täta idegranen. Eleganta "tjejkast" var det med höga bågar som gjorde att äpplena kom helt rätt.
Då hörs plötsligt ett kattvrål inne ifrån idegranen och en svart katt sprang ut.
Jag hade tydligen råkat pricka den när jag kastade ut mina äpplen till koltrastarna.
Hur som helst så blev det inte mycket räknat under gårdagen för huset var fyllt med släkt så länge det var ljust ute och en stund till.
När jag hämtade tidningen vid sex-tiden imorse kollade jag att det fanns mat kvar till fåglarna.
Samtidigt insåg jag att det kommer att bli fullt därute för det är nästan -11º C utanför köksfönstret.
Inne är det väldigt varmt och skönt som det brukar vara med bergvärmen när det är riktigt kallt ute.
Jag undrar vad jag får se för fåglar?
Igår såg jag nötveckor, koltrastar, talgoxar, blåmesar, grönfinkar och en gulsparv.
Jag hann som sagt aldrig sätta mig ned och kolla utan detta var det jag såg när jag passerade köksfönstret. Jo jag såg katten igen faktiskt, den klättrade i idegranen för att komma upp till fågelhuset.
Eftersom det inte fanns någon ruta för svart katt så öppnade jag dörren och skrämde iväg den.
Lek i den tidiga morgonen
Fastän jag bor så nära storstaden så händer det ju att jag ser djur som gör mig lycklig.
I ett villaområde finns det ju alltid rådjur som kalasar på det villaägarna odlar.
Jag har ju haft en hel del buskar och tulpaner som fått slinka ned i magarna på såväl rådjur som harar.
I morse så tassade jag upp och satte mig att spana ut genom fönstret vid datorn.
Ute på ängen såg jag grannens röda katt - trodde jag.
Fast den rörde sig lite konstigt tyckte jag och det var inte bara en.
När jag tog av mig läsglasögonen såg jag att det var två rävar som lekte - nej tre var de helt plötsligt.
Där sprang de ömsom på vägen och ömsom på ängen och de jagade i diket.
De var halvstora ungar som verkligen lekte och bara jag såg dem. Alla andra sov ju.
Som barn var jag ju rädd för rävar eller snarare deras ljud som skrämde mig.
Att räven nästan alltid utmålas som listig och elak förstärkte säkert min skräck.
Nu blev jag bara lycklig att se dem med stora svansar som inte tycktes vara skabbangripna.
Tankarna gick iväg till alla rävar jag stött på genom åren och jag mindes tre rävungar som lekte med vårt hopprep på landet för länge sen. De drog det med sig långt från huset in i skogen men det såg min mamma som var vaken så tidigt så vi hittade det ganska snabbt.
Är det månne ett släktdrag att sitta uppe tidigt på morgonen och spana på lekande rävar?
I ett villaområde finns det ju alltid rådjur som kalasar på det villaägarna odlar.
Jag har ju haft en hel del buskar och tulpaner som fått slinka ned i magarna på såväl rådjur som harar.
I morse så tassade jag upp och satte mig att spana ut genom fönstret vid datorn.
Ute på ängen såg jag grannens röda katt - trodde jag.
Fast den rörde sig lite konstigt tyckte jag och det var inte bara en.
När jag tog av mig läsglasögonen såg jag att det var två rävar som lekte - nej tre var de helt plötsligt.
Där sprang de ömsom på vägen och ömsom på ängen och de jagade i diket.
De var halvstora ungar som verkligen lekte och bara jag såg dem. Alla andra sov ju.
Som barn var jag ju rädd för rävar eller snarare deras ljud som skrämde mig.
Att räven nästan alltid utmålas som listig och elak förstärkte säkert min skräck.
Nu blev jag bara lycklig att se dem med stora svansar som inte tycktes vara skabbangripna.
Tankarna gick iväg till alla rävar jag stött på genom åren och jag mindes tre rävungar som lekte med vårt hopprep på landet för länge sen. De drog det med sig långt från huset in i skogen men det såg min mamma som var vaken så tidigt så vi hittade det ganska snabbt.
Är det månne ett släktdrag att sitta uppe tidigt på morgonen och spana på lekande rävar?
En koltrast i natten
Det sitter en koltrast i grannens björk.
Inte grannen med poolen utan de på andra sidan.
Han har lite storhetsvansinne för han sitter högst upp med utsikt över hela nejden.
Ja utsikten syns ju inte nu för det är mörkt.
Den förra koltrasten i grannskapet satt på vår TV-antenn men det duger inte för denne storsångare.
Han sjunger fast det är mörkt, det trodde jag inte de gjorde.
Här sitter jag och funderar och kan inte sova.
Han kan inte heller sova eftersom han sjunger.
Den vackraste fågelsång jag vet är den som han frambringar.
Jag vet faktiskt att det är just han som sjunger för jag känner igen dialekten.
Nu ska jag stänga balkongdörren och gå till sängs medan han sjunger en godnattsång.
Inte grannen med poolen utan de på andra sidan.
Han har lite storhetsvansinne för han sitter högst upp med utsikt över hela nejden.
Ja utsikten syns ju inte nu för det är mörkt.
Den förra koltrasten i grannskapet satt på vår TV-antenn men det duger inte för denne storsångare.
Han sjunger fast det är mörkt, det trodde jag inte de gjorde.
Här sitter jag och funderar och kan inte sova.
Han kan inte heller sova eftersom han sjunger.
Den vackraste fågelsång jag vet är den som han frambringar.
Jag vet faktiskt att det är just han som sjunger för jag känner igen dialekten.
Nu ska jag stänga balkongdörren och gå till sängs medan han sjunger en godnattsång.
De är inte farliga - men lite obehagliga
Nu när det skymmer lite sitter jag och tittar ut genom fönstret mot ängen och parken en bit bort.
Fönstret står på glänt för att släppa in den syrerika, svala kvällsluften.
Då ser jag dem flyga här utanför. Lite vingligt och ryckigt allteftersom de korrigerar flygkursen.
Det lär finnas 18 olika arter i Sverige. Vilken som frekventerar mitt luftrum vet jag inte för så nära har jag inte kommit dem. De äter bara insekter och eftersom jag inte är en sådan så jag behöver inte vara orolig men jag tycker de är lite obehagliga ändå.
Var de bor vet jag inte jag trodde det var i den gamla almen på gatan men den rasade ju till hälften för Gudruns hårda vindar och den andra stammen tog ju arboristerna några månader senare.
I den stump som står kvar kan de väl inte bo.
Fast det kanske de kan. Kanske hänger de upp och ner och sover inne i trädet som är igenbuskat av nya vattskott? Först var det en som flög här utanför nu ikväll och nu är de tre stycken. Jag vågar bara ha fönstret lite på glänt för jag vill inte ha in dem.
Ett litet barn som jag kände för 20 år sen fick in en genom fönstret och hon var jätterädd och vågade inte väcka sina föräldrar och berätta om att hon fått in en genom fönstret. Så hon tog sitt täcke och sin kudde och lade sig utanför sina föräldrars rum. Hon stängde dörren noga så att den lille gynnaren inte skulle kunna lämna hennes rum. Den hittades död under hennes säng någon dag senare.
Jag förstår hennes skräck för jag har ju själv hört dem krypa in mellan timmerstockarna som utgjorde väggar i det hus vi hade på landet en gång. Jag låg där på andra sidan väggen och hörde dem genom innerväggen och tapeten. Jag trodde de skulle komma ut i min säng men de gjorde de inte.
På den tiden visste jag inte vad det var som lät och det visste inte heller det lilla barnet som som fått in en genom fönstret.
De är inte farliga men visst är de lite obehagliga där de flyger omkring - fladdermössen.
Fönstret står på glänt för att släppa in den syrerika, svala kvällsluften.
Då ser jag dem flyga här utanför. Lite vingligt och ryckigt allteftersom de korrigerar flygkursen.
Det lär finnas 18 olika arter i Sverige. Vilken som frekventerar mitt luftrum vet jag inte för så nära har jag inte kommit dem. De äter bara insekter och eftersom jag inte är en sådan så jag behöver inte vara orolig men jag tycker de är lite obehagliga ändå.
Var de bor vet jag inte jag trodde det var i den gamla almen på gatan men den rasade ju till hälften för Gudruns hårda vindar och den andra stammen tog ju arboristerna några månader senare.
I den stump som står kvar kan de väl inte bo.
Fast det kanske de kan. Kanske hänger de upp och ner och sover inne i trädet som är igenbuskat av nya vattskott? Först var det en som flög här utanför nu ikväll och nu är de tre stycken. Jag vågar bara ha fönstret lite på glänt för jag vill inte ha in dem.
Ett litet barn som jag kände för 20 år sen fick in en genom fönstret och hon var jätterädd och vågade inte väcka sina föräldrar och berätta om att hon fått in en genom fönstret. Så hon tog sitt täcke och sin kudde och lade sig utanför sina föräldrars rum. Hon stängde dörren noga så att den lille gynnaren inte skulle kunna lämna hennes rum. Den hittades död under hennes säng någon dag senare.
Jag förstår hennes skräck för jag har ju själv hört dem krypa in mellan timmerstockarna som utgjorde väggar i det hus vi hade på landet en gång. Jag låg där på andra sidan väggen och hörde dem genom innerväggen och tapeten. Jag trodde de skulle komma ut i min säng men de gjorde de inte.
På den tiden visste jag inte vad det var som lät och det visste inte heller det lilla barnet som som fått in en genom fönstret.
De är inte farliga men visst är de lite obehagliga där de flyger omkring - fladdermössen.