En gammal sliten handduk

Jag stod och manglade nyss. En av mina gamla handdukar var så
nött att den normalt skulle slängas. Det var mer hål än handduk.
Då insåg jag att den inte kan slängas den gamla handduken.
På den sitter två initialer broderade i röda korsstygn.

                                    H F

Hur länge sedan de broderades vet jag inte men den som har
broderat dem är min mormors mor. Hon dog för över 60 år sedan
så jag har aldrig träffat henne.
Jag ska klippa ut tyget runt bokstäverna och fästa det på en bit
bomullstyg och göra en tavla av det.
Det tycker jag blir en fantastisk sak att ha som minne efter henne.

Det var hon som läste Fantomen på gamla dagar, fast han hette väl
inte Fantomen på 1940-talet.
Hennes dotter köpte en tidning till henne varje eller varannan vecka.

Fem poäng till

Under gårdagen fick jag reda på att jag hade fått godkänt på Namndelen av kursen i
Vikingatida och Medeltida texter.
Jag får vänta till på tisdag för att se vad läraren har gjort för bedömning på själva texterna,
men när jag har varit inne och kikat på
www.studera.nu, kan jag se att jag har fått betyget C.
C är ju det bästa godkända betyget medan A och B ger VG.

Kanske skulle jag kunnat få ett VG men det räcker med godkänt för mig med tanke på att jag
inte har så stora mål med kursen. Jag ska ju dessutom jobba samtidigt.
Jag vill ju helst lära mig tolka texter och lära mig mer om bakgrunden till de texter som finns.
Just namnmomentet som det senaste tentaresultatet gällde var väldigt roligt och trevligt.
Jag har ju alltid fascinerats av olika konstiga ortsnamn som jag har sett när jag har färdats
efter vägarna.

De senaste tisdagarna har vi fått översätta de texter vi har haft i läxa att läsa utöver de vi haft
i läxa att översätta skriftligt. Texterna vi har jobbat med är ju inom momentet Medeltida texter
eller Forntidssvenska som kursen heter för de nya kurskamraterna som bara vill ha 10 poäng.

Läraren har lätt kunnat konstatera att delar gruppen varit lite dåligt förberedda dvs vi har bara
läxt texterna lite extensivt. Att sitta framför gruppen och översätta igen i stunden har givetvis inte
känts bra för dem som tvingats göra det.
Därför hade hela gruppen förberett sig noga till i tisdags och alla hade gjort skriftliga översättningar
även på det som inte skulle lämnas in.

Läraren hade alltså räknat att vi skulle hålla på i över två lektioner men de väl förberedda eleverna
klarade av det hela på drygt en lektion. Det blev lite extra tid i och med att vi gärna ville diskutera detta.
Eftersom datorn strulade för läraren så var vi färdiga efter mindre än två lektioner istället för tre.
Nu har ju jag varit förberedd på detta vis redan förut men det känns extra bra när hela gänget är på
detta vis.

Vad jag ska skriva om på projektarbetet är jag inte riktigt säker på ännu men kanske gör jag något
om de "små landen" - Värend, Finnveden och Njudunge som har givit namn åt landskapet Småland.
De små landen bestod av tio lagmansdömen som jag också vill skriva om.

Problemen är bara att jag inte vet hur jag ska begränsa mig, det får inte bli för stort.

En man i rosa morgonrock och foppatofflor

Imorse var det sophämtning och jag hade ställt ut soptunnan redan igår kväll.
Morgonen ägnades därför åt att åstadkomma lite extrapåsar för att fylla upp det
sista i tunnan.

När maken gick vid strax före sju så tog han de påsar som blivit med ut.
Själv fortsatte jag att fylla de sista påsarna innan jag skulle gå 7.20.

Då hör jag en dov motor på gatan och inser att sopbilen som bruka komma
framåt eftermiddagen redan är på väg. Jag hoppar i gummistövlarna innanför
dörren och kastar mig ut - och ser att sopbilens arm just håller på att greppa
vår soptunna.

SOPTUNNAN -faller omkull och jag reser den upp, pular i de sista påsarna och
ser till att armen får ett bra grepp om tunnan. Mannen i bilen som slapp gå ur
förarsätet och resa upp den fallna tunnan tackar och kör vidare efter att tömningen
är gjord.

På andra sidan gatan kommer en orakad man med håret på ända halkande 
med rosa foppatofflor på fötterna och en mörkare nyans på morgonrocken.
Han sliter desperat med sig en tyngre och större soptunna och tittar långt efter
sopbilen.
Var lugn, säger jag, han tog den här sidan av gatan nu, han tar eran tunna på
vägen tillbaka. Med en djup suck tackar grannen för upplysningen och går in igen.

Tänk att kanske vara halvvaken och höra sopbilen utanför på gatan och inse att
man inte har kört ut soptunnan. Att i ren desperation ta hustruns morgonrock och
foppatofflor - för att de är närmast och rusa ut på gatan.
Tänk att dessutom stöta på grannen som står färdigklädd på väg till jobbet.

När något inte känts på topp idag har jag tänkt på den syn jag såg imorse och fnissat
lite för mig själv. Vips har jag känt mig på bättre humör.