Leka med elden i Gustavsberg
Igår var jag till Gustavsberg med Augusta och hennes man.
Vi intog en mycket god två-rätters-middag på Bistro Gustavsberg
och såg därefter en enaktare av August Strindberg.
Vi satt bra på något hårda bänkar men skådespelarna var bra.
Den avundsjuka som man sökte provocera fram genom en
låtsaslek om kärlek till andra resulterade förstås i att den
unga frun och vännen Axel förklarade varandra sin kärlek.
Vad annat var att vänta och ändå var de så oskyldiga.
Skön miljö för en pjäs med porslinsmuseet som bakgrund.
August Strindbergs aggression mot kvinnor lyser igenom även
i detta stycke och det hela känns väldigt autentiskt och hämtat
från hans eget liv.
Jag skjutsade Augusta med make en bit på vägen och nämnde
att jag inte åkt någon båttur under Stockholms broar.
Augusta skulle jobba men kanske kunde svågern och jag ta en tur.
Vi skulle höras om det sa vi när vi skiljdes.
Vi intog en mycket god två-rätters-middag på Bistro Gustavsberg
och såg därefter en enaktare av August Strindberg.
Vi satt bra på något hårda bänkar men skådespelarna var bra.
Den avundsjuka som man sökte provocera fram genom en
låtsaslek om kärlek till andra resulterade förstås i att den
unga frun och vännen Axel förklarade varandra sin kärlek.
Vad annat var att vänta och ändå var de så oskyldiga.
Skön miljö för en pjäs med porslinsmuseet som bakgrund.
August Strindbergs aggression mot kvinnor lyser igenom även
i detta stycke och det hela känns väldigt autentiskt och hämtat
från hans eget liv.
Jag skjutsade Augusta med make en bit på vägen och nämnde
att jag inte åkt någon båttur under Stockholms broar.
Augusta skulle jobba men kanske kunde svågern och jag ta en tur.
Vi skulle höras om det sa vi när vi skiljdes.
Svårt för vissa skådespelare
Igår nämnde jag att jag hr svårt för Regina Lund - hon och
Lena Endre är de enda kvinnliga skådespelare jag inte gillar.
När det gäller karlar finns det speciellt fyra jag inte kan med.
BörjeAhlstedt
Tommy Berggren
Örjan Ramberg
Torsten Flink
Tre av dem förekom i ett TV-program senaste veckan som handlade
om deras respektive förhållande till Ingemar Bergman.
Det var intressant fast jag hade svårt för dem som närvarade.
Börje Ahlstedt vars autograf jag fick hösten 1967, tappade jag förtroendet
för under de program som SVT visade under namnet "Stjärnorna på slottet".
I andra sammanhang har jag förstått att han bara lever för teatern.
Han är skicklig - jag såg honom i Macbeth på Dramaten - men jag gillar
honom inte. Han är duktig och kan göra mycket av en liten roll och fast jag
beundrar honom - känner jag att jag inte kan med karln.
Han var alltför lättviktig i Fanny och Alexander, tycker jag.
Tommy Berggren är bara så motbjudande att jag är överlycklig att jag inte
blev skådespelerska och eventuellt skulle ha behövt spela mot honom.
I detta TV-program var han så överlägsen och besserwisser-aktig.
Ingemar Bergman hade minsann satts på plats av den duktige Tommy....
Fast jag gillar folk från Göteborg får han mig att känna att göteborgskan
är hemsk som dialekt.
Mitt motstånd väcktes för länge sen - redan under Elvira Madigan.
Sist och minst i sällskapet var Torsten Flink som med någon sorts
Bergmankomplex härmade honom.
Vad såg Annika Jankell hos denna sorgliga figur?
Han som alltid dyker upp i de mest konstiga sammanhang.
Hur var det med den döde mannen i vars lägenhet förstås han av
någon konstig anledning befunnit sig i?
Hur kan ett program med tre av mina icke-favoriter vara så bra?
Kanhända attraheras man av det som äcklar en.
Jag satt helt trollbunden och bara lyssnade. Jag har inte släppt
programmet ur tankarna ännu.
Tur bara att Örjan Ramqvist inte var med för han som spöat ett
av sina ex är den som jag har svårast för.
När vi var på Dramaten för några år sen fick jag tyvärr medge att
han var bra som Oberon - fast han äcklade mig oerhört.
Ännu en karl man får vara glad att man sluppit stöta på IRL!!!
Lena Endre är de enda kvinnliga skådespelare jag inte gillar.
När det gäller karlar finns det speciellt fyra jag inte kan med.
BörjeAhlstedt
Tommy Berggren
Örjan Ramberg
Torsten Flink
Tre av dem förekom i ett TV-program senaste veckan som handlade
om deras respektive förhållande till Ingemar Bergman.
Det var intressant fast jag hade svårt för dem som närvarade.
Börje Ahlstedt vars autograf jag fick hösten 1967, tappade jag förtroendet
för under de program som SVT visade under namnet "Stjärnorna på slottet".
I andra sammanhang har jag förstått att han bara lever för teatern.
Han är skicklig - jag såg honom i Macbeth på Dramaten - men jag gillar
honom inte. Han är duktig och kan göra mycket av en liten roll och fast jag
beundrar honom - känner jag att jag inte kan med karln.
Han var alltför lättviktig i Fanny och Alexander, tycker jag.
Tommy Berggren är bara så motbjudande att jag är överlycklig att jag inte
blev skådespelerska och eventuellt skulle ha behövt spela mot honom.
I detta TV-program var han så överlägsen och besserwisser-aktig.
Ingemar Bergman hade minsann satts på plats av den duktige Tommy....
Fast jag gillar folk från Göteborg får han mig att känna att göteborgskan
är hemsk som dialekt.
Mitt motstånd väcktes för länge sen - redan under Elvira Madigan.
Sist och minst i sällskapet var Torsten Flink som med någon sorts
Bergmankomplex härmade honom.
Vad såg Annika Jankell hos denna sorgliga figur?
Han som alltid dyker upp i de mest konstiga sammanhang.
Hur var det med den döde mannen i vars lägenhet förstås han av
någon konstig anledning befunnit sig i?
Hur kan ett program med tre av mina icke-favoriter vara så bra?
Kanhända attraheras man av det som äcklar en.
Jag satt helt trollbunden och bara lyssnade. Jag har inte släppt
programmet ur tankarna ännu.
Tur bara att Örjan Ramqvist inte var med för han som spöat ett
av sina ex är den som jag har svårast för.
När vi var på Dramaten för några år sen fick jag tyvärr medge att
han var bra som Oberon - fast han äcklade mig oerhört.
Ännu en karl man får vara glad att man sluppit stöta på IRL!!!
Årets Shakespeare med Spegelteatern
Spegelteatern som jag ju sett två somrar förut håller i år till på Häringe slott.
För oss är det rätt sida om stan och underbar parkmiljö precis som i Steninge.
Vid Häringe slott sitter man innanför muren med slottet i bakgrunden.
I pausen kan man använda toaletterna på slottet.
Det var en väldigt bra version av Hamlet som de gav.
Jag är normalt inte särskilt förtjust i Regina Lund men måste medge att hon
var väldigt bra som Drottningen.
Att förlägga pjäsen i 20-talsmiljö var också ett annorlunda och bra grepp.
Fast jag hade läst om vad som gällde hade jag glömt bort det när jag kom till
slottet - och utbrast förvånad "Har de hissat Dannebrogen ?".
Det tog bara en tiondels sekund så mindes jag vad som stått i broschyren,
"Dannebrogen hissad över slottet".
När vi åkte på den smala vägen mot slottet för att vara på plats i god tid råkade
vi få en sportbil bakom oss som verkade lite irriterad över att jag höll 30 km/h
som det stod på skyltarna. Jag körde därför åt sidan och släppte förbi honom
- och vips var han borta. På väg tillbaka till parkeringen efter föreställningen såg
vi sportbilen igen - nedcabbad. Det var skådespelaren Carl Kjellgren som spelade
Polonius. En bra insats gjorde även han.
Bäst var nog Per Sandborgh som gjorde Horatio - butlern vid hovet . Även Hamlet
som gjordes av Joakim Saedén var bra och som jag redan nämnt lite tidigare
Regina Lund.
För oss är det rätt sida om stan och underbar parkmiljö precis som i Steninge.
Vid Häringe slott sitter man innanför muren med slottet i bakgrunden.
I pausen kan man använda toaletterna på slottet.
Det var en väldigt bra version av Hamlet som de gav.
Jag är normalt inte särskilt förtjust i Regina Lund men måste medge att hon
var väldigt bra som Drottningen.
Att förlägga pjäsen i 20-talsmiljö var också ett annorlunda och bra grepp.
Fast jag hade läst om vad som gällde hade jag glömt bort det när jag kom till
slottet - och utbrast förvånad "Har de hissat Dannebrogen ?".
Det tog bara en tiondels sekund så mindes jag vad som stått i broschyren,
"Dannebrogen hissad över slottet".
När vi åkte på den smala vägen mot slottet för att vara på plats i god tid råkade
vi få en sportbil bakom oss som verkade lite irriterad över att jag höll 30 km/h
som det stod på skyltarna. Jag körde därför åt sidan och släppte förbi honom
- och vips var han borta. På väg tillbaka till parkeringen efter föreställningen såg
vi sportbilen igen - nedcabbad. Det var skådespelaren Carl Kjellgren som spelade
Polonius. En bra insats gjorde även han.
Bäst var nog Per Sandborgh som gjorde Horatio - butlern vid hovet . Även Hamlet
som gjordes av Joakim Saedén var bra och som jag redan nämnt lite tidigare
Regina Lund.
Shakespeare i Steninge
Oh vad vi har njutit av denna dag som blev så solig till sist!
Vi hann fram till Steninge och fick en fin guidning i det slott där en av mina
historiska favoritpersoner levat, Axel von Fersen. På en vägg i matsalen
hängde en bild av min andra historiska favoritperson, Karl XI.
Det var vackert i slottet och även utanför i parken. Mellan flyglarna ska det finnas
lönngångar för dåtidens älskade. Dvs innan familjen von Fersen ägde slottet.
Sen tog vi en lång tur i butiken där vi shoppade lite onödiga saker.
Jag köpte varsin liten plastgroda med krona på huvudet till prinsessorna som var med.
Middagen blev bara en macka i restauranten vid Kulturcentret, vi tog efterrätt också.
Jag tog en cheesecake med physalis som dekoration och en god bärröra på hallon,
blåbär och vinbär. Lagom syrlig till cheesecaken. Samtidigt som vi tittade på glasblåsaren
och vi skrattade mycket och högt åt varandra.
Strax före kvart i fem gick vi tillbaka till slottsparken där dansande älvor manade oss i
publiken att följa dem ner mot slottet. En tre timmars föreställning som innebar förflyttningar
rent fysiskt tog sin början framför slottet där de som ville bjöds på champagne och små
snittar med olika pålägg stod på varje bord och vi åt fast vi nyligen ätit. Vi drack Pommac
Sen blev en kort promenad till nästa spelplats innan vi till sist hamnade där det mesta av
pjäsen utspelade sig. Jag satt längst fram bredvid gången och fick åtskilliga ur ensemblen
sittade bredvid mig då och då i pjäsen.
Efter en paus och nästa akt så återstod till sist den sista förflyttningen tillbaka till caféstolarna
vid slottet där den sista akten utspelade sig. Vid den sista dansen blev den äldsta prinsessan
uppbjuden av den malige Puck. Det var nämligen två!!
Den yngsta prinsessan blev förresten mitt under pjäsen tilltalad av skräddaren i teatersällskapet.
Han gick runt och talade med vissa i publiken för att "erbjuda sina tjänster" som skräddare.
Det var mycket skratt och glädje i "En midsommarnattsdröm" och vi åkte hemåt mycket nöjda.
Jag som förra året missade mycket av dialogerna eftersom flygplanen från Arlanda störde när
de flög över scenen var mycket nöjd att inga plan flög över i år. Dessutom hörde jag nästan allt
som sas eftersom jag bara hade den högra hörapparaten.
Det fungerar inte något vidare med bägge i samtidigt så jag har bara använt den högra för det
är där jag har sämst hörsel. Jag ska ringa och höra med LIC Audio kommande vecka för det
ska nog inte vara så att hörseln blir sämre efter ett par minuter och det blir ett undertryck.
Jag får sitta och gäspa eller bara gapa så fungerar det några minuter till. Om jag har bägge i alltså.
Vi hann fram till Steninge och fick en fin guidning i det slott där en av mina
historiska favoritpersoner levat, Axel von Fersen. På en vägg i matsalen
hängde en bild av min andra historiska favoritperson, Karl XI.
Det var vackert i slottet och även utanför i parken. Mellan flyglarna ska det finnas
lönngångar för dåtidens älskade. Dvs innan familjen von Fersen ägde slottet.
Sen tog vi en lång tur i butiken där vi shoppade lite onödiga saker.
Jag köpte varsin liten plastgroda med krona på huvudet till prinsessorna som var med.
Middagen blev bara en macka i restauranten vid Kulturcentret, vi tog efterrätt också.
Jag tog en cheesecake med physalis som dekoration och en god bärröra på hallon,
blåbär och vinbär. Lagom syrlig till cheesecaken. Samtidigt som vi tittade på glasblåsaren
och vi skrattade mycket och högt åt varandra.
Strax före kvart i fem gick vi tillbaka till slottsparken där dansande älvor manade oss i
publiken att följa dem ner mot slottet. En tre timmars föreställning som innebar förflyttningar
rent fysiskt tog sin början framför slottet där de som ville bjöds på champagne och små
snittar med olika pålägg stod på varje bord och vi åt fast vi nyligen ätit. Vi drack Pommac
Sen blev en kort promenad till nästa spelplats innan vi till sist hamnade där det mesta av
pjäsen utspelade sig. Jag satt längst fram bredvid gången och fick åtskilliga ur ensemblen
sittade bredvid mig då och då i pjäsen.
Efter en paus och nästa akt så återstod till sist den sista förflyttningen tillbaka till caféstolarna
vid slottet där den sista akten utspelade sig. Vid den sista dansen blev den äldsta prinsessan
uppbjuden av den malige Puck. Det var nämligen två!!
Den yngsta prinsessan blev förresten mitt under pjäsen tilltalad av skräddaren i teatersällskapet.
Han gick runt och talade med vissa i publiken för att "erbjuda sina tjänster" som skräddare.
Det var mycket skratt och glädje i "En midsommarnattsdröm" och vi åkte hemåt mycket nöjda.
Jag som förra året missade mycket av dialogerna eftersom flygplanen från Arlanda störde när
de flög över scenen var mycket nöjd att inga plan flög över i år. Dessutom hörde jag nästan allt
som sas eftersom jag bara hade den högra hörapparaten.
Det fungerar inte något vidare med bägge i samtidigt så jag har bara använt den högra för det
är där jag har sämst hörsel. Jag ska ringa och höra med LIC Audio kommande vecka för det
ska nog inte vara så att hörseln blir sämre efter ett par minuter och det blir ett undertryck.
Jag får sitta och gäspa eller bara gapa så fungerar det några minuter till. Om jag har bägge i alltså.
Jag hoppas att det slutar regna snart
Fast det kanske inte regnar vid Steninge slott.
I eftermiddag är det dags igen - vi ska på teater.
Det är dags att se Spegelteaterns uppsättning av "En midsommarnattsdröm".
Det är ju utomhus i slottsträdgården vid Steninge slott, så en viss risk är det
att regnet gör att de får ställa in.
Om så blir fallet så är det lite knepigt att få till det med båda tjejerna och mig.
Det ska ju snart ut och resa och det är lite snålt med tid när de är hemma igen.
Spegelteatern spelar ju inte alla dagar i veckan och 29 juli är det sista föreställningen.
29 juli låter avlägset men det kan ju bli knepigt om vädret ska spela spratt.
Vi tänkte åka i tid för att se om vi kan hinna med en guidning på slottet först.
I eftermiddag är det dags igen - vi ska på teater.
Det är dags att se Spegelteaterns uppsättning av "En midsommarnattsdröm".
Det är ju utomhus i slottsträdgården vid Steninge slott, så en viss risk är det
att regnet gör att de får ställa in.
Om så blir fallet så är det lite knepigt att få till det med båda tjejerna och mig.
Det ska ju snart ut och resa och det är lite snålt med tid när de är hemma igen.
Spegelteatern spelar ju inte alla dagar i veckan och 29 juli är det sista föreställningen.
29 juli låter avlägset men det kan ju bli knepigt om vädret ska spela spratt.
Vi tänkte åka i tid för att se om vi kan hinna med en guidning på slottet först.
Shakespeare i Allhuset
På torsdagskvällen var det teaterföreställning på Stockholms universitet.
Det var Shakespeares Much ado about nothing som framfördes av
Stockholms Studentteater.
Föreställningen var på engelska och de unga skådespelarna var så duktiga.
Tänka sig att de spelade i nästan två timmar med en paus emellan men då
sålde de kaffe och bröd som de bakat.
Dräkterna var lånade av en äldre dam som har många tidstypiska dräkter.
Visst är man stolt över sitt eget barns insatser men alla var absolut lika bra.
De har ju haft roligt under det att pjäsen vuxit fram och förhoppningsvis lärt
sig något också.
Dottern som är Shakespearefrälst har förhoppningsvis känt sig riktigt nöjd.
Det är två föreställningar till en idag och en på tisdag.
Jag skulle gärna gå igen, för biljetterna kostar bara 30 kr i dörren och 20 om
man beställer före men idag har yngsta dottern konsert i sin skola.
På tisdag ska jag på guidning och middag med en släktforskarförening men
jag tar tunnelbanan ut och ser akt 2 igen då.
Då måste jag ha blommor med för det glömde vi i torsdags.
Det var ju teater igår också
Lång resväg var det genom stora skogar och över öppna gärden för att komma till Österbybruk.
Tänk där har de nog gått både makens och mina anfäder. Det har kanske stått på just den platsen och gjort järn. Den miljön där Jernets fångar spelas, är både suggestiv och lite läskig.
De är amatörer som spelar men med en själ som brinner för detta. I år glömde jag kameran så jag bifogar bilden på förra årets dansande älva.
Denna miljö dit många av de invandrade vallonerna kom var som en egen värld som endast de duktigaste kunde lämna de som likt våra ishockeyspelare värvades för stora penningsummor till en annan plats. Dessa summor som var tillräckligt stora för att räcka till att lösa in skulden i boden där man hämtade ut de varor man behövde i hemmet.
Idag tycker vi nog att det är lite exotiskt primitivt att komma in i de små hus om bara något rum som de hade som boställen. Dessa hus som ser så vackra ut idag när solen skiner men som nog var dragiga när det blåste runt knuten.
Det gör en fantastisk kulturgärning dessa föreningar som spelar olika pjäser om sin hembygd så att såna som jag kan komma och titta och lära.
I Österbybruk är det Föreningen Österby Herrgårdsspel som sprider lärdomar om hur våra anfäder och anmödrar levde.
Othello i vacker miljö
I den vackra miljön ute vid Steninge slott spelas Othello av Spegelteatern.
Othello är ju en hemsk pjäs om svartsjuka och död.
Shakespeare brukar ju ofta kännas mitt i prick och kusligt rätt i tiden. Nu hade Spegelteatern vridit det hela ett varv till. De hade vänt på rollerna och alla kvinnor förtryckte männen i pjäsen. Det var så på pricken att man fick en klump i halsen.
Är det så här det är och hade jag reagerat så väldigt om den spelats som vanligt?
Scenen där en kopplad man förnedrades och fotograferades fick givetvis tankarna att gå till Abu Ghraib-fängelset och klumpen växte. Det var en ruskigt bra version av Othello i gudomligt vacker miljö.
Tyvärr ligger ju slottsparken under den bullermatta som Arlanda flygplats utgör. Vissa scener var störda av flygplan som startade och flög över. När ett försvunnit kom nästa.
Inte blir det bättre av att jag faktiskt börjar höra sämre än förr och jag får spänna mig väldigt för att höra om det bullrar ovanför.
Jag hade gärna kommit tidigare och gått runt för att se mig om i såväl park som slott. Där vistades ju en av mina historiska favoritpersoner mycket. Jag ville ju så gärna se om det fanns spår efter Axel von Fersen. Jag har ju snokat runt lite och läst hans dagbok eller snarare det som finns kvar.
Det är ju inte långt till Rosersbergs slott heller och en annan välkänd dagboksskrivare, prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta. Hon som blev svensk drottning fast det inte var tänkt så från början. Hur var det egentligen hade hon och Axel en affär? Det kan man kanske anta, för det finns drag av den känsla som kan infinna sig när det tagit slut i en av hennes dagböcker. När man inte till den man tidigare älskat.
Jag har läst alla hennes dagböcker. Är det lite snokigt kanske?
Undrar om hur hon hade skrivit om hon vetat att det skulle bli möjligt att läsa böckerna när alla inblandade var borta. Bloggade hon egentligen, fast hon aldrig skulle få se några kommentarer?
Till Steninge åker jag gärna igen och jag skulle nog vilja se denna version av Othello igen.