Pauline på Gästgivaregården

Jo visst är det tillåtet att njuta av egen ljusterapi i form av
utomhusslingor i trädgården.
Jag tog en extratur med bilen ikväll på väg hem för att se
om det var fler som inte kunnat hålla sig med belysning i
trädgården. Några var det allt som startat som jag.

Även på jobbet startade vi idag med att ta fram elljusstakarna.
Därefter vidtog ett skruvande i och ur med lampor.
Så småningom lyckades vi få de flesta ljusstakarna att lysa.



Ikväll var det öppet länge i ett affärscentrum nära oss och
då hittade jag en ljusstake i gjutjärn. Eftersom det var en gris
så slog jag förstås till och köpte den.
Det blir nog kul att tända på söndagsmorgonen.

Nu börjar det skymma och då drar kajorna skränande runt i flock.
Mamma sa alltid "nu söker kajorna nattkvist" när de flög förbi utanför fönstret
där vi bodde när jag var barn.
Jag var lite rädd för dem eftersom de lät så mycket om dem.

När äldsta dottern var barn så fick vi ingen dagisplats år henne, så hon var
hos mormor, alltså min mamma.
När det så började skymma om eftermiddagarna och mamma eller pappa
snart skulle komma och hämta sin lilla unge så ställde de sig framför fönstret
och tittade ut.
Mormor pekade på kajorna utanför fönstret och berättade för sitt barnbarn.
Därför tittade dottern alltid som barn med stora ögon efter kajorna och pekade.

Just nu flyger en jätteflock med kajor förbi utanför mitt fönster.
Jag undrar var de finner nattkvist ikväll men minns att jag hört att de samlas
på samma plats de flesta kvällar. De måste ju låta väldigt mycket om dem.

För många är de.

Jag har bara lagt märke till dem på höstkvällarna, inte resten av året.
Var samlas kajflockarna under resten av året?

Jag har under flera års tid fått orkidéer  av vänner och bekanta.
En sort som heter Phalaenopsis blommade i 2 1/2 år oavbrutet.
Alla frågade mig då vad jag gjorde för att få den att blomma så fint.
Jag gjorde inget särskilt och har aldrig gjort det heller.
För en tid sen så såg jag något konstigt på en av blommorna som
hade en torr stängel kvar sen den blommade för länge sedan.
Jo där var det helt plötsligt flera blommor av en egendomlig brunaktig färg.
Sån såg den inte ut när jag fick den. Kan blommorna byta färg?
Dessa har nu blommat över men då blommade helt plötsligt den gula
som liknar den bruna.
När jag nu kollar vidare så har jag knoppar på gång på två av de andra.

Så en höst där fyra av fem orkidéer blommar är väl ingen dålig utdelning.

Efter en intensiv vecka med nedanstående aktiviteter så däckade kroppen i halsont och lite feber:

- Sex utvecklingssamtal på förmiddagen i yngsta dotterns skola
- Besök i Matteus församling för att kolla upp en missad sak
- Lunch med mamma och syster
- Försök att lämna in äldsta dotterns trasiga armband på Albrekts (gick inte då kvitto saknades)
- Föräldramöte på dagtid i yngsta dotterns skola
- Kvällsforsk på Stadsarkivet

- Kvällsbesök med släktforskarförening på Armémuseum
- Upplockning av yngsta dottern vid Operahögskolan

- Akut styrelsemöte med drogförebyggande föreningen (jag ska skriva protokollet)
- Upplockning av äldsta dottern efter dansen

- Kvällsföreställning på yngsta dotterns skola

- Lördagsforsk på Stadsarkivet
- Kioskansvarig på drogförebyggarnas fest för 4-6:or i kommunen

- Skjutsade äldsta dottern pga dåliga kommunikationer, hon skulle till sitt ideella jobb.
- Återbesök på Söndagsskolans dag som firade jubileum
- Föreställning av orkestrar från yngsta dotterns skola - där hennes komposition bl a spelades
- Samtidig SMS-kontakt med äldsta dottern som var utlåst då hon glömt nyckeln på morgonen.

Fredagskvällen var den enda som tillbringades hemma.
Vi åt middag med tända stearinljus. Fast det vara bara maken och jag för ungarna var på teater.
Övriga middagar har ätits ute eller inte alls.

När man träffat så många människor under en vecka är det inte konstigt om man plockat upp
en och annan bacill. Nu är jag alltså hemma och vårdar mig i hopp om att det ska gå över snabbt.

Nämnde jag att jag jobbat heltid tisdag-fredag?

Jag tänkte berätta vad morgonen innehållit så här långt genom att svara på utmaningen jag fått.
Först var det stjärnfallet och sen åkte den yngsta till skolan för att delta i en Master class med en
operasångerska.

Sovande sötnosar sumpade stjärnfall som skimrade.
Skälvande sommarbarn stod storgapande skådande skådespelet.
Starkt solsken svepte skyndsamt samman stjärnresterna.
Söndagsmorgonen startade sanslöst skönt.
Studerade skyndsamt Stockholmsavisen samtidigt smuttande starkt snusmalet.
Svarar sedan skön släktings sekvens.

Blekt barn belöpte bädden bittida, benen bar brått bort.
Bussen befalldes bära barnet blixtsnabbt.
Börjar bemästra brittiska bitar - Bach bedömdes brutalt bort.
Buntvis blyertsskrivna B-förtecken bjuder bra början.
Baciller befalles bort, basta! Brum beivras.

Jag var uppe tidigt idag och lyssnade på Nybryggt på radion.
Där började man tala om stjärnfall och Leoniderna vid 5-tiden.
Leoniderna är tydligen en rest av Tempel-Tuttles komet som man
kan se omkring 17-19 november varje år.
Jag minns att jag skulle se den för några år sen då den var riktigt
framträdande. Vilken antiklimax för det var så molnigt här i Stockholm.
I år var det alldeles klart och hela stjärnhimlen framträdde i sin härlighet. 

Alltså tog jag på mig gummistövlar och vit morgonrock över pyjamasen.
Stående på balkongen försökte jag lokalisera Lejonets stjärnbild i vars 
närhet Leoniderrna ska befinna sig.
Det var lite olika besked om var de skulle finnas på himlen.

Rakt ovanför huset fanns Karlavagnen och helt plötsligt sågt jag något som
flög genom luften - ett stjärnfall.
Nu hade jag hittat platsen och jag fick verkligen lön för mödan.
Tre stjärnfall till såg jag men innan själva fallet så kunde jag följa en liten ljuspunkt
som kom från ett visst ställe. De flyttade sig en och en i samma bana.
På en viss plats på himlen blev de plötsligt ett flammande streck.

Allt utspelade sig rakt ovanför huset, så efter ett tag hade jag nästan nackspärr.
Jag stod där i mörkret och bilar som passerade på vägen bakom huset bromsade in.
De måste ha sett min vita mogonrock lysa i mörkret.

35 minuter senare gick jag frusen in och tog en kaffe men jag var ute nyss för att se
om det fortfarande gick att se något.
Himlen var svagt blåaktig och de flesta stjärnorna hade bleknat - fast jag såg i alla
fall två stjärnfall till. 

Min fina, lilla H som varit på sjukhus i över en vecka är hemma igen.

Jo, hon är opererad och allt är inte riktigt bra ännu men hon är hemma igen.

Familjen som nästan hållit andan av oro kan andas lite lättare nu.

Jag vet att hon fortfarande har ont och att det varit både krångel och värk
under veckan på sjukhuset, men hon är hemma igen.

Som orolig syster kan jag åtminstone känna att allt inte är så svart som
det var nyss. Det blir fler behandlingar framåt men de dagarna tar vi inte
ut i förskott.

De har nog av sitt eget elände.

Just nu gläds vi åt att den här pärsen är över.

Min fötter är så rysligt kalla.
Jag fryser om dem när jag sitter vid datorn eller när jag ligger i sängen.
När jag vaknar i vargtimmen och tassar upp på toa är fötterna kalla.

Eller var ska jag kanske säga.

För två veckor sen köpte jag såna där duntofflor som är som stövlar.
I dem är fötterna varma men ändå svala - absolut inte svettiga.
Jag sover i dessa duntossor och när jag går upp så är det små
knottror under som hindrar mig från att halka.

Jag sover mycket längre också - alltså fram till vargtimmen.
Förut vaknade jag massor med gånger om natten.

De är inte vackra men så sköna och den onda fotknölen känns bra
med dessa dunisar på.
Det är bara när jag är ute och går i kylan som den gör ont numera.
Förut gjorde den ont för jämnan under den kalla årstiden.

Den här bilden togs vid förra årets ljuständning. Idag snöade det och blåste så att bilderna blev misslyckade.
Ljuständning på Alla Helgons dag är en 7-årig tradition som ordnas av folkrörelser mot droger.
Det är en manifestation för att minnas narkotikans offer.
Som en av deltagande organisationer finns den ungdomsorganisation där jag är vuxendeltagare.
Vi var på plats i god tid och delade ut flygblad om ljuständningen.
Det var svårt att få folk att ta emot flygblad i rusningstid men många läste intresserat.

Det var fina tal och mäktigt med den tysta minut som följde på alla tal.

Sen skulle vi ta bilen hem till förorten och två kompisar ville ha skjuts med mig och döttrarna.
En tanke for genom huvudet om att vi kanske skulle besöka toan i Gallerian på väg till bilen.
Vädret gjorde att jag misstänkte att resan som normalt tar 30 minuter skulle kunna ta det dubbla.
Vi gjorde inte det...

Resan hem tog 4 1/2 timme i kompakta och stillastående köer. Det var bara 18 km att åka och det
hade gått fortare att gå om det inte varit snöstorm ute.

Överallt hade SL ställt in busstrafiken enligt radions rapportör och de som åkte kommunalt hade
det svårt och fick åka omvägar. Deras familjer fick hämta dem på olika ställen.
Vi satt dock i min nytankade varma bil och en av kompisarna hade kakor som vi åt efter en timme
på Centralbron.
Vid slutet på Söderledstunneln efter 3 1/2 timme var vi så kissnödiga att vi var desperata.
Vi skippade Johanneshovsbron och åkte via Skansbron till badmintonstadion och lånade toan. 
På småvägar åkte vi hem för att slippa alla bussar som stod tvärs över vägar och broar.

Väl hemma kan jag faktiskt tycka att jag hade en underbar kväll i bilen där vi lekte lekar medan
vi köade. Dessa underbart fina tjejer som jobbar mot droger som faktiskt höll humöret uppe i bilen
under så många timmar trots hunger och kissnödighet.