Pauline på Gästgivaregården

Om jag säger Lasse i Gatan så ringer säkert en klocka hos dig.
Hur var det egentligen vem var han?

Jag har haft anledning att kolla upp lite vem han var denne ryktbare man.
Ett kort liv levde han 1689-1718 men händelserikt.
Han råkade ut för sjörövare, blev sjökapten som 18-åring, blev adlad
Gathenhielm som 25-åring.
Ägnade sig åt "legal kaperiverksamhet", ägde hus i Göteborg och hann
gifta sig blott 22 år gammal.
Han ligger begravd i Onsala kyrka.

Varför är detta intressant? Jo han är bror till mina syskonbarns anmoder.
Systern ärvde Gategården i Onsala efter sin styvfar.

Det fanns en bror till som adlades samtidigt och som också deltog i
kaperiverksamheten men ingen har väl hört om Christian i Gatan som
levde 1682-1722.

Kul är det i alla fall att ha upptäckt sånt här.
Det finns mycket att läsa om det fast en hel del är nog utbroderat med
en massa detaljer som inte är sanna.
Fast verkligheten räcker nog långt den med.

Förra veckan ringde yngsta dottern till mig på jobbet.
Hon lät lite upprörd och läste högt ur det brev hon fått med posten.
Där stod att de individuella fotona som Svenska Klasskort AB hade
tagit på avgångsklassen inte hade passerat deras kvalitetsgranskning.

Vi skulle med andra ord inte få några kort som tagits av dottern med
studentmössa och fina kläder. Visst hade det tagits flera foton vid
mottagningen men det var inte bilder med stillhet utan en unge på språng.
Vad sur jag blev - jag mailade till företaget för de svarade inte på telefon.
Jag har inte fått något svar.
Det visade sig att alla dottern kontaktat i klassen fått ett likadant brev.

Vi hade väl kunnat få bedöma om vi var intresserade av fotona själva.

Lite senare ringde maken och då erbjöd de sig att skicka upp en fotograf
och ta om fotona - i augusti om skolan möjligtvis kunde samla alla elever.
De bor ju på olika håll i landet och vill nog inte åka till Stockholm bara för
att fotograferas i studentmössa två månader efter skolavslutningen.

Det är inget sagt om hur det har gått med gruppbilden...

Jag tycker inte de ska få en ny chans. Bilderna vill vi ju ha i sommar och till
tackkort till dem som kom på hennes studentdag.

Till saken hör att fotografen kom till skolan och konstaterade att hon inte hade
några batterier till kameran och undrade om skolan eller eleverna kunde fixa
några. Det gjorde man men det var ändå inte riktigt bra batterier kan jag tro.

Via storasyster fick vi tag på en fotograf som fotograferat hennes konfirmander.
Han kom tillbaka från semester i fredags och tog några bilder på eftermiddagen 
som sattes ihop till ett album som vi fick hämta på lördagen.
En av dessa bilder har vi kopierat själva och gjort tackkort av.
Det blev nästan 30 st som vi skickade ut igår kväll.

Igår skulle vi fixa den yngsta dotterns tackkort till alla
som var med på hennes studentfirande.
Jag blev tvungen att kolla upp en adress på datorn
och blev sittande en stund. Då kom dottern tassande
och undrade vart hade blivit av. Hon tittade hastigt ut
genom mitt fönster och ropade till.
Fönstret stod på glänt och fast jag satt bredvid hade
jag inte hört de fem karlarna som kommit på baksidan
och hämtat lekstugan.
Nu hann vi precis se den försvinna över staketet.

Det var helt i sin ordning vi hade väntat på dem i nästan
ett år och hämtningen hade skjutits på om och om igen.
Dagen innan hade han som skulle ha stugan tagit loss
taket och lagt det löst på.
Han hade visserligen sagt att stugan skulle hämtas söndag
eller måndag men jag trodde mest på måndagen.

Det som förvånade mig var bara hur fem karlar ljudlöst kunnat
bära en lekstuga på ca 6 kvm nedför en sluttande tomt.

Nu ska vi bara bestämma om vi ska ha en liten damm på den
plats där lekstugan har stått i 15 år eller om det bara ska få växa
gräs där. För fem år sen var det absolut damm som gällde men
nu vet jag inte längre.

Igår morse åkte maken söderut - i tjänsten.
När mötet på gränsen mellan Småland och Skåne var slut
började hans semester.
Då han satt av sina kollegor på närmsta flygplats åkte han
till sitt tredjedels hus.
I närheten bor delar av hans släkt - så han kunde koppla av
och känna sig som hemma.

Här hemma är vi tre kvar - till på måndag morgon för då far
äldsta dottern till sin fars tredjedels hus. Hon åker buss men
blir hämtad i närmsta större stad.
På torsdag bär det av för yngsta dottern som reser till samma
plats som far och storasyster är på.
Hon tar sommarbilen med tre kompisar. Lite orolig är hon för
det är bara hon som har körkort av de fyra tjejer som ska åka.

Ett kusinbarn till mina döttrar ska konfirmeras nästa helg och
min yngsta ska sjunga i kyrkan.
Själv ska jag jobba inte bara nästa vecka utan även ett par dagar
in på vecka 28.

Min semester ska innehålla lite fönstermålning och lite kyrkbesök.
En tur till Småland i slutet på juli för att se yngsta dotterns redovisning
av sin musicalkurs.
Förhoppningsvis också en tur till Västmanland med syster och svåger
- men det vet de inte om än.
De firar snart 30 år som gifta och jag skulle vilja överraska dem.
Kanske visa dem platser där deras förfäder bott för det vet jag intresserar
dem.
Då kan jag titta på kalkmålningar i medeltida kyrkor för egen del.
Lite kul kan väl jag också få?
Först ska jag fixa automatisk vattning i växthuset och den där automatiska
fönsteröppningen jag hade för två år sen som maken troligen städat bort.

Den äldsta dottern skulle hämtas på Arlanda idag.
Det var bestämt förra söndagen när hon klev ur bilen 05.16 på samma plats.
Varför inte slå två flugor i en smäll tänkte jag som fått reda på att Odensala
kyrka skulle ha vackra kalkmålningar. Om nu kyrkan skulle vara öppen.
Fast jag kunde ju ta en tur till Hova i Odensala där min farmors mor föddes.
Jag kom iväg tre timmar innan planet skulle landa - jag skulle ju bara titta lite.
Kanske jag skulle hinna till Östuna där farmors morfar och mormor dog.

Genom det vackra uppländska landskapet for jag med en bil som fått nya
bromsar den senaste veckan. Jag kände mig trygg.
En liten handritad skylt förkunnade att det fanns café och annan försäljning i Hova.
Ut på landet på snirklande vägar for jag och hittade Hova.
In på gården där caféet fanns. När jag klev ur bilen kom en dam emot mig och
undrade om jag varit där förut. Jag var välkommen ändå.
En fika köpte jag och när jag berättade varför jag letat mig dit vart det öppna famnen.
Deras dialekt skvallrade om en betydligt nordligare härkomst - jovisst var de från
Norrbotten och systrar.
Mannen var därifrån och hans familj hade ägt huset i ett par generationer.
Vid 1800-talets slut hade det förekommit husförhör i huset och för övrigt var Hova
bara det närliggande området.
Där hade nog mina förfäder gått...
Jag gick ett varv och hittade ett par mässingsljusstakar som jag köpte.
De var tillverkade i Västerås på 1800-talet. Det var min farmors mormor också.
Även om det inte finns något i övrigt som stämmer så kändes rätt att köpa dem.

Jag tog några kort (som jag inte lägger ut här) och for vidare mot Odensala kyrka.
Eftersom klockan var mycket tog jag fram datorn för att kolla om dotterns flyg skulle
hålla tiden. Till min glädje var det 50 minuter försenat.
Odensala kyrka var stängd så jag for vidare mot Östuna kyrka.
På kyrkogården där gick jag ett varv och kollade efter gamla gravar innan jag tog ett
varv i den öppna kyrkan.
Tyvärr hann jag inte leta efter de gårdar där de skulle ha bott vid sin död för flyget var
på ingående. Jag hann till Arlanda och fick vänta en stund innan dottern kom med
sin väska som var trasig av omild hantering.

Det var i alla fall en skön dag fylld av känsla för det förflutna.

Nu har jag tagit ledigt ett par (fem) dagar från jobbet för att gå en kurs
på Stockholms universitet. Kursens namn är "Bild och budskap i
medeltida kalkmålningar" och den började igår. 
Tre dagar i juni och två dagar i augusti blir det.
Detta är så nära historia det går att komma utan att det faktiskt är historia.

Det blir tre kurstillfällen med föreläsningar och en utflykt till Uppland 4 augusti.
Sista gången blir det diskussion om vad vi sett och kommit fram till.

Nicoline det kanske blir en kyrka nära dig. Om det inte blir så lär jag ta en tur till
din närmaste kyrka för att kolla in målningarna.
Vid mitt besök i Kalmartrakten i slutet på juli lär jag kolla in målningarna i de
medeltida kyrkorna på riktigt nära håll.

Igår satt jag dock och kände att jag hade varit i många av kyrkorna de talade om.
Tyvärr hade jag inte granskat målningarna så nära att jag hade nytta av det på kursen.
Någon ställde en fråga om hur pass dokumenterad den helige Fransiscus var i Italien.
Det visste jag men sa inget, äldsta dottern som är i Assisi för tionde gången hade
berättat om målningarna i omkringliggande kyrkor.
Tänk om jag berättat om alla kyrkor jag varit i som nämndes igår och dessutom nämnt
att dottern var i Assisi just nu. Undrar om någon trott att jag var mytoman då.

Kursen är i alla fall väldigt intressant.

Den pågick i 2 x 2 timmar med mellanliggande lunchavbrott.
Efter det hade jag omtenta i Forensisk lingvistik som jag tror gick bättre än förra gången.

Kursen i akademiskt skrivande fick jag VG på så det var ju ganska OK resultat under
vårterminen ändå. Bägge kurserna sammanföll ju under några intensiva veckor och de
var ju 75% när de pågick. Sen skulle jag jobba också.
Imorgon åker jag med maken och yngsta dottern (som jobbar i stan) och går till universitetet.
Det är ju sista dagen i stegräknartävlingen och jag tänkte skippa stavgången 05.00-06.00.
En promenad 08.00-09.30 är nog lika bra.

Nu har lillprinsessan sprungit ut, åkt flak och slarvat hela natten efter.
Hon ringde hem strax efter tre på morgonen och jag vaknade till sist och släpade mig upp.
Direkt sa hon att allt var väl med henne men att hon var vid T-Centralen med en inte helt
nykter klasskamrat som bodde lika långt norr om stan som vi bor söderut.
Hon måste följa kompisen hem, för pappa har sagt att man inte överger den som är onykter.
Kompisen hördes i bakgrunden och hon mådde fint och kunde minsann klara sig själv...
Dottern letade efter busshållplatsen och när hon hittat den frågade hon vad klockan var och
vi konstaterade att bussen gått för fyra minuter sen och att nästa skulle gå 04.09.
Jag kommer, sa jag, håll kompisen gående och sätt er inte.
En stund efter att jag startat hemifrån i bilen så ringde dottern och undrade om jag visste var
det fanns någon toalett de var så kissnödiga. Visst hittar jag i stan men det finns gränser.
Jag föreslog Centralstation - stängd sa dottern, McDonalds - stängt sa dottern. Nöden har
ingen lag så kolla efter en pissoar sa jag. Man kan sitta på huk där men man måste hjälpas
åt så att man inte ramlar.
När jag rundade Sheraton så ringde dottern och meddelade att de var tillbaka vid Vasagatan
under Klarabergsviadukten. Där hittade jag den någon minut senare.
Vi kände och såg brandröken från Stockholms rådhus men visste inte var just då.
Efter att ha satt av kompisen så var det nästan 40 minuters körning hem.
Tillbaka till sängen var jag vid 04.40 och sov  i en dryg timme innan det var dags att gå till jobbet.
Det är jobbigt att ta studenten även för föräldrar. Det var dock bättre att jag körde än att de satt
i centrala Stockholm och att dottern sen skulle ha tagit sig först norrut och sen hem.
Då hade jag definitivt inte kunnat sova.

Den eftermiddagen firade vi min systerson och bästa kompisens son men dottern som bara
sovit tre timmar på morgonen var på fyra utspring den dagen.
Hos min syrra sov hon någon timme innan vi drog hemåt för att lämna bilen innan vi förflyttade
oss till kompisens familj i grannkommunen.