Pauline på Gästgivaregården

Jag har alltid lockats av åsynen av Karlbergs slott.
Alla historier min mamma har berättat om sin barndoms utflykter till Karlbergs omgivningar.
Hennes beskrivning av Kohagen som låg intill slottet och Ingentingskogen som inte heller
ska ha legat långt bort.
Hennes barndoms "närområde" funderar jag ofta över och alla vedtravar som låg utefter
vägen dit. Bakom vedtravarna ska både råttor och blottare ha funnits.
Hon har också berättat att hon som flicka fått rida på hästar vid Karlbergs slott, till mormors
stora motvilja. Ett boende för dåtidens förståndshandikappade lär också ha funnits i närheten.

Igår hade vallonättlingarna sin vårträff där med guidning och lunch på restaurangen intill.

Vilken fin guidning vi fick, den gav verkligen mersmak.
Nu passade innehållet i guidningen väl ihop med det som jag fick höra på föreläsningen på
Stockholms universitet i torsdags. Det som bl a handlade om byggnationen i Stockholm.
Tänk att Karl Karlsson Gyllenhjälm ägde marken från Karlbergs strand och bort till Haga.
Fast han var ju son till en kung Karl IX och halvbror till en annan, Gustaf II Adolf så det
var ju inte så konstigt att pengar och ambition fanns.
Slottet har sedan bl a ägts av Magnus Gabriel De la Gardie som på sin tid var så rik att hans
förmögenhet i dagens penningvärde skulle ha motsvarat ett ägande av både Ericsson och Volvo.

När slottet blivit kungligt avled Ulrika Eleonora (d ä) på Karlberg 1693 och sägs spöka.
Hon lär ju bara visa sig för kvinnor i en av de stora salarna.
Vi såg henne inte, vare sig min syster eller jag. Hon kan dock visa sig på foton som man tar där.
Jag glömde förstås min kamera så jag får höra med syrran om syns på hennes foton.

Medan vi väntade framför slottet innan guidningen sken solen skönt på oss trots att det blåste rejält.
Konstigt nog hade man fyrverkeri uppe vid Stadshagens IP i fullt solsken kl.11.00!?!

Lunchen efteråt var god och vi fick se utslagna snödroppar och vintergäck i en slänt på vägen
till restaurangen.

När vi kommit hem kom jag på att vi hade glömt att gå förbi Pompes grav.