En tuff tatuering - på en mogen person



Jag skulle aldrig våga eller vilja tatuera mig - men om jag skulle
våga så skulle det noga vara något liknande.
En runslinga som en av mina lärare har, den är cool, tycker jag.
Vi som fick se den var lite utvalda - därför är det nog inte många
som har sett den. Han har nämligen alltid långärmat.

En la forest d'Ennuyeuse Tristesse

En la forest d'Ennuyeuse Tristesse,                                            
Un jour m'avint qu'a par moy cheminoye,                                 
Si rencontray l'Amoureuse Deesse                                        
Qui m'appella, demandant ou j'aloye.                                    
Je respondy que, par Fortune, estoye                                    
Mis en exil en ce bois, long temps a,                                      
Et qu'a bon droit appeller me povoye                                     
L'omme esgaré qui ne scet ou il va.                                           

En sousriant, par sa tresgrant humblesse,                                    
Me respondy : " Amy, se je savoye                                             
Pourquoy tu es mis en ceste destresse,                                       
A mon povair voulentiers t'ayderoye ;                                       
Car, ja pieça, je mis ton cueur en voye                                      
De tout plaisir, ne sçay qui l'en osta ;                                         
Or me desplaist qu'a present je te voye                                      
L'omme esgaré qui ne scet ou il va.                                        

- Helas ! dis je, souverainne Princesse,                                   
Mon fait savés, pourquoy le vous diroye ?                                     
Cest par la Mort qui fait a tous rudesse,                                  
Qui m'a tollu celle que tant amoye,                                         
En qui estoit tout l'espoir que j'avoye,                                     
Qui me guidoit, si bien m'acompaigna                                     
En son vivant, que point ne me trouvoye                                 
L'omme esgaré qui ne scet ou il va. "                                           

ENVOI

Aveugle suy, ne sçay ou aler doye ;                                            
De mon baston, affin que ne fervoye,                                        
Je vois tastant mon chemin ça et la ;                                         
C'est grant pitié qu'il couvient que je soye                                  
L'omme esgaré qui ne scet ou il va.                


Charles d'Orleans 1394-1465                           


Peter Ainsworth

En fantastisk man - som jag haft som lärare vid fem tillfällen de senaste två veckorna.
Han har undervisat i kursen "La littérature français au Moyen Âge".
Jag har njutit varje minut av kursen - tänk hur allmänbildad jag har blivit och hur mycket
franska jag har förstått helt plötsligt.
Det var nämligen ännu en kurs jag har gått för mitt höga nöjes skull, det kostade två
semesterdagar och en massa komptid.

Ämnesområdena har varit:

Hjältedikten - som i Rolandssången

Romanens födelse - vi har studerat Chrétien de Troyes verk

Historiebeskrivning under medeltiden - om korståg

Medeltida teater och fabliaun - här var det fräckisar på franska

Senmedeltida poesi - vackra poetiska verk av bl a Charles d'Orleans

Nu går Peter i pension som professor på universitetet i Sheffield.
Vi var faktiskt den sista studiegrupp han hade och kanske kommer
han tillbaka som professor emeritus.

I ett personligt mail tipsade han mig om en nyfunnen gammal skatt
som jag ska kolla upp mer om.

Nu är det dags igen

Dags för nya neddragningar i personal på jobbet.
Vi i Sverige går med vinst medan Norge, Danmark, Finland.
Spanien, Lettland, Estland och Litauen går med förlust.
Därför ska Sverige reducera sitt folk - är det rättvist?

Kanske är vi på min grupp inte berörda denna gång - men
jag får ångest ändå.

Idag har vi haft två möten och den stående uppmaningen är
- UPPDATERA ERA CV.

Det har jag gjort men som chefen sa redan för två år sedan,
de behöver inga historiker - vilket torde innebära att mitt nya
nördämne Nordiska språk är ännu mindre behövt hos min
arbetsgivare.
Fast om man har jobbat heltid de senaste fem terminerna och
samtidigt har pluggat in 97,5 högskolepoäng så borde ju någon se
att man är motiverad.

Vad jag gör nu för tiden

Varför hinner jag nästan inte blogga längre?

Dels är det på sluttampen med "Namn åt de döda" - den CD
som ska komma nästa år med alla som har dött 1901-2008.
Jag har fortfarande 6 år kvar att skriva med minst 300 döda per år.

Jag pluggar på halvtid på Stockholms universitet.
Den stora kursen jag går på är jag ensam om men det finns småkurser 
om 6 hp/kurs - på dem är det flera studenter.
Just nu har vi litteratur på danska, norska, engelska och tyska.
Tyskan är knepig för jag har bara läst på gymnasienivå för 25 år sedan.

Den närmaste veckan ska jag dessutom gå en unik kurs som bara kommer
att gå denna höst på Stockholms universitet.
Föreläsningarna är på engelska men en stor del av litteraturen är på franska.
Jag som aldrig blivit sams med det franska språket, måste ta mig igenom
medeltidslitteratur på franska.

Jag undrar om jag har blivit något av en självplågare?

Jag ska ju jobba heltid samtidigt - utom de dagar det är föreläsning, då tar jag ut
mina sista semesterdagar och lever med Rolandssången, Erec et Enide av Chrétien
Troyes, Chronicles of the Crusades men även lite ur den erotiska fabliaun.
Tyvärr är den sistnämnda på franska och det finns en viss risk att missar något
som kunde vara kul att förstå.

Det verkar nästan som jag har fastnat i medeltiden - ja utom då jag uppehåller mig
i den svenska vikingatiden, bland runstenar och fibulor.

Förra helgens besök vid ett fornminne

På väg från en sevärdhet råkade vi passera en skylt med texten Fornminne.
Jag som är en fegis hade aldrig vågat ge mig ut i det okända om inte maken varit med.
Efter några minters letande fann vi till sist fornminnet.



Hammersta borgruin är alltsom minner om den borg som byggdes på 1300-talet
av Erengissle Nilsson (d ä). Hans pappa sägs ska ha varit gift med en syster till
heliga Birgitta.
Det måste ha varit i ett äktenskap före eller efter det att Erengissle hade fötts
för annars skulle han ju ha haft den heliga Birgitta som moster.

Man känner en viss ödmjukhet inför såna här platser.
Det är en liten omväg från väg 73 för att man inte ska åka över gårdsplanen
till den nuvarande Hammersta gård.
Vattnet ska ha gått mycket högre upp än vad det gör nu, alldeles intill borgen.

Gårdagens utflykt


RunaR rista let Ragnvaldr. VaR æftiR, a Grikklandi, vas liðs forungi.

Ragnvald hade varit i det stora grekerriket - i Miklagård.
Där hade han varit ledare för kejsarinnans vakter, det s k Väringagardet.
Detta var stort och måste omtalas när han kom hem.
Frågan är bara om stigen i skogen var större då - så att tillräckligt många
människor fick ta del av vad han hade gjort.

Fantastiskt att runorna finns kvar ännu idag och berättar om hans bravader.
För den som vill se själv så står stenen U112 på en liten stig 575m in i skogen
från Mälarvägen - söder om Eds kyrka. Kyrkstigen kallas den lilla stigen.

Slingan är snyggt ristad och vår lärare har den tauerad på ena armen.
Fast bara slingorna inte runorna.

Christer Fuglesang tillbaka på jorden

Visst är det fantastiskt när han är ute och gör lite Space Walk
och jonglerar med 800-kilosvikter som om de var käglor.
Jag är i alla fall väldigt orolig när han är där ute i rymden på resa.

Han är ju faktiskt släkt-med-släkten den gode Christer.
Hur är det nu igen?
Jo Christers fru Lisa har en bror som är gift med min fyrmänning.
Inte supernära förstås men tillräckligt för att man ska oroa sig.

Efter förra resan var jag på Stockholms universitet och lyssnade
på den amerikanska besättningen som var på besök och berättade
om vad de hade gjort under resan.

Jag undrar om det blir något nytt besök i Stockholm efter denna rymdresa?