Pauline på Gästgivaregården

Så här vacker var en av mina pioner för två veckor sen men nu har den vissnat.
När sommarens pioner är överblommade är det sorgligt, en sån prakt i så kort tid.

I min trädgård har jag samlat några pioner på ett ställe som man på sikt kommer att kunna kalla pionträdgården men ännu så länge så blommar bara två av dem. På sikt blir det väl fler där.
Det är luktpioner, buskpioner och en bondpion. Bondpionen som förr kallades bondros och luktpionen hette kinaros.
Nu har de alla vissnat och det är sorgligt för jag hann aldrig med att njuta i år heller.

Varför är det alltid så att vi drömmer om allt det vackra och när det väl kommer så är vi för upptagna med annat för att hinna njuta och sen faller det sista pionbladet och då är det försent.

Lite som livet självt - kanske...