Pauline på Gästgivaregården

Den äldsta dottern skulle hämtas på Arlanda idag.
Det var bestämt förra söndagen när hon klev ur bilen 05.16 på samma plats.
Varför inte slå två flugor i en smäll tänkte jag som fått reda på att Odensala
kyrka skulle ha vackra kalkmålningar. Om nu kyrkan skulle vara öppen.
Fast jag kunde ju ta en tur till Hova i Odensala där min farmors mor föddes.
Jag kom iväg tre timmar innan planet skulle landa - jag skulle ju bara titta lite.
Kanske jag skulle hinna till Östuna där farmors morfar och mormor dog.

Genom det vackra uppländska landskapet for jag med en bil som fått nya
bromsar den senaste veckan. Jag kände mig trygg.
En liten handritad skylt förkunnade att det fanns café och annan försäljning i Hova.
Ut på landet på snirklande vägar for jag och hittade Hova.
In på gården där caféet fanns. När jag klev ur bilen kom en dam emot mig och
undrade om jag varit där förut. Jag var välkommen ändå.
En fika köpte jag och när jag berättade varför jag letat mig dit vart det öppna famnen.
Deras dialekt skvallrade om en betydligt nordligare härkomst - jovisst var de från
Norrbotten och systrar.
Mannen var därifrån och hans familj hade ägt huset i ett par generationer.
Vid 1800-talets slut hade det förekommit husförhör i huset och för övrigt var Hova
bara det närliggande området.
Där hade nog mina förfäder gått...
Jag gick ett varv och hittade ett par mässingsljusstakar som jag köpte.
De var tillverkade i Västerås på 1800-talet. Det var min farmors mormor också.
Även om det inte finns något i övrigt som stämmer så kändes rätt att köpa dem.

Jag tog några kort (som jag inte lägger ut här) och for vidare mot Odensala kyrka.
Eftersom klockan var mycket tog jag fram datorn för att kolla om dotterns flyg skulle
hålla tiden. Till min glädje var det 50 minuter försenat.
Odensala kyrka var stängd så jag for vidare mot Östuna kyrka.
På kyrkogården där gick jag ett varv och kollade efter gamla gravar innan jag tog ett
varv i den öppna kyrkan.
Tyvärr hann jag inte leta efter de gårdar där de skulle ha bott vid sin död för flyget var
på ingående. Jag hann till Arlanda och fick vänta en stund innan dottern kom med
sin väska som var trasig av omild hantering.

Det var i alla fall en skön dag fylld av känsla för det förflutna.