Pauline på Gästgivaregården

Usch jag blir så irriterad - jag har rossliga luftrör nu igen.
Precis vid samma tid som förra året så kommer det där förargliga som börjar med att det
känns som om någon dragit ett rivjärn i halsen. Sen kommer rosslandet och hostan.
Jag kan nästan inte prata heller så hes är jag.
Går man ut i den här torra, äckliga luften så blir det bara värre.
Allt damm från ostädade gator och vägar tillsammans med inversionsskiktet
över Stockholm gör att inte bara jag hostar.

Det började i tisdags kväll när jag varit på vårdcentralen för att kolla mina öron
inför utprovningen av hörapparater på torsdagen.
Det måste vara absolut vaxfritt i öronen annars skickar de hem en från hörselcentralen.
En liten öronspolning i ena örat hade de gjort för säkerhets skull.
Jag var bara lite röd på trumhinnorna enligt läkaren.

Sen kom det under kvällen och på onsdagsmorgonen var jag totalrosslig med irritation
som sträckte sig upp så att jag fick lock för öronen.
Det var bara att ringa och ställa in besöket på hörselcentralen.

Hur snart kan man få en ny tid månne?
Så måste jag gå till läkaren och kolla att ören är helt vaxfria igen.

Nu sitter jag här hemma och hostar och hackar vid datorn.
För som tur är så har jag att göra, jag skriver på min hemtenta för historiakursen som
jag gått under några veckor på Stockholms universitet. 

Jag hostar till ungefär varannan minut, så då är det bara att vrida sig bort från boken
och tangentbordet.
När man hostar och hackar som bäst är det inget kul att läsa om lungsot för då far fantasin
iväg och inte känner man sig som någon underskön Kameliadam då.
Utan mer som en fattig hostande kvinna från något osigt, fuktigt och dragit hus på Södermalm.

I slutet av juli förra året skrev jag att jag hört en kollega från förr på radion.
Jag avslutade med att jag skulle maila honom på måndagen.
Nu minns jag inte om jag mailade, troligen inte för jag har inte fått något svar.
Det hade jag nog fått om jag mailat.
I dagens DN såg jag att det är för sent att maila nu.

Jag vet att mamma kommer att bli ledsen hon med.
Hon nämnde hans namn så sent som förra veckan när vi pratade om gamla Stadshagen.
Vi pratade om att hon skulle fundera över minnen från sin barndom.
Hon var ju född i Stadshagen men fick flytta till ett nybyggt Myrdalshus redan en månads
gammal. Hennes äldre syskon hade ju bott i Stadshagen fram till dess.
När hon gick ut med hundar så hämtade hon ibland dem i Stadshagen.

Han som nu är borta bodde där tillsammans med sin mamma som var frånskild och
mormodern som var änka sedan över 40 år.
Jag vill minnas att mamma nämnde att hans mormor dött under de år mamma gick ut
med deras hund. En snabb koll i Sveriges dödbok 1947-2003 bekräftar att det stämmer.

Jag som tänkt åka till Arninge och forska idag tappade plötsligt lusten då alla tankar från
åren 1986-1991 kom över mig. Flera av kollegorna från den tiden är nu borta.
Just den här kollegan hade ju två stora sorger under dessa år han förlorade både sin mor
och sin sambo. Ändå hade han alltid tid att lyssna till oss som var färska på arbetsplatsen.

Min dotter spelar orgel och då kan man halka på pedalerna.
Hennes lärare tyckte hon skulle ha en speciell sorts skor för att inte halka.
Hon nämnde orgelskor som inte finns i Sverige.
Vi sökte på nätet efter orgelskor och hamnade hos Organmaster Shoes i USA.
Ett par damskor skulle kosta 44$, inte så mycket eftersom dollarn sjunkit under
sju kronor dagen innan. Vi mätte fötterna och fyllde i formuläret.
Inom ett dygn fick vi svar från en dam på Organmaster Shoes som undrade om
dottern normalt har storlek 38 i svenska skor. Jo det stämde ju förstås, men de
svarta skorna var slut för tillfället.
Vi ville gärna ha skorna så snart det gick så vi valde marinblå istället.
Skorna sändes 1 mars och vi var införstådda med att portot var 23$.

Någon dag senare så såg jag att man dragit pengar från mitt kort.
Kortföretaget ska ju ha lite administrationsavgift så kursen ändrades uppåt.
480 kr var väl inte så farligt ändå, tänkte jag, för skor och porto.

Sen har vi väntat på skorna... Vart hade de tagit vägen?
Idag 19 dagar efter att de sänts från Organmaster Shoes i Massachusetts med
Global Priority Mail så låg avin om att de kunde hämtas på livsmedelsbutiken.

På avin stod det att ytterligare 170 kr skulle erläggas vid uthämtandet.
44$ var ju värda 311 kr enligt avin.
På det var det tull på 8%.
Sen kom 25% moms på hela summan.
Posten skulle ha en expeditionsavgift på 50 kr och på det var det moms också.

Jag har nu betalt 650 kr för skor som egentligen kostade 311 kr.

Skorna har en fin beläggning under så man ska nog inte gå i dem annat än inomhus.
Dottern som just nu är i Sundsvall får väl prova skorna imorgon när hon kommer hem.

Tänk om hon inte kan ha skorna ändå och tänk om hon slutar spela orgel!

Idag är det Släktforskningens dag, därför kommer jag att hjälpa till på Stadsarkivet.
Om en stund ska jag göra mig färdig och åka in.
Först blir det årsmöte och sen får vi hoppas att intresserade blivande släktforskare
dyker upp. Kul att i så fall kunna vara behjälplig.

Det pågår 11.00-15.00.

När vi flyttade in i vårt hus för 14 år sen visste vi att väggarna bestod av blåbetong.
Vi fick dock veta att åtgärder vidtagits och en ventilationsanordning satts in. Den hör
vi också hur den brusar hela tiden.
Vi fick via kommunen reda på vad värdena varit före och efter saneringen.

När vår granne skulle sälja sitt trähus 2006 så gjordes en radonmätning, det visade
sig att radonvärdena var höga. Markradon var det i det fallet.

När jag via kommunens hemsida i oktober såg att man kunde beställa mätdosor så
gjorde jag det. Jag ville ju se om vår pågående åtgärd fungerade.
Det tog några veckor innan de två dosorna kom. Vi hade dem hängande i lampan i
äldsta dotterns rum och i det rum som blev mitt under denna tid.
Vi mätte från slutet på november till tre månader senare.
I tisdags när vi var hemma för att gå på M:s begravning så kollade jag med lösenordet
efter våra mätvärden på Gammadatas hemsida.
Först såg det bra ut men då såg jag att det var felprocenten jag tittat på.
Vi hade JÄTTEHÖGA årsmedelvärden.

Fyllda av farhågor surfade vi runt på diverse sidor för att hitta någon som kunde hjälpa oss.
Eftersom jag är med i Villägarna så gick vi till slut via deras hemsida.
Vi hittade ett företag och fick tag på deras inspektör som ska komma nu på tisdag.
Han sade på telefon att det måste vara markradon eftersom blåbetong inte avger så mycket
att det uppgår till såna värden. Med tanke på grannarnas mätning som visade höga värden
av markradon så måste det vara så det är.

När jag nu tar fram den mätning som överlämnades till oss vid husköpet ser jag att den
gjorts utanför den tidpunkt som anses som lämplig mätsäsong. Det förstod vi inte då.
Nu har vi kanske bott här med höga värden hela tiden, medan tjejerna vuxit upp.
Ångesten griper tag i mig...

Jag har alltid lockats av åsynen av Karlbergs slott.
Alla historier min mamma har berättat om sin barndoms utflykter till Karlbergs omgivningar.
Hennes beskrivning av Kohagen som låg intill slottet och Ingentingskogen som inte heller
ska ha legat långt bort.
Hennes barndoms "närområde" funderar jag ofta över och alla vedtravar som låg utefter
vägen dit. Bakom vedtravarna ska både råttor och blottare ha funnits.
Hon har också berättat att hon som flicka fått rida på hästar vid Karlbergs slott, till mormors
stora motvilja. Ett boende för dåtidens förståndshandikappade lär också ha funnits i närheten.

Igår hade vallonättlingarna sin vårträff där med guidning och lunch på restaurangen intill.

Vilken fin guidning vi fick, den gav verkligen mersmak.
Nu passade innehållet i guidningen väl ihop med det som jag fick höra på föreläsningen på
Stockholms universitet i torsdags. Det som bl a handlade om byggnationen i Stockholm.
Tänk att Karl Karlsson Gyllenhjälm ägde marken från Karlbergs strand och bort till Haga.
Fast han var ju son till en kung Karl IX och halvbror till en annan, Gustaf II Adolf så det
var ju inte så konstigt att pengar och ambition fanns.
Slottet har sedan bl a ägts av Magnus Gabriel De la Gardie som på sin tid var så rik att hans
förmögenhet i dagens penningvärde skulle ha motsvarat ett ägande av både Ericsson och Volvo.

När slottet blivit kungligt avled Ulrika Eleonora (d ä) på Karlberg 1693 och sägs spöka.
Hon lär ju bara visa sig för kvinnor i en av de stora salarna.
Vi såg henne inte, vare sig min syster eller jag. Hon kan dock visa sig på foton som man tar där.
Jag glömde förstås min kamera så jag får höra med syrran om syns på hennes foton.

Medan vi väntade framför slottet innan guidningen sken solen skönt på oss trots att det blåste rejält.
Konstigt nog hade man fyrverkeri uppe vid Stadshagens IP i fullt solsken kl.11.00!?!

Lunchen efteråt var god och vi fick se utslagna snödroppar och vintergäck i en slänt på vägen
till restaurangen.

När vi kommit hem kom jag på att vi hade glömt att gå förbi Pompes grav.

När jag förra veckan nämnde att ättlingarna till min anmoders syster skulle
vara svåra att hitta för att de hette Andersson, Pettersson och andra sonnamn
så var det inte utan att jag misströstade lite.
Gårdagen tillbringade jag på Riksarkivet i Arninge och hittade fler ättlingar i
sjätte led efter han som var den förste vallonen med vanligt sonnamn.
Det är på grenen efter hans dotter Christina som jag nu letat ättlingar.

Jag hittade en man som var född i början på 1900-talet med ett mycket vanligt
efternamn men som bytte det och som dog med ett namn som familjen troligen
är helt ensamma om.
Hans döttrar är lite äldre än jag men mina åttamänningar är deras barn.
Via mina släktforskarskivor och Birthday.se så var jag till sist klar över släktskapet.

På känt fastermaner gick jag därefter till Stayfriends och sökte efter dem.
Så hos en av mina åttamänningar en ung vallonprins finns nu en liten hälsning
från hans avlägsna släktning.
Jag hittade alltså fyra åttamänningar igår men bara en av dem fann jag sen på
Stayfriends.

Jag vaknade med ett ryck 04:20 av att kom på att jag glömt bort att gratulera
min kära tremänning Nina igår.
Om jag haft annat för mig än släktforskning så hade jag kunnat förstå
det men hela dagen var ju fylld med sånt som berörde släkten.

Så till min kära syssling Nina: Ett försenat grattis på födelsedagen!!