Gamla Stan - här kommer jag
När det närmar sig jul så börjar jag längta efter det som brukar hålla mig
sysselsatt kring nyår och de första dagarna på det nya året.
Mellan jul och nyår så brukar DN:s jultävling komma.
Idag var det dags och då är det alltså läge att bylta på sig lite varmt och
ge sig ut och leta efter det Martin Stugart knåpat ihop rim till.
Lars Epstein har fotograferat i en knepig vinkel.
Jag har letat kyrktuppar, statyer, portar i Gamla Stan, utsmyckningar på väggar,
ännu fler statyer och skolklockor när jag varit på jakt efter det som DN-tävlingen
bjuder på.
Oftast har jag haft min yngsta dotter med men även äldsta dottern, syster I och
svärmor har varit med. I år blir det nog bara jag som letar.
Vi brukar möta andra DN-läsare med tidningen i näven när vi är ute och letar och
det har hänt att vi har bytt omöjliga uppgifter med någon annan platsjägare.
Temat för detta år är gränder i Gamla Stan och jag tror mig veta fem av tio svar
redan när jag startar men det ska ju bekräftas innan jag kan skicka in svaret.
Övriga fem får jag leta mig fram till genom att korsa stadsdelen fram och tillbaka.
Så nu är jag beredd och tar mittuppslaget med mig och en liten lapp att skriva på.
sysselsatt kring nyår och de första dagarna på det nya året.
Mellan jul och nyår så brukar DN:s jultävling komma.
Idag var det dags och då är det alltså läge att bylta på sig lite varmt och
ge sig ut och leta efter det Martin Stugart knåpat ihop rim till.
Lars Epstein har fotograferat i en knepig vinkel.
Jag har letat kyrktuppar, statyer, portar i Gamla Stan, utsmyckningar på väggar,
ännu fler statyer och skolklockor när jag varit på jakt efter det som DN-tävlingen
bjuder på.
Oftast har jag haft min yngsta dotter med men även äldsta dottern, syster I och
svärmor har varit med. I år blir det nog bara jag som letar.
Vi brukar möta andra DN-läsare med tidningen i näven när vi är ute och letar och
det har hänt att vi har bytt omöjliga uppgifter med någon annan platsjägare.
Temat för detta år är gränder i Gamla Stan och jag tror mig veta fem av tio svar
redan när jag startar men det ska ju bekräftas innan jag kan skicka in svaret.
Övriga fem får jag leta mig fram till genom att korsa stadsdelen fram och tillbaka.
Så nu är jag beredd och tar mittuppslaget med mig och en liten lapp att skriva på.
Tomten kom idag med - en glömsk make
Nu har julafton kommit och gått.
Jag fick tillbringa den med lilla H som ju var min högsta önskan.
Hon såg så fräsch och fin ut att man kan inte tro att hon genomgår den tuffa
behandlingen om man bara ser till hennes yttre.
Jo hon har ju tappat i vikt det syns ju och hon har behov av att vila men
hon kom på julafton i alla fall. Ja inte till mig förstås, jag är ju värdelös på att
ordna för julen. Det gjorde som så ofta förr min kära syster I.
Tomten kom dit och de minsta barnen fick sina klappar av honom.
Han gick igen och är troligen inte avslöjad i år heller.
Väl hemma så gav vi varandra julklappar och jag fick flera fina saker.
Inte det jag önskat mig högst av allt men man ska inte vara otacksam.
Jag ju hade bara önskat mig boken "Kvinnliga brukspatroner".
Under gårdagen så funderade jag fram och tillbaka på hur jag skulle göra.
Jo jag ska nog åka och köpa den själv någon eftermiddag men det är ju bara
på Tekniska muséet den finns.
Så idag sa jag lite i förbigående till maken "Jag förstår att du inte hann till
Tekniska muséet när det blev så mycket, innan jul".
Han såg lite snopen ut och skrattade generat när han gick till sin garderob.
I en plastpåse låg den bok jag önskat mig och som han glömt bort att han
köpt till mig. Nu blir det läsa av när resten av familjen går på bio.
Jag fick tillbringa den med lilla H som ju var min högsta önskan.
Hon såg så fräsch och fin ut att man kan inte tro att hon genomgår den tuffa
behandlingen om man bara ser till hennes yttre.
Jo hon har ju tappat i vikt det syns ju och hon har behov av att vila men
hon kom på julafton i alla fall. Ja inte till mig förstås, jag är ju värdelös på att
ordna för julen. Det gjorde som så ofta förr min kära syster I.
Tomten kom dit och de minsta barnen fick sina klappar av honom.
Han gick igen och är troligen inte avslöjad i år heller.
Väl hemma så gav vi varandra julklappar och jag fick flera fina saker.
Inte det jag önskat mig högst av allt men man ska inte vara otacksam.
Jag ju hade bara önskat mig boken "Kvinnliga brukspatroner".
Under gårdagen så funderade jag fram och tillbaka på hur jag skulle göra.
Jo jag ska nog åka och köpa den själv någon eftermiddag men det är ju bara
på Tekniska muséet den finns.
Så idag sa jag lite i förbigående till maken "Jag förstår att du inte hann till
Tekniska muséet när det blev så mycket, innan jul".
Han såg lite snopen ut och skrattade generat när han gick till sin garderob.
I en plastpåse låg den bok jag önskat mig och som han glömt bort att han
köpt till mig. Nu blir det läsa av när resten av familjen går på bio.
Jag har varit glöggservitris
Två dagar under den gångna veckan har jag serverat glögg utanför ett centrum nära oss.
Det var ideeellt arbete för att få in pengar till den förening som arbetar drogförebyggande
bland ungdomar och där vi är aktiva.
Glöggen var förstås alkoholfri.
Vi som serverade stod med jacka och långt förkläde på oss. På ryggen satt en ryggsäck som
hade en isolerad påse med varm glögg. Påsen rymde 10 l glögg.
Från ryggsäcken gick en slang med kran på och vi hade också ett rör med muggar i.
I en väska på magen hade vi mandel, russin och skedar till den som så önskade.
Det var en trevlig upplevelse som bjöd på intressanta möten och roliga kommentarer när
vi stod och erbjöd glögg. Många glada tillrop från såväl kända som okända kommuninnevånare.
Ryggsäcken hade mönster som en ko och konceptet heter Coffee Cow en mycket rolig idé.
Firman lånade ut ryggsäckarna fyllda med glögg. De servade även med muggar och det
andra som behövdes. Det var vår centrumanläggning som bjöd på glöggen och som anlitat
oss som servitörer och servitriser.
Nu är det ju främst ungdomarna som ska gå men jag ryckte in när det var lite ont om folk.
Fast jag skulle nog kunna tänka mig att göra det igen.
Det var ideeellt arbete för att få in pengar till den förening som arbetar drogförebyggande
bland ungdomar och där vi är aktiva.
Glöggen var förstås alkoholfri.
Vi som serverade stod med jacka och långt förkläde på oss. På ryggen satt en ryggsäck som
hade en isolerad påse med varm glögg. Påsen rymde 10 l glögg.
Från ryggsäcken gick en slang med kran på och vi hade också ett rör med muggar i.
I en väska på magen hade vi mandel, russin och skedar till den som så önskade.
Det var en trevlig upplevelse som bjöd på intressanta möten och roliga kommentarer när
vi stod och erbjöd glögg. Många glada tillrop från såväl kända som okända kommuninnevånare.
Ryggsäcken hade mönster som en ko och konceptet heter Coffee Cow en mycket rolig idé.
Firman lånade ut ryggsäckarna fyllda med glögg. De servade även med muggar och det
andra som behövdes. Det var vår centrumanläggning som bjöd på glöggen och som anlitat
oss som servitörer och servitriser.
Nu är det ju främst ungdomarna som ska gå men jag ryckte in när det var lite ont om folk.
Fast jag skulle nog kunna tänka mig att göra det igen.
Julklapp en vecka före jul
Idag har jag fått en julklapp av den sort jag gillar bäst numera.
Jag vill inte ha prylar - jag vill ha upplevelser, som känns i kroppen eller själen.
Den här julklappen kändes djupt i själen så där så att jag fortfarande känner mig lycklig.
Vad har jag gjort? Vad har jag fått?
Jag har träffat en vallonprinsessa, min tremänning, hon som jag hittade för snart tre månader sen.
Jag känner mig som Piff och Puff på julafton som ska berätta och allt bara bubblar ur dem.
Så nu tar vi allt som det var från början.
Lillprinsessan här hemma hade en hektiskt dag, idag med.
Först var det solosång i kyrkan på söndagsskolans avslutning.
Hon slutade ju i söndagsskolan för snart 7 år sen men får gärna komma och sjunga för barn
och föräldrar. Det gick bra och vi snabbfikade lite efteråt.
Raskt for vi från södra sidan av staden till norra sidan. Vi passerade väl fem kommuner på vägen.
Orkestern hade bara packat upp så hon hann faktiskt vara med och rigga inför framträdandet.
Jag hade ju berättat för min tremänning om att dotterns orkester skulle ha framträdande i ett
centrum nära henne. Nu hade det ju gått nästan tre månader sedan jag nämnt det.
Fast om vi är lite lika så borde hon ju komma ihåg det tänkte jag.
Jag visste att jag kanske skulle känna igen henne på sättet att gå. Alltså spanande jag efter
någon som gick så. Jag hade en stark kandidat som maken också trodde kunde vara den rätta.
Jag tittade flera gånger åt hennes håll och nog tyckte jag hon tittade tillbaka mer intresserat än
de andra besökarna i centrumet.
När framträdandet för orkestern var slut så var hon kvar i publiken.
Då tänkte jag att det måste vara hon - och det var rätt för hon kom rakt fram till mig.
Vi behövde inga röda nejlikor eller andra igenkänningstecken.
Vi var två rejäla igenkänningstecken bägge två. Nog fanns det drag vi kunde känna igen hos
varandra. Hon sa att jag var lik hennes syster och att min dotter påminde om hennes dotter.
Jag tyckte det fanns något jag inte kunde placera hos henne men nog påminner hon om min
lillasyster I.
Tyvärr hade orkestern bråttom och vi måste skiljas efter en kort stund men för mig var det
nog den näst bästa julklapp* jag kunde få.
Det kändes så fantastiskt att få träffa sin tremänning för första gången på riktigt sedan vi
hittade varandra. Så kära tremänning, jag blev så glad att jag kände mig djupt rörd efteråt.
Snart är det 16 månader sedan min kära faster Nicoline kom in i mitt liv och tack vare henne
kom det även in en för oss okänd tremänning in i våra liv.
Jag fick träffa Nina i juni i år och det kändes så rätt på en gång. Hon bloggade och det ville
jag också göra, så då startade jag bara. En stor inspiration är hon min gulliga tremänning.
Tack vare ett av hennes barn så har vi nu hittat en tremänning till.
Jag känner mig så rik som har så fina och vackra kvinnor i min släkt och jag som knappt
kände till min släkt på den sidan före slutet på augusti 2005.
Julklappen var alltså att min tremänning Martina kom till min dotters spelning, så att jag
kunde få träffa henne.
* Den bästa juklapp jag skulle vilja ha är den jag önskat hela hösten.
Den som läkarna på sjukhuset som behandlar lilla H bara kan ge mig.
Jag vill inte ha prylar - jag vill ha upplevelser, som känns i kroppen eller själen.
Den här julklappen kändes djupt i själen så där så att jag fortfarande känner mig lycklig.
Vad har jag gjort? Vad har jag fått?
Jag har träffat en vallonprinsessa, min tremänning, hon som jag hittade för snart tre månader sen.
Jag känner mig som Piff och Puff på julafton som ska berätta och allt bara bubblar ur dem.
Så nu tar vi allt som det var från början.
Lillprinsessan här hemma hade en hektiskt dag, idag med.
Först var det solosång i kyrkan på söndagsskolans avslutning.
Hon slutade ju i söndagsskolan för snart 7 år sen men får gärna komma och sjunga för barn
och föräldrar. Det gick bra och vi snabbfikade lite efteråt.
Raskt for vi från södra sidan av staden till norra sidan. Vi passerade väl fem kommuner på vägen.
Orkestern hade bara packat upp så hon hann faktiskt vara med och rigga inför framträdandet.
Jag hade ju berättat för min tremänning om att dotterns orkester skulle ha framträdande i ett
centrum nära henne. Nu hade det ju gått nästan tre månader sedan jag nämnt det.
Fast om vi är lite lika så borde hon ju komma ihåg det tänkte jag.
Jag visste att jag kanske skulle känna igen henne på sättet att gå. Alltså spanande jag efter
någon som gick så. Jag hade en stark kandidat som maken också trodde kunde vara den rätta.
Jag tittade flera gånger åt hennes håll och nog tyckte jag hon tittade tillbaka mer intresserat än
de andra besökarna i centrumet.
När framträdandet för orkestern var slut så var hon kvar i publiken.
Då tänkte jag att det måste vara hon - och det var rätt för hon kom rakt fram till mig.
Vi behövde inga röda nejlikor eller andra igenkänningstecken.
Vi var två rejäla igenkänningstecken bägge två. Nog fanns det drag vi kunde känna igen hos
varandra. Hon sa att jag var lik hennes syster och att min dotter påminde om hennes dotter.
Jag tyckte det fanns något jag inte kunde placera hos henne men nog påminner hon om min
lillasyster I.
Tyvärr hade orkestern bråttom och vi måste skiljas efter en kort stund men för mig var det
nog den näst bästa julklapp* jag kunde få.
Det kändes så fantastiskt att få träffa sin tremänning för första gången på riktigt sedan vi
hittade varandra. Så kära tremänning, jag blev så glad att jag kände mig djupt rörd efteråt.
Snart är det 16 månader sedan min kära faster Nicoline kom in i mitt liv och tack vare henne
kom det även in en för oss okänd tremänning in i våra liv.
Jag fick träffa Nina i juni i år och det kändes så rätt på en gång. Hon bloggade och det ville
jag också göra, så då startade jag bara. En stor inspiration är hon min gulliga tremänning.
Tack vare ett av hennes barn så har vi nu hittat en tremänning till.
Jag känner mig så rik som har så fina och vackra kvinnor i min släkt och jag som knappt
kände till min släkt på den sidan före slutet på augusti 2005.
Julklappen var alltså att min tremänning Martina kom till min dotters spelning, så att jag
kunde få träffa henne.
* Den bästa juklapp jag skulle vilja ha är den jag önskat hela hösten.
Den som läkarna på sjukhuset som behandlar lilla H bara kan ge mig.
En granne har flyttat
Usch så sorgligt det är, G och R, jag saknar er redan.
Mina grannar sedan nästan 14 år har flyttat. Inte så där plötsligt men ändå.
De flyttar 20 mil bort där jag råkar ha en del av mina anor så jag kommer att dyka upp hos dem.
Hon som var en bra granne som man kunde tala med och han som var artig och hade goda råd
om man som jag har tummen mitt i handen.
Han hade alla möjliga verktyg som vi kunde få låna men när de behövde låna verktyg av oss när
det mesta var flyttat, kunde vi inte hjälpa till.
Så kära G & R vi hörs igen och lycka till därborta.
Mina grannar sedan nästan 14 år har flyttat. Inte så där plötsligt men ändå.
De flyttar 20 mil bort där jag råkar ha en del av mina anor så jag kommer att dyka upp hos dem.
Hon som var en bra granne som man kunde tala med och han som var artig och hade goda råd
om man som jag har tummen mitt i handen.
Han hade alla möjliga verktyg som vi kunde få låna men när de behövde låna verktyg av oss när
det mesta var flyttat, kunde vi inte hjälpa till.
Så kära G & R vi hörs igen och lycka till därborta.
När rymden är på G
Christer Fuglesang åkte inte ut inatt. Hela resan blev inställd. Jag hörde allt!!
Han finns i min släktforskning - för han är släkt-med-släkten.
Han är INTE min släkting och INTE hans fru heller men nu börjar vi närma oss.
Min morfars mor Edla hade en halvsyster Ida.
Jo det var hon som jobbade på Ulriksdals slott eller snarare hennes man.
Ida ryckte bara in vid behov och strök eller tvättade.
Till Ida åkte Edla för att hälsa på med sina barn 1901.
Då när min morfar sparkade av sig skon mot relingen på båten som gick på Mälaren.
Edla tyckte ungen ändå skulle gå med EN sko för att visa att han haft skor annars skulle
han ju se ut som vilken fattigunge som helst.
På Idas gren av släkten föddes så småningom min fyrmänning som jag inte känner.
Hon är gift med mannen som är bror till Christer Fuglesangs fru.
Visst är det "Lassie-varning" på detta!! Men jag känner att det är rätt nära ändå.
När maken pratar om att han är fyrmänning med en medlem av Svenska Akademien så
är Christer Fuglesang min räddning.
Visst smäller Christer Fuglesang lite högre än Peter Englund.
Troligen åker han högre i alla fall.
Så om Christer flyger ut i rymden på söndag så är jag i alla fall vaken.
Han finns i min släktforskning - för han är släkt-med-släkten.
Han är INTE min släkting och INTE hans fru heller men nu börjar vi närma oss.
Min morfars mor Edla hade en halvsyster Ida.
Jo det var hon som jobbade på Ulriksdals slott eller snarare hennes man.
Ida ryckte bara in vid behov och strök eller tvättade.
Till Ida åkte Edla för att hälsa på med sina barn 1901.
Då när min morfar sparkade av sig skon mot relingen på båten som gick på Mälaren.
Edla tyckte ungen ändå skulle gå med EN sko för att visa att han haft skor annars skulle
han ju se ut som vilken fattigunge som helst.
På Idas gren av släkten föddes så småningom min fyrmänning som jag inte känner.
Hon är gift med mannen som är bror till Christer Fuglesangs fru.
Visst är det "Lassie-varning" på detta!! Men jag känner att det är rätt nära ändå.
När maken pratar om att han är fyrmänning med en medlem av Svenska Akademien så
är Christer Fuglesang min räddning.
Visst smäller Christer Fuglesang lite högre än Peter Englund.
Troligen åker han högre i alla fall.
Så om Christer flyger ut i rymden på söndag så är jag i alla fall vaken.
En massa Luciatåg
Yngsta dottern som ska till London med klassen under våren ska delta i en massa
luciatåg den närmaste veckan för att få ihop pengar till resan.
Jag tror klassen ska var med om 10 luciatåg på en vecka.
Just nu lussar sångarna i skolan för dem som får det alternativa Nobelpriset.
Jag är så avundsjuk.
Jag skulle också ha velat gå luciatåg i såna sammanhang.
Någon i klassen hade igår sjungit i en sångensemble för årets Nobelpristagare.
Jag skulle också vilja göra det.
Tänk att få vara med om såna saker för att man går i en viss skola.
Att få uppträda för Nobelpristagare skulle vara häftigt.
luciatåg den närmaste veckan för att få ihop pengar till resan.
Jag tror klassen ska var med om 10 luciatåg på en vecka.
Just nu lussar sångarna i skolan för dem som får det alternativa Nobelpriset.
Jag är så avundsjuk.
Jag skulle också ha velat gå luciatåg i såna sammanhang.
Någon i klassen hade igår sjungit i en sångensemble för årets Nobelpristagare.
Jag skulle också vilja göra det.
Tänk att få vara med om såna saker för att man går i en viss skola.
Att få uppträda för Nobelpristagare skulle vara häftigt.
Fantastisk föreställning
I dessa stressiga tider så hade jag bokat in en kulturkväll med några kompisar.
Eller snarare jag hade hakat på när en kompis frågat om jag ville hänga med.
Vi såg föreställningen "Rockens kvinnor" på Scalateatern.
Den går där till 16 december och har tidigare turnerat runt landet.
Fantastiska tjejer som gestaltar några av rockens glömda och mest ihågkomna kvinnor.
Dessutom "All male band" och Peter Jezewski som tillsammans med Louise Hoffsten, Marika Lagercrantz och Karin Wistrand bjöd på en föreställning som var en totalupplevelse.
Vi satt på första bänk och jag var bitvis både rörd och omtumlad.
Jag tror jag kunde alla texter som framfördes för detta var något för alla som varit med sedan
mitten av 1950-talet.
Man måste vara lite rädd om sin hörsel förstås så det var tur att jag hade min MP3-spelare med.
Jag hade hörlurarna i öronen för att skydda öronen. Jag hörde utmärkt ändå och kände rytmen i
kroppen också.
Min hörsel är inte alltid den bästa, jag ska för övrigt kolla den nästa vecka, så det är bäst att skydda
det som är kvar.
Jag var i alla fall så nöjd med gårdagens föreställning att jag gärna skulle gå igen - ikväll om jag bara kunde.
Eller snarare jag hade hakat på när en kompis frågat om jag ville hänga med.
Vi såg föreställningen "Rockens kvinnor" på Scalateatern.
Den går där till 16 december och har tidigare turnerat runt landet.
Fantastiska tjejer som gestaltar några av rockens glömda och mest ihågkomna kvinnor.
Dessutom "All male band" och Peter Jezewski som tillsammans med Louise Hoffsten, Marika Lagercrantz och Karin Wistrand bjöd på en föreställning som var en totalupplevelse.
Vi satt på första bänk och jag var bitvis både rörd och omtumlad.
Jag tror jag kunde alla texter som framfördes för detta var något för alla som varit med sedan
mitten av 1950-talet.
Man måste vara lite rädd om sin hörsel förstås så det var tur att jag hade min MP3-spelare med.
Jag hade hörlurarna i öronen för att skydda öronen. Jag hörde utmärkt ändå och kände rytmen i
kroppen också.
Min hörsel är inte alltid den bästa, jag ska för övrigt kolla den nästa vecka, så det är bäst att skydda
det som är kvar.
Jag var i alla fall så nöjd med gårdagens föreställning att jag gärna skulle gå igen - ikväll om jag bara kunde.