En lång väntan på Arlanda
I fredagskväll skulle yngsta dottern komma hem från Bryssel.
Vi visste att planet var lite försenat därifrån men inte att det skulle
bli bort emot en timme som vi såg via Internet. I lugn och ro avvaktade
vi hemma till man kunde se att en del av tiden tagits igen på väg norrut.
Väl ute på Arlanda visade det sig att man varit väl optimistiska med tiden
och planet landade nästan en timme efter ordinarie tid.
Vad det berodde på?
Lite snökaos i Bryssel och FELPACKNING av bagaget!!
Stockholmsplanet hade fått bagaget för Köpenhamnsplanet och tvärtom.
När bagaget var flyttat till rätt plan så skulle planet taxa ut bara mannen
som skulle ge klartecken HITTADE sina HÖRLURAR som plötsligt hade
försvunnit.
På alla passagerare som kom med Sterlings flight 758 i fredags så
kunde man höra samma upprördhet när de berättade om sin resa.
Ut till oss som väntade kom de 00.30 och vi var hemma 01.15.
Innan vi hade kommit i säng var klockan över 02.00.
Undra på att vi hade trötthet och huvudvärk hela dagen igår.
Vi visste att planet var lite försenat därifrån men inte att det skulle
bli bort emot en timme som vi såg via Internet. I lugn och ro avvaktade
vi hemma till man kunde se att en del av tiden tagits igen på väg norrut.
Väl ute på Arlanda visade det sig att man varit väl optimistiska med tiden
och planet landade nästan en timme efter ordinarie tid.
Vad det berodde på?
Lite snökaos i Bryssel och FELPACKNING av bagaget!!
Stockholmsplanet hade fått bagaget för Köpenhamnsplanet och tvärtom.
När bagaget var flyttat till rätt plan så skulle planet taxa ut bara mannen
som skulle ge klartecken HITTADE sina HÖRLURAR som plötsligt hade
försvunnit.
På alla passagerare som kom med Sterlings flight 758 i fredags så
kunde man höra samma upprördhet när de berättade om sin resa.
Ut till oss som väntade kom de 00.30 och vi var hemma 01.15.
Innan vi hade kommit i säng var klockan över 02.00.
Undra på att vi hade trötthet och huvudvärk hela dagen igår.
Snö, blåst och stavgång
Skitväder har det varit hela påsken tycker jag.
Det gör nu inte så mycket för jag har en hel del att plugga.
Tidigt på morgnarna har jag dock varit ute en timme och gått stavgång.
Detta för att jag vill hjälpa mitt lag till framgång i stegräknartävlingen på jobbet.
Påskmat har vi inte haft någon här hemma och påskgodis vägrar jag.
Ja sötsaker över huvud taget. Jag slutade redan inför julen så nu är jag inne på
min andra högtid utan godis.
Det har varit många tårtor och bullar att tacka nej till också under årets tre första
månader. Det enda kaffebröd jag smakat under denna tid var hos Nina i januari.
Semlorna som arbetsgivaren bjöd på fotograferade jag bara.
De tre stora påskäggen som var som barnbadkar fick kollegorna frossa i medan
jag vittjade fruktlådorna.
Kunde maken sluta med snus efter över 30 år så kan väl jag avstå sötsaker.
Det gör nu inte så mycket för jag har en hel del att plugga.
Tidigt på morgnarna har jag dock varit ute en timme och gått stavgång.
Detta för att jag vill hjälpa mitt lag till framgång i stegräknartävlingen på jobbet.
Påskmat har vi inte haft någon här hemma och påskgodis vägrar jag.
Ja sötsaker över huvud taget. Jag slutade redan inför julen så nu är jag inne på
min andra högtid utan godis.
Det har varit många tårtor och bullar att tacka nej till också under årets tre första
månader. Det enda kaffebröd jag smakat under denna tid var hos Nina i januari.
Semlorna som arbetsgivaren bjöd på fotograferade jag bara.
De tre stora påskäggen som var som barnbadkar fick kollegorna frossa i medan
jag vittjade fruktlådorna.
Kunde maken sluta med snus efter över 30 år så kan väl jag avstå sötsaker.
Sång i kyrkan och på andra ställen
Idag sjöng vår yngsta i kyrkan - hon var ombedd för att en viss psalm skulle
framföras men den ansågs för svår för församlingen.
Dessutom ackompanjerade hon den lilla barnkören, för hon son leder kören
kan inte skriva noter och den ordinarie organisten ville bara ha det skrivit i ren
notskrift.
Vår sångfågel kunde dock spela det som stod på pappret så att ungarna i kören
fick ackompanjemang.
Det hon sjöng själv var en psalm av Ylva Eggehorn med musik av Benny Andersson.
Här är texten:
Hon sjöng verkligen bra, tyckte jag trots att jag är jävig.
Efteråt fick hon beröm av organisten som är stor i vår lilla del av världen - hans kör
har för övrigt framfört musik av dotterns klassföreståndare så de hade något att
prata om.
En främmande man kom fram och berömde henne väldigt mycket och talade i
såna termer som bara musiker gör. Vi kände igen honom till det yttre men kan inte
placera vare sig honom eller hans fru som också framförde beröm.
Tyvärr var hon inte helt nöjd själv utan hittade saker hon gjort fel. Undrar varför hon
alltid måste vara så kritisk? Hon kan väl tycka hon gör något bra.
Annars har veckan inneburit mycket sång för henne: måndag - prov för att komma in
på Musikaliska akademien i Stockholm. Hon gick inte vidare.
Tisdag - uppsjungning för att få ett stipendium. Det kändes bra, sa hon.
Onsdag - konsert i en kyrka. Ackompanjatören hade glömt noterna, fick ta taxi och
hämta dem, för att sedan börja spela på fel del av stycket hon skulle sjunga.
Det blev en galen start på det hon sjöng men redde upp sig.
Torsdag - uppsjungning för rektorn för att kolla vad hon ska få sjunga i Bryssel.
Fredag - prov för intagning till ett fjärde år på den skola hon går på nu. Det kändes
bra och hon fick mycket beröm för sin röst.
Imorgon åker hon och några till för att representera skolan i Bryssel.
De blir borta hela veckan och kommer hem sent på långfredagen.
Klockan 23.10 landar planet.
framföras men den ansågs för svår för församlingen.
Dessutom ackompanjerade hon den lilla barnkören, för hon son leder kören
kan inte skriva noter och den ordinarie organisten ville bara ha det skrivit i ren
notskrift.
Vår sångfågel kunde dock spela det som stod på pappret så att ungarna i kören
fick ackompanjemang.
Det hon sjöng själv var en psalm av Ylva Eggehorn med musik av Benny Andersson.
Här är texten:
Så kom du då till sist, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder,
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen,
men du gick hela tiden längre ner.
Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar,
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen.
Du följer oss dit ingen annan når.
Du är den sång om livet som jag glömde,
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv, den spegel som jag gömde,
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig. Det mörknar,
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig, jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.
Hon sjöng verkligen bra, tyckte jag trots att jag är jävig.
Efteråt fick hon beröm av organisten som är stor i vår lilla del av världen - hans kör
har för övrigt framfört musik av dotterns klassföreståndare så de hade något att
prata om.
En främmande man kom fram och berömde henne väldigt mycket och talade i
såna termer som bara musiker gör. Vi kände igen honom till det yttre men kan inte
placera vare sig honom eller hans fru som också framförde beröm.
Tyvärr var hon inte helt nöjd själv utan hittade saker hon gjort fel. Undrar varför hon
alltid måste vara så kritisk? Hon kan väl tycka hon gör något bra.
Annars har veckan inneburit mycket sång för henne: måndag - prov för att komma in
på Musikaliska akademien i Stockholm. Hon gick inte vidare.
Tisdag - uppsjungning för att få ett stipendium. Det kändes bra, sa hon.
Onsdag - konsert i en kyrka. Ackompanjatören hade glömt noterna, fick ta taxi och
hämta dem, för att sedan börja spela på fel del av stycket hon skulle sjunga.
Det blev en galen start på det hon sjöng men redde upp sig.
Torsdag - uppsjungning för rektorn för att kolla vad hon ska få sjunga i Bryssel.
Fredag - prov för intagning till ett fjärde år på den skola hon går på nu. Det kändes
bra och hon fick mycket beröm för sin röst.
Imorgon åker hon och några till för att representera skolan i Bryssel.
De blir borta hela veckan och kommer hem sent på långfredagen.
Klockan 23.10 landar planet.
Nu har nästan alla stegräknare på sig på jobbet
En tävling pågår på jobbet. Vi ska gå till Amsterdam.
En massa folk runt om i landet ska tävla lagvis om att
med stegräknarnas hjälp förflytta sig mellan Malmö och
Amsterdam under tre månader.
I mitt lag är vi sju stycken.
På fikaraster och vid lunchen talar vi mätarställning.
Vi tar promenader och går gärna extrasteg till skrivarrummet.
Min stegräknare stod inte på det jag önskade så jag tog nyss
en halvtimmes promenad här hemma i mörkret och regnet för
att få fler steg.
Vad fånig jag känner mig att jag inte går för min egen skull utan
för lagets skull och för att jag ska kunna redovisa så mycket som
möjligt för kollegorna.
Det syns ju hur mycket man lägger till varje dag.
En massa folk runt om i landet ska tävla lagvis om att
med stegräknarnas hjälp förflytta sig mellan Malmö och
Amsterdam under tre månader.
I mitt lag är vi sju stycken.
På fikaraster och vid lunchen talar vi mätarställning.
Vi tar promenader och går gärna extrasteg till skrivarrummet.
Min stegräknare stod inte på det jag önskade så jag tog nyss
en halvtimmes promenad här hemma i mörkret och regnet för
att få fler steg.
Vad fånig jag känner mig att jag inte går för min egen skull utan
för lagets skull och för att jag ska kunna redovisa så mycket som
möjligt för kollegorna.
Det syns ju hur mycket man lägger till varje dag.
En klump i halsen - jag har sett dem på tunnelbanan
För en stund sen såg jag Tom Alandhs "Vi som överlevde Rågsved".
Maken hade spelat in det och vi tittade tillsammans.
När jag var barn fick mina föräldrar ett erbjudande om en lägenhet i Rågsved
men eftersom tunnelbanan inte gick hela vägen och min far hade oregelbundna
arbetstider så blev det att vi flyttade till Hökarängen istället.
Som vuxen kom jag att bo i Hagsätra ungefär när en av filmerna spelats in.
Jag såg ofta folk som satt i backen i Rågsved när jag passerade med tåget till
eller från ändstationen. Jag minns att jag ofta tänkte på Ulf Lundells bok Jack
när jag såg dem som satt där i backen. Jag kände igen flera av dem jag såg på
filmen. Visst hade jag sett dem på tunnelbanan - flera gånger.
Nu vill jag inte påstå att jag kunde ha varit en av dem även om flera av mina
barndomskamrater gick ned sig i knarkträsket. Några av dem i min klass provade
på hasch i högstadiet och var sedan bland de första uppe i Hassela.
Jag hade andra intressen och ett annat umgänge och med en mamma som sa
nej till att låta oss barn gå på ungdomsgården som efter vad jag senare hört var
där det langades knark värst. Ändå känns det som de vi såg på filmen kunde ha
varit vi - med mera otur och andra förutsättningar.
Så därför känns det som om klumpen i halsen inte vill ge med sig.
Jag kom också att tänka på en kille jag lärde känna sommaren 1969 när vi hyrde
hus en vecka i Stockholms skärgård. Han och hans mamma hyrde huset intill och
på hösten efteråt träffades vi i stan några gånger - vid Plattan.
Den sommaren provade han och två andra tjejer på strypleken som det stått om
i tidningarna nyligen. Deras familjer hyrde också hus där på ön.
Jag var så feg att jag inte vågade vara med i strypleken men jag var med i det
fallfärdiga huset när de andra gjorde det på varandra och jag skvallrade inte för
de vuxna.
Idag vet jag att jag inte var feg utan klok som inte var med - jag vågade också säga
att jag inte vågade vara med. Trots att de tjatade på mig.
Min mamma fick nästan en chock när jag berättade för henne så här nästan 40 år
senare vad vi gjort i huset, vi fyra som var de äldsta tonåringarna där på ön.
Missriktad lojalitet med de andra gjorde att jag inget sa och jag kände mig skyldig
som inte gick när de andra började sin dumma lek.
Killen var lite äldre och berättade när vi träffades på hösten att han hade rökt hasch
jag visste inte vad det var men röka skulle jag inte göra för det hade jag och min
bästis U kommit överens om.
Undrar hur det gick för den killen sen efter att våra vägar skiljts?
Allt jag minns är att han bodde i Hässelby, hette H och rökte hasch hösten 1969.
Tjejerna har jag hittat på http://www.birthday.se men jag minns inte hans efternamn.
Maken hade spelat in det och vi tittade tillsammans.
När jag var barn fick mina föräldrar ett erbjudande om en lägenhet i Rågsved
men eftersom tunnelbanan inte gick hela vägen och min far hade oregelbundna
arbetstider så blev det att vi flyttade till Hökarängen istället.
Som vuxen kom jag att bo i Hagsätra ungefär när en av filmerna spelats in.
Jag såg ofta folk som satt i backen i Rågsved när jag passerade med tåget till
eller från ändstationen. Jag minns att jag ofta tänkte på Ulf Lundells bok Jack
när jag såg dem som satt där i backen. Jag kände igen flera av dem jag såg på
filmen. Visst hade jag sett dem på tunnelbanan - flera gånger.
Nu vill jag inte påstå att jag kunde ha varit en av dem även om flera av mina
barndomskamrater gick ned sig i knarkträsket. Några av dem i min klass provade
på hasch i högstadiet och var sedan bland de första uppe i Hassela.
Jag hade andra intressen och ett annat umgänge och med en mamma som sa
nej till att låta oss barn gå på ungdomsgården som efter vad jag senare hört var
där det langades knark värst. Ändå känns det som de vi såg på filmen kunde ha
varit vi - med mera otur och andra förutsättningar.
Så därför känns det som om klumpen i halsen inte vill ge med sig.
Jag kom också att tänka på en kille jag lärde känna sommaren 1969 när vi hyrde
hus en vecka i Stockholms skärgård. Han och hans mamma hyrde huset intill och
på hösten efteråt träffades vi i stan några gånger - vid Plattan.
Den sommaren provade han och två andra tjejer på strypleken som det stått om
i tidningarna nyligen. Deras familjer hyrde också hus där på ön.
Jag var så feg att jag inte vågade vara med i strypleken men jag var med i det
fallfärdiga huset när de andra gjorde det på varandra och jag skvallrade inte för
de vuxna.
Idag vet jag att jag inte var feg utan klok som inte var med - jag vågade också säga
att jag inte vågade vara med. Trots att de tjatade på mig.
Min mamma fick nästan en chock när jag berättade för henne så här nästan 40 år
senare vad vi gjort i huset, vi fyra som var de äldsta tonåringarna där på ön.
Missriktad lojalitet med de andra gjorde att jag inget sa och jag kände mig skyldig
som inte gick när de andra började sin dumma lek.
Killen var lite äldre och berättade när vi träffades på hösten att han hade rökt hasch
jag visste inte vad det var men röka skulle jag inte göra för det hade jag och min
bästis U kommit överens om.
Undrar hur det gick för den killen sen efter att våra vägar skiljts?
Allt jag minns är att han bodde i Hässelby, hette H och rökte hasch hösten 1969.
Tjejerna har jag hittat på http://www.birthday.se men jag minns inte hans efternamn.
Varenda gång jag går ut på gatan så har det fötts ett barn till
För några timmar sen så skulle jag gå till grannen bredvid för att visa honom
våra resultat av den senaste radonmätningen (som för övrigt var bra).
Jag noterade då att bilen var borta från infarten men sen såg jag den komma
på gatan. Så jag gick sakta ut samtidigt som jag noterade att det var folk som
bröt upp stenplattorna hos grannen mittemot oss.
Jag pratade med min granne som senast han var hos oss nämnt att de hade
höga radonvärden och att han var orolig för barnbarnet. Nu sa han samma sak
igen men lade till att de fått ett barnbarn till, en liten flicka.
De väntade besök av dottern med man och den lilla flickan, det äldre barnbarnet
var redan hos dem.
Jag gratulerade och lämnade lite papper för att sen gå in och skvallra för min familj.
Vi åt lunch och gjorde lite rent i frysen så att vi fick lite som måste ut i komposten.
Tyvärr var komposttunnan lite full så jag fick gå ut och ta ett par var med staven för
att få lite fart på förbränningen.
Då kommer grannarna mittemot ut bärande på ett fyradagarsknyte som skulle på
återbesök på sjukhuset för bl a PKU-prov.
Den lilla hade ett namn på E och var så näpen, tänk att man glömt att de är så små.
Jag gratulerade dem och vinkade till deras äldre dotter som skulle vara hemma med
farmor eller mormor.
Innan jag gick in kom den andra grannens dotter promenerande med barnvagnen
för att besöka "mormor och morfar".
Nu är det vår och då föds det fullt med ungar det vet jag ju men frågan är om jag vågar
gå ut på gatan igen eller om det har fötts ännu fler barn då.
våra resultat av den senaste radonmätningen (som för övrigt var bra).
Jag noterade då att bilen var borta från infarten men sen såg jag den komma
på gatan. Så jag gick sakta ut samtidigt som jag noterade att det var folk som
bröt upp stenplattorna hos grannen mittemot oss.
Jag pratade med min granne som senast han var hos oss nämnt att de hade
höga radonvärden och att han var orolig för barnbarnet. Nu sa han samma sak
igen men lade till att de fått ett barnbarn till, en liten flicka.
De väntade besök av dottern med man och den lilla flickan, det äldre barnbarnet
var redan hos dem.
Jag gratulerade och lämnade lite papper för att sen gå in och skvallra för min familj.
Vi åt lunch och gjorde lite rent i frysen så att vi fick lite som måste ut i komposten.
Tyvärr var komposttunnan lite full så jag fick gå ut och ta ett par var med staven för
att få lite fart på förbränningen.
Då kommer grannarna mittemot ut bärande på ett fyradagarsknyte som skulle på
återbesök på sjukhuset för bl a PKU-prov.
Den lilla hade ett namn på E och var så näpen, tänk att man glömt att de är så små.
Jag gratulerade dem och vinkade till deras äldre dotter som skulle vara hemma med
farmor eller mormor.
Innan jag gick in kom den andra grannens dotter promenerande med barnvagnen
för att besöka "mormor och morfar".
Nu är det vår och då föds det fullt med ungar det vet jag ju men frågan är om jag vågar
gå ut på gatan igen eller om det har fötts ännu fler barn då.
Lite avundsjuk
Igår och idag går min äldsta dotter kurs - en guidekurs.
Den startade på Stockholms stadsmuseum med lite kyrkohistoria.
Lite annat historiskt också med lunch i Högalids församling innan
kursdeltagarna tog sig an Högalidskyrkan med allt vad där fanns att
se och lära.
Idag skulle buss avgå 9.30 från Cityterminalen för en rundtur bland
gamla kyrkor bl a Solna och Saltsjöbadens kyrkor. Jag kommer inte
ihåg om det var idag eller nästa kurstillfälle som innehöll Gustav Vasa
kyrka vid Odenplan och Maria Magdalena kyrka på Söder i Stockholm.
När jag hörde om kursen som hon och två andra från församlingen
får gå så mindes jag helt plötsligt mina egna drömmar från ungdomen.
Det var ju guide jag ville bli en gång för länge sedan.
När sen dottern kommer hem igår och säger "Den här kursen skulle
du älska att gå, mamma" då suckade jag djupt och undrade var mina
drömmar från förr tagit vägen.
Konstigt att dottern trillar in på sånt här för jag hade ju glömt det själv
och alltså inte tagit upp det genom åren.
När hon gått färdigt kursen så kan vi i familjen nog få en egen guidning
i någon av våra tre församlingskyrkor.
Den startade på Stockholms stadsmuseum med lite kyrkohistoria.
Lite annat historiskt också med lunch i Högalids församling innan
kursdeltagarna tog sig an Högalidskyrkan med allt vad där fanns att
se och lära.
Idag skulle buss avgå 9.30 från Cityterminalen för en rundtur bland
gamla kyrkor bl a Solna och Saltsjöbadens kyrkor. Jag kommer inte
ihåg om det var idag eller nästa kurstillfälle som innehöll Gustav Vasa
kyrka vid Odenplan och Maria Magdalena kyrka på Söder i Stockholm.
När jag hörde om kursen som hon och två andra från församlingen
får gå så mindes jag helt plötsligt mina egna drömmar från ungdomen.
Det var ju guide jag ville bli en gång för länge sedan.
När sen dottern kommer hem igår och säger "Den här kursen skulle
du älska att gå, mamma" då suckade jag djupt och undrade var mina
drömmar från förr tagit vägen.
Konstigt att dottern trillar in på sånt här för jag hade ju glömt det själv
och alltså inte tagit upp det genom åren.
När hon gått färdigt kursen så kan vi i familjen nog få en egen guidning
i någon av våra tre församlingskyrkor.