Pauline på Gästgivaregården

I början på 1940-talet så köpte min morfar en ganska stor tomt på en ö i Mälaren. Där fanns ett gammalt hus som familjen sov i. Eftersom det var krig så odlade man grönsaker, bär och frukt som morfar sedan sålde på sitt jobb i Stockholm. Morfar fiskade och sålde också.
Han planterade  bland annat ett plommonträd, min mamma har fortfarande kvar kvittot från handelsträdgården.

Trädet har genom åren burit tusentals kilo plommon.

I mitten av 1990-talet  så såg vi att alla kärnor som hamnat på marken gjort att nya små plommonskott skjutit upp runt om trädet. Vi funderade om det skulle gå att gräva upp dem och ta dem med hem.

Min syster I tog och grävde upp två skott och gav mig dem.
Jag planterade dem tillsammans i trädgården i hopp om att något av dem skulle klara sig.
Det gjorde bägge två och nu är de som tvillingar.
Jag har fått plommon i flera år nu men i år har det varit fantastiskt.



Så här såg mitt träd ut när det började blomma den 14 maj, ett tag innan jag började blogga.
För att locka min syster H att ta ett par skott hon med, så fotograferade jag trrädet även nära.



Jag kan nästan känna värmen och dofterna som fanns i luften den dagen.
Under den här sommaren har plommonträdet vuxit till ordentligt på höjden och antalet plommon har fått grenarna att hänga ned mot marken. Jag borde ha rensat bort en del men det har skator och vinden skött om ganska väl.



I morse så plockade jag några plommon som jag skulle ha med mig på jobbet.
De var väldigt goda precis som alla jag ätit förut från trädet.

Så morfars Viktoriaplommon lever vidare i en andra generation hemma hos mig.