En eländig fredag

Först så skulle jag till jobbet och det var mycket som vanligt.
På lunchen loggade jag in mot kommunbiblioteket för att förlänga lånet på två böcker
som jag inte hunnit läsa. Då fick jag veta att jag hade fel lösenord till mitt lånekort.
Jag tänkte alla fula ord i världen och kände att det var tur att jag hade böckerna med
mig för då kunde jag åka på bibblan och låna om dem.

Efter månadsmötet tackade jag för mig och flexade ut för att åka till besiktningen.
Jag har noterat en viss skakning i ratten sedan i måndags som gradvis har blivit värre.
Nu hade ju den yngre dottern kört bilen förra helgen - undrar om hon kört på något?

På besiktningen gick allt bra till bilen hissades upp jag såg att det var skillnad på höger
och vänster sida bak. Vänstern hängde liksom och jag tänkte på alla dyra saker det
kunde vara till besiktningesmannen sa "Ditt vänstra bakdäck är trasigt, på insidan".
Det var som en bubbla och däcket hade delat sig.

Allt var bra för övrigt men jag måste ändå besiktiga om.
På vägen från besiktningen ringde jag vår däckfirma där vi bor och frågade hur länge
de hade öppet, med god marginal kom jag dit men med en ganska vilt skakande bil.
Det kändes som om jag skulle få punktering när som helst.

Väl på plats sa jag att jag skulle ha ETT däck men insåg snart att man köper inte bara
ett däck så det blev två för en bil som nästan har skottkärrehjul är inte så dyr att byta
två däck på, men 2300 hade jag ju kunnat ha trevligare för.
Dessutom tillkommer ombesiktning.....

Mitt uppe i allt detta höll jag på att glömma bibblan, men jag hann dit också och det
hade blivit något fel på mitt kort men det fixade bibliotekarien, så nu kanske jag äntligen
får tid att läsa böckerna om svensk medeltidslitteratur.

Fast innan jag åkte hem blev det en tur till apoteket för jag har hostat i ca 5 veckor och
nu har jag fått biverkningar av hostmedicinen.

Det enda trevliga som hänt idag var att vår nya soffa har kommit och den 18 år gamla
och nedsuttna åkte ut. Den nya är ihopskruvad och på plats med förenade krafter.

Efter imorgon får vi veta hur det gick i Köpenhamn

I början på januari var yngsta dottern nere i Köpenhamn och sökte till
Det Konglige Musikkonservatorium.
De skickar ut resultaten imorgon.

Förra veckan var hon i Malmö och sökte till Musikhögskolan.
På den ena kursen gick hon inte vidare men på den andra har hon gått
vidare och där hänger det på C-proven som ska göra i Stockholm den
kommande veckan.
Hon ska även prova in här i Stockholm på samma utbildningar som i Malmö.
Dags att hålla tummarna - igen.

Så är det på studiefronten

Kursen i fransk medeltidslitteratur blev jag godkänd i, men mer än så blev det inte.
Dock var föreläsningarna det viktigaste och tentan fick komma i andra hand.

Sen var det kursen i Fornisländska som jag fick ett B på, precis som jag tidigare
berättade att jag fått på Runologin. Nu har jag två B:n på delkurserna och tre
delkurser kvar varav en hemtenta just är klar, jag kanske kan hoppas på att det
går vägen.

Jag har sökt några sommarkurser på Stockholms universitet men även en distanskurs 
vid Linnéuniversitetet i Växjö. Det pirrigaste är dock att jag har sökt en sommarkurs i
Danmark, där man om man blir antagen får ett stipendium till hjälp för resa och boende.
Ansökningstiden går ut imorgon så i sommar kanske jag ska lära mig förstå danska och
måske även snacke litt.

Varför då, kan man undra och det känner jag också lite men den kursen kan behövas
om jag ska plugga vidare till hösten.
Sen är det ju så att det kan komma att behövas på jobbet framöver tror jag.

Högstsalige

Visst är det ett konstigt ord som har gäckat mig under flera dagar nu.
Jag har sedan i måndags kämpat med en tenta i "Handskriftsläsning och texttolkning".

Den första texten som var från ca 1340 löste jag ganska snabbt - den visade sig vara
hämtad från en av de svenska landskapslagarna.
Jag har förstått att det var från kyrkobalken.

Text nr 2 var en del av Erikskrönikan från slutet av 1400-talet, den var genomgående
knepig att tolka men om man scannar texten och förstorar den på skärmen kan man
ta den bokstav för bokstav. Till sist återstår endast ett och annat tecken men det är
inte omöjligt.

Den sista och färskaste texten var från tidigt 1700-tal hade jag klurat ut och till slut var
det bara ett konstigt och förkortat ord kvar som stod mellan under och hans utan att
egentligen kännas som det behövdes.
Jag hade förstorat hela brevet och dett ord speciellt, sedan hade jag skrivit ut allt övrigt
jag tolkat. Jag var ute och hackade isvallar på infarten medan jag mumlade den eländiga
strofen om och om igen.
Hela gårdagen och mer än 14 timmar idag har jag nästan bara haft detta ord kvar, fast
jag knäckte ju förstås det näst sista ordet igår vid 12.30.

Just när jag var på väg att ge upp (fast jag har en dryg vecka kvar) så klack det till i
huvudet - så var det förstås, den korta strof jag sökte skulle ju vara "under högstsalige
hans kunglig majestät".
Om brevskrivaren från förr kunde ana vilka problem hans brev har ställt till med så här
mer än 300 år senare.

Vad skönt nu kan jag släppa detta och koncentrera mig på min uppsats som saknar minst
åtta sidor än så länge.

God Jul


Jag skriver och skriver

Söndagen 15 november mailade jag in mina fyra korta uppsatser
till lärarna på kursen i fransk medeltidslitteratur - det var med
två veckors marginal.

Hemtentan i Runologi lämnade jag in en vecka för tidigt och den
fick jag tillbaka idag med betyget B, vilket är det näst högsta.

Dessutom har jag skrivit färdigt mina bidrag till "Namn åt de döda",
släktforskarförbundets blivande CD Sveriges Dödbok 5.
Mina bidrag är tre församlingar 1901-46 med totalt 9500 personer.
Jag har bara skrivit av dem än så länge jag måste få fram lite mer
uppgifter om personerna som födelseförsamling och datum för senaste 
civilståndsändring.

Jag skriver och skriver för jämnan just nu.

Idag har förresten min fd granne namnsdag - oh vad jag saknar henne.

Min blivande uppsats

Jag ska skriva en uppsats om dialektala uttryck för spindlar och spindelnät.
Har DU ett uttryck som du använder, har använt eller som en äldre generation har använt?
Kommentera gärna med info om var i Sverige det har använts och när.

Tentavånda

Jag städar aldrig så mycket och fixar aldrig så mycket i trädgården - som när jag skjuter på en tenta.

På de kurser jag har gått hittills på universitetet i höst är jag i hemtentafas just nu.
Den franska medeltida litteraturen skjuter jag ännu mer på för där är deadline först 30 november
men på Runologikursen är det allvar just nu.
Därför tvättade jag och städade igår liksom grävde ur komposten och dessutom tvättade jag bilen.

Är detta viktigt?

Jo när jag inte vill ta itu med hemtentan måste jag motivera mitt ointresse med att jag gör nytta
ändå. Man kan faktiskt fråga sig varför jag ens går en massa kurser som inte leder någonstans
- inte jobbmässigt i alla fall.

Det är ju alltid en form av självplågeri detta med tentor, jag både vill och inte vill börja skriva.

På luncherna denna vecka har jag dock ägnat mig åt att översätta de runstenar som ingår i tentan.
Tre av runstenarna ska dateras och dateringen ska motiveras - annars kan man ju bara tyda dem
och söka efter resten i Rundata. Texten på den fjärde runstenen ska translittereras, transkriberas
fonetiskt, normaliseras fonemiskt samt slutligen översättas.
Jag har translittererat den i och med att jag tolkat runinskriften till vanliga bokstäver.
Sen kommer nästa två moment som inte är det lättaste - utöver tolkningen är väl egentligen
översättningen det enklaste.

Just nu känns det som om jag inte vill fortsätta utan tacka för mig och de trevliga föreläsningarna
där man lär sig så mycket men resten av kursen lockar ändå väldeliga för nästa kursmoment är
fornisländska.

Så som den skötsamma student jag ändå är kommer väl denna dag att tillbringas framför datorn, 
i sällskap med runstenar - om jag nu inte skulle åka och titta på några live.

En tuff tatuering - på en mogen person



Jag skulle aldrig våga eller vilja tatuera mig - men om jag skulle
våga så skulle det noga vara något liknande.
En runslinga som en av mina lärare har, den är cool, tycker jag.
Vi som fick se den var lite utvalda - därför är det nog inte många
som har sett den. Han har nämligen alltid långärmat.

En la forest d'Ennuyeuse Tristesse

En la forest d'Ennuyeuse Tristesse,                                            
Un jour m'avint qu'a par moy cheminoye,                                 
Si rencontray l'Amoureuse Deesse                                        
Qui m'appella, demandant ou j'aloye.                                    
Je respondy que, par Fortune, estoye                                    
Mis en exil en ce bois, long temps a,                                      
Et qu'a bon droit appeller me povoye                                     
L'omme esgaré qui ne scet ou il va.                                           

En sousriant, par sa tresgrant humblesse,                                    
Me respondy : " Amy, se je savoye                                             
Pourquoy tu es mis en ceste destresse,                                       
A mon povair voulentiers t'ayderoye ;                                       
Car, ja pieça, je mis ton cueur en voye                                      
De tout plaisir, ne sçay qui l'en osta ;                                         
Or me desplaist qu'a present je te voye                                      
L'omme esgaré qui ne scet ou il va.                                        

- Helas ! dis je, souverainne Princesse,                                   
Mon fait savés, pourquoy le vous diroye ?                                     
Cest par la Mort qui fait a tous rudesse,                                  
Qui m'a tollu celle que tant amoye,                                         
En qui estoit tout l'espoir que j'avoye,                                     
Qui me guidoit, si bien m'acompaigna                                     
En son vivant, que point ne me trouvoye                                 
L'omme esgaré qui ne scet ou il va. "                                           

ENVOI

Aveugle suy, ne sçay ou aler doye ;                                            
De mon baston, affin que ne fervoye,                                        
Je vois tastant mon chemin ça et la ;                                         
C'est grant pitié qu'il couvient que je soye                                  
L'omme esgaré qui ne scet ou il va.                


Charles d'Orleans 1394-1465                           


Peter Ainsworth

En fantastisk man - som jag haft som lärare vid fem tillfällen de senaste två veckorna.
Han har undervisat i kursen "La littérature français au Moyen Âge".
Jag har njutit varje minut av kursen - tänk hur allmänbildad jag har blivit och hur mycket
franska jag har förstått helt plötsligt.
Det var nämligen ännu en kurs jag har gått för mitt höga nöjes skull, det kostade två
semesterdagar och en massa komptid.

Ämnesområdena har varit:

Hjältedikten - som i Rolandssången

Romanens födelse - vi har studerat Chrétien de Troyes verk

Historiebeskrivning under medeltiden - om korståg

Medeltida teater och fabliaun - här var det fräckisar på franska

Senmedeltida poesi - vackra poetiska verk av bl a Charles d'Orleans

Nu går Peter i pension som professor på universitetet i Sheffield.
Vi var faktiskt den sista studiegrupp han hade och kanske kommer
han tillbaka som professor emeritus.

I ett personligt mail tipsade han mig om en nyfunnen gammal skatt
som jag ska kolla upp mer om.

Nu är det dags igen

Dags för nya neddragningar i personal på jobbet.
Vi i Sverige går med vinst medan Norge, Danmark, Finland.
Spanien, Lettland, Estland och Litauen går med förlust.
Därför ska Sverige reducera sitt folk - är det rättvist?

Kanske är vi på min grupp inte berörda denna gång - men
jag får ångest ändå.

Idag har vi haft två möten och den stående uppmaningen är
- UPPDATERA ERA CV.

Det har jag gjort men som chefen sa redan för två år sedan,
de behöver inga historiker - vilket torde innebära att mitt nya
nördämne Nordiska språk är ännu mindre behövt hos min
arbetsgivare.
Fast om man har jobbat heltid de senaste fem terminerna och
samtidigt har pluggat in 97,5 högskolepoäng så borde ju någon se
att man är motiverad.

Vad jag gör nu för tiden

Varför hinner jag nästan inte blogga längre?

Dels är det på sluttampen med "Namn åt de döda" - den CD
som ska komma nästa år med alla som har dött 1901-2008.
Jag har fortfarande 6 år kvar att skriva med minst 300 döda per år.

Jag pluggar på halvtid på Stockholms universitet.
Den stora kursen jag går på är jag ensam om men det finns småkurser 
om 6 hp/kurs - på dem är det flera studenter.
Just nu har vi litteratur på danska, norska, engelska och tyska.
Tyskan är knepig för jag har bara läst på gymnasienivå för 25 år sedan.

Den närmaste veckan ska jag dessutom gå en unik kurs som bara kommer
att gå denna höst på Stockholms universitet.
Föreläsningarna är på engelska men en stor del av litteraturen är på franska.
Jag som aldrig blivit sams med det franska språket, måste ta mig igenom
medeltidslitteratur på franska.

Jag undrar om jag har blivit något av en självplågare?

Jag ska ju jobba heltid samtidigt - utom de dagar det är föreläsning, då tar jag ut
mina sista semesterdagar och lever med Rolandssången, Erec et Enide av Chrétien
Troyes, Chronicles of the Crusades men även lite ur den erotiska fabliaun.
Tyvärr är den sistnämnda på franska och det finns en viss risk att missar något
som kunde vara kul att förstå.

Det verkar nästan som jag har fastnat i medeltiden - ja utom då jag uppehåller mig
i den svenska vikingatiden, bland runstenar och fibulor.

Förra helgens besök vid ett fornminne

På väg från en sevärdhet råkade vi passera en skylt med texten Fornminne.
Jag som är en fegis hade aldrig vågat ge mig ut i det okända om inte maken varit med.
Efter några minters letande fann vi till sist fornminnet.



Hammersta borgruin är alltsom minner om den borg som byggdes på 1300-talet
av Erengissle Nilsson (d ä). Hans pappa sägs ska ha varit gift med en syster till
heliga Birgitta.
Det måste ha varit i ett äktenskap före eller efter det att Erengissle hade fötts
för annars skulle han ju ha haft den heliga Birgitta som moster.

Man känner en viss ödmjukhet inför såna här platser.
Det är en liten omväg från väg 73 för att man inte ska åka över gårdsplanen
till den nuvarande Hammersta gård.
Vattnet ska ha gått mycket högre upp än vad det gör nu, alldeles intill borgen.

Gårdagens utflykt


RunaR rista let Ragnvaldr. VaR æftiR, a Grikklandi, vas liðs forungi.

Ragnvald hade varit i det stora grekerriket - i Miklagård.
Där hade han varit ledare för kejsarinnans vakter, det s k Väringagardet.
Detta var stort och måste omtalas när han kom hem.
Frågan är bara om stigen i skogen var större då - så att tillräckligt många
människor fick ta del av vad han hade gjort.

Fantastiskt att runorna finns kvar ännu idag och berättar om hans bravader.
För den som vill se själv så står stenen U112 på en liten stig 575m in i skogen
från Mälarvägen - söder om Eds kyrka. Kyrkstigen kallas den lilla stigen.

Slingan är snyggt ristad och vår lärare har den tauerad på ena armen.
Fast bara slingorna inte runorna.

Christer Fuglesang tillbaka på jorden

Visst är det fantastiskt när han är ute och gör lite Space Walk
och jonglerar med 800-kilosvikter som om de var käglor.
Jag är i alla fall väldigt orolig när han är där ute i rymden på resa.

Han är ju faktiskt släkt-med-släkten den gode Christer.
Hur är det nu igen?
Jo Christers fru Lisa har en bror som är gift med min fyrmänning.
Inte supernära förstås men tillräckligt för att man ska oroa sig.

Efter förra resan var jag på Stockholms universitet och lyssnade
på den amerikanska besättningen som var på besök och berättade
om vad de hade gjort under resan.

Jag undrar om det blir något nytt besök i Stockholm efter denna rymdresa?

Att gräva och ha sig

Jag har köpt en vattenmojäng till men innan den kan komma på plats måste jag flytta
på statyn som jag fick i födelsedagspresent för några år sedan.
Ja faktiskt är det ganska många år sedan - var det 1997 eller 1998?
Den är nog ganska lätt att flytta men där den ska stå måste jag gräva bort den eländigt
stora plymspirea som tar över trädgården mer och mer för varje år.
Den ska bort nu i alla fall.
I hålet ska jag fylla upp med lite av min kompostjord och en del av det jag ska gräva upp
för det nya vattenspelet. Just nu kämpar jag i alla fall med att få bort rötterna till spirean.
I hålet runt omkring tar jag bort jord och sand som blir en sorts topdressing för gräsmattan.

Dock blir ju varje hål som jag gör en sorts lek - en sorts utgrävning.
Inom mig finns en önskan att ägna mig åt utgrävningar på riktigt och igår hittade jag en glasbit.
Inget märkvärdigt alls bara en sån där rund sak som tycks ha varit ett sigill på en ölflaska.
Kanske 1920-1940 någon gång. Jag vet inte om sådana sigill fanns senare.
Det satt förr uppe nästan vid halsen på flaskan. Flaskan i övrigt är borta det är bara detta runda
sigill med lite vassa glaskanter på baksidan.
När man tittar på sigillet som jag sköljt av men inte tvättat helt rent står det

                                                              N 3
                                                           SÄND
                                                            KANS

Åtminstone tolkar jag det så, jag har försökt lägga ett papper på och knugga med blyertspenna
men det blir inte bra.
Snart ska jag ut och fortsätta gräva, jag gav upp igår när jag fått ett par omgångar jord i ansiktet
- det krasade mellan tänderna och dessutom hade jag myror som bet mig i nacken så att det sved.

Hemma igen!

Undrar bara om jag inte kan skilja på ungarna ... Jag fick i alla fall inte med den yngsta
utan istället den äldsta. Varför det blev så vet jag inte men jag kan ju gissa - det finns en
nyfunnen vän som lockar häruppe.
Den yngsta däremot tyckte det var kul att stanna en dag till.

Hon sjöng förresten så fint på sitt kusinbarns konfirmation, sen var det en liten låt till där
hon både sjöng och spelade fiol- fast inte samtidigt.

Jag hade lite strul med min bärbara dator, den viktiga med släktforskningen på.
Datorn var bättre begagnad redan 2004 när vi läste in min forskning på den.
Jag skulle få lite hjälp med det som strulade, en Windowsuppgradering som sa
att mitt program inte äkta.
Det gick att fixa men det hela slutade med att jag köpte en ny dator.
Eller snarare en urblåst som fått nya program ungefär som den gamla. Fast den nya är
bättre och kraftfullare.
Nu sitter jag här hemma och vet inte hur jag ska få mitt släktforskarprogram att fungera.
Kanske skulle jag försöka sova istället för maken kommer ju hem imorgon och kan jag
ju få hjälp med det jag inte klarar själv.

Själva henkomsten var inte kul fast vi visste ju redan att några idioter varit i farten inatt
och förstört vår brevlåda. En granne hade SMS:at ett meddelande.
Två rejäla fotavtryck från två välriktade sparkar som hade fått luckan att bågna och en siffra
att lossna delvis. Hela infästningen i marken var loss också.
Alla grannar på vår sida hade fått påhälsning av puckona och flera hade fått ägna dagen
åt att gjuta fast brevlådorna.
En fot hade också hittat vägen på registreringsskylten på den av våra bilar som fanns på
tomten. Någon hade varit på balkongen/altanen och slitit ned fasadflaggan från sin stång.
Tagit fram dynorna ur dynboxen och kastat dem på gräsmattan.
Vält min skottkärra sparkat iväg plastkorgarna som innehöll ihopsamlat ogräs samt vält
vasen på bordet och kastat iväg en stol.
Det som hade hänt på balkongen/altanen hade inte grannarna sett.

Detta är första gången som hela familjen är borta tillsammans sedan 2000 och jag hade
fixat med både lampor och radio på timer innan jag åkte och ändå får det inte vara ifred.
Jag kände det på mig innan jag åkte och det var bara tomt 53 timmar.

Visst hade det kunnat vara värre som en äldre dam sa men jag tycker det är illa nog.
Kanske tur att jag inte var hemma...
Det har varit bråkigt tre helger i rad på vår gata, puckon som drar sin väg från en plats som
blivit tillhåll nu under sommaren.
Alla värdesaker hade vi låst in ett värdeskåp ifall det skulle bli inbrott men man tror ju inte
vandaler ska härja så här.
Min födelsedagspresent -stenen med blått vatten hade de dock inte rört - men den står vid
uteplatsen och dit hade de inte tagit sig.


Imorgon ska jag jobba och dessutom maila demen som rapporterar brott och bråk i kommunen.

På resa igen

Efter dryga två månaders uppehåll från bloggandet så lägger jag nu in ett nytt inlägg.
Igår bilade jag ned ensam till Småland, det tog lite drygt 5 1/2 timme och gick bra.
Det var en ca 48 mil lång tripp. Resten av familjen hade åkt före.
På söndag blir det jag och den yngsta som åker hem tillsammans.
Maken och den äldsta åker ett dygn senare.
Vi är nere för att bevista en konfirmation och den yngsta ska sjunga och ev spela fiol.

Just nu sitter jag i min säng och fryser.
De senaste två månaderna har jag klarat av två delkurser inom Vikingatida och
Medeltida texter. Det blev B resp C på dem.
Dessutom har jag gått tre dagar på en sommarkurs som heter Kyrkor och kloster,
städer och slott. Så denna sommar fördjupar jag mig inom medeltida byggnadskonst.

Dessutom har jag skrivit av dödböcker intensivt - det gäller ju projektet
Namn åt de döda.
Tyvärr har jag tusentals poster kvar.
Just innan jag åkte så gjorde jag en 5-generationers antavla till min svåger, en likadan
som svägerskan fick i 60-årspresent i höstas.

Jag har satt potatis

I krukor på balkongen ska vi ha potatis.
Det blir inte mycket för jag köpte bara fyra potatisar.
De var så små och lätta - kostade 2:50.
Till midsommar vill jag ha dem färdiga.
Sen ska jag ha sommarblommor i krukorna.

Tidigare inlägg