På radion
I ett nyhetsinslag på radion hörde jag helt plötsligt en kollega från förr. Vi jobbade på ett ställe som senare blev en egen myndighet. Där jobbar han fortfarande och som vikarierande chef uttalade han sig.
Tänk jag hade hört inslaget redan förut men hörde inte att det var han eller att hans namn nämndes.
Jag slutade där för mer än 15 år sen och har inte hört av mig mer än en gång.
Fy vad jag skäms nu!
Det blir att skicka ett mail på måndag, för det är nog lätt att hitta mailadressen.
Tänk det var ju han som min mamma gått ut med när han var barn. Det upptäckte vi ju när jag nämnde att en kollegas mor gått bort. Min mamma brukade aldrig fråga vad folk hette men det gjorde hon den gången. När jag sade hans namn frågade hon om jag visste vad hans mammas namn var och det stämde. Det var den damen som mina föräldrar träffats hos när det var för trångt att ses hemma hos varandra. De tog hennes hund och son med på sina promenader.
30 år senare blev vi arbetskamrater sonen och jag och nyss hörde jag alltså honom på radion.
Jag missade de övriga nyheterna för jag blev så häpen att höra honom. Han lät precis som han brukade göra i våra diskussioner om hur vissa saker skulle göras på jobbet.
Bestämd och litegrann som en lärare som ska få eleven att tänka själv.
Tänk jag hade hört inslaget redan förut men hörde inte att det var han eller att hans namn nämndes.
Jag slutade där för mer än 15 år sen och har inte hört av mig mer än en gång.
Fy vad jag skäms nu!
Det blir att skicka ett mail på måndag, för det är nog lätt att hitta mailadressen.
Tänk det var ju han som min mamma gått ut med när han var barn. Det upptäckte vi ju när jag nämnde att en kollegas mor gått bort. Min mamma brukade aldrig fråga vad folk hette men det gjorde hon den gången. När jag sade hans namn frågade hon om jag visste vad hans mammas namn var och det stämde. Det var den damen som mina föräldrar träffats hos när det var för trångt att ses hemma hos varandra. De tog hennes hund och son med på sina promenader.
30 år senare blev vi arbetskamrater sonen och jag och nyss hörde jag alltså honom på radion.
Jag missade de övriga nyheterna för jag blev så häpen att höra honom. Han lät precis som han brukade göra i våra diskussioner om hur vissa saker skulle göras på jobbet.
Bestämd och litegrann som en lärare som ska få eleven att tänka själv.
... och åskan den gick
I morse när jag vaknade så hade det regnat. Väderstationen skvallrade om 5mm mellan 04.00 och 05.00. Då hade jag äntligen somnat efter att ha vridit mig hela natten i den kvava nattluften.
När jag skulle slå på datorn märkte jag att strömkabeln var urdragen.
Dottern som kom upp några timmar senare berättade att hon dragit ur den vid 4-tiden när regnet sköljde ned och åskan mullrade. Klok unge som går upp och drar ur till mammas dator och inte bara sin egen. Hon hade dragit ur TV-antennen och den strömkabeln också.
När det hela togs i repris på förmiddagen med muller, gråsvart himmel och det välsignade regnet kom jag att tänka på alla mina stunder som barn när åskan gått. Eller Oskar som vi sa hemma när jag var liten. Nu är Oskar ute och går. Kanske var det mamma som ville lugna oss barn.
Var jag hemma oroade jag mig för att åskvädret skulle förstöra huset på landet så att det var borta när vi kom dit nästa gång. Var vi på landet var jag orolig att åskan skulle ta huset i stan. Så att alla familjer skulle vara hemlösa. Make till unge med galen fantasi fanns väl inte.
Mitt värsta åskminne var väl på landet framåt hösten när jag var ca 3 år och mina föräldrar efter att syrran och jag somnat tog en promenad till några som hälsat på med båt.
När de stod och tittade på båten bröt ett åskväder ut och det regnade rejält. De beslöt sig för att vänta tills det värsta regnet gått över.
Hemma i huset vaknade jag och hittade inga föräldrar. Jag blev kissnödig och väckte syrran som var nästan 2 år gammal. Vi följdes åt ut och kissade i gräset och sen gick vi in igen.
Åskan small utanför och jag blev rädd. Då tog min lilla underbara syster och kramade mig och sa:
Inte vara rädd Pauline, jag räddar dig. Fast hon kunde inte säga rädd utan hon sa jädd.
Där satt hon och "jäddade" mig som bäst när våra föräldrar kom hem efter att ha varit hemifrån i 35 minuter. Av den tiden kanske vi hade varit vakna i 10 minuter.
Det som i min tillvaro hade känts som en evighet hade alltså inte varat länge men jag minns det än fast det snart är 47 år sen.
Det gnager något vasst
Vädringsfönstret på mitt växthus fick bli det första som skull få av de nya plastskivorna.
Först tvättade jag karmen med T-Röd. Sörj för god luftväxling stod det.
Kan man göra det bättre än ute under bar himmel när vindarna blåser runt?
Tänka sig att silikonsträngen gick att få bort när man gnuggat lite med T-Röd först.
Jag skar loss en bit av ett plaststycke där resten skulle passa taket där det öppningsbara fönstret sitter. Det blev 5mm för långt så jag täljde loss flisa för flisa innan jag lyckades passa in det i fönsterkarmen. Jag fick bända lite på ett ställe så att min plastskiva som är 6mm bred kom in där fönsterglaset tidigare suttit. Jag sätter inte dit något silikon förrän jag ska öppna silikonförpackningen för resten av plastrutorna.
Detta var mest ett test för att se hur det fungerade med rengörning och att skära i plasten.
När man jobbar med vissa saker bör man ha handskar men då blir jag ännu mer klumpig än jag brukar vara normalt så därför åkte handskarna av.
I flera timmar har jag nu känt något vasst vid vänster pekfingerrot, precis där det sitter fast mot handen.
Först trodde jag att jag skurit mig på rakbladet men det var inte så. Det sitter nog något där.
Metall- eller plastflisa...
Jag har tittat med förstoringsglas flera gånger och tagit bort vad jag tror det är men det skaver ändå.
Det var lite bättre nyss men fortsätter igen.
Förmodligen kommer det ut av sig själv men det sitter nog där för att jag ska lära mig varför det finns arbetshandskar.
Först tvättade jag karmen med T-Röd. Sörj för god luftväxling stod det.
Kan man göra det bättre än ute under bar himmel när vindarna blåser runt?
Tänka sig att silikonsträngen gick att få bort när man gnuggat lite med T-Röd först.
Jag skar loss en bit av ett plaststycke där resten skulle passa taket där det öppningsbara fönstret sitter. Det blev 5mm för långt så jag täljde loss flisa för flisa innan jag lyckades passa in det i fönsterkarmen. Jag fick bända lite på ett ställe så att min plastskiva som är 6mm bred kom in där fönsterglaset tidigare suttit. Jag sätter inte dit något silikon förrän jag ska öppna silikonförpackningen för resten av plastrutorna.
Detta var mest ett test för att se hur det fungerade med rengörning och att skära i plasten.
När man jobbar med vissa saker bör man ha handskar men då blir jag ännu mer klumpig än jag brukar vara normalt så därför åkte handskarna av.
I flera timmar har jag nu känt något vasst vid vänster pekfingerrot, precis där det sitter fast mot handen.
Först trodde jag att jag skurit mig på rakbladet men det var inte så. Det sitter nog något där.
Metall- eller plastflisa...
Jag har tittat med förstoringsglas flera gånger och tagit bort vad jag tror det är men det skaver ändå.
Det var lite bättre nyss men fortsätter igen.
Förmodligen kommer det ut av sig själv men det sitter nog där för att jag ska lära mig varför det finns arbetshandskar.
Det finns inga genvägar
Jag åkte till färghandeln för att höra om det fanns något att ta bort silikonet på växthusets aluminiumskelett med. Bara rakblad, var svaret jag fick. Då suckade jag djupt och insåg att det inte fanns någon mirakelmetod. Bara att fortsätta med mina rakblad i kniven jag köpt på järnhandeln.
Det finns inga genvägar sa kvinnan bakom disken.
Jag inser att det kommer att bli höst innan mina plastskivor kommer på plats i växthuset. Dessutom har det säkert krupit in små djur i kanalerna eftersom jag inte satt på skydden.
Vad trött jag blir på mig själv varför startade jag detta projekt?
Maken är tillbaka på jobbet från idag han som skulle hjälpa mig med det nya fundamentet.
Igår blev det inte av att krossa de kvarvarande fönstren för det kom annat roligare saker i mellan.
Så det är väl bara att ta fram hammaren nu och gå loss på de sista rutorna. Fast först måste jag ta på mig skyddskläder jag har fått några småsår tidigare och fler vill jag inte ha nu.
De är så svårläkta nu när det är rötmånad.
Panga doror
Jag som alltid varit en skötsam unge som alltid har tänkt efter före har aldrig krossat ett fönster ens av misstag. Aldrig spela boll så att man kunde råka krossa en ruta.
Att ens tänka sig att göra det med flit ingår inte i mina tankebanor.
Jag har snart fått bort alla rutor i mitt växthus med hjälp av de redskap jag tycker man kan använda.
Nu har jag bara 4 1/2 ruta kvar så då har jag bestämt mig att lägga ut något under och krossa de sista med en hammare. De sitter så illa till och trappstegspallens ben sjunker ned i jorden om jag ställer den inne i växthuset. Jag har satt en ära i att få bort så många jag kan hela, sen har jag kört dem till tippen och hasat ned dem i containern för deponi så att de inte gått sönder.
De som varit trasiga och som jag lagt i brukbaljan har jag förstås tömt ned så att det låtit i containern.
Jag ser fram emot morgondagen då jag ska få panga lite doror med flit för första gången i mitt liv.
Eller "knuse vinduer" som de säger i Norge.
Då minns jag sommaren 1972 när jag arbetade som städerska på ett högfjällshotell i Norge.
Där fanns en amerikansk familj med en 11-årig dotter som talade norska.
Hur det kommer sig att bara hon talade norska vet jag inte men så var det i alla fall.
En kväll kom fadern med dottern och puttade fram henne till mig.
"Tell her!, sa han gång på gång till dottern.
- Vi har knust ett vindue, sa hon då.
Jag förstod inte vad hon menade och frågade om några gånger.
Fadern blev mer och mer irriterad på dottern som uppenbarligen inte talade tillräckligt god norska att städerskan skulle förstå. Att jag var från Sverige och hade lite svårigheter med vissa norska ord visste de ju inte.
Sen hörde jag honom säga till dottern "did you really tell her we had broken a window".
Just a moment, sa jag och ringde receptionen, på telefonen i korridoren utanför deras rum.
Jag fick ägaren själv på tråden som talade en mycket svår norsk dialekt.
Jag förklarade att familjen på rum fyrtiofem hade haft sönder ett fönster.
Hva för noe, sa han då.
Familjen på fem og förti har knust ett vindue sa jag med mina nyvunna språkkunskaper.
Ja vel vi sender en man sa han, vilket jag meddelade familjen på engelska.
Jag berättade också att dotterns norska var perfekt och att jag var ifrån Sverige och att jag därför haft problem med förståelsen.
Ja det är många tankar som poppar upp när man planerar fönsterkrossning.
Att ens tänka sig att göra det med flit ingår inte i mina tankebanor.
Jag har snart fått bort alla rutor i mitt växthus med hjälp av de redskap jag tycker man kan använda.
Nu har jag bara 4 1/2 ruta kvar så då har jag bestämt mig att lägga ut något under och krossa de sista med en hammare. De sitter så illa till och trappstegspallens ben sjunker ned i jorden om jag ställer den inne i växthuset. Jag har satt en ära i att få bort så många jag kan hela, sen har jag kört dem till tippen och hasat ned dem i containern för deponi så att de inte gått sönder.
De som varit trasiga och som jag lagt i brukbaljan har jag förstås tömt ned så att det låtit i containern.
Jag ser fram emot morgondagen då jag ska få panga lite doror med flit för första gången i mitt liv.
Eller "knuse vinduer" som de säger i Norge.
Då minns jag sommaren 1972 när jag arbetade som städerska på ett högfjällshotell i Norge.
Där fanns en amerikansk familj med en 11-årig dotter som talade norska.
Hur det kommer sig att bara hon talade norska vet jag inte men så var det i alla fall.
En kväll kom fadern med dottern och puttade fram henne till mig.
"Tell her!, sa han gång på gång till dottern.
- Vi har knust ett vindue, sa hon då.
Jag förstod inte vad hon menade och frågade om några gånger.
Fadern blev mer och mer irriterad på dottern som uppenbarligen inte talade tillräckligt god norska att städerskan skulle förstå. Att jag var från Sverige och hade lite svårigheter med vissa norska ord visste de ju inte.
Sen hörde jag honom säga till dottern "did you really tell her we had broken a window".
Just a moment, sa jag och ringde receptionen, på telefonen i korridoren utanför deras rum.
Jag fick ägaren själv på tråden som talade en mycket svår norsk dialekt.
Jag förklarade att familjen på rum fyrtiofem hade haft sönder ett fönster.
Hva för noe, sa han då.
Familjen på fem og förti har knust ett vindue sa jag med mina nyvunna språkkunskaper.
Ja vel vi sender en man sa han, vilket jag meddelade familjen på engelska.
Jag berättade också att dotterns norska var perfekt och att jag var ifrån Sverige och att jag därför haft problem med förståelsen.
Ja det är många tankar som poppar upp när man planerar fönsterkrossning.
Arbetslägret har börjat
Nu har jag funderat färdigt!
Jag har mätt och ritat, mätt igen och igen. Nu är växthuset dokumenterat på alla ledder.
Jag kollade in hemsidan hos Willab Garden och bestämde mig för att byta glasen mot plast.
Hela mitt väldokumenterade växthus följde med som ritning och på foton för att jag skulle kunna få det jag ville. Frågan var bara hur lång leveranstid det skulle vara på plastskivorna.
När jag kom dit i Bromma fanns inga försäljare utan jag gick runt och tittade på dammar och växthus.
Sen kom det en ung tjej och kille. Tjejen tittade på mina ritningar och på vad jag trodde jag behövde.
Hon kollade på lagret och alla längder på plast utom en fanns. Det skulle dröja innan den kom in igen pga semester.
Det var ju den som skulle sågas extra mycket... men jag tog den lite längre sorten även om jag får såga bort lite extra. För allt fanns ju hemma där i butiken och jag skulle inte behöva vänta på ytterligare leverans.
Hon hämtade allt på lagret medan jag diskuterade fastsättning med killen.
Jag ska ha silikon och mina gamla byglar. De ser ut som en öppen fågelnäbb. Kolla nedan.
Det blev även en automatisk fönsteröppnare som öppnar fönstret när det blir för varmt.
Kanske ska jag kosta på mig droppbevattning också när allt blir klart.
Om det blir klart känns det som nu.
För jag fick fälla alla säten i bilen och lasta, de långa plastväggarna 60 x 210 cm tog mycket plats.
De kortare tog också mycket plats och jag fick köra försiktigt hem och undvika tvära inbromsningar.
Väl hemma påbörjades rivningen av glasrutorna i växthuset vilket inte var det lättaste med all silikon som den som byggt huset använt. Jag började med alla trasiga rutor och slängde dem i en gammal brukbalja.
Tänka sig att man lagat växthuset med glasrutor från ett vitrinskåp. Vissa rutor hade nämligen den där lilla urfräsningen som man ska hålla i när man drar glasrutan åt sidan.
När jag rivit 12 rutor tog jag kväll och sen är det bara 57 rutor till som ska bort. Dörren ska jag inte byta ut glaset i. Under tiden har maken lovat att han ska bygga en ny sockel åt mitt lilla växthus.
Så nu vet jag hur resten av semestern ska tillbringas.
Vissa glasrutor som var lite trasiga gick sönder ännu mer när jag tog i för att få bort dem och utan att jag märkte det flög små flisor runt omkring. Dem hittade jag i min BH alldeles nyss.
Jag får ha mindre urringning i morgon. Apropå urringning hur får man bort det gamla silikonet?
På växthuset alltså...
Jag kan inte bestämma mig
Nu är det så där igen, semesterarbetslusten är här och jag vet inte var jag ska börja.
Lekstugan är på väg att falla i bitar och då måste vi skaffa ett nytt ställe för gräsklipparen så att jag kan börja riva lekstugan.
Växthusets träfundament har snart ruttnat sönder så då börjar sättningen göra att rutorna spricker.
Jag skulle ju ersätta glaset med en sorts plast men växthusets mått är så konstiga att det blir svårt att beställa. Det får bli glas igen. När lekstugan kommer bort kan jag vrida växthuset men vinrankan får inte skadas. Jag måste ju ändå ta bort glaset ur växthuset om jag ska vrida det och ha ett nytt fundament.
Metall går inte för jag har inga standardmått så det måste bli impregnerat trä, är det inte farligt?
Maken säger att man inte har farliga medel i nu för tiden, jag får tro honom.
När fundamentet är klart så ska aluminiumskelettet på plats och glaset tillbaka med silikon och klämmor.
Dessutom ska vindskydd upp vid uteplatsen där jag tagit bort syrenen som bara tog över allt och skickade skott in i växthuset. Jag vågar inte börja rensa i växthuset för det är så mycket glas från alla trasiga rutor.
Först måste jag klä mig ordentligt och det är lite väl varmt för det just nu.
Det ska bli vindskydd för mina rhododendron vid uteplatsen också.
Var ska jag börja egentligen jag är så villrådig. Dessutom har jag en halv tumme om inte mitt i handen så i alla fall lite i vägen.
Fast något miniförråd för gräsklipparen blir det inte på semestern för leverans kan ske först i början på september för firman som gör dem har semesterstängt.
Så nu tappade jag nästan lusten att ens börja...
Lekstugan är på väg att falla i bitar och då måste vi skaffa ett nytt ställe för gräsklipparen så att jag kan börja riva lekstugan.
Växthusets träfundament har snart ruttnat sönder så då börjar sättningen göra att rutorna spricker.
Jag skulle ju ersätta glaset med en sorts plast men växthusets mått är så konstiga att det blir svårt att beställa. Det får bli glas igen. När lekstugan kommer bort kan jag vrida växthuset men vinrankan får inte skadas. Jag måste ju ändå ta bort glaset ur växthuset om jag ska vrida det och ha ett nytt fundament.
Metall går inte för jag har inga standardmått så det måste bli impregnerat trä, är det inte farligt?
Maken säger att man inte har farliga medel i nu för tiden, jag får tro honom.
När fundamentet är klart så ska aluminiumskelettet på plats och glaset tillbaka med silikon och klämmor.
Dessutom ska vindskydd upp vid uteplatsen där jag tagit bort syrenen som bara tog över allt och skickade skott in i växthuset. Jag vågar inte börja rensa i växthuset för det är så mycket glas från alla trasiga rutor.
Först måste jag klä mig ordentligt och det är lite väl varmt för det just nu.
Det ska bli vindskydd för mina rhododendron vid uteplatsen också.
Var ska jag börja egentligen jag är så villrådig. Dessutom har jag en halv tumme om inte mitt i handen så i alla fall lite i vägen.
Fast något miniförråd för gräsklipparen blir det inte på semestern för leverans kan ske först i början på september för firman som gör dem har semesterstängt.
Så nu tappade jag nästan lusten att ens börja...
Utmaningen
Jag fick ju en utmaning av Nina som jag måste försöka fylla i.
Fem saker i min frys:
Glass
Rester
Bröd
Köttfärs
Grönsaker
Fem saker i min garderob:
Byxor
Kavajer
En strumplåda full med strumpor
Skor
Min långklänning
Fem saker i min bil:
Spolarvätska i en reservdunk
Bilatlas
Krossat glas som glasfirman inte dammsög upp vid inbrottet
Mina 4 Monica Borrfors CD:er
En kvarglömd handske
Fem saker jag vill sticka/virka innan jag dör:
Kanske varsitt överkast åt döttrarna, deras äldre kusiner fick ju för länge sen av mig.
Sen vet jag inte mer men jag skulle vilja lära mig knyppla.
Kanske skulle jag virka överkast åt deras yngre kusiner också om jag får tid.
Fem saker i min frys:
Glass
Rester
Bröd
Köttfärs
Grönsaker
Fem saker i min garderob:
Byxor
Kavajer
En strumplåda full med strumpor
Skor
Min långklänning
Fem saker i min bil:
Spolarvätska i en reservdunk
Bilatlas
Krossat glas som glasfirman inte dammsög upp vid inbrottet
Mina 4 Monica Borrfors CD:er
En kvarglömd handske
Fem saker jag vill sticka/virka innan jag dör:
Kanske varsitt överkast åt döttrarna, deras äldre kusiner fick ju för länge sen av mig.
Sen vet jag inte mer men jag skulle vilja lära mig knyppla.
Kanske skulle jag virka överkast åt deras yngre kusiner också om jag får tid.
Calle - min mormorsfar
Jag tänker ofta på min mormorsfar Calle som blev över 86 år.
Vi fick aldrig träffas och ändå föddes jag innan han dog.
Hans liv var som hämtat ur en bok av Per Anders Fogelström, det till och med började på Södermalm i Stockholm 1874. I Maria Magdalena församling föddes han som utomäktenskaplig son till änkan Anna Lovisa. Han fick sina systrars döde fars efternamn men vem hans far var vet jag inte.
Vid nyss fyllda 7 år var han moderslös och hamnade på Allmänna Barnhuset på Norrtullsgatan.
Modern dog i kronisk lunginflammation i en ålder av 45 år.
Enligt vad han själv berättat var han och andra barnhusbarn med och provbelastade Katarinahissen.
Ersättningen för detta var ett mål mat.
Eftersom den ursprungliga Katarinahissen byggdes 1881-83 kan detta mycket väl stämma.
Han fick lära sig bli skomakare och konfirmerades i Hedvig Eleonora kyrka 1889.
Han hade två halvsystrar som var 16 och nästan 15 år när modern dog, de var tydligen gamla nog att klara sig själva när de blivit föräldralösa.
Den yngre av systrarna flyttade runt som arbeterska i nästan alla stadens församlingar på den tiden, Katarina, Maria Magdalena, Jakob & Johannes, Hedvig Eleonora och Adolf Fredrik. 1888 dog hon i kronisk lunginflammation på Rörstrand i Adolf Fredriks församling.
Troligen bodde hon då hos sin äldre syster Florentina Anna Maria vars make Per August var porslinsarbetare på Rörstrand.
Ett drygt halvår efter att Lovisa Carolina dött tog lungsoten Florentina Anna Marias make och hon fick flytta tillbaka till Södermalm.
Under åren vid Rörstrand hade hon fött två barn som dött före de fyllt ett år, så tillbaka till Södermalm hade hon endast sin äldsta dotter Paulina.
I Katarina församling födde hon en utomäktenskaplig son innan hon gifte om sig och fick två barn till.
När hon fyllt 30 år dog hon i tbc och efterlämnade tre barn varav det yngsta dog inom två månader.
De två halvsyskonen Paulina och Jean hade en uppväxt som var lika sorglig som generationen före.
Jean som var drygt tre vid moderns död hamnade i fosterhem och blev så småningom ungdomsbrottsling efter att ha stulit pengar från sin fosterfar för att köpa snask.
Han gifte sig 1917 med Hildur Kristina som hade tbc och som dog efter att ha fött deras dotter.
Själv dog han i influensa 27 år gammal.
Deras lilla dotter som adopterats bort till en familj på Gotland dog 1935, vid nyss fyllda 18 år i tbc.
Vad hände med Paulina? Jo hon växte upp utanför Stockholm men flyttade tillbaka som vuxen. Hon gifte sig, skilde sig och fick tvillingar där sonen dog efter några månader men dottern växte upp.
Dottern fick en son som lever inte långt ifrån mig, jag har talat med honom i telefon.
Calle själv då, hur gick det för honom?
Han fick en son innan han kunde gifta sig för han var inte myndig och ingen förälder fanns som kunde ge honom lov att gifta sig. Så han fick vänta till han blev myndig vid 21 års ålder. När han fyllt 21 var hans Hilda gravid igen så de väntade till son två var född.
Sen lämnade de Stockholm och flyttade till Eskilstuna där de fick två flickor.
De flyttade vidare till Torshälla, där han hade skomakeri och de tre yngsta flickorna föddes.
Den 6 juli visade jag en bild på hela familjen utom sönerna.
Hilda dog 1947 men Calle levde ända till 1960.
Eftersom alla i hans närmaste familj dog av kronisk lunginflammation eller tbc kan man undra över Calles okända far, vars gener måste varit starka eftersom Calle ändå blev så gammal.
Visst väcker hans familjs livsöde många tankar...
När det sista pionbladet fallit...
Så här vacker var en av mina pioner för två veckor sen men nu har den vissnat.
När sommarens pioner är överblommade är det sorgligt, en sån prakt i så kort tid.
I min trädgård har jag samlat några pioner på ett ställe som man på sikt kommer att kunna kalla pionträdgården men ännu så länge så blommar bara två av dem. På sikt blir det väl fler där.
Det är luktpioner, buskpioner och en bondpion. Bondpionen som förr kallades bondros och luktpionen hette kinaros.
Nu har de alla vissnat och det är sorgligt för jag hann aldrig med att njuta i år heller.
Varför är det alltid så att vi drömmer om allt det vackra och när det väl kommer så är vi för upptagna med annat för att hinna njuta och sen faller det sista pionbladet och då är det försent.
Lite som livet självt - kanske...
Ett barnfoto
Vad glad jag ser ut när jag tittar mot fotografen. Jag är två år på bilden.
Jag vet inte vem som är fotografen det måste jag fråga mamma.
Säkert är det någon släkting som står bakom kameran, för på den obeskurna bilden finns även min syster med och hon är mycket yngre men ser väldigt glad ut så där som när man ser någon man gillar.
Fast det kan ju vara en främmande fotograf också, förstås.
Det var viktigt för mamma att dokumentera oss barn på bild. Hon hade ingen kamera då men det hände att det kom förbi fotografer och ringde på dörren. De släpptes in och en vägg röjdes av och vi sattes på ett bord eller en säng framför väggen och avbildades. Jag har flera såna foton av oss syskon.
Min äldsta tog jag till fotografen när hon var ett halvår och när tvåan kom så tog vi dem till Obs, där en barnfotograf var under en veckas tid.
Sen blev det foton på dagis och i skolan.
När den äldsta lämnade gymnasiet för en månad sen insåg jag att det blir svårt att få foton av henne i framtiden om hon inte ändrar sig. För den enda som fått plåta henne är skolfotografen.
Tar någon annan upp en kamera vrider hon bort huvudet.
Som en turist bland alla andra
Idag tog jag bussen och åkte med våra gäster från Skåne in till staden.
Där gick vi på det stora turiststråket och tittade på de andra turisterna.
Vi gissade urpsprung och fick facit när de kom nära så att vi kunde höra språket.
Vi tittade på prylar i butikerna, prylar som var mycket dyrare än på andra platser, just för att den låg på den stora turistgatan. Vi var turister själva och köpte stora glassar av nybakt våffla med lite lagom roliga namn.
Jag tog en glass som hette Norrlänningen med tre kulor vaniljglass, grädde och hjortronsylt.
Jag blev proppmätt och är det fortfarande efter 5 timmar.
Vi tittade på gatumusiker och skojare. Skojarna lurar pengar av turister med sitt spela där man ska gissa var de gömt stenen eller någon annan pryl. De har små lock eller askar som de gömmer stenen under.
Den som gissar förlorar alltid sina pengar har det stått i tidningarna. Vi ville inte vinna några pengar så vi satsade självklart inget utan gick bara vidare. fast de ryckte i oss och ville att vi skulle titta på.
Där fanns de duktiga pantomimikerna också, kul att se på.
Det är skönt att bara gå och strosa i sin stad och berätta historiska anekdoter för dem som är med, för lite har ju fastnat genom åren när man läst ett och annat.
Sen åkte vi hem i en het buss och nu njuter jag av att sitta vid ett öppet fönster med en fläktande vind för hemma är det i alla fall bäst att vara.
Där gick vi på det stora turiststråket och tittade på de andra turisterna.
Vi gissade urpsprung och fick facit när de kom nära så att vi kunde höra språket.
Vi tittade på prylar i butikerna, prylar som var mycket dyrare än på andra platser, just för att den låg på den stora turistgatan. Vi var turister själva och köpte stora glassar av nybakt våffla med lite lagom roliga namn.
Jag tog en glass som hette Norrlänningen med tre kulor vaniljglass, grädde och hjortronsylt.
Jag blev proppmätt och är det fortfarande efter 5 timmar.
Vi tittade på gatumusiker och skojare. Skojarna lurar pengar av turister med sitt spela där man ska gissa var de gömt stenen eller någon annan pryl. De har små lock eller askar som de gömmer stenen under.
Den som gissar förlorar alltid sina pengar har det stått i tidningarna. Vi ville inte vinna några pengar så vi satsade självklart inget utan gick bara vidare. fast de ryckte i oss och ville att vi skulle titta på.
Där fanns de duktiga pantomimikerna också, kul att se på.
Det är skönt att bara gå och strosa i sin stad och berätta historiska anekdoter för dem som är med, för lite har ju fastnat genom åren när man läst ett och annat.
Sen åkte vi hem i en het buss och nu njuter jag av att sitta vid ett öppet fönster med en fläktande vind för hemma är det i alla fall bäst att vara.
Langning från Nina
5 saker jag har i frysen:
Det vet väl inte jag men antagligen lite bröd och lingon.
Billy's till ungarna i fall det kniper och köttfärs samt wokgrönsaker.
5 saker jag har i garderoben:
Strumpor och kläder jag inte kan skiljas ifrån.
Ett par underbara högklackade skor som jag är snygg i.
Samt diverse kavajer till jobbet.
5 saker jag har i bilen:
Spolarvätska
3 Monica Borrfors CD:er
Laddare till mobilen
Kassar som jag tömt vid sopsorteringen och som ska användas igen.
Kartbok för att aldrig komma bort
5 saker jag har i handväskan:
Min handväska är en Samsonite ryggsäck, kvalitet som kostar.
Mobil
Adressbok
Almanacka
Plånbok
Samt en massa skit som skulle ha rensats ur för länge sen.
5 personer att langa vidare till:
Jag vet inte för nu har alla vänner tagit slut.
Kan man skicka det till chefen?
Fast han har väl ingen blogg
Det vet väl inte jag men antagligen lite bröd och lingon.
Billy's till ungarna i fall det kniper och köttfärs samt wokgrönsaker.
5 saker jag har i garderoben:
Strumpor och kläder jag inte kan skiljas ifrån.
Ett par underbara högklackade skor som jag är snygg i.
Samt diverse kavajer till jobbet.
5 saker jag har i bilen:
Spolarvätska
3 Monica Borrfors CD:er
Laddare till mobilen
Kassar som jag tömt vid sopsorteringen och som ska användas igen.
Kartbok för att aldrig komma bort
5 saker jag har i handväskan:
Min handväska är en Samsonite ryggsäck, kvalitet som kostar.
Mobil
Adressbok
Almanacka
Plånbok
Samt en massa skit som skulle ha rensats ur för länge sen.
5 personer att langa vidare till:
Jag vet inte för nu har alla vänner tagit slut.
Kan man skicka det till chefen?
Fast han har väl ingen blogg
Jag har kämpat emot
Jag finns inte, det är sant, men ändå sitter jag här.
Jag har försökt gömma mig och spridit ut ett rykte om min förestående resa bort där ingen kunde nå mig.
Nu är det sant jag har fyllt 50 år. Det gjorde jag för en timme sen, fast jag inte ville.
Mamma har levt med mig den dagen, i minnet hela dagen, sa hon.
Jag är gammal, over the hill, i nedförsbacken, nära döden...
Blir det bättre på andra sidan?
Varför är det ingen som ser den lilla 17-åringen som bor i mitt bröst?
Jag har fått en ballongfärd, i födelsedagspresent. Jag hade inte önskat mig det officiellt men ändå tänkt tanken om att jag ville flyga och se allt från ovan. Det är en resa för två.
Svårt att välja reskompis är det inte för maken och yngsta dottern är höjdrädda så det är med gott samvete som jag tar med äldsta dotten upp i luften.
Var kommer vi att landa?
Jag har försökt gömma mig och spridit ut ett rykte om min förestående resa bort där ingen kunde nå mig.
Nu är det sant jag har fyllt 50 år. Det gjorde jag för en timme sen, fast jag inte ville.
Mamma har levt med mig den dagen, i minnet hela dagen, sa hon.
Jag är gammal, over the hill, i nedförsbacken, nära döden...
Blir det bättre på andra sidan?
Varför är det ingen som ser den lilla 17-åringen som bor i mitt bröst?
Jag har fått en ballongfärd, i födelsedagspresent. Jag hade inte önskat mig det officiellt men ändå tänkt tanken om att jag ville flyga och se allt från ovan. Det är en resa för två.
Svårt att välja reskompis är det inte för maken och yngsta dottern är höjdrädda så det är med gott samvete som jag tar med äldsta dotten upp i luften.
Var kommer vi att landa?
En koltrast i natten
Det sitter en koltrast i grannens björk.
Inte grannen med poolen utan de på andra sidan.
Han har lite storhetsvansinne för han sitter högst upp med utsikt över hela nejden.
Ja utsikten syns ju inte nu för det är mörkt.
Den förra koltrasten i grannskapet satt på vår TV-antenn men det duger inte för denne storsångare.
Han sjunger fast det är mörkt, det trodde jag inte de gjorde.
Här sitter jag och funderar och kan inte sova.
Han kan inte heller sova eftersom han sjunger.
Den vackraste fågelsång jag vet är den som han frambringar.
Jag vet faktiskt att det är just han som sjunger för jag känner igen dialekten.
Nu ska jag stänga balkongdörren och gå till sängs medan han sjunger en godnattsång.
Inte grannen med poolen utan de på andra sidan.
Han har lite storhetsvansinne för han sitter högst upp med utsikt över hela nejden.
Ja utsikten syns ju inte nu för det är mörkt.
Den förra koltrasten i grannskapet satt på vår TV-antenn men det duger inte för denne storsångare.
Han sjunger fast det är mörkt, det trodde jag inte de gjorde.
Här sitter jag och funderar och kan inte sova.
Han kan inte heller sova eftersom han sjunger.
Den vackraste fågelsång jag vet är den som han frambringar.
Jag vet faktiskt att det är just han som sjunger för jag känner igen dialekten.
Nu ska jag stänga balkongdörren och gå till sängs medan han sjunger en godnattsång.
Snigelhalka
Om man är stygg mot djur får man väl skylla sig själv? Är man stygg om man tar livet av mördarsniglar?
När jag skulle vattna mina rhododendron hittade jag dem, de hade gömt sig bra de uslingarna.
I slänten där gräsmattan tar slut ned mot mitt gamla potatisland växte gräset lite längre för jag kan inte komma åt med klipparen och det är väl långt från eluttaget så det körs inte med trimmer heller just där.
Där satt grupper, för att inte säga klasar av sniglar när jag rensade bort det långa gräset.
Jag hade inget verktyg med så jag fick trampa ihjäl dem med mina gummiskor för trädgårdsbruk.
Det blev svårare och svårare för att det blev kladdigt när jag trampat ihjäl minst 15 så då bytte jag plats och även där blev det litet geggigt efter minst 15 till. Det var ena riktigt stora rackare, flera cm långa.
Eftersom spridaren var på ville jag inte gå framåt utan skulle vända mig om och gå uppför slänten från det gamla potatislandet där spridaren stod. Jag reste mig från halvsittande och klev i geggan.
Innan jag visste ordet av halkade jag och flög jag baklänges rätt ned bland alla snigelliken.
I fallet sparkade jag till spridaren som nu sprutade rakt på mig.
Tur att ingen såg mig för där låg jag och bara gapskrattade över tanken på hur jag nog hade sett ut när jag gjorde min otroliga saltomortal för att landa i kladdet och med en ormande vattenslang över mig och som lossat från fästet i marken.
Jag gjorde mig inte illa men fick väl mitt straff för att jag ordnade massdöd bland sniglarna i trädgården.
Nu tvättas mina byxor i tvättmaskinen för de såg inte för trevliga ut efteråt.
När jag skulle vattna mina rhododendron hittade jag dem, de hade gömt sig bra de uslingarna.
I slänten där gräsmattan tar slut ned mot mitt gamla potatisland växte gräset lite längre för jag kan inte komma åt med klipparen och det är väl långt från eluttaget så det körs inte med trimmer heller just där.
Där satt grupper, för att inte säga klasar av sniglar när jag rensade bort det långa gräset.
Jag hade inget verktyg med så jag fick trampa ihjäl dem med mina gummiskor för trädgårdsbruk.
Det blev svårare och svårare för att det blev kladdigt när jag trampat ihjäl minst 15 så då bytte jag plats och även där blev det litet geggigt efter minst 15 till. Det var ena riktigt stora rackare, flera cm långa.
Eftersom spridaren var på ville jag inte gå framåt utan skulle vända mig om och gå uppför slänten från det gamla potatislandet där spridaren stod. Jag reste mig från halvsittande och klev i geggan.
Innan jag visste ordet av halkade jag och flög jag baklänges rätt ned bland alla snigelliken.
I fallet sparkade jag till spridaren som nu sprutade rakt på mig.
Tur att ingen såg mig för där låg jag och bara gapskrattade över tanken på hur jag nog hade sett ut när jag gjorde min otroliga saltomortal för att landa i kladdet och med en ormande vattenslang över mig och som lossat från fästet i marken.
Jag gjorde mig inte illa men fick väl mitt straff för att jag ordnade massdöd bland sniglarna i trädgården.
Nu tvättas mina byxor i tvättmaskinen för de såg inte för trevliga ut efteråt.
Täckbark, trimmerwire och munstycke till vattenslangen
Nu har semestern börjat!!
Jag har besökt Bauhaus och köpt 10 säckar täckbark till mina kära rhododendron. Innan barken kommer på ska jag rensa bort allt ogräs som kommit upp.
Sen ska det bli fint och alla torra blomställningar ska bort.
På vägen mot kassan kom jag på att munstycket till vattenslangen var trasigt. Jag tog ett i förbifarten och en ny fästanonrdning. Javisst ja, jag måste ju kunna vattna på både fram och baksidan så det blev en förgrening också. En ny sorts vattenspridare också.
Wire till trimmern måste jag ju också ha så då fick jag ta på mig läsglasögonen för att hitta rätt.
Så styrde jag mot kassan med mitt vingliga ekipage, det är tungt med 500 l täckbark.
Vad dyrt det blev täckbarken skulle ju bara gå på 178 kr för 10 säckar och kassörskan säger 800kr.
Jodå leksaker till trädgården kostar mycket.
Nu när jag kommit hem är jag så trött så jobbet får vänta till imorgon. Det måste kännas att jag har semester också. Fast den nya vattenspridaren är igång, den kan ställas i på vilken form det har som ska vattnas. För mina rhododendron i slänten närmast huset räcker 2x8m. Sen ska spridaren flyttas.
Regnet som jag trodde skulle komma passerar nog norr om oss så jag får vattna istället.
Jag har besökt Bauhaus och köpt 10 säckar täckbark till mina kära rhododendron. Innan barken kommer på ska jag rensa bort allt ogräs som kommit upp.
Sen ska det bli fint och alla torra blomställningar ska bort.
På vägen mot kassan kom jag på att munstycket till vattenslangen var trasigt. Jag tog ett i förbifarten och en ny fästanonrdning. Javisst ja, jag måste ju kunna vattna på både fram och baksidan så det blev en förgrening också. En ny sorts vattenspridare också.
Wire till trimmern måste jag ju också ha så då fick jag ta på mig läsglasögonen för att hitta rätt.
Så styrde jag mot kassan med mitt vingliga ekipage, det är tungt med 500 l täckbark.
Vad dyrt det blev täckbarken skulle ju bara gå på 178 kr för 10 säckar och kassörskan säger 800kr.
Jodå leksaker till trädgården kostar mycket.
Nu när jag kommit hem är jag så trött så jobbet får vänta till imorgon. Det måste kännas att jag har semester också. Fast den nya vattenspridaren är igång, den kan ställas i på vilken form det har som ska vattnas. För mina rhododendron i slänten närmast huset räcker 2x8m. Sen ska spridaren flyttas.
Regnet som jag trodde skulle komma passerar nog norr om oss så jag får vattna istället.
Ninas utmaning
1) Vad är klockan?
- 20.20
2) Ditt namn som det står på födelseattesten:
- Inga + mitt ovanliga som det finns 37 st hos Eniro
3) Smeknamn:
- Ninne
4) Piercings:
- Bara ett hål i varje öra
5) Ögonfärg:
- Blå
6) Födelseplats:
- S:t Eriks BB i Stockholm, S:t Görans församling
7) Favoritmat:
- Vet inte tycker om det mesta utom sushi och lever
8) Ditt lyckligaste minne?
- Mina barns födelser
9) Någonsin tapetserat något med toalettpapper?
- Nej, sånt gör inte jag
10) Älskat någon så mycket att du börjat gråta?
- Jodå
11) Varit med i en bilolycka?
- Jag har krockat med en betongbil och blivit påkörd bakifrån av en lastbil och en taxi när jag stod vi rödljus. Varför ska man nöja sig med personbilar när man kan krocka med yrkeschauförer.
12) Krutonger eller baconbitar?
- Krutonger
13) Favoritdag på veckan:
- Lördag morgon
14) Favoritrestaurang:
- Alla rena trevliga. Bara jag slipper laga maten är jag nöjd.
15) Favoritblomma:
- Rhododendron - alla sorter
16) Favoritsport?
- Jag tycker brottning är läckert.
17) Favoritglass:
- De flesta glassorter
18) Vilken färg har din sovrumstapet?
- Blå, svindyra med blommönster. De har en mjuk yta. Jag har tapetserat så jag ser allt som inte är bra.
19) Hur många gånger kuggades du på teoriprovet?
- Ingen gång. Däremot missade jag den första uppkörningen för 28 år sen på måndag.
20) Vem fick du ditt senaste e-mail ifrån?
- Punkin på Swinesong.
21) Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort på?
- Jag är en skötsam människa som inte gör av med mer än jag har.
22) Vad gör du oftast när du är uttråkad?
- Möjligen sitter jag som passagerare i en bil.
23) När går du och lägger dig?
- Jag brukar somna framför Rapport i soffan men har varit vaken sent den senaste tiden.
25) Vem av dem du skickat denna taggning till kommer inte att svara?
- Vet inte vem jag ska sända den till
26) Senaste TV-program?
- Rapport för en stund sen
27) Senaste person du gick ut och åt middag med?
- Min äldsta dotter innan hon åkte till Småland
28) Vad lyssnar du på just nu?
- Mrs Robinson på SRX
29) Vilken är din favoritfärg?
- Blå
30) Sjö, hav eller flod?
- Sjö
31) Hur många tatueringar har du?
- Ingen
32) Klockslaget när du blev färdig med denna lista?
- 20:38
33) Har du någon gång kört slut på bensinen?
- Ja i gräsklipparen händer det ofta men aldrig i bilen. Planering är min melodi.
34) Katter eller hundar?
- Katter
- 20.20
2) Ditt namn som det står på födelseattesten:
- Inga + mitt ovanliga som det finns 37 st hos Eniro
3) Smeknamn:
- Ninne
4) Piercings:
- Bara ett hål i varje öra
5) Ögonfärg:
- Blå
6) Födelseplats:
- S:t Eriks BB i Stockholm, S:t Görans församling
7) Favoritmat:
- Vet inte tycker om det mesta utom sushi och lever
8) Ditt lyckligaste minne?
- Mina barns födelser
9) Någonsin tapetserat något med toalettpapper?
- Nej, sånt gör inte jag
10) Älskat någon så mycket att du börjat gråta?
- Jodå
11) Varit med i en bilolycka?
- Jag har krockat med en betongbil och blivit påkörd bakifrån av en lastbil och en taxi när jag stod vi rödljus. Varför ska man nöja sig med personbilar när man kan krocka med yrkeschauförer.
12) Krutonger eller baconbitar?
- Krutonger
13) Favoritdag på veckan:
- Lördag morgon
14) Favoritrestaurang:
- Alla rena trevliga. Bara jag slipper laga maten är jag nöjd.
15) Favoritblomma:
- Rhododendron - alla sorter
16) Favoritsport?
- Jag tycker brottning är läckert.
17) Favoritglass:
- De flesta glassorter
18) Vilken färg har din sovrumstapet?
- Blå, svindyra med blommönster. De har en mjuk yta. Jag har tapetserat så jag ser allt som inte är bra.
19) Hur många gånger kuggades du på teoriprovet?
- Ingen gång. Däremot missade jag den första uppkörningen för 28 år sen på måndag.
20) Vem fick du ditt senaste e-mail ifrån?
- Punkin på Swinesong.
21) Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort på?
- Jag är en skötsam människa som inte gör av med mer än jag har.
22) Vad gör du oftast när du är uttråkad?
- Möjligen sitter jag som passagerare i en bil.
23) När går du och lägger dig?
- Jag brukar somna framför Rapport i soffan men har varit vaken sent den senaste tiden.
25) Vem av dem du skickat denna taggning till kommer inte att svara?
- Vet inte vem jag ska sända den till
26) Senaste TV-program?
- Rapport för en stund sen
27) Senaste person du gick ut och åt middag med?
- Min äldsta dotter innan hon åkte till Småland
28) Vad lyssnar du på just nu?
- Mrs Robinson på SRX
29) Vilken är din favoritfärg?
- Blå
30) Sjö, hav eller flod?
- Sjö
31) Hur många tatueringar har du?
- Ingen
32) Klockslaget när du blev färdig med denna lista?
- 20:38
33) Har du någon gång kört slut på bensinen?
- Ja i gräsklipparen händer det ofta men aldrig i bilen. Planering är min melodi.
34) Katter eller hundar?
- Katter
Åldersnoja
Snart fyller jag 50 år och det känns som om livet snart är slut då.
Jag vet att det inte är så men så känns det och jag vill inte fira heller för det är så jobbigt.
När jag var 20 år så var det flera på mitt dåvarande jobb som fyllde 50 år och det firades stort med arbetskamrater som kom hem och åt mat som frun lagat i timmar.
Ja det var karlar som fyllde 50 år, för det var en mansdominerad arbetsplats.
De kvinnor som fyllde år fick fixa allt själva så det blev oftast rostbiff och potatissallad.
Jag tänkte redan då att det förväntades att man uppträdde med ett visst mått av värdighet och vuxenhet när man blev så vuxen. det är därför jag inte kan fira, för inne i mig finns en retsam sjuttonåring som aldrig vill bli stor.
Eller STUR heter det ju enligt Pippi Långstrump.
Är det kanske en dödsångest innerst inne som gör att jag tycker det är så hemskt att fylla 50?
Jag vet att jag inte ser ut som 50 utan kanske bara 45 men nog ser jag allt det gråa håret själv och känner svagheten i armar och ben även om andra säger snälla saker.
När det känns som eländigast och så brukar jag titta på bilden av min mormors mor Hilda med man och döttrar.
Kortet är taget när Hilda fyllde 50 år 1918 och när det togs hade äldsta sonen dött för att båten torpederats utanför Gibraltar och son nummer två var väl inkallad. Därför är det bara döttrarna med på bilden.
Hilda ser gammal ut tycker jag, betydligt äldre än sina 50 år. Hon levde i mer än 28 år till för övrigt.
När jag tittar på kortet skäms jag över min åldersnoja och att jag ens har tid att fundera över sånt.
Hilda som haft det så slitigt i sina dagar, jag undrar vad hon tyckt om mitt kverulerande.
Min mormor är flickan i mitten på bakersta raden och henne tror jag att jag är lik.
När hon fyllde 50 år var Hilda borta sedan ett och ett halvt år.
Jag tror jag struntar i att bekymra mig och firar att på min födelsedag det är på dagen 87 år och 9 månader sedan Hilda fyllde 50 år.
Det blir något att fira det.
Jag vet att det inte är så men så känns det och jag vill inte fira heller för det är så jobbigt.
När jag var 20 år så var det flera på mitt dåvarande jobb som fyllde 50 år och det firades stort med arbetskamrater som kom hem och åt mat som frun lagat i timmar.
Ja det var karlar som fyllde 50 år, för det var en mansdominerad arbetsplats.
De kvinnor som fyllde år fick fixa allt själva så det blev oftast rostbiff och potatissallad.
Jag tänkte redan då att det förväntades att man uppträdde med ett visst mått av värdighet och vuxenhet när man blev så vuxen. det är därför jag inte kan fira, för inne i mig finns en retsam sjuttonåring som aldrig vill bli stor.
Eller STUR heter det ju enligt Pippi Långstrump.
Är det kanske en dödsångest innerst inne som gör att jag tycker det är så hemskt att fylla 50?
Jag vet att jag inte ser ut som 50 utan kanske bara 45 men nog ser jag allt det gråa håret själv och känner svagheten i armar och ben även om andra säger snälla saker.
När det känns som eländigast och så brukar jag titta på bilden av min mormors mor Hilda med man och döttrar.
Kortet är taget när Hilda fyllde 50 år 1918 och när det togs hade äldsta sonen dött för att båten torpederats utanför Gibraltar och son nummer två var väl inkallad. Därför är det bara döttrarna med på bilden.
Hilda ser gammal ut tycker jag, betydligt äldre än sina 50 år. Hon levde i mer än 28 år till för övrigt.
När jag tittar på kortet skäms jag över min åldersnoja och att jag ens har tid att fundera över sånt.
Hilda som haft det så slitigt i sina dagar, jag undrar vad hon tyckt om mitt kverulerande.
Min mormor är flickan i mitten på bakersta raden och henne tror jag att jag är lik.
När hon fyllde 50 år var Hilda borta sedan ett och ett halvt år.
Jag tror jag struntar i att bekymra mig och firar att på min födelsedag det är på dagen 87 år och 9 månader sedan Hilda fyllde 50 år.
Det blir något att fira det.
Grannens pool
Jag sitter här och svetten rinner i värmen och jag vet att man inte får klaga för detta är ju vad många längtar efter under vinterns kalla och snöiga dagar.
När jag står på min balkong och tittar in i grannens trädgård så ser jag deras pool.
Det är en sån där pool som man kan köpa till lägre pris så här års och som är minst 3 meter i diameter och ca 60-70 cm hög så att man får klättra i och ur.
Den ser så skön ut med blå färg invändigt så att vattnet ser blått ut.
Jag skulle vilja bada där men det går inte... Tänka sig att jag skulle gå över och ringa på för att be att få bada hos dem. Då fick man väl flytta efteråt.
När jag var tonåring fanns det kompisar som plankade in på ett kommunalt bassängbad efter stängningstid. Jag vågade absolut inte.
Kan man smita in hos grannen på natten och bada undrar jag? Fast de har ju skydd över poolen på natten. Min egen tomt lutar för mycket för att ha en egen pool.
Jo jag har visserligen en av länets större sjöar inom gångavstånd men det känns inte lika fräscht att gå till det grumliga vattnet med stora högar av fågelspillning på stranden.
Det städas varje morgon av ungdomar som sommarjobbar stod det i lokaltidningen men nu är det kväll och då har fåglarna varit där. Det är ju inga småfåglar som finns där utan kanadagäss eller vitkindade gäss som ju lämnar högar som en mindre ko.
Grannens pool är något att drömma om.
När jag står på min balkong och tittar in i grannens trädgård så ser jag deras pool.
Det är en sån där pool som man kan köpa till lägre pris så här års och som är minst 3 meter i diameter och ca 60-70 cm hög så att man får klättra i och ur.
Den ser så skön ut med blå färg invändigt så att vattnet ser blått ut.
Jag skulle vilja bada där men det går inte... Tänka sig att jag skulle gå över och ringa på för att be att få bada hos dem. Då fick man väl flytta efteråt.
När jag var tonåring fanns det kompisar som plankade in på ett kommunalt bassängbad efter stängningstid. Jag vågade absolut inte.
Kan man smita in hos grannen på natten och bada undrar jag? Fast de har ju skydd över poolen på natten. Min egen tomt lutar för mycket för att ha en egen pool.
Jo jag har visserligen en av länets större sjöar inom gångavstånd men det känns inte lika fräscht att gå till det grumliga vattnet med stora högar av fågelspillning på stranden.
Det städas varje morgon av ungdomar som sommarjobbar stod det i lokaltidningen men nu är det kväll och då har fåglarna varit där. Det är ju inga småfåglar som finns där utan kanadagäss eller vitkindade gäss som ju lämnar högar som en mindre ko.
Grannens pool är något att drömma om.
Jag lever bland de döda
Sedan några månader tillbaka så är jag en del av projektet "Namn åt de döda". Det har kommit ut en CD-skiva med namn och adress på de som dött i Sverige från 1970 och senare. Den kompletterades med uppgifter från 1950 och senare för att komma ut med en del 3 där vissa uppgifter från 1947 och senare fanns med.
Vem i all sin dar vill ha en CD-skiva med dessa uppgifter? Släktforskarna förstås!!
Jag erkänner att jag är en av dem, jag har den senaste CD-skivan och den före också.
Hur kommer den till då?
Jo det finns en massa flitiga släktforskare runt om Sverige som skriver av dödböckerna i alla Sveriges församlingar. De noterar namn adress, födelsedatum, vigseldatum i förekommande fall och till och med flicknamn.
Jag ville delta när jag först hörde talas om "Sveriges Dödbok 3" för några år sen.
Nu är fyran på gång och då är jag med.
Jag har bokat upp mig på vissa år i Matteus församling och även Essinge församling, för i Stockholm finns det mycket kvar att göra.
När det gäller Matteus så finns det vissa anknytningar till släkten och finns än idag så valet var inte så svårt men Essingen bara blev det för den var över och så liten.
När jag skrivit av prästens kråkor så gäller det att få fram lite runt personen som t ex födelseplats.
Det kan var nog så svårt om namnet är t ex Maria Johansson, som ju är Sveriges vanligaste namn.
Men om man har fantasi nog så går det rätt så bra.
Mitt när jag höll på i Matteus så hittadejag en kvinna som var född i samma socken som en av mina anmödrar. Vid koll i födelseboken så visade det sig att jag kände igen mammans namn.
Det var en halvsyster till en av mina anmödrar. Så liten världen är, jag kände inte tillhennes existens.
Det betyder att jag fick lite bonus av det jag gjorde. För nu ska jag leta efter hennes efterlevande och se om jag hittar någon avlägsen släkting.
Tänka sig att jag har släktingar som fått mig att blogga, fast jag inte visste att de fanns för ett år sen.
Att jag började släktforska var det bästa jag någonsin gjort. Först hittade Nicolin mig och sen fanns Nina där också.
Så varje ledig stund just nu går åt till att fixa dessa avskrifter av dödböckerna i Matteus och Essingen.
Det måste vara klart senast i december detta år.
Så jag lever bland de döda i dessa två församlingar.
Vem i all sin dar vill ha en CD-skiva med dessa uppgifter? Släktforskarna förstås!!
Jag erkänner att jag är en av dem, jag har den senaste CD-skivan och den före också.
Hur kommer den till då?
Jo det finns en massa flitiga släktforskare runt om Sverige som skriver av dödböckerna i alla Sveriges församlingar. De noterar namn adress, födelsedatum, vigseldatum i förekommande fall och till och med flicknamn.
Jag ville delta när jag först hörde talas om "Sveriges Dödbok 3" för några år sen.
Nu är fyran på gång och då är jag med.
Jag har bokat upp mig på vissa år i Matteus församling och även Essinge församling, för i Stockholm finns det mycket kvar att göra.
När det gäller Matteus så finns det vissa anknytningar till släkten och finns än idag så valet var inte så svårt men Essingen bara blev det för den var över och så liten.
När jag skrivit av prästens kråkor så gäller det att få fram lite runt personen som t ex födelseplats.
Det kan var nog så svårt om namnet är t ex Maria Johansson, som ju är Sveriges vanligaste namn.
Men om man har fantasi nog så går det rätt så bra.
Mitt när jag höll på i Matteus så hittadejag en kvinna som var född i samma socken som en av mina anmödrar. Vid koll i födelseboken så visade det sig att jag kände igen mammans namn.
Det var en halvsyster till en av mina anmödrar. Så liten världen är, jag kände inte tillhennes existens.
Det betyder att jag fick lite bonus av det jag gjorde. För nu ska jag leta efter hennes efterlevande och se om jag hittar någon avlägsen släkting.
Tänka sig att jag har släktingar som fått mig att blogga, fast jag inte visste att de fanns för ett år sen.
Att jag började släktforska var det bästa jag någonsin gjort. Först hittade Nicolin mig och sen fanns Nina där också.
Så varje ledig stund just nu går åt till att fixa dessa avskrifter av dödböckerna i Matteus och Essingen.
Det måste vara klart senast i december detta år.
Så jag lever bland de döda i dessa två församlingar.
Mitt hjärta - i trädgården
Här kan man nästan tycka att Kalinka blommar som i hjärtform.
Det är så det har blivit av sig själv, jag har inte påverkat alls.
När säsongen pågår med blomning så måste jag göra mig ideliga ärenden till fönstret för att titta och njuta mest hela tiden. Då kan jag också gå ut i morgonrock och tofflor eller fullt färdigklädd på väg till jobbet bara för att titta. Att skor eller tofflor blir våta av dagg eller regn struntar jag i.
Tänk att få ge namn åt en rhododendron men då måste man väl ha korsat fram den själv och det vet jag inte om jag skulle kunna. Jag kan erbjuda mitt namn om det är någon som har en snygg, ny sort av rhododendron som är namnlös.
Istället för att bygga monument över sig själv, kanske man kan namnge en växt det är väl bättre?
När sommaren känns gammal
För dryg månad sen tog jag bilden av min rhododendron Le Progrés. Det var fortfarande fräscht och nytt med det gröna i naturen men nu känns det dammigt och torrt.
Det är så med mig att när midsommar passerat så känns det som det roliga redan är slut.
Fast semestern inte ens börjat utan ligger där orörd så känns det i mitt inre som om sommaren redan är förbi.
Därför sparar jag bilder och skriver om mina rhododendron för att kunna njuta resten av året.
Jag skulle kunna göra en bok om alla mina olika "rhoddar" och hur jag flyttat dem runt i trädgården.
Om hur de växer mer för varje flytt men det är ju bara sånt som egentligen bara intresserar mig.
Jag började min berättelse för tio år sen när jag skaffade mina första egna två och samtidigt flyttade den som stått i trädgården i flera år men som var pytteliten av vanskötsel och stampad lerjord.
Nu när sommaren redan känns gammal så ska jag nu ta bort alla torra blomställningar och vattna mina buskar så att jag får en fin knoppsättning till nästa år.
Så ska jag ju förstås göra en önskelista så jag vet vad jag ska köpa nästa år.
Fast först måste jag nog bädda om dem lite med ett rejält täcke av barkmull så att fukten stannar bättre i marken och för att hindra ogräset lite.
Om jag skulle börja med att skriva ut några foton till så att jag kan njuta ordentligt nu när sommaren redan känns gammal.
De är inte farliga - men lite obehagliga
Nu när det skymmer lite sitter jag och tittar ut genom fönstret mot ängen och parken en bit bort.
Fönstret står på glänt för att släppa in den syrerika, svala kvällsluften.
Då ser jag dem flyga här utanför. Lite vingligt och ryckigt allteftersom de korrigerar flygkursen.
Det lär finnas 18 olika arter i Sverige. Vilken som frekventerar mitt luftrum vet jag inte för så nära har jag inte kommit dem. De äter bara insekter och eftersom jag inte är en sådan så jag behöver inte vara orolig men jag tycker de är lite obehagliga ändå.
Var de bor vet jag inte jag trodde det var i den gamla almen på gatan men den rasade ju till hälften för Gudruns hårda vindar och den andra stammen tog ju arboristerna några månader senare.
I den stump som står kvar kan de väl inte bo.
Fast det kanske de kan. Kanske hänger de upp och ner och sover inne i trädet som är igenbuskat av nya vattskott? Först var det en som flög här utanför nu ikväll och nu är de tre stycken. Jag vågar bara ha fönstret lite på glänt för jag vill inte ha in dem.
Ett litet barn som jag kände för 20 år sen fick in en genom fönstret och hon var jätterädd och vågade inte väcka sina föräldrar och berätta om att hon fått in en genom fönstret. Så hon tog sitt täcke och sin kudde och lade sig utanför sina föräldrars rum. Hon stängde dörren noga så att den lille gynnaren inte skulle kunna lämna hennes rum. Den hittades död under hennes säng någon dag senare.
Jag förstår hennes skräck för jag har ju själv hört dem krypa in mellan timmerstockarna som utgjorde väggar i det hus vi hade på landet en gång. Jag låg där på andra sidan väggen och hörde dem genom innerväggen och tapeten. Jag trodde de skulle komma ut i min säng men de gjorde de inte.
På den tiden visste jag inte vad det var som lät och det visste inte heller det lilla barnet som som fått in en genom fönstret.
De är inte farliga men visst är de lite obehagliga där de flyger omkring - fladdermössen.
Fönstret står på glänt för att släppa in den syrerika, svala kvällsluften.
Då ser jag dem flyga här utanför. Lite vingligt och ryckigt allteftersom de korrigerar flygkursen.
Det lär finnas 18 olika arter i Sverige. Vilken som frekventerar mitt luftrum vet jag inte för så nära har jag inte kommit dem. De äter bara insekter och eftersom jag inte är en sådan så jag behöver inte vara orolig men jag tycker de är lite obehagliga ändå.
Var de bor vet jag inte jag trodde det var i den gamla almen på gatan men den rasade ju till hälften för Gudruns hårda vindar och den andra stammen tog ju arboristerna några månader senare.
I den stump som står kvar kan de väl inte bo.
Fast det kanske de kan. Kanske hänger de upp och ner och sover inne i trädet som är igenbuskat av nya vattskott? Först var det en som flög här utanför nu ikväll och nu är de tre stycken. Jag vågar bara ha fönstret lite på glänt för jag vill inte ha in dem.
Ett litet barn som jag kände för 20 år sen fick in en genom fönstret och hon var jätterädd och vågade inte väcka sina föräldrar och berätta om att hon fått in en genom fönstret. Så hon tog sitt täcke och sin kudde och lade sig utanför sina föräldrars rum. Hon stängde dörren noga så att den lille gynnaren inte skulle kunna lämna hennes rum. Den hittades död under hennes säng någon dag senare.
Jag förstår hennes skräck för jag har ju själv hört dem krypa in mellan timmerstockarna som utgjorde väggar i det hus vi hade på landet en gång. Jag låg där på andra sidan väggen och hörde dem genom innerväggen och tapeten. Jag trodde de skulle komma ut i min säng men de gjorde de inte.
På den tiden visste jag inte vad det var som lät och det visste inte heller det lilla barnet som som fått in en genom fönstret.
De är inte farliga men visst är de lite obehagliga där de flyger omkring - fladdermössen.
Det var ju teater igår också
Lång resväg var det genom stora skogar och över öppna gärden för att komma till Österbybruk.
Tänk där har de nog gått både makens och mina anfäder. Det har kanske stått på just den platsen och gjort järn. Den miljön där Jernets fångar spelas, är både suggestiv och lite läskig.
De är amatörer som spelar men med en själ som brinner för detta. I år glömde jag kameran så jag bifogar bilden på förra årets dansande älva.
Denna miljö dit många av de invandrade vallonerna kom var som en egen värld som endast de duktigaste kunde lämna de som likt våra ishockeyspelare värvades för stora penningsummor till en annan plats. Dessa summor som var tillräckligt stora för att räcka till att lösa in skulden i boden där man hämtade ut de varor man behövde i hemmet.
Idag tycker vi nog att det är lite exotiskt primitivt att komma in i de små hus om bara något rum som de hade som boställen. Dessa hus som ser så vackra ut idag när solen skiner men som nog var dragiga när det blåste runt knuten.
Det gör en fantastisk kulturgärning dessa föreningar som spelar olika pjäser om sin hembygd så att såna som jag kan komma och titta och lära.
I Österbybruk är det Föreningen Österby Herrgårdsspel som sprider lärdomar om hur våra anfäder och anmödrar levde.
Othello i vacker miljö
I den vackra miljön ute vid Steninge slott spelas Othello av Spegelteatern.
Othello är ju en hemsk pjäs om svartsjuka och död.
Shakespeare brukar ju ofta kännas mitt i prick och kusligt rätt i tiden. Nu hade Spegelteatern vridit det hela ett varv till. De hade vänt på rollerna och alla kvinnor förtryckte männen i pjäsen. Det var så på pricken att man fick en klump i halsen.
Är det så här det är och hade jag reagerat så väldigt om den spelats som vanligt?
Scenen där en kopplad man förnedrades och fotograferades fick givetvis tankarna att gå till Abu Ghraib-fängelset och klumpen växte. Det var en ruskigt bra version av Othello i gudomligt vacker miljö.
Tyvärr ligger ju slottsparken under den bullermatta som Arlanda flygplats utgör. Vissa scener var störda av flygplan som startade och flög över. När ett försvunnit kom nästa.
Inte blir det bättre av att jag faktiskt börjar höra sämre än förr och jag får spänna mig väldigt för att höra om det bullrar ovanför.
Jag hade gärna kommit tidigare och gått runt för att se mig om i såväl park som slott. Där vistades ju en av mina historiska favoritpersoner mycket. Jag ville ju så gärna se om det fanns spår efter Axel von Fersen. Jag har ju snokat runt lite och läst hans dagbok eller snarare det som finns kvar.
Det är ju inte långt till Rosersbergs slott heller och en annan välkänd dagboksskrivare, prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta. Hon som blev svensk drottning fast det inte var tänkt så från början. Hur var det egentligen hade hon och Axel en affär? Det kan man kanske anta, för det finns drag av den känsla som kan infinna sig när det tagit slut i en av hennes dagböcker. När man inte till den man tidigare älskat.
Jag har läst alla hennes dagböcker. Är det lite snokigt kanske?
Undrar om hur hon hade skrivit om hon vetat att det skulle bli möjligt att läsa böckerna när alla inblandade var borta. Bloggade hon egentligen, fast hon aldrig skulle få se några kommentarer?
Till Steninge åker jag gärna igen och jag skulle nog vilja se denna version av Othello igen.
Nu tar jag plats
Jag kan! Jag vill! Jag vågar!
Liksom mina duktiga släktingar vill jag också blogga. Låter jag som en liten trulig tre-åring som säger vill också? Tanken på att skriva för andra har jag ju närt sedan jag lärde mig skriva.
Dock sitter ju alltid Luther på axeln och påpekar att man inte ska förhäva sig. Gör man det om man skapat en blogg och skriver för andra?
Jag, lilla mesen och lipsillen från skolan som inte ville ta plats. Visst vågade jag med tiden och nu har jag samlat ihop så mycket självkänsla att jag vågar.
Mesen som blivit stor och vågar ta strid för sina barn och nära men är en fegis när det gäller egna strider.
Jag tar i alla fall för mig här och slänger bort Luther. Nu är det min tur kära Luther att spika upp mina teser för världen via min blogg. Din blogg var en kyrkport, min är ett annat forum.
Liksom mina duktiga släktingar vill jag också blogga. Låter jag som en liten trulig tre-åring som säger vill också? Tanken på att skriva för andra har jag ju närt sedan jag lärde mig skriva.
Dock sitter ju alltid Luther på axeln och påpekar att man inte ska förhäva sig. Gör man det om man skapat en blogg och skriver för andra?
Jag, lilla mesen och lipsillen från skolan som inte ville ta plats. Visst vågade jag med tiden och nu har jag samlat ihop så mycket självkänsla att jag vågar.
Mesen som blivit stor och vågar ta strid för sina barn och nära men är en fegis när det gäller egna strider.
Jag tar i alla fall för mig här och slänger bort Luther. Nu är det min tur kära Luther att spika upp mina teser för världen via min blogg. Din blogg var en kyrkport, min är ett annat forum.