Det borde varit jul
Den sommaren för 15 år sen när vi just flyttat hit höll jag på att
köra över en liten gran med gräsklipparen.
Den hade kluven topp för rådjuren hade fejat hornen mot den
men jag räddade toppen och fick silvergranen - som det var att
bli riktigt fin. Flera år har vi haft belysning i den, där den stått längst
ned på tomten.
De senaste åren har inte stegen räckt till - så belysningen har fått vara.
Nu var den farligt nära vajern till gatubelysningen utanför så jag hade
bestämt att den skulle ned. Jag hade börjat ta bort grenarna nedtill.
Idag föll den när maken gick loss med motorsåg - på min önskan.
Toppen hade kunnat bli en fin julgran om vi inte redan haft en av plast.
Det känns lite grymt att ta bort den men det var i sista momangen nästa
år hade den varit för stor för att vi skulle kunnat ta den själva.
Nu tar vi grenarna till tippen och gör ved av stammen - den kommer att
värma länge.
köra över en liten gran med gräsklipparen.
Den hade kluven topp för rådjuren hade fejat hornen mot den
men jag räddade toppen och fick silvergranen - som det var att
bli riktigt fin. Flera år har vi haft belysning i den, där den stått längst
ned på tomten.
De senaste åren har inte stegen räckt till - så belysningen har fått vara.
Nu var den farligt nära vajern till gatubelysningen utanför så jag hade
bestämt att den skulle ned. Jag hade börjat ta bort grenarna nedtill.
Idag föll den när maken gick loss med motorsåg - på min önskan.
Toppen hade kunnat bli en fin julgran om vi inte redan haft en av plast.
Det känns lite grymt att ta bort den men det var i sista momangen nästa
år hade den varit för stor för att vi skulle kunnat ta den själva.
Nu tar vi grenarna till tippen och gör ved av stammen - den kommer att
värma länge.
Fem smygande karlar
Igår skulle vi fixa den yngsta dotterns tackkort till alla
som var med på hennes studentfirande.
Jag blev tvungen att kolla upp en adress på datorn
och blev sittande en stund. Då kom dottern tassande
och undrade vart hade blivit av. Hon tittade hastigt ut
genom mitt fönster och ropade till.
Fönstret stod på glänt och fast jag satt bredvid hade
jag inte hört de fem karlarna som kommit på baksidan
och hämtat lekstugan.
Nu hann vi precis se den försvinna över staketet.
Det var helt i sin ordning vi hade väntat på dem i nästan
ett år och hämtningen hade skjutits på om och om igen.
Dagen innan hade han som skulle ha stugan tagit loss
taket och lagt det löst på.
Han hade visserligen sagt att stugan skulle hämtas söndag
eller måndag men jag trodde mest på måndagen.
Det som förvånade mig var bara hur fem karlar ljudlöst kunnat
bära en lekstuga på ca 6 kvm nedför en sluttande tomt.
Nu ska vi bara bestämma om vi ska ha en liten damm på den
plats där lekstugan har stått i 15 år eller om det bara ska få växa
gräs där. För fem år sen var det absolut damm som gällde men
nu vet jag inte längre.
som var med på hennes studentfirande.
Jag blev tvungen att kolla upp en adress på datorn
och blev sittande en stund. Då kom dottern tassande
och undrade vart hade blivit av. Hon tittade hastigt ut
genom mitt fönster och ropade till.
Fönstret stod på glänt och fast jag satt bredvid hade
jag inte hört de fem karlarna som kommit på baksidan
och hämtat lekstugan.
Nu hann vi precis se den försvinna över staketet.
Det var helt i sin ordning vi hade väntat på dem i nästan
ett år och hämtningen hade skjutits på om och om igen.
Dagen innan hade han som skulle ha stugan tagit loss
taket och lagt det löst på.
Han hade visserligen sagt att stugan skulle hämtas söndag
eller måndag men jag trodde mest på måndagen.
Det som förvånade mig var bara hur fem karlar ljudlöst kunnat
bära en lekstuga på ca 6 kvm nedför en sluttande tomt.
Nu ska vi bara bestämma om vi ska ha en liten damm på den
plats där lekstugan har stått i 15 år eller om det bara ska få växa
gräs där. För fem år sen var det absolut damm som gällde men
nu vet jag inte längre.
Snigeljakt vid 5.30
Det sitter i ryggmärgen det där med de där mördarsniglarna.
Man kan inte bara passera dem utan att trampa till. Ska man vänta tills man hittat lämpligt verktyg så är de borta.
Här tassade jag försiktigt ut på utedasset med älvorna svävande över ängarna runt omkring. Det var så där tyst som det bara är en morgon på landet. Man kan faktiskt ha dassdörren öppen - tills man ser en snigel.
Det är en sån där störande känsla som måste åtgärdas. När jag så tassar tillbaka till huset blir det en längre väg för att se om det finns flera.
Utanför den gamla matkällaren finns de i massor - jag trampar och trampar ihjäl dem. Det blev minst 25 innan jag tassade in och tillbaka till sängen. Kannibaler som de är så kan jag ju snart gå förbi igen och ha ihjäl några till.
Jag kan inte ensam ta bort dem men jag försöker i alla fall. För just där de var hade de ätit upp det mesta som växte i rabatten. Det som min lilla svärmor så mödosamt planterat och vattnat.
Man kan inte bara passera dem utan att trampa till. Ska man vänta tills man hittat lämpligt verktyg så är de borta.
Här tassade jag försiktigt ut på utedasset med älvorna svävande över ängarna runt omkring. Det var så där tyst som det bara är en morgon på landet. Man kan faktiskt ha dassdörren öppen - tills man ser en snigel.
Det är en sån där störande känsla som måste åtgärdas. När jag så tassar tillbaka till huset blir det en längre väg för att se om det finns flera.
Utanför den gamla matkällaren finns de i massor - jag trampar och trampar ihjäl dem. Det blev minst 25 innan jag tassade in och tillbaka till sängen. Kannibaler som de är så kan jag ju snart gå förbi igen och ha ihjäl några till.
Jag kan inte ensam ta bort dem men jag försöker i alla fall. För just där de var hade de ätit upp det mesta som växte i rabatten. Det som min lilla svärmor så mödosamt planterat och vattnat.
Ny blommar det
Längst ned på tomten har vi en vildapel eller prydnadsapel som blommar just nu.
Jag tyckte den var fantastisk i förrgår när jag ställde mig under den och riktade
kameran rakt upp i blomsterprakten.
Idag när jag tittar ut ser den ännu mer fantastisk ut så det blir att ta med kameran
idag med när jag ska ut i trädgården. Igår fick kroppen vila för det kändes rejält att
ännu fler muskler väckts upp ur vintersömnen.
Jag hann mycket av det jag hade föresatt mig i förrgår och även en liten tupplur på
eftermiddagen mellan det jag jobbade i trädgården.
Inget regn fick vi heller så jag var tvungen att vattna igår. Jag hörde att vi skulle få
regn inatt så jag hoppade glatt upp ur sängen imorse.
Lika torrt som igår och blåsigt så jag får nog vattna idag med.
Plommonblom
Nu blommar plommonträdet och då är det vår.
Idag kom killen som skulle fixa till det som inte fungerade i pannan.
Precis som jag trodde så var det cirkulationspumpen som inte fungerade.
Fast det var en annan sak också som var felaktig.
För en kostnad på närmare 4000 kr så fungerar allt igen...
Jag var hemma första delen av hans besök och maken löste av efter en stund.
Jag ville ju vara med på jobbet när det bjöds på tårta och hölls tal.
Vi hade ju vunnit en tävling på jobbet och vår grupp är ju väldigt delaktiga.
Någonstans på vägen tillbaka till jobbet försvann solen så nu är det bara
10 plusgrader ute.
Jag som skulle ut och jobba med den förhatliga snöbärsskogen.
Skördetid
Nu är det skördetid i trädgården och i växthuset.
Mina vindruvor levde ett tufft liv innan jag gjorde i ordning mitt växthus. De fick inte mycket vatten innan allt trasigt glas var bortplockat.
Sedan jag fick plasten på plats har jag vattnat regelbundet och nu kommer resultatet. Små runda, söta vindruvor som är en en glädje och rikedom att plocka in.
Jag tar bara så mycket som går ut på en eftermiddag när jag plockar, för jag tycker att de ska vara färska.
Idag klippte jag gräsmattan och sen plockade jag några små klasar.
Innan jag gick loss och åt upp dem så förevigade jag dagens skörd.
Morfars plommon
I början på 1940-talet så köpte min morfar en ganska stor tomt på en ö i Mälaren. Där fanns ett gammalt hus som familjen sov i. Eftersom det var krig så odlade man grönsaker, bär och frukt som morfar sedan sålde på sitt jobb i Stockholm. Morfar fiskade och sålde också.
Han planterade bland annat ett plommonträd, min mamma har fortfarande kvar kvittot från handelsträdgården.
Trädet har genom åren burit tusentals kilo plommon.
I mitten av 1990-talet så såg vi att alla kärnor som hamnat på marken gjort att nya små plommonskott skjutit upp runt om trädet. Vi funderade om det skulle gå att gräva upp dem och ta dem med hem.
Min syster I tog och grävde upp två skott och gav mig dem.
Jag planterade dem tillsammans i trädgården i hopp om att något av dem skulle klara sig.
Det gjorde bägge två och nu är de som tvillingar.
Jag har fått plommon i flera år nu men i år har det varit fantastiskt.
Så här såg mitt träd ut när det började blomma den 14 maj, ett tag innan jag började blogga.
För att locka min syster H att ta ett par skott hon med, så fotograferade jag trrädet även nära.
Jag kan nästan känna värmen och dofterna som fanns i luften den dagen.
Under den här sommaren har plommonträdet vuxit till ordentligt på höjden och antalet plommon har fått grenarna att hänga ned mot marken. Jag borde ha rensat bort en del men det har skator och vinden skött om ganska väl.
I morse så plockade jag några plommon som jag skulle ha med mig på jobbet.
De var väldigt goda precis som alla jag ätit förut från trädet.
Så morfars Viktoriaplommon lever vidare i en andra generation hemma hos mig.
Han planterade bland annat ett plommonträd, min mamma har fortfarande kvar kvittot från handelsträdgården.
Trädet har genom åren burit tusentals kilo plommon.
I mitten av 1990-talet så såg vi att alla kärnor som hamnat på marken gjort att nya små plommonskott skjutit upp runt om trädet. Vi funderade om det skulle gå att gräva upp dem och ta dem med hem.
Min syster I tog och grävde upp två skott och gav mig dem.
Jag planterade dem tillsammans i trädgården i hopp om att något av dem skulle klara sig.
Det gjorde bägge två och nu är de som tvillingar.
Jag har fått plommon i flera år nu men i år har det varit fantastiskt.
Så här såg mitt träd ut när det började blomma den 14 maj, ett tag innan jag började blogga.
För att locka min syster H att ta ett par skott hon med, så fotograferade jag trrädet även nära.
Jag kan nästan känna värmen och dofterna som fanns i luften den dagen.
Under den här sommaren har plommonträdet vuxit till ordentligt på höjden och antalet plommon har fått grenarna att hänga ned mot marken. Jag borde ha rensat bort en del men det har skator och vinden skött om ganska väl.
I morse så plockade jag några plommon som jag skulle ha med mig på jobbet.
De var väldigt goda precis som alla jag ätit förut från trädet.
Så morfars Viktoriaplommon lever vidare i en andra generation hemma hos mig.
Idag firar jag växthuset!!
Vid 8-tiden kunde jag starta ute i morse. Man kan ju inte väcka grannarna så jag fick vänta tills jag såg dem hämta tidningen.
Jag smög mig ut och gick lös på de sista plastrutorna. De skulle skäras diagonalt.
När jag fixat fyra var jag ganska nöjd men då låg solen direkt på min arbetsplats.
Jag tog en pratstund med grannen en bit bort, hon som snart ska flytta.
Liten, lätt lunch och en dryg liter vatten gjorde att jag orkade de sista två plastsidorna och den lilla över dörren. Den automatiska öppnaren kom också på plats men jag kunde inte få dit silikonet för det var för varmt inne i växthuset. Ikväll när det förhoppningsvis blivit svalare ska det på. Liksom metallbyglarna som håller plastskivorna på plats tillsammans med silikonet.
Då ska jag vattna och plantera gräslöken och den kinesiska gräslöken som jag köpte häromdagen.
Så här såg den enda hela sidan ut innan jag började:
Efter att jag jobbat i dryga två veckor så ser det ut på detta vis:
Det bästa av allt är att vinrankan klarat sig mitt i allt och jag hoppas att jag ska kunna plocka mig vindruvor om någon månad.
Det gnager något vasst
Vädringsfönstret på mitt växthus fick bli det första som skull få av de nya plastskivorna.
Först tvättade jag karmen med T-Röd. Sörj för god luftväxling stod det.
Kan man göra det bättre än ute under bar himmel när vindarna blåser runt?
Tänka sig att silikonsträngen gick att få bort när man gnuggat lite med T-Röd först.
Jag skar loss en bit av ett plaststycke där resten skulle passa taket där det öppningsbara fönstret sitter. Det blev 5mm för långt så jag täljde loss flisa för flisa innan jag lyckades passa in det i fönsterkarmen. Jag fick bända lite på ett ställe så att min plastskiva som är 6mm bred kom in där fönsterglaset tidigare suttit. Jag sätter inte dit något silikon förrän jag ska öppna silikonförpackningen för resten av plastrutorna.
Detta var mest ett test för att se hur det fungerade med rengörning och att skära i plasten.
När man jobbar med vissa saker bör man ha handskar men då blir jag ännu mer klumpig än jag brukar vara normalt så därför åkte handskarna av.
I flera timmar har jag nu känt något vasst vid vänster pekfingerrot, precis där det sitter fast mot handen.
Först trodde jag att jag skurit mig på rakbladet men det var inte så. Det sitter nog något där.
Metall- eller plastflisa...
Jag har tittat med förstoringsglas flera gånger och tagit bort vad jag tror det är men det skaver ändå.
Det var lite bättre nyss men fortsätter igen.
Förmodligen kommer det ut av sig själv men det sitter nog där för att jag ska lära mig varför det finns arbetshandskar.
Först tvättade jag karmen med T-Röd. Sörj för god luftväxling stod det.
Kan man göra det bättre än ute under bar himmel när vindarna blåser runt?
Tänka sig att silikonsträngen gick att få bort när man gnuggat lite med T-Röd först.
Jag skar loss en bit av ett plaststycke där resten skulle passa taket där det öppningsbara fönstret sitter. Det blev 5mm för långt så jag täljde loss flisa för flisa innan jag lyckades passa in det i fönsterkarmen. Jag fick bända lite på ett ställe så att min plastskiva som är 6mm bred kom in där fönsterglaset tidigare suttit. Jag sätter inte dit något silikon förrän jag ska öppna silikonförpackningen för resten av plastrutorna.
Detta var mest ett test för att se hur det fungerade med rengörning och att skära i plasten.
När man jobbar med vissa saker bör man ha handskar men då blir jag ännu mer klumpig än jag brukar vara normalt så därför åkte handskarna av.
I flera timmar har jag nu känt något vasst vid vänster pekfingerrot, precis där det sitter fast mot handen.
Först trodde jag att jag skurit mig på rakbladet men det var inte så. Det sitter nog något där.
Metall- eller plastflisa...
Jag har tittat med förstoringsglas flera gånger och tagit bort vad jag tror det är men det skaver ändå.
Det var lite bättre nyss men fortsätter igen.
Förmodligen kommer det ut av sig själv men det sitter nog där för att jag ska lära mig varför det finns arbetshandskar.
Det finns inga genvägar
Jag åkte till färghandeln för att höra om det fanns något att ta bort silikonet på växthusets aluminiumskelett med. Bara rakblad, var svaret jag fick. Då suckade jag djupt och insåg att det inte fanns någon mirakelmetod. Bara att fortsätta med mina rakblad i kniven jag köpt på järnhandeln.
Det finns inga genvägar sa kvinnan bakom disken.
Jag inser att det kommer att bli höst innan mina plastskivor kommer på plats i växthuset. Dessutom har det säkert krupit in små djur i kanalerna eftersom jag inte satt på skydden.
Vad trött jag blir på mig själv varför startade jag detta projekt?
Maken är tillbaka på jobbet från idag han som skulle hjälpa mig med det nya fundamentet.
Igår blev det inte av att krossa de kvarvarande fönstren för det kom annat roligare saker i mellan.
Så det är väl bara att ta fram hammaren nu och gå loss på de sista rutorna. Fast först måste jag ta på mig skyddskläder jag har fått några småsår tidigare och fler vill jag inte ha nu.
De är så svårläkta nu när det är rötmånad.
Arbetslägret har börjat
Nu har jag funderat färdigt!
Jag har mätt och ritat, mätt igen och igen. Nu är växthuset dokumenterat på alla ledder.
Jag kollade in hemsidan hos Willab Garden och bestämde mig för att byta glasen mot plast.
Hela mitt väldokumenterade växthus följde med som ritning och på foton för att jag skulle kunna få det jag ville. Frågan var bara hur lång leveranstid det skulle vara på plastskivorna.
När jag kom dit i Bromma fanns inga försäljare utan jag gick runt och tittade på dammar och växthus.
Sen kom det en ung tjej och kille. Tjejen tittade på mina ritningar och på vad jag trodde jag behövde.
Hon kollade på lagret och alla längder på plast utom en fanns. Det skulle dröja innan den kom in igen pga semester.
Det var ju den som skulle sågas extra mycket... men jag tog den lite längre sorten även om jag får såga bort lite extra. För allt fanns ju hemma där i butiken och jag skulle inte behöva vänta på ytterligare leverans.
Hon hämtade allt på lagret medan jag diskuterade fastsättning med killen.
Jag ska ha silikon och mina gamla byglar. De ser ut som en öppen fågelnäbb. Kolla nedan.
Det blev även en automatisk fönsteröppnare som öppnar fönstret när det blir för varmt.
Kanske ska jag kosta på mig droppbevattning också när allt blir klart.
Om det blir klart känns det som nu.
För jag fick fälla alla säten i bilen och lasta, de långa plastväggarna 60 x 210 cm tog mycket plats.
De kortare tog också mycket plats och jag fick köra försiktigt hem och undvika tvära inbromsningar.
Väl hemma påbörjades rivningen av glasrutorna i växthuset vilket inte var det lättaste med all silikon som den som byggt huset använt. Jag började med alla trasiga rutor och slängde dem i en gammal brukbalja.
Tänka sig att man lagat växthuset med glasrutor från ett vitrinskåp. Vissa rutor hade nämligen den där lilla urfräsningen som man ska hålla i när man drar glasrutan åt sidan.
När jag rivit 12 rutor tog jag kväll och sen är det bara 57 rutor till som ska bort. Dörren ska jag inte byta ut glaset i. Under tiden har maken lovat att han ska bygga en ny sockel åt mitt lilla växthus.
Så nu vet jag hur resten av semestern ska tillbringas.
Vissa glasrutor som var lite trasiga gick sönder ännu mer när jag tog i för att få bort dem och utan att jag märkte det flög små flisor runt omkring. Dem hittade jag i min BH alldeles nyss.
Jag får ha mindre urringning i morgon. Apropå urringning hur får man bort det gamla silikonet?
På växthuset alltså...
Jag kan inte bestämma mig
Nu är det så där igen, semesterarbetslusten är här och jag vet inte var jag ska börja.
Lekstugan är på väg att falla i bitar och då måste vi skaffa ett nytt ställe för gräsklipparen så att jag kan börja riva lekstugan.
Växthusets träfundament har snart ruttnat sönder så då börjar sättningen göra att rutorna spricker.
Jag skulle ju ersätta glaset med en sorts plast men växthusets mått är så konstiga att det blir svårt att beställa. Det får bli glas igen. När lekstugan kommer bort kan jag vrida växthuset men vinrankan får inte skadas. Jag måste ju ändå ta bort glaset ur växthuset om jag ska vrida det och ha ett nytt fundament.
Metall går inte för jag har inga standardmått så det måste bli impregnerat trä, är det inte farligt?
Maken säger att man inte har farliga medel i nu för tiden, jag får tro honom.
När fundamentet är klart så ska aluminiumskelettet på plats och glaset tillbaka med silikon och klämmor.
Dessutom ska vindskydd upp vid uteplatsen där jag tagit bort syrenen som bara tog över allt och skickade skott in i växthuset. Jag vågar inte börja rensa i växthuset för det är så mycket glas från alla trasiga rutor.
Först måste jag klä mig ordentligt och det är lite väl varmt för det just nu.
Det ska bli vindskydd för mina rhododendron vid uteplatsen också.
Var ska jag börja egentligen jag är så villrådig. Dessutom har jag en halv tumme om inte mitt i handen så i alla fall lite i vägen.
Fast något miniförråd för gräsklipparen blir det inte på semestern för leverans kan ske först i början på september för firman som gör dem har semesterstängt.
Så nu tappade jag nästan lusten att ens börja...
Lekstugan är på väg att falla i bitar och då måste vi skaffa ett nytt ställe för gräsklipparen så att jag kan börja riva lekstugan.
Växthusets träfundament har snart ruttnat sönder så då börjar sättningen göra att rutorna spricker.
Jag skulle ju ersätta glaset med en sorts plast men växthusets mått är så konstiga att det blir svårt att beställa. Det får bli glas igen. När lekstugan kommer bort kan jag vrida växthuset men vinrankan får inte skadas. Jag måste ju ändå ta bort glaset ur växthuset om jag ska vrida det och ha ett nytt fundament.
Metall går inte för jag har inga standardmått så det måste bli impregnerat trä, är det inte farligt?
Maken säger att man inte har farliga medel i nu för tiden, jag får tro honom.
När fundamentet är klart så ska aluminiumskelettet på plats och glaset tillbaka med silikon och klämmor.
Dessutom ska vindskydd upp vid uteplatsen där jag tagit bort syrenen som bara tog över allt och skickade skott in i växthuset. Jag vågar inte börja rensa i växthuset för det är så mycket glas från alla trasiga rutor.
Först måste jag klä mig ordentligt och det är lite väl varmt för det just nu.
Det ska bli vindskydd för mina rhododendron vid uteplatsen också.
Var ska jag börja egentligen jag är så villrådig. Dessutom har jag en halv tumme om inte mitt i handen så i alla fall lite i vägen.
Fast något miniförråd för gräsklipparen blir det inte på semestern för leverans kan ske först i början på september för firman som gör dem har semesterstängt.
Så nu tappade jag nästan lusten att ens börja...
När det sista pionbladet fallit...
Så här vacker var en av mina pioner för två veckor sen men nu har den vissnat.
När sommarens pioner är överblommade är det sorgligt, en sån prakt i så kort tid.
I min trädgård har jag samlat några pioner på ett ställe som man på sikt kommer att kunna kalla pionträdgården men ännu så länge så blommar bara två av dem. På sikt blir det väl fler där.
Det är luktpioner, buskpioner och en bondpion. Bondpionen som förr kallades bondros och luktpionen hette kinaros.
Nu har de alla vissnat och det är sorgligt för jag hann aldrig med att njuta i år heller.
Varför är det alltid så att vi drömmer om allt det vackra och när det väl kommer så är vi för upptagna med annat för att hinna njuta och sen faller det sista pionbladet och då är det försent.
Lite som livet självt - kanske...
Snigelhalka
Om man är stygg mot djur får man väl skylla sig själv? Är man stygg om man tar livet av mördarsniglar?
När jag skulle vattna mina rhododendron hittade jag dem, de hade gömt sig bra de uslingarna.
I slänten där gräsmattan tar slut ned mot mitt gamla potatisland växte gräset lite längre för jag kan inte komma åt med klipparen och det är väl långt från eluttaget så det körs inte med trimmer heller just där.
Där satt grupper, för att inte säga klasar av sniglar när jag rensade bort det långa gräset.
Jag hade inget verktyg med så jag fick trampa ihjäl dem med mina gummiskor för trädgårdsbruk.
Det blev svårare och svårare för att det blev kladdigt när jag trampat ihjäl minst 15 så då bytte jag plats och även där blev det litet geggigt efter minst 15 till. Det var ena riktigt stora rackare, flera cm långa.
Eftersom spridaren var på ville jag inte gå framåt utan skulle vända mig om och gå uppför slänten från det gamla potatislandet där spridaren stod. Jag reste mig från halvsittande och klev i geggan.
Innan jag visste ordet av halkade jag och flög jag baklänges rätt ned bland alla snigelliken.
I fallet sparkade jag till spridaren som nu sprutade rakt på mig.
Tur att ingen såg mig för där låg jag och bara gapskrattade över tanken på hur jag nog hade sett ut när jag gjorde min otroliga saltomortal för att landa i kladdet och med en ormande vattenslang över mig och som lossat från fästet i marken.
Jag gjorde mig inte illa men fick väl mitt straff för att jag ordnade massdöd bland sniglarna i trädgården.
Nu tvättas mina byxor i tvättmaskinen för de såg inte för trevliga ut efteråt.
När jag skulle vattna mina rhododendron hittade jag dem, de hade gömt sig bra de uslingarna.
I slänten där gräsmattan tar slut ned mot mitt gamla potatisland växte gräset lite längre för jag kan inte komma åt med klipparen och det är väl långt från eluttaget så det körs inte med trimmer heller just där.
Där satt grupper, för att inte säga klasar av sniglar när jag rensade bort det långa gräset.
Jag hade inget verktyg med så jag fick trampa ihjäl dem med mina gummiskor för trädgårdsbruk.
Det blev svårare och svårare för att det blev kladdigt när jag trampat ihjäl minst 15 så då bytte jag plats och även där blev det litet geggigt efter minst 15 till. Det var ena riktigt stora rackare, flera cm långa.
Eftersom spridaren var på ville jag inte gå framåt utan skulle vända mig om och gå uppför slänten från det gamla potatislandet där spridaren stod. Jag reste mig från halvsittande och klev i geggan.
Innan jag visste ordet av halkade jag och flög jag baklänges rätt ned bland alla snigelliken.
I fallet sparkade jag till spridaren som nu sprutade rakt på mig.
Tur att ingen såg mig för där låg jag och bara gapskrattade över tanken på hur jag nog hade sett ut när jag gjorde min otroliga saltomortal för att landa i kladdet och med en ormande vattenslang över mig och som lossat från fästet i marken.
Jag gjorde mig inte illa men fick väl mitt straff för att jag ordnade massdöd bland sniglarna i trädgården.
Nu tvättas mina byxor i tvättmaskinen för de såg inte för trevliga ut efteråt.