Pauline på Gästgivaregården

Det finns absolut stunder när jag undrar varför jag tar hem så mycket prylar till huset.
Jag sätter också en ära i att se till att soptunnan är välfylld var fjortonde dag.
Är det inte tillräckligt med soppåsar så kan man ta en tur i garaget och titta.
Det finns alltid något jag ställt där för att ha och fylla soptunnan med.
Vi har ju den minsta typen av soptunna och komposterar allt vårt organiska avfall.

Nu är det ju så att jag är en typisk ekorre och har lite svårt att skiljas från en del prylar
från min skoltid. Att slänga en bok är ett helgerån så bokhyllorna blir bara fler och fler.

I tisdags var jag i alla fall med SSGF och besökte ett hem där jag hade min överman.
Eller kvinna är väl riktigare att säga.
Vi var på Hallwylska muséet och fick guidning.
Wilhelmina von Hallwyl samlade på det mesta och såg dessutom till att få sina saker
katalogiserade i massor med volymer.
Minns inte hur många men tror det var över 70 volymer med förteckningen över hennes
prylar i hemmet. Fast om man bor på över 2000 kvm så får det plats grejer.
Uppåt väggarna var det samlat också.
Nu var det ju så att Wilhelmina ärvt en massa pengar och dessutom gift sig förmöget
men vilka shoppingrundor hon gjorde på Bukowskis.
Pengarna kom ju från verksamheter fadern samlat inom skogsindustrin och även Ljusne
kätting. Det som fascinerar när det gäller sån här rikedom är ju samtidigt vilken nytta
pengarna kunde gjort för de familjer som slet hårt inom dessa fabriker.

Hemmet på Hamngatan 4 skapades ju under 1893-98 och är väl ett ganska tidtypiskt
högreståndshus. Det innehöll helt fantastiska detaljer av lyx då och även om man skulle
ha det nu. Carrera-marmor i badrummet, inga vita porslinsströmbrytare utan väl matchande
till resp rum för det var el i hela huset, äkta mattor i rökrummet, egen kägelbana, matchande
gardiner och överkast samt elkablar till lamporna i gästrummen. Utöver kakel i kökstaket,
kylskåp redan 1929-30, intarsia och vackra trädetaljer över allt dessutom en fantastisk innergård.
Ändå var huset beläget på gränsen till vad som var Träsket på den tiden.
Den fantastiska uppvärmningstekniken fungerade inget vidare då luften som kom in var full av
sot från alla båtar som låg och bolmade vid Nybrokajen.

Jag har ännu inte smält allt jag såg under den dryga timmen vi gick runt i huset.

Det som ändå gav mig mest med att få se denna samling var att samtidigt kunna trösta
mig med att jag är absolut inte värst.

Idag var jag uppe kl 05.00 för att sätta på en kopp kaffe.
Sen plockade jag ur och i diskmaskinen samt torkade av köksluckorna.
Därefter kunde jag sätta mig och fika och läsa tidningen på egen hand.
Det bästa som finns är att det ser fint ut när man fikar på söndagen.
Alla andra dagar bryr jag mig inte om resten av familjen inte ser sånt
MEN på söndagen vill jag njuta av att det är fint.
Jag kan ju låtsas att familjen städar annat än när det ska komma gäster.

Efter det manglade jag i en dryg timme för att sen avsluta smörgåstårtan
som jag påbörjade igår. Det var garneringen kvar. Tårtan som ska vara till
"Morsdagskonserten" med yngsta dotterns orkester i eftermiddag.


Det är så fånigt varje gång jag ska göra en tårta till detta evenemang jag
kommer inte ihåg vad jag gjort tidigare.
Visst minns jag räkor och kaviar men inte vad jag fyllt mellan bottnarna.

Igår började jag famla som vanligt med att så länge skära bort kanterna på
bröden. Jag hade köpt frysta landgångsbröd och lade fyra i bredd på min
skärbräda från Tupperware som är utmärkt som bricka och underlägg.
Ovanpå bredde jag en blandning av bredbar Herrgårdsost och fint skuren
rökt skinka därefter nästa lager av bröd. Så var det stopp igen!!
Jovisst, jag hade ju köpt bredbar leverpastej och den blandade jag med
creme fraiche och bostongurka. Kanonbra konsistens och lätt att breda ut
på det något torra brödet.
Ett lager bröd till och där blandade jag Ejderns smörgåskaviar och creme
fraiche samt tog ett varv ut på tomten för att klippa lite gräslök.
Den fjärde omgången bröd lades på och en blöt kökshandduk lades över.
Sen har det stått längst ned i kylen hela eftermiddagen och natten.
Nu på morgonen blandade jag lättmajonnäs och creme fraiche och bredde över.
Finhackade rädisor och gurka till garnering och sen in i kylen till i eftermiddag.
Det ser finare ut i verkligheten än på fotot som ger ett ganska rörigt intryck.
Nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen för jag är färdig.
Kanske ska jag hämta mamma och syrran som ska komma på konserten.

Rhododendron "Karibia"


Rhododendron Yakushimanum "Polaris"


Rhododendron Yakushimanum "Schneekrone"


De här tre sista fick jag som födelsedagspresenter förra året.
Det var från en av syrrorna och från kollegorna på jobbet.

Jag har dessutom 8 buskar som står i knopp men som ännu inte slagit
och några som inte blommar i år. De som inte kommer att blomma är alla
tre azaleorna som ju också tillhör familjen rhododendron.

Rhododendron Hybride "Kokardia" (2 st)


Rhododendron Carolinianum "Dora Amateis"


Rhododendron Yakushimanum "Bluerettia"


Rhododendron "Bellini"


Rhododendron Keleticum med så små blommor att förstoringsglas behövs

Rhododendron Yakushimanum "Flava" som bara står i knopp


Rhododendron Repens "Baden-Baden"


Rhododendron "Humboldt"


Rhododendron Yakushimanum "Percy Wiseman"


Rhododendron Yakushimanum "Silberwolke"

Jag tog kaneran med mig och tog en tur i trädgården och nedanstående
rhododendron blommar just nu i olika stadier.
Vissa tog jag fram gamla bilder på för de har redan börjat vissna.

Rhododendron Hybride "Cunningham's White" (3 st)


Rhododendron "Nova Zembla" (3 st)


Rhododendron Russatum "Gletschernacht"


Rhododendron Yakushimanum "Fantastica"

På torsdagskvällen var det teaterföreställning på Stockholms universitet.
Det var Shakespeares Much ado about nothing som framfördes av
Stockholms Studentteater.
Föreställningen var på engelska och de unga skådespelarna var så duktiga.
Tänka sig att de spelade i nästan två timmar med en paus emellan men då
sålde de kaffe och bröd som de bakat.
Dräkterna var lånade av en äldre dam som har många tidstypiska dräkter.

Visst är man stolt över sitt eget barns insatser men alla var absolut lika bra.
De har ju haft roligt under det att pjäsen vuxit fram och förhoppningsvis lärt
sig något också.
Dottern som är Shakespearefrälst har förhoppningsvis känt sig riktigt nöjd.
Det är två föreställningar till en idag och en på tisdag.
Jag skulle gärna gå igen, för biljetterna kostar bara 30 kr i dörren och 20 om
man beställer före men idag har yngsta dottern konsert i sin skola.
På tisdag ska jag på guidning och middag med en släktforskarförening men
jag tar tunnelbanan ut och ser akt 2 igen då.
Då måste jag ha blommor med för det glömde vi i torsdags.

Idag är jag tidigt uppe för jag har sovit gott inatt och vaknade utvilad redan 04.30
Jag har tassat ut på balkongen/altanen och räknat dem.
Mina blommande rhododendronbuskar förstås.
Denna lördagsmorgon är de 21 st som blommar.

Annars har denna vecka varit intensiv och jag har haft lite svårt att hänga med
eftersom jag haft problem med nackspärr.

Måndag var det avslutning hos den lokala släktforskarföreningen.
Jag kom sent och hamnade tokigt i lokalen vilket var det som senare gav mig
nackspärr.
Ett trevligt och intressant föredrag om vigslar förr och nu som dessutom låg helt
tidsmässigt rätt då det är denna helg som många gifter sig.

Tisdag vaknade jag med en smygande och tilltagande nackvärk.
Trots det var jag tvungen att klippa gräset för första gången den eftermiddagen.
Som vanligt när den nya miljöbensindunken ska öppnas för första gången så
sitter jag där och kämpar med det barnsäkra locket.
Ser man på - jag fick upp det efter bara 10 minuter.
Klippningen tog dryga timmen och känns som bra motion.

På onsdagen var nackspärren verkligen besvärande men det var ju tjejträff med
teatertjejerna och jag hade missat årets tre första träffar så var bara att ta sig iväg.
Så ont som nacken gjorde vid hemresan med bil så var det tur att det var så lite
trafik för att titta åt vänster gjorde jag med största smärta.
Middagen var god och det var intressant att lyssna till den goda berättare som vi
har i vår fd ledare som blir 79 i år.
Väl hemma tog jag en värktablett men vaknade ändå var 20:e minut eller så fort
jag vred mig i sängen.

Torsdagen tillbringade jag sovande med en havrekudde om halsen.
Varje timme var jag uppe och körde kudden i microvågsugnen för att få mera värme.
Värktabletten jag tagit på morgonen gjorde mig dessutom snurrig och illamående.
Så chefen och jag tyckte inte att jag skulle vara till mycket nytta.
Framemot 17.00 tog jag beslutet att göra mig iordning och åka till universitet där
äldsta dottern skulle spela teater.
Fast först tog jag in posten och där var ett paket från min kära tremänning Nina.
Det jag beställt till tjejerna hade kommit.
Hur teatern var berättar jag separat.

På fredagen var nacken mycket bättre men så hade jag delat säng med vetekudden.
Till jobbet fick den följa med och jag mikrade den med jämna mellanrum.
När den var varm så la jag den på plats och drog upp kavajen över.
Kollegorna sa att jag såg ut som Lurch i familjen Adams.
Tidigt i säng och nu är jag uppe och kan sitta framför datorn utan värk, för jag har
klarat att sitta på jobbet men inte hemma.

Nu är jag alltså nästan återställd och då ska jag strunta i ogräset för annars är
värken snart där igen.

Min äldsta som knappt sovit inatt ringde mig strax efter 11.00 med det
glädjande beskedet om att hon klarat uppkörningen.
Nu kan hon förhoppningsvis köra själv i fortsättningen.

En familjetradition att missa första uppkörningen är härmed bruten.
Eftersom både maken och jag var väl över 20 år och missade första
tillfället så känns det skönt att hon klarade sig vid 19 år.
Efter förra veckans läsning om vilket ställe de var värst på att kugga även
folk som gått i bilskola och samtidigt veta att det var där hon skulle köra
så kändes det aningen nervöst.
Helgens körningar gick inte så bra heller för hon var väldigt stirrig.
Det var svårt för mig att jobba mellan 10.00 och 11.00 med den vänstra
tummen inne i handen för jag måste ju hålla tummen för henne också.

Nu slipper jag dessutom att ta ledigt för att skjutsa kläderna när hennes
teatergrupp ska iväg och spela på torsdag.
Närmare 20 dräkter är inget man klämmer ned i en ICA-kasse precis.
Hon får alltså låna bilen av mig för att kunna köra genom hela stan.
Bara en av de andra i gruppen har körkort och hon vågar inte köra i storstan
det vågar däremot min dotter.

Längst ned på tomten har vi en vildapel eller prydnadsapel som blommar just nu.
Jag tyckte den var fantastisk i förrgår när jag ställde mig under den och riktade
kameran rakt upp i blomsterprakten.
Idag när jag tittar ut ser den ännu mer fantastisk ut så det blir att ta med kameran
idag med när jag ska ut i trädgården. Igår fick kroppen vila för det kändes rejält att
ännu fler muskler väckts upp ur vintersömnen.
Jag hann mycket av det jag hade föresatt mig i förrgår och även en liten tupplur på
eftermiddagen mellan det jag jobbade i trädgården.
Inget regn fick vi heller så jag var tvungen att vattna igår. Jag hörde att vi skulle få
regn inatt så jag hoppade glatt upp ur sängen imorse.
Lika torrt som igår och blåsigt så jag får nog vattna idag med.

Nu har jag ätit frukost och tagit det lugnt på morgonen så därför är det dags att
ta på sig arbetshandskarna och ge sig ut i trädgården.
Det finns över 100 l superfin kompostjord som ska ösas ur kompostbehållaren.
Ännu mer halvfärdig kompost som ska flyttas till den tomma behållaren för att mogna.
En nyinköpt maskrosupptagare som jag provade igår kväll i över en timme.
Sju blommande rhododendronbuskar att njuta av.
En gudomlig vildapel som jag måste ta ett kort av innan jag om några veckor
måste ta ner den en dryg meter eller mer.
Kanske måste jag också vattna lite, SMHI lovar regn men det kommer alldeles
för lite och mina 36 rhododendron behöver mycket mer än det som kommit.

men jag hinner en hel del också.

På lördagen var det årsmöte hos vallonättlingarna.
Tyvärr hade Smedsforskarna årsmöte samtidigt och i lokalen intill.
Eftersom jag inte kunde klona mig gick jag hos vallonättlingarna.
Efter det höll Margareta Lundqvist ett föredrag utifrån den bok hon skrivit.
Bokens namn är Mödrar och döttrar på Leufsta bruk.



Det var ett trevligt föredrag som gjorde att man ville veta mer.
Så jag köpte boken efteråt. Sen år vi lunch på Boulevard.

På kvällen var vi på 50-årsuppvaktning med middag och dans.
Mycket trevligt med en fantastisk blandning av människor.
Eftersom vi var lite trötta bröt vi upp vi 23-tiden men då hade varit där i mer
än 5 timmar.

På söndagsmorgonen var jag bara lite trött inte något annat eftersom jag
varit skötsam kvällen innan.
Skjuts av äldsta dottern till kyrkan och hämtning av mor.
Eftersom mamma sällan kommer ut och får se sig omkring nu när våren är
som vackrast tog vi en otroligt lång väg hem.
Vi tittade på allt som blommar nu, även den fantastiska magnolian i Sköndal.
Den som jag upptäckte från bussen i tisdags.
Det blev lite visning av bilder och titt på trädgården från altanen.
Eftersom jag har tre fullt blommande rhododendron och fyra som är på gång
så var det ju rätt mycket att titta på.
Vildapeln är precis på gång att slå ut och är så vacker den med.
 
Vad jag inte hunnit denna helg var att tvätta men det fanns andra i familjen som hann.

Den kommande veckan är kort för jag ska vara ledig på fredag så då blir det mer
trädgårdsarbete. Eftersom det inte kommit något regn på evigheter måste jag vattna.
Helst nu på morgonen.

Ja, då har man en titel till utöver detta med vallonprinsessa.
Vi tar det dock från början, då vi samlades i Saltsjö-Duvnäs för att delas upp på tre ballonger.
Vi skulle vara 22 st i vår ballong en gul Nokia, dessutom föraren och värdinnan.
De flesta packade in sig i en militärbil som körde med skarmliga ljud och vinden fläktande.
Vi hade solglasögon på och det var tur för det drog väldigt bra och vi hade säkert fått ögonen
fulla med tårar annars. Vi skulle starta i Kärrtorp och vårt gäng var först på plats.
Vi hade korgen ut först och ballongen ute på marken långt före de andra.
Sen började problemen, vår ballongkorg reste sig och drog nästan bilen med sig.
Den var nämligen förankrad i transportbilen, dock hade vi inte tillräckligt med luft i ballongen
för att den skulle kunna lyfta utan den vek sig nedåt och då kunde man inte elda på.

Vi fick göra två försök till och kom iväg ca 40 minuter efter de andra två ballongerna.
Vi skulle flyga över de östra delarna av Stockholm så jag såg mammas och flera av
systrarnas hus. Långt under oss såg vi Gröna Lund, Stadion, Östra Station och 
Stockholms universitet. Kamerorna smattrade runt om i korgen.
Vi kom in över Djursholm och Täby för att förhoppningsvis hamna i Vallentuna.
Djursholm från ovan var en massa pooler och studsmattor.

Nu räckte inte vinden riktigt till så helt plötsligt var det dags för landning och då såg
det ut så här under oss.



Vägar, kraftledningar och en soptipp.
Jag som inte ville bli grevinna över en kohage eller ett kärr blev alltså
ballongmarkgrevinna av Hagby soptipp.

Landningen var också ett kapitel för sig själv för det sluttade uppåt och vi hade
intagit landningsställning när korgen tog i marken och tippade.
Den släpade sig vidare och gjorde märken i marken.
Till slut stannade den liggande och vi fick kravla oss ur.
Vi packade ihop ballongen och släpade korgen en bra bit så att vi kunde få
upp den på släpet.
Alla fick ställa sig på knä och blev döpta i champagne eller något mousserande
av ballongföraren. Det mörknade snabbt och vi fick våra diplom samtidigt som
vi åt ost, vindruvor och hårt bröd.
Sen bar det av i militärbilen tillbaka mot Nacka. Hemma var vi ca 23.00.

Om vädret blir fint idag så kanske det blir ballongfärd idag.
Vi är förberedda dottern och jag.
Alla papper är framtagna och kameran är laddad med batterier och kort.
Helst skulle jag vilja ha med en liten karta med så att jag kan orientera
mig där uppe.
I eftermiddag ska jag ringa och kolla om de tänker flyga och sen bär det
kanske av. Vi ska ju vara på plats kl. 17:00 för att transporteras till den
beslutade startplatsen.
Sen ska vi hjälpa till att göra ballongen startklar.
Efter flygningen blir det lite dop och picknick samt tillbakatransport till
Saltsjö-Duvnäs. Därifrån ska vi ta Saltsjöbanan till bilen som ska stå
parkerad på en infartsparkering eftersom det inte finns p-platser vid
ballongföretaget.

Vi får hoppas på fint väder idag. 

Igår bar det av till verkstaden med bilen tidigt sen fick jag skjuts till jobbet.
Jag hade en tid att passa på morgonen och väl på plats åkte jag ut ur
tävlingen som jag varit med i några dagar.
Lite snopet kändes det för jag kunde ju svaret egentligen.

På eftermiddagen så hämtade jag bilen på verkstaden.
Styrstag och krängningshämmare pratade man om förra gången.
På fakturan stod "byte av inre styrled" och kostnad för kulled och damask.
Sen hade man bytt k-stag på höger och vänster sida.
Länkar som kostade 393:- och 434:- stod också på fakturan.

En rapport på fyrhjulsmätningen bifogades också.
Ett papper jag inte förstod mycket av måste jag säga.
Senaste fyrhjulsmätningen gjordes 9 september 2005 då jag fick punktering
under körning på Centralbron.
Den gången hade däcken slitits snett för att framvagnsinställningen var felaktig.
Denna gång var ju däckfirmans diagnos likadan men bara på ett däck.
 Därför hade jag beställt tid för fyrhjulsmätning och felsökning.
Det var då för två veckor sen som de hittade dessa fel.
Jag har inte märkt något på bilen och faktiskt aldrig haft detta fel på alla mina bilar
under mina 29 år som bilägare. Killen på bilfirman sa att man har sämre "grejer"
på bilarna nu för tiden, det blir billigare så för biltillverkarna.

Man väljer inte medvetet att försämra men man köper billigare detaljer och då
kanske det inte är lika bra kvalitet som den detalj som är dyrare och så blir det
undan för undan aningen sämre.

Nu kostade det i alla fall nästan 7000 kronor att få bilen körbar igen.
Om de använder originaldelar så borde ju de vara lika dåliga...

Efter att ha hämtat bilen körde jag hem den och tog buss och t-bana in till Konserthuset.
Där hade yngsta dotterns skola konsert. Det var vackert och ungdomarna var väldigt
duktiga både att spela och sjunga. Vi satt dessutom bra. 
Tidigt uppvaknande, mycket stress och vacker musik på kvällen kan göra att man somnar.
Det gjorde inte jag för jag hade inte hunnit äta middag, så hungern höll mig vaken.
Dock fanns det flera herrar i publiken som sov.

Vi har en äldre dam på gatan, en brevlådemarodör.
Hon har kört ned tre brevlådor de senaste åren och smitit.
Något till åren kommen och med dålig syn är hon faktiskt lite farlig.
Jag har kollat med folk på länsstyrelsen som säger att så länge
som de drabbade inte polisanmäler henne eller att hennes läkare
anmäler henne som olämplig förare så kan de inte göra något.

Idag när jag kom hem hade en granne anlitat en stor lastbil för ett
lyftjobb. Lastbilen blockerade gatan det insåg de flesta grannar och
parkerade sina bilar en bit bort.
Alla utom brevlådemarodören som absolut inte kunde vänta.
När jag såg henne genom köksfönstret så stod hennes bil misstänkt
nära vår brevlåda.
Just då körde lastbilen och hon efter för att svänga in på sin tomt.
Vi har en repa på brevlådan som absolut inte fanns igår.

Jag kan dessvärre inte bevisa att hon gjort repan fast i min själ är jag säker.
Varje gång jag kommer att se repan i framtiden kommer jag att tänka fula ord.

Idag var jag uppe tidigare än jag brukar för att hinna en liten snabbfrukost och
lite DN innan jag stack hemifrån. Lite väl sen kom jag till samlingsplatsen.
Gänget väntade dock, för de saknade mig.
Vi stuvade in oss i varandras bilar eftersom det var ont om parkeringsplatser
på platsen vi skulle till. Det var vid Lissma gård vi stannade.
Vi gick först till fågeltornet där vi såg många fåglar.
Det blåste rätt så mycket så en del av fågelsången hade jag lite svårt att höra.
Vi gick tillbaka en bit och fortsatte runt sjön.
När vi intog vår medhavda matsäck tog jag bilden ovan.
Känslan att sitta där med detta härliga gäng som jag i vissa fall bara ser på
gökottan är helt otrolig. Vackert väder, många fågelhistorier och en kunnig
guidning är en sorts utbildning egentligen. Jag lär mig mer och mer för varje år.
Den första gången jag var iväg på en gökotta arrangerad på detta vis var när vi
just flyttat hit för 20 år sen. Det kunde alltså ha varit den 21 gången i år för mig
men jag har missat två gånger.
Ett år hade jag ett brutet ben i mellanfoten och ett annat år hade stukat foten.

På väldigt långt håll uppfattade den ena ledaren plötsligt en rovfågel. Efter ett
ivrigt sökande med kikaren såg vi den också. Det var en pilgrimsfalk.
Först när jag kom hem insåg jag att det var första gången jag såg en på riktigt
alltså inte på film eller TV. Det blev en fågel till för min totallista, som numera
omfattar 153 olika fågelarter.

Innan vi skiljs efter dryga fyra timmar summerar vi vad vi sett och hört.
Även detta är blev det drygt 50 olika fågelarter vi såg.
Det är så skönt att gå hem och ta det lite lugnt en stund efter en sån här
morgon och förmiddag.

I veckan så började de där bubbelgumrosa knopparna komma som förkunnade att snart blommar de första rhododendronbuskarna. Jag som ju är statistikgalen vet att nu ska mitt excelark fram där jag prickar för de buskar som blommar respektive vecka.
Jo jag är så galen i rhododendron, statistik och släktforskning. Undrar om det hänger ihop på något vis?
När jag kom hem så gick jag ett varv och fotograferade de knoppar som just slagit ut eller som var på väg. Till och med de som kommer att blomma först om en månad förevigades. Nu kommer den tid på året när tiden skulle stå still. Jag vill kunna njuta varje dag och minut.
Jag tror jag gör som skomakaren, han som stängde mellan hägg och syren. I så fall så tar jag ledigt nu för på vägen hem såg jag en blommande hägg.

Nu blommar plommonträdet och då är det vår.

Idag kom killen som skulle fixa till det som inte fungerade i pannan.
Precis som jag trodde så var det cirkulationspumpen som inte fungerade.
Fast det var en annan sak också som var felaktig.
För en kostnad på närmare 4000 kr så fungerar allt igen...
Jag var hemma första delen av hans besök och maken löste av efter en stund.
Jag ville ju vara med på jobbet när det bjöds på tårta och hölls tal.
Vi hade ju vunnit en tävling på jobbet och vår grupp är ju väldigt delaktiga.

Någonstans på vägen tillbaka till jobbet försvann solen så nu är det bara
10 plusgrader ute.
Jag som skulle ut och jobba med den förhatliga snöbärsskogen.

Det var ju dags att deklarera men det hade jag förträngt.
Igår slet jag i trädgården och tänkte att jag skulle deklarera så fort jag fick en stund över.
När jag var inne i mellan för att dricka vatten så hängde jag tvätt och satte på nya maskiner.
Min familj jobbar INTE i trädgården men de vill gärna bo i hus.

Deklarationen fanns inte i mitt minne.
Idag pratade vi deklaration på jobbet. Jovisst jag skulle göra det när jag kom hem.
Väl hemma lagade jag mat och skulle titta på nyheter. Jag somnade och hade TV:n på.
Jag hörde hur man talade om ev frost till natten och tänkte på att jag skulle täcka över
mina pelargoner. Sen sa man något om två timmar kvar till deklarationerna senast
skulle vara inlämnade.

Från halvdöd till hysterisk på en hundradels sekund.

Jag letade efter blanketten och alla mina undanlagda papper.
I bara farten for jag ut och täckte över pelargoner som kanske skulle frysa och sen in igen
för att leta upp varenda liten lapp.
Till slut hade jag allt och kollade över Skatteverkets besked. Jo det stämde.
Hur skulle jag verifiera? Jag läste något om e-legitimation och började ladda hem någon
uppgradering för att kunna få ett bank-ID som det heter hos Swedbank.
Det gick inte och nu var jag trött rejält för hur jag än läste fattade inte vad som var fel.

Det var ju så enkelt egentligen bara att klicka sig fram från Skatteverkets hemsida utan
e-legitimation men med identifieringskod och kod för underskrift.
Snart var jag klar med 32 minuter till godo.
Usch så sen jag är egentligen - jag brukar ju alltid vara ute i god tid.
Nu sitter jag här jättepigg och frusen, för cirkulationspumpen fungerar inte.
Det är inte extremt kallt men rejält kallras från fönstret.
Tur man inte är en laxfärgad pelargon med bara en plastpåse omkring sig.