Pauline på Gästgivaregården

Den gångna natten hade vi nästan frost.
Frosten låg nere på ängen och vid växthuset var det 0,7ºC, alltså precis på plussidan.
Snart är augusti slut och då ska det väl bli kyligare men det kom väl fort tycker jag.

Äpplena rodnar på trädet och mina uppgrävda rosbuskar kom äntligen ner i jorden.
Nu är det bara de två uppgrävda rhododendronbuskarna som ska tillbaka där de
stod förut. Nu när det mesta är klart i trädgården så kan jag återställa det som vi
var tvungna att flytta tillfälligt.

Yngsta dottern är hes efter den förkylning hon fick när hon träffade alla skolkamrater
efter sommarlovet. Att resa till London och tillbaka är inte bra för den som inte tål
air condition ombord på flyget. Så denna vecka har hon varit hemma men rösten har
inte blivit bättre ändå.
I skolan idag var det någon som trodde hon hade stämbandsinflammation och att hon
kanske skulle få talförbud i flera veckor. En gråtande dotter ringde mig på jobbet.
Måla inte f-n på väggen förrän du vet hur det är sa jag och påminde henne om att hon
nog inte varit så tyst i London. Det är man inte med sina klasskamrater när man är tonåring.
Hoppas att jag har rätt annars kommer hon att bli väldigt ledsen.

Den gångna veckan har varit den tredje tillbaka på jobbet efter semestern
men det har varit den första där jag jobbat hela veckan.
De två tidigare veckorna har ju avbrutits med instuckna semesterdagar för
att jag skulle kunna gå på sommarkursen.
På kvällarna denna vecka har jag suttit framför datorn och författat, det gällde
ju att få till den där uppsatsen om 8-10 sidor.
Jag har också läst de sista artiklarna om och om igen för att se om just deras
innehåll kunde användas. Jag har vänt på språket och gjort det formella rätt.
Tror jag... Imorse mailade jag det jag åstadkommit hittills för att läraren ska
kunna läsa igenom det till på måndag då jag ska åka och diskutera mitt upplägg
med honom. Fast det jag skriver i helgen kommer ju inte att vara med.
Dvs sammanfattningen och slutsatserna som summerar mina funderingar.
Fast jag har inte hunnit skriva färdigt om Kazakstan heller och lite mer om Lettland
kan jag nog få ihop men ikväll ska jag inte skriva något alls.

Ikväll har jag varit i Norre Katts Park dvs ca 200 m ifrån mitt hotellrum.
Det var över 200 blåsare som spelade marschmusik och annan fin musik.
Det nykoponerade stycket High Spirits uruppfördes, det är en hyllning till
Halmstad 700 år. Komponerat av Jerker Johansson.
För det otroliga priset av 20kr fick man komma in för att lyssna och titta.
Det var 7 olika orkestrar som medverkade var för sig och tillsammans.
På slutet spelade man Händels fyrkerimusik och fyrverkerier smällde.
När det nästan var slut skyndade jag mig till hotellet och slet upp fönstret
där såg jag slutklämmen och hörde nästan lika bra som jag gjort stående
i trappan i parken, där jag tillbringat nästan 90 minuter.

Det var väldigt vackert men det blev väl svalt på slutet och jag fick batteritorsk
i den högra hörapparaten. Nu har jag bytt batteri så nu hör jag faktiskt att de
blåser tapto.

Då är det väl bara att hoppa i säng.

En underbar säng på Hotell Mårtensson men eftersom det var
varmt så måste jag sova med öppet fönster.
Turligt nog så ligger fönstret mot Norre Katts gränd och inte
mot Storgatan där det fanns restauranger med uteservering.
Då och då hörde jag ändå livliga diskussioner utanför fönstret
men jag somnade om för att snart vakna igen.

Sängen som är lagom mjuk och 140 cm bred lockade dock
mer än diskussionerna tre våningar ner.
Fast jag behövde nog sova efter 62 mils körning och över
12000 stegs gående.

Jag går upp tidigt och fikar.
Sen skjutsar jag lilla dotter och klasskamrat till Arlanda - de ska med skolan till London.
Klassen ska träffas 06.30 på Arlanda!!
Om jag har packat allt klart med fika, dator, kläder och annat drar jag direkt till Halmstad
annars åker jag hem och fixar det sista.
Från huvudstaden till Halmstad är det 50 mil.
På plats ska jag sova på hotell ensam, fast det dräller säkert av släktforskare.

Frågan är om jag ska ha frukostbuffé eller frukost på hotellrummet...
Jag tar nog buffén.

I Halmstad ska jag på släktforskardagarna och dessutom träffa en syssling till min mor.
Hennes existens kände jag inte till för tre månader sen.
Lite foton ska vi nog titta på.

Annars måste jag ju titta på staden som fyller 700 år  och se på de gator där Gessle gått.
Både lördag och söndag ska ägnas åt föreläsningar och prata med folk innan jag åker
hemåt på söndag eftermiddag.
Lördagskvällen ska jag läsa och skriva lite på min tenta, man kan ju inte sväva ut helt
och hållet - lite disciplin måste man ha.

Idag var jag inne på Ladok, rapportsystemet för Stockholms universitet.
Där kan man se alla kurser man varit registrerad på under resp termin.
Man kan se om man betalat kåravgiften och slutligen även vilka kurser man klarat.

Där stod det att jag fått VG på kursen "Centralasien - gränsland mot Europa".
Jag vet inte hur bra det gått, bara att jag fått VG som är det högsta betyg man kan få.
Sen kan man ha A eller B men det struntar jag i, jag som bara var nöjd med att bli
godkänd. Det skulle förstås vara kul att veta hur många poäng jag fick på de 40 frågorna
som var G-nivån men även hur man bedömde min uppsats och framförandet.

Jag är jätteglad men som vanligt sitter Luther där på axeln och säger att man inte får
förhäva sig.

Jag vill vara glad i alla fall för snart kommer tentan på Rysslandskursen och den är
absolut jättehemsk med en uppsats på 9-10 sidor utifrån bara hemska ämnen.
Jag har ju valt det "inspirerande" ämnet (minst hemska) "Rysk minoritetsbefolkning
i Lettland och Kazakstan: en komparativ studie".

Boken jag beställde har i alla fall kommit nu, jag hämtade den på postens utlämnings-
ställe i eftermiddags. Jag vet inte ens vad som väntas av mig när det gäller uppsatsen
så jag ska tacksamt anta lärarens erbjudande om att skriva på prov och få den bedömd
i förväg. Fast då måste den vara klar 31/8 och inte 10/9 som annars gäller.
Jag ska ju till Halmstad denna helg så jag begriper inte när jag ska hinna skriva.

Kanske på hotellrummet på lördagskvällen...

Ikväll hade vi samkväm på gatan.
De längst ut hade som vanligt skickat en inbjudan.
Vi bar dit bord, stolar, mat och dricka.
Fyra familjer på gatan kom och två från granngatorna.
En femte granne från gatan kom personligen för att meddela återbud.
De hade konfirmation imorgon och måste ordna inför det med ett kök som
inte fungerade efter ombyggnad.
Det visste ju vi eftersom äldsta dottern ju är konfirmandledare.

Någon skulle avvika för att springa Midnattsloppet men vi andra höll
ut till nyss, dvs i fyra timmar.
Det finns mycket att tala om för de som vill veta om gatan och vad som
händer i närområdet. Man talar radonmätningar, ombyggnationer, inbrott
och den ständiga trafiken till restaurangen på gatan.
Till sist tänder vi en vedkase som brinner så skönt och vackert innan alla
tackar för sig och bär tillbaka bord och stolar.

Jag somnade strax efter att jag skrivit i min blogg igår.
Maken satt framför TV:n i vardagsrummet och tittade.
Jag vaknade som vanligt tidigt trots den sena timmen igår.
När jag tassar upp 04.35 så ser jag att maken glömt att
stänga balkong/altandörren.
Så inatt har vi sovit med vidöppen dörr mot baksidan och vid
den tidpunkt jag kom upp hade vi en besökare inne.
Bara en katt men det kunde ha varit värre. Jag schasade ut
katten som fick lite panik när jag kom för i dörröppningen
hängde ett myggnät som väl såg ut som en dörr för katten så
den vände tillbaka mot matrummet. Eftersom man kan springa
runt så vände jag och tog vägen genom köket mot matrummet,
katten vände igen och hittade ut denna gång.
Nu har jag kollat alla väskor, plånböcker, mobiler och datorer.
De finns kvar så kattrackarn hade inte tagit något.

Idag hade min man inbjudit en massa släkt till ett grillparty.
Det var hans bror med fru och två systerdöttrar med respektive och barn.
Det fanns hundar också, två löpande tikar och en hund.
Under vårt soffbord fick vi se lite live show, för familjen vill ha valpar.
De hade dock inte räknat med påsättning hos oss.
Den andra löpande tiken var absolut inte redo och inte av samma sort.
Det struntade hunden i och snokade överallt där hon kissat.

Maken idkade sin favoritsysselsättning - grillning och alla åt.
Vi minglade på balkongen som behöver en målning till och tittade ut över en
trädgård som behöver mer rensning. Ändå rensar jag, sågar syren som vuxit
för mycket, sopar uppfarten, rör i komposten, tvättar, kastar skräp, klipper gräs,
åker på tippen, läser om Putin, minglar, skjutsar  folk och dör i fåtöljen.
Detta är semester och ändå borde ett par rhododendron grävas ned, rosor flyttas,
gräsmattan klippas, Putins Ryssland avslutas, massor mer slängas , släktforskning
som borde göras.
Fast jag måste medge att alla makens släktingar är så trevliga.
En del kom gående, några kom med bil och vissa kom i båt.
De i båten och bilen fick karamellstrutarna som jag köpt i Ullfors för där hade de också
sina förfäder. Det är så konstigt att vi härstammar från samma lilla plats.

Där hade vi gjort upp storstilade planer hemma. Vi skulle till Älvkarleö men ändrade oss vid
fikat hos Nicoline för hon hade tagit reda på alla guidade turer på Lövsta bruk.

På vägen dit skulle vi bara ta en snabb tur förbi Ullfors som vi besökt för två år sen.
Vi vände ett par gånger vid Yvre och stannade till hos den trevlige mannen i det gamla tingshuset
som berättade om husets historia. Till Ullfors tog vi vägen genom trollskogen och förbi fotbollsplanen
som bara låg där med vändkors och nyklippt gräs - mitt i skogen.

Vi kom bakvägen till Ullfors och fick se en glassgubbe i plast som stod på en gårdsplan.

Jo en glass skulle nog smaka bra så vi stannade. Vi gick fram mot glassgubben för att notera att det
var stängt. På väg tillbaka till bilen stannade vi och tittade på en bild av området.

Då stod hon bara där - en avlägsen släkting som vi aldrig träffat förut.
Ja allt berodde på att Nicoline sa vårt gamla vallonnamn. Damen kom från samma släkt och bjöd in oss
till sitt hus som jag faktiskt fotograferat redan för två år sen när vi besökt Ullfors.
Vi fick se oss omkring i det hus som nästan var ett dockhus, toaletten fick vi låna, bullar och kaffe fick vi
och hennes syster ringdes in. Vi pratade med dessa underbara damer som kunde så mycket om sin
hembygd som de lämnat för 40 år sen.

Vi fick även se Mumblingsgården och ett gammalt smedshus. Nu ska vi stötta den bygd där vi har våra anor genom att bli medlemmar i Ullforsgruppen. Utan dem hade det inte funnits någon miljö att komma till.
De har rustat så mycket i området och praktiskt letat fram gamla saker.

Att mycket av dagen gick åt där hade vi inte planerat men det blev så mycket bättre på detta vis.
Lövstas guidade turer finns andra chanser att delta i men ett sånt här möte var unikt. Att skiljas från dessa fantastiska damer skedde förstås med en kram - så gör man med släkten.

På kyrkogården i Tierp inventerade vi nästan alla gravstenar i jakt på en viss sten som skulle vara rest över
en av våra förfäder och hans hustru. Den hittade vi inte men vi hade trevligt ändå. Den ambitiösa personalens nykrattade gångar gick vi av och an i - med ideliga stopp för att tömma sandalerna på grus.

Hungern tog till sist ut sin rätt - vid 16-tiden sjönk vi ned på ett svalt Coop i Tierp för att förtära deras sista två pastasallader. Jag som ätit frukost 10 timmar tidigare hade framlevt dagen på ett äpple och en bulle. Därför
avåts pastasalladen i ett raskt tempo men med samtal hela tiden. Det är inte artigt att tala med mat i munnen
men vad ska man göra när man är med Nicoline - vi har ju så mycket att ta igen.

Vi kom så småningom till Lövsta men kl. 19.00 var det förstås inga guidningar. Våra huvuden hade nog inte
mäktat med mera talade intryck så vi njöt när vi gick där i solen och pekade.
På väg mot utgången i skuggan under några bokar satte vi oss för att skicka varsitt meddelande till omvärlden,  från min dator.
Resan hem påbörjades runt 20.00 och gick via Nicoline. Ända hemma var jag 22.20.

Vilken dag vi hade haft Nicoline och jag.

Två varma damer på vift i Uppland sitter på en bänk i slottsparken i Leufsta.
Bänken har tidigare tjänstgjort som fågeltoalett så man får sitta fint.
Vi har haft en fantastisk dag med försenad lunch på Coop i Tierp.
Vi var så desperat hungriga så vi tog varsin sallad.
Sen plåtade vi vid Västlands kyrka innan färden gick hit.
Nu vänder vi hemåt.

Vi har haft kul men saknar Nina på Johangården

Nu sitter jag i Nicolines pensionärskuvös och fikar.
Snart bär det av mot våra förfäders bygder.  
Älvkarleö och Älvkarleby, kanske också Lövsta.
Nicoline ska få läsa kartan.

Jag måste rymma lite från Putin och härja runt bland bärbuskarna, kände
jag plötsligt igår kväll. Nu har jag kokat saft både igår och idag och har
mera bär som väntar. Det blev nästan tre liter rödvinbärssaft igår och idag
har jag kokat på dryga 2 kg svarat vinbär. Den saften silas fortfarande.
Dessutom står det 2 kg röda till som yngsta dottern plockade igår.
På väg upp från buskarna med svarta vinbär som jag rensat på de sista
bären imorse så tog jag en sväng förbi krusbärsbusken.
Milde tid så mycket krusbär det var på den. Mera röda vinbär finns också.
Nu är det slut på tomflaskor till den färdiga saften så jag får lösa det på
något annat sätt.
Jag har inte kunnat göra klar saften förut för jag har saknat silduk men igår
fick jag äntligen tag på flera stycken, de skulle sluta sälja så jag åker nog
dit och köper de sista också. Mammas silduk var trasig så hon ska få en
eller två av de jag ska köpa.
Av krusbären gör jag nog marmelad tror jag men då måste jag köpa lite
mer socker först.

Tänk vad man tar sig till för att slippa från Putin en stund.

Det är nu drygt sex veckor sen jag fick mina hörapparater.
De fem senaste veckorna har jag bara använt den högra för där är
hörseln som sämst. När jag hade båda så fick jag som lock för
öronen och hörde dåligt. Speciellt på vänster sida.
Jag valde då att bara ha den högra för det fungerade bättre så.
När jag besökte min syster för två veckor sen så frågade hon hur det
fungerade och då berättade jag som det var. Har du tryckutjämnat då,
frågade hon. Jag fattade inte vad hon menade men det ville jag inte berätta.
I söndags när jag träffade mamma och två andra systrar talade jag om
vad vi pratat om för två veckor sen. Håll för näsan och blås liksom ut i öronen
sa mamma. Det gjorde jag och idag har jag använt bägge hörapparaterna
hela dagen och det har fungerat. Bland annat på föreläsningen.
Så nu fungerar de verkligen som de ska och jag är så nöjd.
Dessutom köpte jag fler batterier idag för dessvärre äter de batterier.
Nästa gång ska jag beställa från det ställe där jag fick dem.
Det lär visst bli billigare - om de inte finns på "gubbdagis" förstås.

Vi ska ha folk som ska borra för radonsaneringen nästa vecka.
Därför måste vi gå igenom och rensa all bråte vi samlat på oss.
Det mesta ligger i det rum som skulle ha varit garage om inte ett
gammalt träd stått på kommunens mark just där infarten skulle
ha gjorts. Därför finns ingen infart till garaget och inga dörrar utifrån
så i rummet hänger vi tvätt och har sånt som vi borde slänga.
Nu har vi slängt en massa - minst tre kubik.

Det bästa med att slänga prylar är att jag äntligen givit upp om att jag
ska komma i mina kläder från 30 år tillbaka.

När rummet var nästan tomt upptäckte jag konstiga bubblor på en
yttervägg. Det är den väggen som föregående ägare inte grävde upp
och satte Platonmatta på.
Idag vet vi mera för en av killarna som hjälper oss med trädgården just
nu hade fuktmätare och han konstaterade att det troligen är från rännan
som går ner i marken som det läckt.
Nu ska vi gräva upp alla rabatterna på framsidan och gavlarna av huset
för att lägga på grus. Sen måste vi fixa väggen i garaget.
Vid den vägg som man har satt Platonmatta på har samma sak inträffat
men tack vare Platonmattan har inget skett med väggen.
Fast gräva 30-40 cm djupt från husväggen och 50 cm ut måste vi göra.
Så att vi kan lägga grus där. Fast vi måste nog ha hjälp med detta av dem
som fixar plattorna i trädgården just nu.

Så är det nämligen att vi går i diken med makadam just nu.
Alla plattor är borttagna och tvättade sen har grus lagts på och väv som
ska förhindra ogräs och sist hårt packad makadam. Sen ska plattorna på
och då blir det jämnt utan kanter att snubbla på och den lilla insjön utanför
köksfönstret.