Ett ljus för Anki
Idag ska maken bila iväg långt för att gå på en ingift släktings begravning.
Anki dog strax innan jul efter flera års kamp mot en eländig sjukdom.
Hon hade en mycket positiv syn på det mesta fast hon sedan länge visste
att hon skulle förlora denna kamp.
Jag har aldrig träffat henne vad jag minns men maken har träffat henne
några gånger. Det viktiga är ju annars att man kommer på begravningen
för de efterlevandes skull.
Alltså är de några stycken som bilar iväg till denna vackra bygd där hon nu
ska begravas.
Själv ska jag tända ett ljus vid den tidpunkt när begravningen börjar.
Anki dog strax innan jul efter flera års kamp mot en eländig sjukdom.
Hon hade en mycket positiv syn på det mesta fast hon sedan länge visste
att hon skulle förlora denna kamp.
Jag har aldrig träffat henne vad jag minns men maken har träffat henne
några gånger. Det viktiga är ju annars att man kommer på begravningen
för de efterlevandes skull.
Alltså är de några stycken som bilar iväg till denna vackra bygd där hon nu
ska begravas.
Själv ska jag tända ett ljus vid den tidpunkt när begravningen börjar.
Avlusning och fågelmat
Min julros som jag köpte första advent och som ska planteras
ut när vädret tillåter har blivit för torr.
Massor med bladlus hittade jag på den!
Dusch av blomman i handfatet med borttag av alla synliga löss.
Tyvärr inga nässlor som kan användas men imorgon blir det såpadusch.
Sen tog jag en promenad för att mata änder och svanar i den krympande
dammen i parken. Den and som flera gånger blev fråntagen bröd fick eget
bröd nästan ur mina händer.
Usch så blödig jag är - det är ju den starkare som ska överleva i deras värld
men jag ger alltid till dem som är svagare.
Innebär det att jag förlänger deras pina?
Väl hemma igen fyllde jag på vid mina fågelmatsautomater.
Det var solrosfrön, jordnötter och talgbollar. Lite gamla äpplen till koltrastarna också.
På radioprogrammet Naturmorgon igår hörde jag att den fågel som man ser först på
det nya året blir det årets speciella fågel för den personen.
Vilken var din första fågel du såg i år?
För mig blir det - koltrasten, som sen gammalt är en stor favorit.
Jag lade också ut några gamla bananer som blivit liggande, fast jag skalade dem först.
Undrar om någon fågel gillar dem?
ut när vädret tillåter har blivit för torr.
Massor med bladlus hittade jag på den!
Dusch av blomman i handfatet med borttag av alla synliga löss.
Tyvärr inga nässlor som kan användas men imorgon blir det såpadusch.
Sen tog jag en promenad för att mata änder och svanar i den krympande
dammen i parken. Den and som flera gånger blev fråntagen bröd fick eget
bröd nästan ur mina händer.
Usch så blödig jag är - det är ju den starkare som ska överleva i deras värld
men jag ger alltid till dem som är svagare.
Innebär det att jag förlänger deras pina?
Väl hemma igen fyllde jag på vid mina fågelmatsautomater.
Det var solrosfrön, jordnötter och talgbollar. Lite gamla äpplen till koltrastarna också.
På radioprogrammet Naturmorgon igår hörde jag att den fågel som man ser först på
det nya året blir det årets speciella fågel för den personen.
Vilken var din första fågel du såg i år?
För mig blir det - koltrasten, som sen gammalt är en stor favorit.
Jag lade också ut några gamla bananer som blivit liggande, fast jag skalade dem först.
Undrar om någon fågel gillar dem?
Han har ringt igen
Mannen som ringde till min telefonsvarare på nyårsafton har ringt igen.
Vi var inte släkt han och jag - men han var släkt med Nicoline.
De är tremänningar och han visste var Nicolines familj hade bott när hon var liten.
En ruskigt trevlig man som absolut lät lika trevlig som sin tremänning.
Det är ju på den sidan som jag inte är släkt men själsligt är vi nog ändå släkt.
Min mormor var född i en grannsocken till den där Nicolines mormor var född.
Vi var inte släkt han och jag - men han var släkt med Nicoline.
De är tremänningar och han visste var Nicolines familj hade bott när hon var liten.
En ruskigt trevlig man som absolut lät lika trevlig som sin tremänning.
Det är ju på den sidan som jag inte är släkt men själsligt är vi nog ändå släkt.
Min mormor var född i en grannsocken till den där Nicolines mormor var född.
Att ha berömda släktingar
Nu har jag snöat in på detta med berömda släktingar.
En av mina svågrar är släkt med syskonen Beckman som
förekommer i TV och på olika kulturella forum.
Min man är fyrmänning med Svenska Akademiens nye ständige
sekreterare Peter Englund.
Det betyder att Peter Englunds mormors mormor var syster till min
mans mormors mormor.
Själv har jag inga kända släktingar utom att min morfars moster
var farmors mor till en kvinna vars mans syster är gift med Christer
Fuglesang.
Till saken hör att morfars mor och hennes syster bara var halvsyskon.
Det är med andra ord en rejäl "jag-mötte-Lassie-varning" på det
släktskapet.
Så desperat kan man bli om inte har någon berömd släkt.
Fast mammas kusin var visst gift med den man som blev Tommy
Körbergs styvfar. Det var på den sidan som ledde till Fuglesang.
Ja så är det - inga kända personer i min släkt och själv är jag inte det
minsta känd så det blir att passera genom livet obemärkta som så många
andra före mig.
Fast när jag var 11 år, 1967, var min klass med i "Vi i 5:an" . Vi var det första
lag någonsin som svarade alla rätt - på alla frågor. Vi i 5:an startade 1963.
Jag var ytterst delaktig för ingen av killarna kom på svaret på en av frågorna
"Kommunikationstabellen". Det kunde bara jag, men jag hade snöat in på
den under sommarens tågresor.
Mamma sa att jag satt och tittade på klockan och talade om när nästa tågmöte
skulle vara. Jag var alltså nörd innan begreppet fanns.
Tyvärr åkte vårt lag ut i nästa omgång av "Vi i 5:an. Jag tänker fortfarande förklennade
tankar när jag passerar Kämpetorpsskolan. Det var laget som slog ut oss.
Dessutom vet jag för alltid att patriarkerna var tre. Alltså svaret på den utslagsfråga vi
åkte ut på.
Långsint jag?
Jovisst jag har inte förlåtit dem ännu efter mer än 40 år.
En av mina svågrar är släkt med syskonen Beckman som
förekommer i TV och på olika kulturella forum.
Min man är fyrmänning med Svenska Akademiens nye ständige
sekreterare Peter Englund.
Det betyder att Peter Englunds mormors mormor var syster till min
mans mormors mormor.
Själv har jag inga kända släktingar utom att min morfars moster
var farmors mor till en kvinna vars mans syster är gift med Christer
Fuglesang.
Till saken hör att morfars mor och hennes syster bara var halvsyskon.
Det är med andra ord en rejäl "jag-mötte-Lassie-varning" på det
släktskapet.
Så desperat kan man bli om inte har någon berömd släkt.
Fast mammas kusin var visst gift med den man som blev Tommy
Körbergs styvfar. Det var på den sidan som ledde till Fuglesang.
Ja så är det - inga kända personer i min släkt och själv är jag inte det
minsta känd så det blir att passera genom livet obemärkta som så många
andra före mig.
Fast när jag var 11 år, 1967, var min klass med i "Vi i 5:an" . Vi var det första
lag någonsin som svarade alla rätt - på alla frågor. Vi i 5:an startade 1963.
Jag var ytterst delaktig för ingen av killarna kom på svaret på en av frågorna
"Kommunikationstabellen". Det kunde bara jag, men jag hade snöat in på
den under sommarens tågresor.
Mamma sa att jag satt och tittade på klockan och talade om när nästa tågmöte
skulle vara. Jag var alltså nörd innan begreppet fanns.
Tyvärr åkte vårt lag ut i nästa omgång av "Vi i 5:an. Jag tänker fortfarande förklennade
tankar när jag passerar Kämpetorpsskolan. Det var laget som slog ut oss.
Dessutom vet jag för alltid att patriarkerna var tre. Alltså svaret på den utslagsfråga vi
åkte ut på.
Långsint jag?
Jovisst jag har inte förlåtit dem ännu efter mer än 40 år.
En man på telefonsvararen
Varannan vecka får jag mail från någon släktforskare som hittat gemensamma uppgifter.
Det är nästan alltid positiva mail. Om man bortser från en viss dumgubbe.
På nyårsafton hade jag helt plötsligt ett meddelande på telefonsvararen från en Bo i Eskilstuna.
Han hade hittat gemensamma uppgifter på ett släktbytarforum och undrade om vi var släkt.
Han skulle återkomma sa han.
Jag vet inte vilka uppgifter han menar men blir nästan hysteriskt nyfiken för Bo har inte
hört av sig igen. Eskilstuna är en stad jag har varit mycket i och staden dyker ständigt upp i
min släktforskning. Min mormor var född där men hon lämnade staden före 1920.
I Eskilstuna hade min mormors far skomakeri. Honom har jag på en tavla ovanför min säng.
Det var han som var föräldralös vid sju års ålder och som tillsammans med de andra
barnhemsbarnen var med och provbelastade Katarinahissen. Mat fick barnen efteråt.
Man kunde inte ge dem mat innan - ifall något skulle ha gått fel.
Jag har en bild på Katarinahissen också.
Det barnhem han vistades på blev senare skola - där har min dotter gått.
Innan barnhemmet byggdes, bodde en gubbe där - honom känner Augusta väl.
Det mesta går igen skulle jag ju säga och kom på att min gullefaster Nicoline har en del
av sina anor från Eskilstuna hon med. Det är den gren vi inte delar som har sitt ursprung
i Eskilstuna.
Av allt jag önskar mig i mitt liv är att jag skulle ha fått träffa min mormors far.
Tänk att han dog 1960 - samma år jag hade fyllt fyra.
Jag hade nog inte kunnat minnas så mycket men kanske tillräckligt.
Hans far var okänd och hans mor ska ha förekommit i kyrkböcker som har brunnit.
Det är faktiskt ofta jag funderar på den grenen av min släkt.
Skulle jag skriva en bok så är det absolut om Calle jag skulle skriva.
Kanske är vi lite lika - fast min mustasch är glesare...
Tänk vad många tankar en man på telefonsvararen satte igång.
Så Bo i Eskilstuna ring snart!
Det är nästan alltid positiva mail. Om man bortser från en viss dumgubbe.
På nyårsafton hade jag helt plötsligt ett meddelande på telefonsvararen från en Bo i Eskilstuna.
Han hade hittat gemensamma uppgifter på ett släktbytarforum och undrade om vi var släkt.
Han skulle återkomma sa han.
Jag vet inte vilka uppgifter han menar men blir nästan hysteriskt nyfiken för Bo har inte
hört av sig igen. Eskilstuna är en stad jag har varit mycket i och staden dyker ständigt upp i
min släktforskning. Min mormor var född där men hon lämnade staden före 1920.
I Eskilstuna hade min mormors far skomakeri. Honom har jag på en tavla ovanför min säng.
Det var han som var föräldralös vid sju års ålder och som tillsammans med de andra
barnhemsbarnen var med och provbelastade Katarinahissen. Mat fick barnen efteråt.
Man kunde inte ge dem mat innan - ifall något skulle ha gått fel.
Jag har en bild på Katarinahissen också.
Det barnhem han vistades på blev senare skola - där har min dotter gått.
Innan barnhemmet byggdes, bodde en gubbe där - honom känner Augusta väl.
Det mesta går igen skulle jag ju säga och kom på att min gullefaster Nicoline har en del
av sina anor från Eskilstuna hon med. Det är den gren vi inte delar som har sitt ursprung
i Eskilstuna.
Av allt jag önskar mig i mitt liv är att jag skulle ha fått träffa min mormors far.
Tänk att han dog 1960 - samma år jag hade fyllt fyra.
Jag hade nog inte kunnat minnas så mycket men kanske tillräckligt.
Hans far var okänd och hans mor ska ha förekommit i kyrkböcker som har brunnit.
Det är faktiskt ofta jag funderar på den grenen av min släkt.
Skulle jag skriva en bok så är det absolut om Calle jag skulle skriva.
Kanske är vi lite lika - fast min mustasch är glesare...
Tänk vad många tankar en man på telefonsvararen satte igång.
Så Bo i Eskilstuna ring snart!