Pauline på Gästgivaregården

Vi hade hittat alla blindfönster och sänt in svaret i tid.
Inte vann vi i år heller, varken dottern eller jag.
Jag kan ju gärna avstå från biobiljetterna men jag skulle
gärna ha haft ett hedersomnämnande i tidningen men det
fick vi inte heller.
Vi hade ju trevligt när vi letade efter dem och när vi fikade
efter att vi hade hittat den tionde.
Jag skulle nog vilja göra något motsvarande här i min lilla
del av storstaden med närbilder och rim som kunde få
ungdomarna i vår förening att springa runt och klura och leta.

Det kan inte vara kyrktorn eller statyer för det har vi får få av.
Kanske skolklockor för det finns i alla fall 10-12 skolor.

Kanske lekplatser eller gångtunnlar under vägen vore något
att plåta och rimma om, jag får klura vidare på detta och ta
fram digitalkameran.

I måndags eftermiddag bröt det ut det som varit på väg i ett par dagar.
Då kände jag mig riktigt ynklig och ville bara sova.
Gårdagen tillbringades i hemmet med nysningar, hosta, lite feber och
allmän skruttighet. Hantverkarna hade ju börjat på gästtoan också så
det blev ett väldigt springande i trappan till nedervåningen vid toabesök.
Jag vågade inte dricka speciellt mycket för hostan gjorde att jag fick rusa
till nedervåningen ofta.

Tyvärr hade inte flytspacklet torkat så det gick inte nämnvärt framåt mot
vårt efterlängtade nya badrum. I tvättstugan stod duschkabinen på trekvart
också så duschvattnet rann över golvet.
När avloppsrören är bytta och det är målat på väggarna därnere kan vi ställa
duschkabinen på plats igen men tills vidare fungerar det ändå OK med tjejernas
mugg på nedervåningen, duschvatten som ska torkas upp och tandborstning
vid diskbänken.

Såna här gånger är det nog bättre att vara på jobbet.
Usch vad ynklig jag känner mig.

Igår var jag inne och kollade på mitt studentkonto på Stockholms universitet
då upptäckte jag att jag fått godkänt på min slutuppsats. Jag fick betyget C
vilket är lika med Bra dvs jag ligger på mitten av skalan eftersom A - E är
godkända betygsteg.

Den här våren kommer jag inte att läsa historia för det fanns inga lämpliga
kurser att välja så jag har valt att studera på institutionen för nordiska språk
respektive institutionen för lingvistik. De fristående kurserna denna termin
är Akademiskt skrivande och Forensisk lingvistik.

Det är nästan läge att fira lite nu när det är 25:e också.
Det blir väl god mat ikväll gissar jag men eftersom jag sen nyår inte längre
äter godis så blir det inget sånt i alla fall. Jag får se hur länge jag mäktar med
att säga nej till godis men jag vill minska min sockerkonsumtion och känner
ingen större saknad så här långt.

Nu sitter jag på bussen på väg söderut.
Vi har kommit till nästa stad utefter kusten på väg mot Stockholm.
Tyvärr lyckas jag inte koppla upp mig på bussens Internet men jag
har ju mitt eget trådlösa modem.
Dessvärre är bordet för ögt och jag får ont i höger axel så det blir
inte långvarigt.
Det är nog minusgrader för isen ligger i dikena och på gatorna.
Jag kanske borde sova lite för även om sängen var skön så sover
jag alltid sämre när jag inte är hemma.

Då satt vi där på kursen och tiden gick för fort, det
hade kunnat pågå längre för det var intressant.
Speciellt föedraget som en av studiekamraterna höll.

Efter kursen blev jag hämtad av Nina med make och
bjuden på middag som var väldigt god.
Fruktsallad till dessert och vi mindes samma sak Nina
och jag, som barn ville man alltid ha de röda bären.
De snälla hundarna låg på golvet mest hela tiden men
Bortbytingens ögon följde vaksamt vad man gjorde.
Jag hade datorn med mig och vi tittade på släkten och
kollade lite namnstatistik i min forskning.
Anna, Maria, Karl och Johan tillhör de vanligare namnen.
Sen blev jag trött och de skjutsade hem mig.

Nu ska jag bara äta frukost och packa ned datorn, om 75
minuter går bussen och till hållplatsen ska jag ta den korta
vägen för jag vill inte komma för sent.

Vad fort tiden har gått, speciellt kvällarna.

Jag vaknade 04:50 och sen har jag varit igång hela dagen.
Bussen gick strax efter åtta, lite sen var den.
På bussen hade jag sällskap med en kurskamrat som ska
bo på ett annat pang.
När jag shoppat lite (ProViva och laktosfri mjölk) gick jag en
sväng till kyrkan som var stängd men jag ska kolla in den
imorgon istället - på lunchen.
Sen kom Nina med make och guidade mig runt hela staden.
Vi såg allt som var värt att se - även pannkakorna.
Det blev även en tur flera mil iväg för att se en bro, det var värt
den turen. Fast det var mörkt, dimmigt och regnblandad snö.
Därpå fikade vi hos Nina och pratade i timmar.
Det är tur att jag bor här annars hade jag pratat sönder Ninas
öron inatt. Usch vad jag pratar mycket...

Tänk att det finns en människa man är släkt med och vars
existens man inte kände till innan Nicoline hittade oss.
Här hade vi levt i nästan 50 år och hade så många likheter i
våra liv utan att vi vetat om varandra.
Jag har tittat på E4:an från Ninas fönster, jag har sett hennes
bloggdator och alla hoyor. Hennes skaparhörna fick jag också
se med hjärtan och annat. Hundarna fick jag hälsa på och
Originalvovven låg på mina fötter under bordet.
Jag var accepterad.

Tack Nina med make för ikväll - vi syns imorgon.
 

Nu har jag checkat in efter att ha gått den långa vägen
från busstationen till sovstället mittemot kyrkan.
Nu ska jag bara ringa Nina och höra var vi ska ses.

Nu du Nicoline skulle du ha varit med.

Om 90 minuter går bussen mot staden där Nina bor.
Tänk vad kul att min distanskurs har sin sista träff just där.
Så håll i dig Nina nu ska vi ses för andra gången IRL.

Föreläsningen hoppas jag blir intressant också och att jag
får veta hur det gått med min slutuppgift på kursen dvs om
jag blir godkänd.

Igår kväll träffade jag min kära tjejgrupp som setts i snart 30 år.
Alla åtta var med, vår gamla teaterfröken också.
Som vanligt så pratar vi alla i munnen på varandra.
Det är så kul och givande. Jag känner ofta att när vi setts så
skulle jag vilja skriva en berättelse om ett tonårsgäng som börjar
ses och som fortsätter upp i medelåldern.
Det skulle inte vara en exakt beskrivning av oss alla utan inspirerat
av dessa underbara kvinnor.
Vi var på Södermalm och samlades hos I som bjöd på god mat och
en efterrätt  som bestod av glass med lingon och kolasås.
De bästa var förstås samvaron, tänk vad det är viktigt att ha såna här
andningshål. Det var vi ense om allihop.
Vi bestämde också att vi ska gå på Dramaten tillsammans och se
Bernadas hus, av Lorca, en pjäs som har en särskild betydelse för
oss i denna grupp eftersom vi har spelat den på Vår Teater för över
30 år sen.

 

Under gårdagen så städade vi maken och jag. Vi hade varsitt område att städa och plocka ur.
Jag flyttade möbler och torkade på mitt område på undre våningen och han plockade bort sånt
som skulle tas bort för alltid.

Att vi gjorde detta beror på att vi ska fixa badrum, gästtoalett och stammar. Maken tog alltså
bort alla flaskor och burkar i badrummet och på gästtoan. Han tog bort handdukshängare,
badrumsskåp och toalettpappershållare. Jag tog bort Niklas vår gamla hylla som innehöll
mangeln, manglade handdukar, nyköpta flaskor med hårtborttagningsmedel, duschtvål,
schampo och balsam. Sen fortsatte jag med reservlagret med bindor, tamponger,
bomullsrondeller och damrakhyvlarna. Sist åkte hyllan med tvättmedel, sköljmedel, såpa
och Klorin. Allt ställdes i en nätkorg som tillfälligt ställs matkällaren. Även strykbrädan åkte
ut eller snarare in där vi hänger tvätten och där jag ställt Niklas och mangeln så länge.
Sist tvättade vi av väggarna där vi tagit bort saker fast de ska målas eller kaklas efter spackling
och slipning.

Idag kom hantverkarna för att börja med badrummet och gästtoaletten. Först ska de väl ta
bort badkaret, de gamla handfaten och toalettstolarna så att de kan gå loss på mosaikgolvet
och de gamla kakelplattorna. 
Sen ska de byta rören från badkaret, handfatet, toaletten samt byta den stam där de går ihop.
Dessutom ska röret från bidén tas bort. Golvbrunnen ska också bytas av försäkringsskäl.
Nya tak blir det också.
På gästtoaletten ska mosaikgolvet tas bort och rören från handfat och toalett bytas.
Det blir en ny dragning i taket så att duschkabinen i tvättstugan kan flyttas mot väggen.
Då måste vi flytta anslutningen till vattnet, där kabinen står idag får vi troligen plats med en
ny tvättho. Kanske byter vi golvbrunnen i tvättstugan också.

Vi har haft massor med folk hemma för att titta på jobbet de senaste året, ingen har velat
lämna offert på ett sånt litet jobb har de sagt. Jag tycker jobbet är jättestort.
Det ska bli nya handfat och toaletter, liksom nytt badkar istället för det gamla fula med
skadad emalj. Badrummet ska ha kakel upp på väggarna och klinker på golvet.
Gästtoan ska ha samma klinker men inte kakel lika högt upp.
I tvättstugan slipper vi de gamla gjutjärnsrören med rost i skarvarna.
Huset är 45 år så de där sprickorna som finns i rören kan nog gå sönder när som helst.
Jag vill inte ha avloppsvatten i tvättstugan.

Under 2-3 veckor kommer vi att få duscha tidigt för man kan ju inte duscha när hantverkarna
har kommit. Om vi behöver gå på toa maken och jag, får vi gå på tjejernas toa en trappa ned
för den kommer att vara helt oberörd av allting. Den är så mycket nyare också.
Handtvätt på övervåningen kommer att ske vid köksbänken. 

Senast imorgon ska hemtentan för medeltidskursen vara postad.
Den postade jag förra året redan - ja 31 december alltså.
Slutuppgiften för släktforskningskursen ska vara klar och mailad
vecka 3, men om ska åka till högskolan på lördagen 19/1 så
måste den vara klar några dagar innan.
Jag mailade den idag, det är väl några dagar det.

Så nu har jag faktiskt jullov på riktigt dvs ingen tenta som hänger
över mig och då är det dags att börja jobba igen. För imorgon är
det dags att inställa sig igen efter mer än två veckors ledighet.

Jo förresten vi hann in och leta reda på det sista blindfönstret idag.
Vi hittade ju bara nio på nyårsdagen och sen gav vi upp för att vi var
blöta och frusna efter att ha rusat runt i mer än två timmar i snögloppet.
Pappret vi skulle skriva på var helt uppblött.
Idag var det bättre och vi hade dessutom redan bestämt vilken gata det
var vi skulle kolla, så då gjorde vi det och där var blindfönstret.
Dottern såg det direkt men det var jag som var envis om att vi skulle
kolla just den gatan.
Så funkar vi tillsammans - jag lägger upp strategierna och hon kollar.
Hon har bildminne också - det räcker med en blick i tidningen och sen
minns hon vad vi tittar efter.

Fast det var katastrof härom dagen när maken kastat tidningen med
tävlingen. Vi behövde kolla just denna bild mer för den hade blivit så
ful på min kopia eftersom den var mitt i vikningen.
Nu hade svågern och svägerskan sin tidning kvar så maken fick hämta
den imorse så att vi  kunde titta igen.

När jag nyss kom hem från vår tur till Gamla Stan och en fika hos mamma
så startade jag datorn för att fylla i de rätta svaren. Vi hittade nio av tio.

Då såg jag ett mail från min fd chef som ibland ägnar tid till att hålla ihop
sin gamla grupp med arbetskamrater trots att vi skingrats åt alla möjliga
håll, nu meddelade han att gruppen decimerats med en.

Nu sitter jag här på nya årets första dag och gråter och tänker på honom som
har gått bort. Han hade varit sjuk i omgångar men var bara 60 år när han dog
på julafton. Mina tankar går också till hans hustru och son, som jag träffat
ganska många gånger faktiskt.
Då i början på 1990-talet så var det ofta så att när vi varit på jobb tillsammans
så stannade vi till i hans hem och ofta träffade jag dem då.
Jag körde min bil till dem och hade den i deras garage medan vi åkte på jobb
i hans bil, sedan hämtade jag bilen efter avslutat arbete och körde hem.
När jag bytte jobb för tio år sen så hade vi inte daglig kontakt längre och sedan
några år tillbaka så hade vi olika arbetsgivare så då hördes vi ännu mera sällan.
Jag visste att han varit sjuk och vi hade pratats vid när han kom tillbaka till jobbet
på halvtid, för han hade varit allvarligt sjuk - sen blev han dålig igen.
Mina kollegor hade besökt honom för några månader sen men glömde att fråga
om jag skulle med, det skulle komma ihåg mig nästa gång sa de...

När mina tjejer var små så var vi bjudna till hans familj en lördag och vi hade
väldigt trevligt med dem.
För ungefär 14 år sen så satt vi och pratade om att hans far hade dött och det
var då vi kom på att jag varit arbetskamrat med hans far också de första åren i
arbetslivet.

Usch så här vill jag inte börja det nya året.