Pauline på Gästgivaregården

Även jag visar nu upp mina fötter med krokiga och liggande tår.
Kolla gärna upp om de påminner om några fötter i er närhet.
De är snyggare i sandaler - faktiskt.

Just nu framlever jag delar av mina dagar med vallonättlingar som jag kartlägger
men nätterna tillbringar jag med Putin. Han finns där tidigt på morgonen också.

I bokform alltså.

På nattduksbordet ligger två böcker med samma namn Putin's Russia.
Den tunnare på +200 sidor är i stort sett klar men den tjockare med +400 sidor har
jag bara börjat med. Jag måste variera min läsning lite mellan författarna.

Lilia Shevtsova som skrivit den tjockare har ett lite trevligare språk än Dale Herspring.
Det är intressant att läsa om Putin och hur det hela gått till sen han kom till makten.
Man spekulerar också i böckerna om hur det ska gå då han suttit sina två perioder som
president nästa år.
I gårdagens DN läste jag att man spekulerade om ett ev nytt jobb för honom.
Jag ska klippa ur den artikeln för det kan vara något att diskutera på den kommande
kursen som börjar i morgon.
Den som heter "Rysslands ekonomiska och politiska utveckling efter Sovjetunionens
fall". Jag vill ha läst det mesta av kurslitteraturen innan kursen börjar men jag har en
massa jobb att göra i huset också.
Vi måste utrymma delar av suterrängvåningen eftersom de ska komma och borra nästa
vecka. Radonsaneringen med fyra borrhål ner i betongplattan ska bli av.
Igår slängde vi en hel del som borde ha kastats förut, det är skönt men jobbigt samtidigt.

Hela tiden när jag jobbar har jag dåligt samvete och tänker på Putin...

Vi ska fira den lilla prinsessan som fyllde 5 år här i veckan.
Dessutom ska hennes bror firas eftersom hans födelsedag inte firades
vid rätt tid i vintras för då var hans mamma trött efter sin behandling.
Jag hade ju hoppats på bättre väder för vi ska vara ute vid vattnet som vi
har varit de senaste fyra åren när vi firat prinsessan.

Vi har varit tråkiga och köpt kläder till bägge barnen. Prinsessan tycker det är
helt OK men hennes bror kanske vill ha något annat. Den dag hon fyllde på
riktigt fick hon vad hon önskade mest av allt - TATURERINGAR.
Det var i alla fall vad hon sa, så hennes föräldrar hade köpt såna där man
trycker på efter att ha blött på armen eller där den ska sitta.
Såna billiga saker är väl bra när de önskar sig.
Hon fick säkert något annat också men detta var det som gladde henne mest.
Han vill nog ha något schackspel på datorn för som den lilla åttaåring han är
så har han vunnit skolans schackturnering över äldre killar.
Det har tydligen också hänt att han vunnit över föräldrarna.
Tyvärr har vi inte hittat något schackspel för Mac.

Igår blev det ett kort besök i den blekingska pärlan Karlskrona.
På vägen ned fick jag ta på mig solglasögonen, det var nästan
premiär under vistelsen härnere. Innan jag var framme åkte de
av igen och det stänkte på rutan.
Eftersom jag hade makens stora bil så var det inte helt lätt att
hitta parkeringsplats för de luckor som lämnats av en normalstor
bil var ju för små för den stora koreanen.
Det kändes som i Stockholm men till sist hittade jag en plats.
Jag hittade snabbt till gatan jag skulle men saknade just den
porten så jag fick ringa. Jag var nästan rätt men hade passerat
porten utan att se den.
Den gulliga ASR som jag skulle besöka kom och mötte mig.
Vi är kollegor sedan ett tag men jobbar inte på samma företag.
När jag nu skulle på besök i sydöstra Småland var detta besök
det viktigaste för mig om man bortser från dotterns framträdande,
som ju var hela anledningen till min resa.

Vi ät köttbullemacka och fikade medan hennes lille son sov och
maken handlade. Tänk så mycket det finns att prata om.
Vi pratade oavbrutet i tre timmar innan det var dags att bryta upp.
Om det inte varit för regnet hade vi nog tagit en promenad i den
fina miljön där de bodde.

Kanhända hälsar hon på mig nästa gång.

Här i sydöstra Småland regnar det så mycket. Vi satt ute en kväll och åt men vi sitter
inne och hukar merparten av tiden. Stövlar har jag inte packat och inte gummibåt fast
det känns som om det hade behövts.
Takläcket har maken och svärmor tillfälligt fixat i alla fall.
Det var en massa skrapa och kladda på någon massa. Tyvärr fick de fel först så de
fick nöjet att göra om det igen.
Det är ingen risk att brunnen sinar - denna sommar, det brukar den inte göra ens
torrsomrar.
Släkten ser vi också förstås och en massa nya grenar i min forskning har jag fått.
Om det inte hade regnat så mycket så hade inte hittat alla oäkta barn och förförda
pigor. I en del fall kanske rent av tagna med våld eller hot av arbetsgivaren.
Just nu är jag rent otrolig på socknarna i Kalmar län, både på fastlandet och på
Öland. En resa med mig innebär också att jag från passagerarplatsen fladdrar med
armarna för varje vägskylt jag ser. Dessutom skriker jag också titta där bodde den
och den, för jag kommer ganska bra ihåg mina tusentals upphittade och inskrivna
människor i forskningen.
  

Igår bestämde jag mig hastigt och lustigt för att ta bussen ned.
Precis som vi talat lite löst om, maken och jag.
Jag hade inte varit helt kurant dagen innan.
Bilen dumpades hos dottern som är sommarjobbare och sen
tog jag bussen. Det var nästan fullt så jag hamnade bredvid
en trevlig dam som jag pratade en del med.
Hon hade rest hela dagen och börjat i Härnösand, nu skulle
hon vidare till Oskarshamn.
Jag vinkade till henne och fortsatte en bit till.
22.30 hämtade maken mig och vi fortsatte en halvtimme till.
Nu har jag sovit gott, besökt utedasset (det är ju landet) och
dagen innehåller bl a ett besök på "gubbdagis".

När den yngsta dottern kom hem bubblade alla upplevelser ur henne och
fast hon borde sova så var det mycket att berätta om allt hon varit med om
i London och Wales.
Det bästa med London missade dock hon - som var kulturell nog och gick
för att titta på Big Ben. Turistmagneten som ju avbildats så många gånger
gjorde faktiskt att hon missade det som såväl körkamrater som körledare
absolut nämnde som bästa upplevelsen när de talade om London.

Några tjejer i gruppen såg Orlando Bloom och han lär till och med ha hunnit bli
fotograferad av någon av körkompisarna, som blivit nästan gråtfärdig efteråt.
Dottern var lite besviken över vad hon missat. Fd klasskamraten som bloggar
nämner det i sin blogg, körledaren som inte var med och såg skådespelaren
nämnde det när jag lämnade tillbaka folkdräkterna.
Även jag som inte ens lämnat Sverige ser mig föranledd att nämna det.
Fast jag är allt lite avundsjuk jag med.

för första gången på flera dagar logga in mig på bloggen. Vad som har varit fel
vet jag inte men det har absolut inte fungerat.
Prinsessorna har kommit hem från sina vistelser i Wales och Frankrike.
Den lilla som var i Wales var hemma i knappt åtta timmar innan hon åkte vidare
till en kurs i Småland. Hon åkte vidare halvsovande bredvid sin far som jag
hoppas var pigg hela resan, eftersom han körde.
Den stora prinsessan kom hem på måndagskvällen, lagom fräsch efter ca
30 timmar på bussen.
Nu jobbar hon medan jag är ledig. Troligen åker jag en tur till Småland jag med.
Mest för att titta på det framträdande som kursmedlemmarna ska göra.
Sång- och dansuppvisning på två platser ska de göra bl a på Kalmar Teater.

När man har semester kan man gå upp och testa om det går att logga in på bloggen
mitt i natten. Det tycker jag är väldigt skönt och är sånt jag aldrig skulle göra annars.

Tack till Nina, Nicoline, vallonprinsen i M-stad och U-S i Märsta.
Ni har alla kommit ihåg mig i blogg eller mail på min dag.
Två systrar har ringt ,en syster har skickat post och ungarna har
ringt från Frankrike och Storbritannien.
Hon i Storbritanninen var på väg mellan London och Llangollen
och visste inte var hon exakt var men det stod "Bed & Breakfast"
på skylten.
Hon hade också SMS:at storasyster i Frankrike för att kolla om det
var idag eller imorgon mamma fyllde år.
Hon i Frankrike visste besked men hade glömt adressboken
hemma och önskade utdrag därifrån igår.
De ringde med två minuters mellanrum och sjöng.
Två manliga kollegor uppvaktade med blommor.
Mamma talade vänligt och maken handlade kinesiskt.
Själv hade jag inhandlat fikabröd imorse.
Jo en skånsk favoritfamilj ringde också.

Så är det att fylla 51 år.

Det gör jag ju förstås inte men jag skriver på ett stort papper.
Ungarnas kusinbarn ska få ett släktutdrag med sig själv som centralperson
och åtta generationer bakåt.
Nu hade jag det mesta på hennes mormors sida och hennes fars sida.
På hennes morfars sida har jag forskat lite för att det inte ska bli heltomt
efter två generationer.
Helt plötsligt sitter jag och rotar i bekanta trakter i Tierp och Söderfors.
Det ska bli roligt att se var det tar vägen där.
Kanske har hon något vallonpåbrå, inget konstigt för henne i så fall för det
har hon ju på sin mormors fars sida och sin farfars sida.
Hon bär ju faktiskt ett vallonnamn som efternamn.

Jag skulle vilja hinna fylla i så mycket som möjligt innan maken åker söderut
nästa måndag. Själv åker jag några dagar senare men jag åker buss och då
kan jag inte ha några A3-ark med mig.

Igår skjutsade jag den äldsta prinsessan och en kompis till Cityterminalen.
De och några till som arbetat med konfirmander ska till Taize på en vecka,
där ska de umgås med andra tusentals likasinnade ungdomar och delta i
livet hos den munkorden som fader Roger skapade.
De ska tälta därnere och resan med buss tar 36 timmar enkel väg.
Hon kommer hem nästa måndag kväll.

Idag skjutsade vi den yngsta och tre körkompisar till Arlanda.
De ska till London i först ett drygt dygn och sen blir det Llangollen i fem dagar.
Där ska de tävla i fyra körklasser.
Llangollen ska förresten uttalas med sch-ljud på bägge ställena med ll.
De ska ha folkdräkter vid något/några av framträdandena och nysydda långklänningar
i mörkblått tyg som är som fodertyg nästan, vid något framträdande.
Ja killarna har ju kostym, skjorta och slips, de deltar bara i tre klasser, de är ju inga flickor.
De är för få för att delta i klassen för enbart herrar.
Hela kören ska sjunga i en morgongudstjänst som BBC sänder nästa söndag.
Nästa söndag på kvällen landar de på Arlanda igen.
Till körtävlingen kommer man bara om man blir inbjuden och de blev inbjudna av en
domare som hörde dem sjunga i Ungern förra året.
Fast de var förstås tvungna att skicka ned ett sångprov på CD som de spelat in.

Så nu när det är lugnt här på hemmplan ska man vara lite orolig som den hönsmamma
man är. I London härjar terrorister och i Wales där Llangollen ligger är det översvämning.
Hur vädret är i Frankrike har jag inte kollat för det räcker att fundera över hur den
yngsta har det.
Jag har ju själv varit i London när jag var 17-18 år och även om det är mer än 30 år
sen minns jag det väl. Dessutom har ju även London ändrat sig och blivit hetsigare.

Idag hade jag det sista kurstillfället på kursen om Centralasien.
Vi skulle ju skriva ett PM och redovisa inför gruppen om vi ville ha VG.
Jag hade inte bestämt mig hur jag skulle göra förrän i måndags.
Då bestämde jag mig definitivt och satte igång att skriva.
Jag hade ju samlat dokumentation och läst hela helgen så jag hade ju
förberett mig egentligen. Jag skrev i sex timmar på måndagskvällen, 
en timme på tisdagsmorgonen, tre  timmar på tisdagskvällen, en timme
på onsdagens morgon samt filade på småsaker i språket under fyra timmar
igårkväll efter att jag klippt gräset.
I morse när jag vaknade ändrade jag två saker och sen skrev jag ut det.

Själva presentationen gick bra och jag talade fritt ur minnet med mitt PM på
bordet bredvid. Jag kollade bara då och då att jag inte glömt något.
Inte för att jag kunde läsa på det avståndet men jag kunde se vad jag skrivit
utifrån hur hur texten var grupperad och hur mina bilder var placerade.
Jag hade inga overhead-bilder så jag ritade på white-boarden.

Den av lärarna som pratade mest tyckte det var bra och ett intressant ämne, 
hon ställde också några kompletterande frågor som gav mig tillfälle att utveckla
två saker som jag bara nämnt lite kort.

Det kändes himla bra faktiskt, så om nu det skriftliga provet och det här är
godkända var för sig kanske jag får VG.
Fast egentligen gjorde jag detta för att vara säker på att få godkänt.

De andra tre som också gjorde redovisningar av sina PM var väldigt duktiga
och hade väldigt intressanta ämnen som gjorde att vi diskuterade en del
efter deras respektive presentation.

En väldigt bra och intressant kurs som givit mig mycket. Föreläsningarna var
så bra med kunniga lärare som verkligen levde för sina ämnen.