Pauline på Gästgivaregården

Den här bilden togs vid förra årets ljuständning. Idag snöade det och blåste så att bilderna blev misslyckade.
Ljuständning på Alla Helgons dag är en 7-årig tradition som ordnas av folkrörelser mot droger.
Det är en manifestation för att minnas narkotikans offer.
Som en av deltagande organisationer finns den ungdomsorganisation där jag är vuxendeltagare.
Vi var på plats i god tid och delade ut flygblad om ljuständningen.
Det var svårt att få folk att ta emot flygblad i rusningstid men många läste intresserat.

Det var fina tal och mäktigt med den tysta minut som följde på alla tal.

Sen skulle vi ta bilen hem till förorten och två kompisar ville ha skjuts med mig och döttrarna.
En tanke for genom huvudet om att vi kanske skulle besöka toan i Gallerian på väg till bilen.
Vädret gjorde att jag misstänkte att resan som normalt tar 30 minuter skulle kunna ta det dubbla.
Vi gjorde inte det...

Resan hem tog 4 1/2 timme i kompakta och stillastående köer. Det var bara 18 km att åka och det
hade gått fortare att gå om det inte varit snöstorm ute.

Överallt hade SL ställt in busstrafiken enligt radions rapportör och de som åkte kommunalt hade
det svårt och fick åka omvägar. Deras familjer fick hämta dem på olika ställen.
Vi satt dock i min nytankade varma bil och en av kompisarna hade kakor som vi åt efter en timme
på Centralbron.
Vid slutet på Söderledstunneln efter 3 1/2 timme var vi så kissnödiga att vi var desperata.
Vi skippade Johanneshovsbron och åkte via Skansbron till badmintonstadion och lånade toan. 
På småvägar åkte vi hem för att slippa alla bussar som stod tvärs över vägar och broar.

Väl hemma kan jag faktiskt tycka att jag hade en underbar kväll i bilen där vi lekte lekar medan
vi köade. Dessa underbart fina tjejer som jobbar mot droger som faktiskt höll humöret uppe i bilen
under så många timmar trots hunger och kissnödighet.