Pauline på Gästgivaregården

Igår skulle vi fixa den yngsta dotterns tackkort till alla
som var med på hennes studentfirande.
Jag blev tvungen att kolla upp en adress på datorn
och blev sittande en stund. Då kom dottern tassande
och undrade vart hade blivit av. Hon tittade hastigt ut
genom mitt fönster och ropade till.
Fönstret stod på glänt och fast jag satt bredvid hade
jag inte hört de fem karlarna som kommit på baksidan
och hämtat lekstugan.
Nu hann vi precis se den försvinna över staketet.

Det var helt i sin ordning vi hade väntat på dem i nästan
ett år och hämtningen hade skjutits på om och om igen.
Dagen innan hade han som skulle ha stugan tagit loss
taket och lagt det löst på.
Han hade visserligen sagt att stugan skulle hämtas söndag
eller måndag men jag trodde mest på måndagen.

Det som förvånade mig var bara hur fem karlar ljudlöst kunnat
bära en lekstuga på ca 6 kvm nedför en sluttande tomt.

Nu ska vi bara bestämma om vi ska ha en liten damm på den
plats där lekstugan har stått i 15 år eller om det bara ska få växa
gräs där. För fem år sen var det absolut damm som gällde men
nu vet jag inte längre.