Regnet bara öser ner - men duschen strejkar
Nu när min man äntligen skulle fixa det sista på duschen i
svärmors sommarhus har brunnen sinat.
Det är första gången någonsin det har hänt men det har
varit många som varit här under sommaren och som har
duschat med de provisorium som varit förut.
Imorse skulle jag jogga iväg till macken och köpa tidningen,
då kom det regn. Min snälle make ringde och erbjöd sig att
skjutsa mig men lite regn tål man väl.
Jag fick ta en plastpåse till tidningen och kom hem som en
dränkt katt efter 45 minuter - men då hade jag faktiskt stått i
fem minuter under ett träd när det började regna.
Jag behövde inte duscha när jag kom hem för sååå blöt var jag.
Det var bara att torka sig.
svärmors sommarhus har brunnen sinat.
Det är första gången någonsin det har hänt men det har
varit många som varit här under sommaren och som har
duschat med de provisorium som varit förut.
Imorse skulle jag jogga iväg till macken och köpa tidningen,
då kom det regn. Min snälle make ringde och erbjöd sig att
skjutsa mig men lite regn tål man väl.
Jag fick ta en plastpåse till tidningen och kom hem som en
dränkt katt efter 45 minuter - men då hade jag faktiskt stått i
fem minuter under ett träd när det började regna.
Jag behövde inte duscha när jag kom hem för sååå blöt var jag.
Det var bara att torka sig.
En medeltidskyrka till
På vägen mot Kalmar gjorde maken och jag en liten extratur till Finspång.
Där ligger Risinge gamla kyrka eller Sankta Maria kyrka som den också
heter. Det var mäktigt att se de väl bevarade målningarna som aldrig
varit överkalkade.
Den okände konstnären går under beteckningen Risingemästaren.
Det finns dock en målning som han inte har gjort - den från 1280-talet.
Tänka sig att se en målning som är mer än 700 år gammal.
Den föreställer en ryttare med jaktfalk - fast han har krona så han
måste vara krönt.
Jag pekade på alla medeltida kyrkor utefter vägen och tror mig veta att
både Skönberga och Söderköpings S:t Laurentius antagligen har spår
av medeltida kalkmålningar men resan söderut hade blivit lång ändå.
I Risinge fick vi på Hembygdsmuseet veta att både Zarah Leander och
Moa Martinsson hade anknytning till bygden och precis som i vårt fall
var det kyrkan som drog.
Zarahs förste make som hette Nils Leander var son till kyrkoherde
Leander och Moa Martinsson hade varit anställd hos en annan präst där.
Hon lär också ha konfirmerats i kyrkan.
Fast det var säkert Risinge (nya) kyrka.
Zarah Leander hyllas i Risinge 9 augusti med en festival fick vi information
om av den mycket trevlige guiden på Hembygsmuseet.
Tänk förresten att utanför kyrkan i Risinge så fanns tiondeladan kvar.
På vägen träffade vi också den lilla dottern som fick de kläder hon behövde
ha för framträdandet på lördag kväll. De kläder hon tagit med var inte tillräckligt
30-tal tyckte de på kursen. Vi hade också hattarna som hon inte kunnat ta med
sig i ryggsäcken.
Väl framme åt vi lite och fikade men nu är det läggdags.
Där ligger Risinge gamla kyrka eller Sankta Maria kyrka som den också
heter. Det var mäktigt att se de väl bevarade målningarna som aldrig
varit överkalkade.
Den okände konstnären går under beteckningen Risingemästaren.
Det finns dock en målning som han inte har gjort - den från 1280-talet.
Tänka sig att se en målning som är mer än 700 år gammal.
Den föreställer en ryttare med jaktfalk - fast han har krona så han
måste vara krönt.
Jag pekade på alla medeltida kyrkor utefter vägen och tror mig veta att
både Skönberga och Söderköpings S:t Laurentius antagligen har spår
av medeltida kalkmålningar men resan söderut hade blivit lång ändå.
I Risinge fick vi på Hembygdsmuseet veta att både Zarah Leander och
Moa Martinsson hade anknytning till bygden och precis som i vårt fall
var det kyrkan som drog.
Zarahs förste make som hette Nils Leander var son till kyrkoherde
Leander och Moa Martinsson hade varit anställd hos en annan präst där.
Hon lär också ha konfirmerats i kyrkan.
Fast det var säkert Risinge (nya) kyrka.
Zarah Leander hyllas i Risinge 9 augusti med en festival fick vi information
om av den mycket trevlige guiden på Hembygsmuseet.
Tänk förresten att utanför kyrkan i Risinge så fanns tiondeladan kvar.
På vägen träffade vi också den lilla dottern som fick de kläder hon behövde
ha för framträdandet på lördag kväll. De kläder hon tagit med var inte tillräckligt
30-tal tyckte de på kursen. Vi hade också hattarna som hon inte kunnat ta med
sig i ryggsäcken.
Väl framme åt vi lite och fikade men nu är det läggdags.
Ett lingonris i ett cocktailglas
Nu har jag varit på konsert med en av mina favoritsångerskor.
Idag sjöng hon sånger som en annan favorit framfört tidigare.
Monica Borrfors sånghyllning till Monica Zetterlund och Tage Danielsson.
Konserten var ända bort i Tyresö kyrka så det gällde att var i tid om man
skulle få någon plats. Det brukar bli fullt eftersom den kyrkan är rätt liten.
Mycket riktigt så blev det skohorn för att få plats med alla.
Ja alla fick inte plats för några fick lyssna utanför av brandsäkerhetsskäl.
Det där med rätt antal i själva kyrkolokalen men dörrarna var öppna både
längst bak och på sidan. Därför fläktade det skönt.
Konserten kostar inget men man får lägga frivillig kollekt när man går ut
och det tror jag alla gjorde.
Jag köpte dessutom en skiva av Monica Borrfors med signering på.
Det står faktiskt "En hälsning till Pauline från Monica Borrfors" på den.
Monica Borrfors är så duktig och hennes make Gösta Nilsson ackompanjerar
så skönt och svängigt.
Det var två år sedan jag såg dem senast och Gösta såg så mycket piggare ut
denna gång. Då för två år sen blev jag riktigt orolig att det skulle vara sista
gången man såg honom så eländig såg han ut.
Sången var underbar och likaså Tage Danielssons dikt som hon läste mellan
sångerna. Tänk att han skulle ha fyllt 80 år i år om han inte dött för 23 år sedan.
Tänk att det är så länge sedan och tänk vad mycket man minns när man börjar
låta tankarna vandra.
Tänk filmerna han medverkade i och även regisserade.
Karl Bertil Jonssons jul och sedan adventskalendern Herkules Jonssons storverk.
Undrar förresten om Herkules och Karl Bertil var släkt?
Hur var det nu igen var det Tage som var Ruskprick eller Knorrhane?
Den första film maken och jag såg tillsammans var "Ägget är löst" där vi missade
början på filmen för att vi stod på fel ställe och väntade på varandra.
Det var för mobiltelefonernas tid så då stod vi faktiskt och väntade...
Tänk vilka tankar som en sån här underbar konsert kan sätta igång.
Idag sjöng hon sånger som en annan favorit framfört tidigare.
Monica Borrfors sånghyllning till Monica Zetterlund och Tage Danielsson.
Konserten var ända bort i Tyresö kyrka så det gällde att var i tid om man
skulle få någon plats. Det brukar bli fullt eftersom den kyrkan är rätt liten.
Mycket riktigt så blev det skohorn för att få plats med alla.
Ja alla fick inte plats för några fick lyssna utanför av brandsäkerhetsskäl.
Det där med rätt antal i själva kyrkolokalen men dörrarna var öppna både
längst bak och på sidan. Därför fläktade det skönt.
Konserten kostar inget men man får lägga frivillig kollekt när man går ut
och det tror jag alla gjorde.
Jag köpte dessutom en skiva av Monica Borrfors med signering på.
Det står faktiskt "En hälsning till Pauline från Monica Borrfors" på den.
Monica Borrfors är så duktig och hennes make Gösta Nilsson ackompanjerar
så skönt och svängigt.
Det var två år sedan jag såg dem senast och Gösta såg så mycket piggare ut
denna gång. Då för två år sen blev jag riktigt orolig att det skulle vara sista
gången man såg honom så eländig såg han ut.
Sången var underbar och likaså Tage Danielssons dikt som hon läste mellan
sångerna. Tänk att han skulle ha fyllt 80 år i år om han inte dött för 23 år sedan.
Tänk att det är så länge sedan och tänk vad mycket man minns när man börjar
låta tankarna vandra.
Tänk filmerna han medverkade i och även regisserade.
Karl Bertil Jonssons jul och sedan adventskalendern Herkules Jonssons storverk.
Undrar förresten om Herkules och Karl Bertil var släkt?
Hur var det nu igen var det Tage som var Ruskprick eller Knorrhane?
Den första film maken och jag såg tillsammans var "Ägget är löst" där vi missade
början på filmen för att vi stod på fel ställe och väntade på varandra.
Det var för mobiltelefonernas tid så då stod vi faktiskt och väntade...
Tänk vilka tankar som en sån här underbar konsert kan sätta igång.
Utgrävningar på Gästgivaregården - silvermynt funna
Visst låter det spännande att jag inspirerad av mina medeltidsstudier beslutat mig
för att påbörja utgrävningar här på hemmaplan.
Dessutom rikligt belönad med F E M silvermynt redan första dagen.
Eller kvällen kanske man snarare skulle säga.
En mycket obekväm ställning med huvudet liggande på det hårda underlaget och
högerarmen delvis skavd ned i det mörka hålet där mynten så småningom fiskades
fram. Iklädd endast en vit frottemorgonrock.
Rocken körs just nu i tvättmaskinen så att den ska bli ren igen.
På höger tummes fingeravtryckssida finns just nu en blåsa stor som en gammaldags
tioöring. Övriga fingrar och handled är trots idogt Kloringnuggande fortfarande skitiga.
Nu tar vi det från början...
Alltsedan vi flyttade in i detta hus har avloppet i tvättstugan av och till svämmat över.
Första året fick vi ta hit högtrycksspolning två gånger. Så småningom uppdagades att vi
hade rotinträngning från kommunens träd på gatan utanför. Då bytte kommunen rören
från huset ut till gatan. Det var i augusti 1995 minns jag för den yngsta skolades just in
på sexårsverksamheten.
Kommunen har dessutom problem med avloppet utanför på gatan som måste spolas
varje månad. När detta sker måste de lyfta av brunnslocken intill för annars får vi fontäner
ur toalettstolarna. Då får man skicka städräkning till kommunen som de snällt betalar.
Vår förra granne höll efter kommunens spolare men jag vet inte hur det är nu när de har
flyttat - ingen har riktig koll på hur spolningen sker.
När vi gjorde om badrummet diskuterade vi med "gubbarna" som gjorde det om vi skulle
låta bila upp golvbrunnen i tvättstugan/duschrummet och låta gjuta in en ny. De avrådde
och därför har vi inte gjort något åt golvet därnere.
Ja, jag målade det ju för 6-7 år sedan - klatschigt grått.
Nu när vi fixade övrigt därnere har vi nog inbillat oss att den rensning som "gubbarna"
gjorde i februari skulle räcka. Speciellt eftersom jag rensar ur hårfällan i duschkabinen
varje vecka. Äckligt men nödvändigt.
Maken klagade härom veckan på att han fått rensa lite vid golvbrunnen. Jag har noterat sedan
dess att det varit lite fuktigt på golvet runt "brunnen" men förträngt det med tanken att någon i
familjen duschat häftigt.
När jag själv klev ut ikväll efter en 40-60 sekunders smygdusch och fann att vattnet stod en cm
över golvbrunnen - var det bara att inse att rörmokaren heter Pauline.
Jag torkade mig snabbt och satte på morgonrocken - man kan ju inte jobba naken.
Ner på golvet och lyckades få bort brunnslocket med en skruvmejsel och höll högerarmen lite
onaturligt böjd under duschkabinen.
Fram med spiralerna för att rensa avlopp och ner i det äckliga vattnet. Den ena spiralen matade
jag om och om igen framåt och drog den sen tillbaka. Det var som om det släppte något och när
jag drog tillbaka spiralen satt där en - T I O Ö R I N G.
En massa svart beläggning som var som grillkol kom också med. Ner med spiralen igen och ser
man på en - T I O Ö R I N G - till kom upp.
Ännu mera grillkoll och på nästa drag två tioöringar och mera grillkol.
Spiralen var nu inmatad ca 50 cm och när jag drog tillbaka den så slurpade det till och vattnet sjönk.
En sista tioöring följde med upp och allt grillkol som väl var ca 1 dl slängdes i soptunnan.
Sen spolade jag vatten häftigt i 7-8 minuter och det rann undan.
Händerna tvättades med Klorin och duschkabinen med såpa för där hade jag grisat ned när jag
att handen på golvet när jag skulle resa mig upp.
Konstigt att blåsan på tummen är lika stor som de mycket tunna tioöringarna.
Som betalningsmedel försvann tioöringarna i september 1993 dvs sju månader efter att vi flyttat in
här. De kan teoretiskt komma från oss men jag undrar om de inte är från tidigare ägare.
Jag har bara lyckats tyda årtal på tre av dem och det är 1973, 1980 och 1980. De två sista är i alla fall
från Carl XVI Gustafs tid.
Så det är väl inte mycket värde i mitt myntfynd men golvet är rent, avloppet rensat och min morgonrock
rentvättad och det är mycket värt.
för att påbörja utgrävningar här på hemmaplan.
Dessutom rikligt belönad med F E M silvermynt redan första dagen.
Eller kvällen kanske man snarare skulle säga.
En mycket obekväm ställning med huvudet liggande på det hårda underlaget och
högerarmen delvis skavd ned i det mörka hålet där mynten så småningom fiskades
fram. Iklädd endast en vit frottemorgonrock.
Rocken körs just nu i tvättmaskinen så att den ska bli ren igen.
På höger tummes fingeravtryckssida finns just nu en blåsa stor som en gammaldags
tioöring. Övriga fingrar och handled är trots idogt Kloringnuggande fortfarande skitiga.
Nu tar vi det från början...
Alltsedan vi flyttade in i detta hus har avloppet i tvättstugan av och till svämmat över.
Första året fick vi ta hit högtrycksspolning två gånger. Så småningom uppdagades att vi
hade rotinträngning från kommunens träd på gatan utanför. Då bytte kommunen rören
från huset ut till gatan. Det var i augusti 1995 minns jag för den yngsta skolades just in
på sexårsverksamheten.
Kommunen har dessutom problem med avloppet utanför på gatan som måste spolas
varje månad. När detta sker måste de lyfta av brunnslocken intill för annars får vi fontäner
ur toalettstolarna. Då får man skicka städräkning till kommunen som de snällt betalar.
Vår förra granne höll efter kommunens spolare men jag vet inte hur det är nu när de har
flyttat - ingen har riktig koll på hur spolningen sker.
När vi gjorde om badrummet diskuterade vi med "gubbarna" som gjorde det om vi skulle
låta bila upp golvbrunnen i tvättstugan/duschrummet och låta gjuta in en ny. De avrådde
och därför har vi inte gjort något åt golvet därnere.
Ja, jag målade det ju för 6-7 år sedan - klatschigt grått.
Nu när vi fixade övrigt därnere har vi nog inbillat oss att den rensning som "gubbarna"
gjorde i februari skulle räcka. Speciellt eftersom jag rensar ur hårfällan i duschkabinen
varje vecka. Äckligt men nödvändigt.
Maken klagade härom veckan på att han fått rensa lite vid golvbrunnen. Jag har noterat sedan
dess att det varit lite fuktigt på golvet runt "brunnen" men förträngt det med tanken att någon i
familjen duschat häftigt.
När jag själv klev ut ikväll efter en 40-60 sekunders smygdusch och fann att vattnet stod en cm
över golvbrunnen - var det bara att inse att rörmokaren heter Pauline.
Jag torkade mig snabbt och satte på morgonrocken - man kan ju inte jobba naken.
Ner på golvet och lyckades få bort brunnslocket med en skruvmejsel och höll högerarmen lite
onaturligt böjd under duschkabinen.
Fram med spiralerna för att rensa avlopp och ner i det äckliga vattnet. Den ena spiralen matade
jag om och om igen framåt och drog den sen tillbaka. Det var som om det släppte något och när
jag drog tillbaka spiralen satt där en - T I O Ö R I N G.
En massa svart beläggning som var som grillkol kom också med. Ner med spiralen igen och ser
man på en - T I O Ö R I N G - till kom upp.
Ännu mera grillkoll och på nästa drag två tioöringar och mera grillkol.
Spiralen var nu inmatad ca 50 cm och när jag drog tillbaka den så slurpade det till och vattnet sjönk.
En sista tioöring följde med upp och allt grillkol som väl var ca 1 dl slängdes i soptunnan.
Sen spolade jag vatten häftigt i 7-8 minuter och det rann undan.
Händerna tvättades med Klorin och duschkabinen med såpa för där hade jag grisat ned när jag
att handen på golvet när jag skulle resa mig upp.
Konstigt att blåsan på tummen är lika stor som de mycket tunna tioöringarna.
Som betalningsmedel försvann tioöringarna i september 1993 dvs sju månader efter att vi flyttat in
här. De kan teoretiskt komma från oss men jag undrar om de inte är från tidigare ägare.
Jag har bara lyckats tyda årtal på tre av dem och det är 1973, 1980 och 1980. De två sista är i alla fall
från Carl XVI Gustafs tid.
Så det är väl inte mycket värde i mitt myntfynd men golvet är rent, avloppet rensat och min morgonrock
rentvättad och det är mycket värt.
Vi far runt åt alla håll
Förra lördagen hade jag skjutsat den äldsta till Cityterminalen
så hon kunde ta bussen till Taize i Frankrike.
Där har hon varit från söndag till söndag - själva resan tar ju 30 timmar
i vardera riktningen.
Innan hon satte sig på bussen för hemfärd åkte vi till Cityterminalen för
att avlämna den yngsta som skulle ta bussen till Kalmar.
Denna vecka går hon kurs på RUM i Kalmar och på torsdag åker maken
och jag ner för att se deras redovisning på lördagskvällen.
Kanske kan vi hinna se någon medeltidskyrka på vägen...
I alla fall var jag och hämtade den äldsta dottern igår kväll - med samma
buss hade ett gäng rest som inte kunde skiljas när de nu kommit hem.
Detta gäng på ca 15 personer började alltså skandera ramsor, sjunga
och dansa bredvid parkeringen vid Cityterminalen. Det var som en liten
föreställning som vi blev vittne till och vi var många som stannade till
och tittade.
Dottern bekräftade att de rest med hennes buss och att de gjort på samma
sätt nere i Taize om kvällarna.
Vilken glädje dessa ungdomar förmedlade där de hoppade runt och sjöng
på asfalten. Tyvärr var kameran hemma då.
så hon kunde ta bussen till Taize i Frankrike.
Där har hon varit från söndag till söndag - själva resan tar ju 30 timmar
i vardera riktningen.
Innan hon satte sig på bussen för hemfärd åkte vi till Cityterminalen för
att avlämna den yngsta som skulle ta bussen till Kalmar.
Denna vecka går hon kurs på RUM i Kalmar och på torsdag åker maken
och jag ner för att se deras redovisning på lördagskvällen.
Kanske kan vi hinna se någon medeltidskyrka på vägen...
I alla fall var jag och hämtade den äldsta dottern igår kväll - med samma
buss hade ett gäng rest som inte kunde skiljas när de nu kommit hem.
Detta gäng på ca 15 personer började alltså skandera ramsor, sjunga
och dansa bredvid parkeringen vid Cityterminalen. Det var som en liten
föreställning som vi blev vittne till och vi var många som stannade till
och tittade.
Dottern bekräftade att de rest med hennes buss och att de gjort på samma
sätt nere i Taize om kvällarna.
Vilken glädje dessa ungdomar förmedlade där de hoppade runt och sjöng
på asfalten. Tyvärr var kameran hemma då.
Medeltida kyrkor under gårdagen också
Eftersom min kurs ska åka på en tur 4 augusti och titta på kyrkor i Uppland
så har jag förstås funderat lite på vilka kyrkor vi kan tänkas besöka.
Av logiska skäl har jag därför har jag först tittat på kyrkor i de delar av
landet där vi garanterat inte ska åka - Västmanland och Södermanland.
I fredags blev det ändå två Upplandskyrkor men den ena var så liten att jag
tänkte att den inte skulle vara så enkel att se i grupp.
Av lätt sedda skäl tänkte jag därför besöka kyrkorna i Färentuna församling,
de ligger ju i något av en återvändsgränd så jag gissar att de inte blir aktuella
att besöka med kursen.
Igår hade Sånga kyrka öppet och guidning men de andra har öppet andra dagar.
Eftersom jag inte kan besöka dem så var jag ju tvungen att beklaga mig lite för
den trevliga guiden. Det är ju en viss framkörning dit.
Hon hade lite hon skulle göra i de kyrkorna efter att Sånga stängt kl 15.00 så jag fick
följa med för att titta på målningarna i Färentuna och Hilleshög.
Fotografering var tillåten - men jag fick lova att inte lägga ut några bilder på nätet sa hon.
Hur kunde hon veta att att jag har lagt ut vissa detaljer av det jag sett därför blir det inga
bilder idag.
Att kyrkorna är öppna bara vissa timmar beror på att vandalisering skett tidigare år.
I en av kyrkorna hade man grisat ned altarringen med någon svart gegga och även försökt
bryta sig in i sakristian. Man hade inte kommit in men väl lyckats förstöra ett 1300-talslås.
Vi fick se delar av altarskåpet i Sånga - det ingick i guidningen.
Man närmar sig dessa gamla träskulpturer med stor vördnad och funderar över hur de
kunnat bevaras så länge under förhållanden som oftast inte varit helt optimala.
Både i Sånga och i Dingtuna hade altarskåpen kastats undan i något gammalt uthus i
och med reformationen. Där hade de ju riskerat att bli ved eller på annat vis förfaras.
Kyrkan i Hilleshög hade målningar från 1100-talet som målats över på 1400-talet - också
en form av vandalisering om än sanktionerad.
Den fantastiska kvinnliga guiden som jag inte namnger här är värd en kram med tanke
på att jag fick se mycket mer än jag hoppats på.
Det blev över 120 bilder tagna igår. De bilder som vi har fått höra om eller se på kursen
lägger jag in i mina renskrivna anteckningar. Då blir det mer lättförståligt.
Dessutom kommer jag att skriva ut övriga bilder och lägga ihop med mina kurspapper.
Kanske får jag användning av dem i något annat sammanhang.
För att särskilja kyrkorna brukar jag försöka fotografera vägskyltarna i mellan så att vet vad
som är vad. Igår glömde jag plåta Sångas skylt men den kyrkan var ju först så det var lätt
att hålla isär de bilderna från resten.
Gissa vad jag gjorde igår?
Igår blev det en liten konstrunda innan jag på vägen hem så småningom
hamnade hos min favoritfaster.
Jag är så fascinerad av Albertus Pictors målningar av Livets hjul eller
Lyckohjulet som det ibland kallas.
Övergrans kyrka
Yttergrans kyrka
Temat känns väl igen från bilden jag tog i Ösmo kyrka i måndags.
På väg upp mot makten på vänster sida - Regnabo - jag ska ha makt (jag ska regera).
På toppen av hjulet högst upp - Regno - jag har makt (jag regerar).
På väg nedför på höger sida - Regnavi - jag har haft makt (jag har regerat).
Underst ligger den döde - Sum sine regno - jag har ingen makt (jag har inget rike).
Inspirerande att stå nästan ensam i dessa kyrkor och totalt sett ta över 90 bilder.
Fantastiskt att målningarna finns kvar, jag bara suckade av hänförelse igår.
hamnade hos min favoritfaster.
Jag är så fascinerad av Albertus Pictors målningar av Livets hjul eller
Lyckohjulet som det ibland kallas.
Övergrans kyrka
Yttergrans kyrka
Temat känns väl igen från bilden jag tog i Ösmo kyrka i måndags.
På väg upp mot makten på vänster sida - Regnabo - jag ska ha makt (jag ska regera).
På toppen av hjulet högst upp - Regno - jag har makt (jag regerar).
På väg nedför på höger sida - Regnavi - jag har haft makt (jag har regerat).
Underst ligger den döde - Sum sine regno - jag har ingen makt (jag har inget rike).
Inspirerande att stå nästan ensam i dessa kyrkor och totalt sett ta över 90 bilder.
Fantastiskt att målningarna finns kvar, jag bara suckade av hänförelse igår.
Mamma Mia
Igår på premiären hade mina döttrar bokat biljetter.
När jag fick höra det var biljetterna slut bredvid dem.
Att sitta i samma salong utan sällskap är inte samma sak.
Idag hade jag fått SMS från lillasyster Augusta som undrade om
jag ville gå med henne och svågern.
Klart jag ville!!!!!
Vi sågs utanför en av de bästa biograferna i Stockholm - Skandia.
Bra platser och utlottning av en T-shirt och en-gångskamera med
"Mamma Mia-motiv". Syrran brukar ha tur men det var svågern som
vann av alla i salongen.
Han satt två stolar bort så det hängde på om Augusta givit mig biljetten
till höger eller vänster. Jag unnar honom vinsten fast lite avundsjuk är
jag faktiskt.
Vilken F I L M!!! Jag älskade den och vill se den igen.
Den bästa och enda film jag sett sedan "Fantomen på Operan" vid tiden
för stormen Gudrun i januari 2005 om jag minns rätt.
Jag köpte filmens Sound-track och ska njuta ikväll.
Visst är Björn Ulveus en av mina första idoler - jag var 8-9 år när jag börjde
gilla Hootenanny Singers. När jag var 10 var vi på Gröna Lund för att höra
dem - bara en fick gå bakom scenen och få autografer.
Det blev Augusta och inte jag - för hon såg äldre ut - fast hon var nio och jag var tio.
Då var jag väldigt avundsjuk men man sa inte emot autoritetspersoner som
vakter på Gröna Lund. När allt kom omkring var det bättre att få en autograf även
om Augusta hämtade den än att ingen alls få.
När jag fick höra det var biljetterna slut bredvid dem.
Att sitta i samma salong utan sällskap är inte samma sak.
Idag hade jag fått SMS från lillasyster Augusta som undrade om
jag ville gå med henne och svågern.
Klart jag ville!!!!!
Vi sågs utanför en av de bästa biograferna i Stockholm - Skandia.
Bra platser och utlottning av en T-shirt och en-gångskamera med
"Mamma Mia-motiv". Syrran brukar ha tur men det var svågern som
vann av alla i salongen.
Han satt två stolar bort så det hängde på om Augusta givit mig biljetten
till höger eller vänster. Jag unnar honom vinsten fast lite avundsjuk är
jag faktiskt.
Vilken F I L M!!! Jag älskade den och vill se den igen.
Den bästa och enda film jag sett sedan "Fantomen på Operan" vid tiden
för stormen Gudrun i januari 2005 om jag minns rätt.
Jag köpte filmens Sound-track och ska njuta ikväll.
Visst är Björn Ulveus en av mina första idoler - jag var 8-9 år när jag börjde
gilla Hootenanny Singers. När jag var 10 var vi på Gröna Lund för att höra
dem - bara en fick gå bakom scenen och få autografer.
Det blev Augusta och inte jag - för hon såg äldre ut - fast hon var nio och jag var tio.
Då var jag väldigt avundsjuk men man sa inte emot autoritetspersoner som
vakter på Gröna Lund. När allt kom omkring var det bättre att få en autograf även
om Augusta hämtade den än att ingen alls få.
Avslutningen på turen till Västmanland
Efter besöket i Dingtuna for vi vidare till Kolbäck där vi också vandrade
runt på kyrkogården - utan att komma in i kyrkan.
Vi passerade i alla fall de små byar där svågerns anor sett världens ljus.
Sista stoppet innan vi vände hemåt var Skultuna där vi missade infarten
till kyrkan för att jag hade en bil för nära och inte vågade bromsa och svänga
vänster med bara 10 meters marginal.
Vi hamnade alltså i Skultuna samhälle där OKQ8 hade bensin för 13:54/l.
Vi såg en skylt som gjorde reklam för brukshotellets lunchbuffe.
Toppen tänkte vi som inte ville ha vare sig pizza eller hamburgare.
Tyvärr hade de stängt mitt i semestertid.
Öppet hade i alla fall en loppis bredvid och en trädgårdsbod runt hörnet
från loppisen. På loppisen hittade jag fina ljusstakar, ett par och två udda.
Tyvärr var ingen där men man kunde betala i trädgårdsboden.
Där hittade jag underbara rosor i en ovanlig färg som jag köpte två krukor
till mig själv. Där inne hittade jag små gjutjärnskrukor - det blev två stycken.
På vägen tillbaka låg ju kyrkan på rätt sida - vi tog alltså ett varv där också.
På kyrkogården alltså för kyrkan var låst.
Tillbaka mot Västerås såg vi bara pizzerior och väl framme vid Rocklunda
svängde jag fel och vips var vi på E18 igen - mot Oslo.
Vi måste vända snarast - vilket blev Vallbymotet - som hade en skylt om ett
friluftsmuseum. Något liknande Skansen, på skylten fanns korslagda bestick.
Väl på plats hittade vi en underbar restaurant med lunchbuffe.
Gaggeska gården hette den och lunchen var perfekt och miljön lugn och fridfull.
Syrran hade lite svårt att välja lunchmat men är det buffe så är det sa jag och
tog både isterband med stuvad potatis och lite pasta carbonara.¨Det fick förstås
ligga var för sig på tallriken. Det var hembakt bröd till som var sååå gott.
Kaffe och kaka ingick men vi visste ju att vi skulle fika hos Nicoline en stund senare
så det skippade vi.
Jag ringde och och förvarnade Nicoline om att vi lämnade Västerås.
Vi var hos Nicoline ganska snart och där blev vi varmet välkomnade som vanligt.
Det känns som vi alltid har känt varandra trots att det bara är knappt tre år.
Vi fikade och åt tårta - jag fick ett paket som Honungspojken slagit in.
Han hade även dekorerat den hembakta tårtan och plockat en bukett rosor.
Vilken toppenfin kille han är - men hans farmor är ju en toppenmänniska hon med.
Klart han brås på henne men hur mycket hans föräldrar spelat in vet jag inte för
dem har jag inte träffat.
Tänka sig att jag inte har träffat min kusin, Honungspojkens far.
Honungsojken har jag träffat förut.
Vi blev kvar i nästan tre timmar innan den sista etappen på resan startade.
runt på kyrkogården - utan att komma in i kyrkan.
Vi passerade i alla fall de små byar där svågerns anor sett världens ljus.
Sista stoppet innan vi vände hemåt var Skultuna där vi missade infarten
till kyrkan för att jag hade en bil för nära och inte vågade bromsa och svänga
vänster med bara 10 meters marginal.
Vi hamnade alltså i Skultuna samhälle där OKQ8 hade bensin för 13:54/l.
Vi såg en skylt som gjorde reklam för brukshotellets lunchbuffe.
Toppen tänkte vi som inte ville ha vare sig pizza eller hamburgare.
Tyvärr hade de stängt mitt i semestertid.
Öppet hade i alla fall en loppis bredvid och en trädgårdsbod runt hörnet
från loppisen. På loppisen hittade jag fina ljusstakar, ett par och två udda.
Tyvärr var ingen där men man kunde betala i trädgårdsboden.
Där hittade jag underbara rosor i en ovanlig färg som jag köpte två krukor
till mig själv. Där inne hittade jag små gjutjärnskrukor - det blev två stycken.
På vägen tillbaka låg ju kyrkan på rätt sida - vi tog alltså ett varv där också.
På kyrkogården alltså för kyrkan var låst.
Tillbaka mot Västerås såg vi bara pizzerior och väl framme vid Rocklunda
svängde jag fel och vips var vi på E18 igen - mot Oslo.
Vi måste vända snarast - vilket blev Vallbymotet - som hade en skylt om ett
friluftsmuseum. Något liknande Skansen, på skylten fanns korslagda bestick.
Väl på plats hittade vi en underbar restaurant med lunchbuffe.
Gaggeska gården hette den och lunchen var perfekt och miljön lugn och fridfull.
Syrran hade lite svårt att välja lunchmat men är det buffe så är det sa jag och
tog både isterband med stuvad potatis och lite pasta carbonara.¨Det fick förstås
ligga var för sig på tallriken. Det var hembakt bröd till som var sååå gott.
Kaffe och kaka ingick men vi visste ju att vi skulle fika hos Nicoline en stund senare
så det skippade vi.
Jag ringde och och förvarnade Nicoline om att vi lämnade Västerås.
Vi var hos Nicoline ganska snart och där blev vi varmet välkomnade som vanligt.
Det känns som vi alltid har känt varandra trots att det bara är knappt tre år.
Vi fikade och åt tårta - jag fick ett paket som Honungspojken slagit in.
Han hade även dekorerat den hembakta tårtan och plockat en bukett rosor.
Vilken toppenfin kille han är - men hans farmor är ju en toppenmänniska hon med.
Klart han brås på henne men hur mycket hans föräldrar spelat in vet jag inte för
dem har jag inte träffat.
Tänka sig att jag inte har träffat min kusin, Honungspojkens far.
Honungsojken har jag träffat förut.
Vi blev kvar i nästan tre timmar innan den sista etappen på resan startade.
Västmanlandsturens fortsättning
På torsdagsmorgonen vaknade jag strax efter 04.00 överst i en våningssäng.
Jag skulle behöva gå på toa men visste också att jag inte skulle vilja ta mig
upp en gång till när jag väl tagit mig ned - så jag låg kvar.
Vid 5-tiden klättrade jag ned i alla fall - väl medveten om att hon som sov under
nu utsattes för hela-havet-stormar. Sängen riste nämligen så när jag klämde mig
mellan skyddskanten på sängen och taket som var väldigt nära översängen.
Öppningen i skyddskanten var placerad fel så stegen hamnade fel.
Jag kunde ju inte gärna kliva ned på sängbordet.
Tillsammans gick lillasyster och jag ut mot service huset i stugbyn.
Efteråt tog jag min dator och kollade upp var trafikolyckan på E18 var i förhållande till
dit vi skulle. Just vid den avfarten var det förstås.
Vi duschade, städade och tog oss lite att dricka innan vi åkte mot Västerås.
Där hittade vi Brynolfs Bageri på Sturegatan - en riktig pärla där frukosten intogs.
Redan före 08.30 åt jag en bakelse för det var ju faktiskt min födelsedag.
Vidare mot Dingtuna där vi skulle titta efter spår av svågerns förfäder men också
titta på målningarna som Albertus Pictor gjort.
Kyrkan var förstås låst men svågern hittade en man som låste upp åt oss.
Vi kom in och hittade en av svågerns förfäder på en tavla med kyrkvärdar.
Själva kyrkan fick vi för oss själva efter att vi fått se altarskåpet i sakristian som sen
nogsamt låstes. Även altarskåpet anses vara mer än 500 år gammalt eftersom det
nästa år är 500 år sedan Albert Målare dog i i Stockholm.
Här nedan är delar av själva stjärnvalvet i kyrkan.
Jag sprang runt lite lätt euforisk som en unge i en godisbutik.
Vi lyssnade på informationen om kyrkan och fotograferade allt vi kom åt.
Så småningom lämnade vi kyrkan efter att ha köpt några vykort och skrivit
ett som skulle till svågerns sexmänning i Stockholmstrakten.
Den mannen har ju också sina anor i Dingtuna.
Jag skulle behöva gå på toa men visste också att jag inte skulle vilja ta mig
upp en gång till när jag väl tagit mig ned - så jag låg kvar.
Vid 5-tiden klättrade jag ned i alla fall - väl medveten om att hon som sov under
nu utsattes för hela-havet-stormar. Sängen riste nämligen så när jag klämde mig
mellan skyddskanten på sängen och taket som var väldigt nära översängen.
Öppningen i skyddskanten var placerad fel så stegen hamnade fel.
Jag kunde ju inte gärna kliva ned på sängbordet.
Tillsammans gick lillasyster och jag ut mot service huset i stugbyn.
Efteråt tog jag min dator och kollade upp var trafikolyckan på E18 var i förhållande till
dit vi skulle. Just vid den avfarten var det förstås.
Vi duschade, städade och tog oss lite att dricka innan vi åkte mot Västerås.
Där hittade vi Brynolfs Bageri på Sturegatan - en riktig pärla där frukosten intogs.
Redan före 08.30 åt jag en bakelse för det var ju faktiskt min födelsedag.
Vidare mot Dingtuna där vi skulle titta efter spår av svågerns förfäder men också
titta på målningarna som Albertus Pictor gjort.
Kyrkan var förstås låst men svågern hittade en man som låste upp åt oss.
Vi kom in och hittade en av svågerns förfäder på en tavla med kyrkvärdar.
Själva kyrkan fick vi för oss själva efter att vi fått se altarskåpet i sakristian som sen
nogsamt låstes. Även altarskåpet anses vara mer än 500 år gammalt eftersom det
nästa år är 500 år sedan Albert Målare dog i i Stockholm.
Här nedan är delar av själva stjärnvalvet i kyrkan.
Jag sprang runt lite lätt euforisk som en unge i en godisbutik.
Vi lyssnade på informationen om kyrkan och fotograferade allt vi kom åt.
Så småningom lämnade vi kyrkan efter att ha köpt några vykort och skrivit
ett som skulle till svågerns sexmänning i Stockholmstrakten.
Den mannen har ju också sina anor i Dingtuna.
I en campingstuga i Granbo
sitter jag vid ett litet bord och pustar ut efter en lång dag.
Vi kom iväg strax efter 07.10 från centrala Stockholm.
Några kyrkor har vi fotograferat under dagen och dessa var.
Västerås domkyrka
Lundby kyrka
Skerike kyrka
Badelunda kyrka
Irsta kyrka
Vi tillbringade över tre timmar på Västerås stadsarkiv där
den vänliga personalen kopierade kartor och överlämnade
dokumentation om svågerns farfars fars familj.
Vi har inte hittat Sibirien ännu men Granbo där vi sover ligger
inte långt ifrån. I Sibirien föddes vår farmors mormors mor.
Vi hade väldiga problem att hitta någonstans att sova så det
fick bli denna stuga med toalett i ett separat servicehus.
Vi ska ju bara sova så det gör inget.
Vi sticker tidigt imorgon så att vi kan hinna med både Dingtuna
och Skultuna.
Först ska vi sova i alla fall.
Vi kom iväg strax efter 07.10 från centrala Stockholm.
Några kyrkor har vi fotograferat under dagen och dessa var.
Västerås domkyrka
Lundby kyrka
Skerike kyrka
Badelunda kyrka
Irsta kyrka
Vi tillbringade över tre timmar på Västerås stadsarkiv där
den vänliga personalen kopierade kartor och överlämnade
dokumentation om svågerns farfars fars familj.
Vi har inte hittat Sibirien ännu men Granbo där vi sover ligger
inte långt ifrån. I Sibirien föddes vår farmors mormors mor.
Vi hade väldiga problem att hitta någonstans att sova så det
fick bli denna stuga med toalett i ett separat servicehus.
Vi ska ju bara sova så det gör inget.
Vi sticker tidigt imorgon så att vi kan hinna med både Dingtuna
och Skultuna.
Först ska vi sova i alla fall.
Levi Rickson - Jeremias i Tröstlösa
Var det dina små fötter som dansade
kring en majstång i Nyckelhult på tå?
Var det dina bruna flätor jag bekransade
med de blåaste blåklintar blå?
Så börjar dikten "En sommarvän" som spelas flitigt på radion just nu.
Det är Karin Wistrand och Jeremias Session Band som framför den.
Första gången jag hörde sången för några veckor sen klack det till i mig.
Jag kände igen texten den hade jag hört förr. De har gjort tonsättningar
av Levi Ricksons dikter.
Levi Rickson som skrev under pseudonymen Jeremias i Tröstlösa föddes
1868 i Almby utanför Örebro och hette egentligen Levi Johan Eriksson.
När han slutade sitt liv nästan hundra år senare 1967 så hade han varit
verksam som journalist och skribent men efterlämnar endast tre böcker.
Jag har köpt dem på nätet från ett antikvariat och har dem i halvklotband
liggande bredvid datorn. De flesta dikter är skrivna på mål och bör väl läsas
på närkingska.
Enligt min mamma så hade hennes farmor sagt att de var släkt med Jeremias
i Tröstlösa.
Jag har nu snabbforskat på hans anor men inte hittat något gemensamt
mer än att han var född i Närke som min morfars mor.
Men tanken är ändå tilltalande - att vi skulle kunna vara släkt.
I Wadköping finns Jeremiasstugan som jag bara har sett utifrån inte varit inne i.
Här nedan är en bild på den som jag har lånat från Örebro stads hemsida
Nu är det bara jag hemma
Igår reste yngsta dottern söderut med sina kompisar.
Bilresan gick bra och de stannade på flera ställen efter vägen.
Bl a lunch i Söderköping och en titt på den där kyrkan som vi har
tittat på i alla år när vi åkt E22:an.
Ikväll ska jag nog gå på Parkteatern för att titta på Jacques Brel
is Alive and Well and Living in Paris.
Det blir en tur till Rålis och kanske tar jag middag med mig.
Första ska jag fixa till lite hemma bara.
Jag har bara två arbetsdagar kvar innan semestern.
Första semesterdagen på onsdag ska jag till Västerås med
syster I och svåger.
Nu har bilen nya bromsar fram och bak, så då kan man färdas lugnt.
Bilresan gick bra och de stannade på flera ställen efter vägen.
Bl a lunch i Söderköping och en titt på den där kyrkan som vi har
tittat på i alla år när vi åkt E22:an.
Ikväll ska jag nog gå på Parkteatern för att titta på Jacques Brel
is Alive and Well and Living in Paris.
Det blir en tur till Rålis och kanske tar jag middag med mig.
Första ska jag fixa till lite hemma bara.
Jag har bara två arbetsdagar kvar innan semestern.
Första semesterdagen på onsdag ska jag till Västerås med
syster I och svåger.
Nu har bilen nya bromsar fram och bak, så då kan man färdas lugnt.
Det där med studentfoton
Förra veckan ringde yngsta dottern till mig på jobbet.
Hon lät lite upprörd och läste högt ur det brev hon fått med posten.
Där stod att de individuella fotona som Svenska Klasskort AB hade
tagit på avgångsklassen inte hade passerat deras kvalitetsgranskning.
Vi skulle med andra ord inte få några kort som tagits av dottern med
studentmössa och fina kläder. Visst hade det tagits flera foton vid
mottagningen men det var inte bilder med stillhet utan en unge på språng.
Vad sur jag blev - jag mailade till företaget för de svarade inte på telefon.
Jag har inte fått något svar.
Det visade sig att alla dottern kontaktat i klassen fått ett likadant brev.
Vi hade väl kunnat få bedöma om vi var intresserade av fotona själva.
Lite senare ringde maken och då erbjöd de sig att skicka upp en fotograf
och ta om fotona - i augusti om skolan möjligtvis kunde samla alla elever.
De bor ju på olika håll i landet och vill nog inte åka till Stockholm bara för
att fotograferas i studentmössa två månader efter skolavslutningen.
Det är inget sagt om hur det har gått med gruppbilden...
Jag tycker inte de ska få en ny chans. Bilderna vill vi ju ha i sommar och till
tackkort till dem som kom på hennes studentdag.
Till saken hör att fotografen kom till skolan och konstaterade att hon inte hade
några batterier till kameran och undrade om skolan eller eleverna kunde fixa
några. Det gjorde man men det var ändå inte riktigt bra batterier kan jag tro.
Via storasyster fick vi tag på en fotograf som fotograferat hennes konfirmander.
Han kom tillbaka från semester i fredags och tog några bilder på eftermiddagen
som sattes ihop till ett album som vi fick hämta på lördagen.
En av dessa bilder har vi kopierat själva och gjort tackkort av.
Det blev nästan 30 st som vi skickade ut igår kväll.
Hon lät lite upprörd och läste högt ur det brev hon fått med posten.
Där stod att de individuella fotona som Svenska Klasskort AB hade
tagit på avgångsklassen inte hade passerat deras kvalitetsgranskning.
Vi skulle med andra ord inte få några kort som tagits av dottern med
studentmössa och fina kläder. Visst hade det tagits flera foton vid
mottagningen men det var inte bilder med stillhet utan en unge på språng.
Vad sur jag blev - jag mailade till företaget för de svarade inte på telefon.
Jag har inte fått något svar.
Det visade sig att alla dottern kontaktat i klassen fått ett likadant brev.
Vi hade väl kunnat få bedöma om vi var intresserade av fotona själva.
Lite senare ringde maken och då erbjöd de sig att skicka upp en fotograf
och ta om fotona - i augusti om skolan möjligtvis kunde samla alla elever.
De bor ju på olika håll i landet och vill nog inte åka till Stockholm bara för
att fotograferas i studentmössa två månader efter skolavslutningen.
Det är inget sagt om hur det har gått med gruppbilden...
Jag tycker inte de ska få en ny chans. Bilderna vill vi ju ha i sommar och till
tackkort till dem som kom på hennes studentdag.
Till saken hör att fotografen kom till skolan och konstaterade att hon inte hade
några batterier till kameran och undrade om skolan eller eleverna kunde fixa
några. Det gjorde man men det var ändå inte riktigt bra batterier kan jag tro.
Via storasyster fick vi tag på en fotograf som fotograferat hennes konfirmander.
Han kom tillbaka från semester i fredags och tog några bilder på eftermiddagen
som sattes ihop till ett album som vi fick hämta på lördagen.
En av dessa bilder har vi kopierat själva och gjort tackkort av.
Det blev nästan 30 st som vi skickade ut igår kväll.
Gräsänka för tillfället
Igår morse åkte maken söderut - i tjänsten.
När mötet på gränsen mellan Småland och Skåne var slut
började hans semester.
Då han satt av sina kollegor på närmsta flygplats åkte han
till sitt tredjedels hus.
I närheten bor delar av hans släkt - så han kunde koppla av
och känna sig som hemma.
Här hemma är vi tre kvar - till på måndag morgon för då far
äldsta dottern till sin fars tredjedels hus. Hon åker buss men
blir hämtad i närmsta större stad.
På torsdag bär det av för yngsta dottern som reser till samma
plats som far och storasyster är på.
Hon tar sommarbilen med tre kompisar. Lite orolig är hon för
det är bara hon som har körkort av de fyra tjejer som ska åka.
Ett kusinbarn till mina döttrar ska konfirmeras nästa helg och
min yngsta ska sjunga i kyrkan.
Själv ska jag jobba inte bara nästa vecka utan även ett par dagar
in på vecka 28.
Min semester ska innehålla lite fönstermålning och lite kyrkbesök.
En tur till Småland i slutet på juli för att se yngsta dotterns redovisning
av sin musicalkurs.
Förhoppningsvis också en tur till Västmanland med syster och svåger
- men det vet de inte om än.
De firar snart 30 år som gifta och jag skulle vilja överraska dem.
Kanske visa dem platser där deras förfäder bott för det vet jag intresserar
dem.
Då kan jag titta på kalkmålningar i medeltida kyrkor för egen del.
Lite kul kan väl jag också få?
Först ska jag fixa automatisk vattning i växthuset och den där automatiska
fönsteröppningen jag hade för två år sen som maken troligen städat bort.
När mötet på gränsen mellan Småland och Skåne var slut
började hans semester.
Då han satt av sina kollegor på närmsta flygplats åkte han
till sitt tredjedels hus.
I närheten bor delar av hans släkt - så han kunde koppla av
och känna sig som hemma.
Här hemma är vi tre kvar - till på måndag morgon för då far
äldsta dottern till sin fars tredjedels hus. Hon åker buss men
blir hämtad i närmsta större stad.
På torsdag bär det av för yngsta dottern som reser till samma
plats som far och storasyster är på.
Hon tar sommarbilen med tre kompisar. Lite orolig är hon för
det är bara hon som har körkort av de fyra tjejer som ska åka.
Ett kusinbarn till mina döttrar ska konfirmeras nästa helg och
min yngsta ska sjunga i kyrkan.
Själv ska jag jobba inte bara nästa vecka utan även ett par dagar
in på vecka 28.
Min semester ska innehålla lite fönstermålning och lite kyrkbesök.
En tur till Småland i slutet på juli för att se yngsta dotterns redovisning
av sin musicalkurs.
Förhoppningsvis också en tur till Västmanland med syster och svåger
- men det vet de inte om än.
De firar snart 30 år som gifta och jag skulle vilja överraska dem.
Kanske visa dem platser där deras förfäder bott för det vet jag intresserar
dem.
Då kan jag titta på kalkmålningar i medeltida kyrkor för egen del.
Lite kul kan väl jag också få?
Först ska jag fixa automatisk vattning i växthuset och den där automatiska
fönsteröppningen jag hade för två år sen som maken troligen städat bort.
En ny sommarkurs
Nu har jag tagit ledigt ett par (fem) dagar från jobbet för att gå en kurs
på Stockholms universitet. Kursens namn är "Bild och budskap i
medeltida kalkmålningar" och den började igår.
Tre dagar i juni och två dagar i augusti blir det.
Detta är så nära historia det går att komma utan att det faktiskt är historia.
Det blir tre kurstillfällen med föreläsningar och en utflykt till Uppland 4 augusti.
Sista gången blir det diskussion om vad vi sett och kommit fram till.
Nicoline det kanske blir en kyrka nära dig. Om det inte blir så lär jag ta en tur till
din närmaste kyrka för att kolla in målningarna.
Vid mitt besök i Kalmartrakten i slutet på juli lär jag kolla in målningarna i de
medeltida kyrkorna på riktigt nära håll.
Igår satt jag dock och kände att jag hade varit i många av kyrkorna de talade om.
Tyvärr hade jag inte granskat målningarna så nära att jag hade nytta av det på kursen.
Någon ställde en fråga om hur pass dokumenterad den helige Fransiscus var i Italien.
Det visste jag men sa inget, äldsta dottern som är i Assisi för tionde gången hade
berättat om målningarna i omkringliggande kyrkor.
Tänk om jag berättat om alla kyrkor jag varit i som nämndes igår och dessutom nämnt
att dottern var i Assisi just nu. Undrar om någon trott att jag var mytoman då.
Kursen är i alla fall väldigt intressant.
Den pågick i 2 x 2 timmar med mellanliggande lunchavbrott.
Efter det hade jag omtenta i Forensisk lingvistik som jag tror gick bättre än förra gången.
Kursen i akademiskt skrivande fick jag VG på så det var ju ganska OK resultat under
vårterminen ändå. Bägge kurserna sammanföll ju under några intensiva veckor och de
var ju 75% när de pågick. Sen skulle jag jobba också.
Imorgon åker jag med maken och yngsta dottern (som jobbar i stan) och går till universitetet.
Det är ju sista dagen i stegräknartävlingen och jag tänkte skippa stavgången 05.00-06.00.
En promenad 08.00-09.30 är nog lika bra.
på Stockholms universitet. Kursens namn är "Bild och budskap i
medeltida kalkmålningar" och den började igår.
Tre dagar i juni och två dagar i augusti blir det.
Detta är så nära historia det går att komma utan att det faktiskt är historia.
Det blir tre kurstillfällen med föreläsningar och en utflykt till Uppland 4 augusti.
Sista gången blir det diskussion om vad vi sett och kommit fram till.
Nicoline det kanske blir en kyrka nära dig. Om det inte blir så lär jag ta en tur till
din närmaste kyrka för att kolla in målningarna.
Vid mitt besök i Kalmartrakten i slutet på juli lär jag kolla in målningarna i de
medeltida kyrkorna på riktigt nära håll.
Igår satt jag dock och kände att jag hade varit i många av kyrkorna de talade om.
Tyvärr hade jag inte granskat målningarna så nära att jag hade nytta av det på kursen.
Någon ställde en fråga om hur pass dokumenterad den helige Fransiscus var i Italien.
Det visste jag men sa inget, äldsta dottern som är i Assisi för tionde gången hade
berättat om målningarna i omkringliggande kyrkor.
Tänk om jag berättat om alla kyrkor jag varit i som nämndes igår och dessutom nämnt
att dottern var i Assisi just nu. Undrar om någon trott att jag var mytoman då.
Kursen är i alla fall väldigt intressant.
Den pågick i 2 x 2 timmar med mellanliggande lunchavbrott.
Efter det hade jag omtenta i Forensisk lingvistik som jag tror gick bättre än förra gången.
Kursen i akademiskt skrivande fick jag VG på så det var ju ganska OK resultat under
vårterminen ändå. Bägge kurserna sammanföll ju under några intensiva veckor och de
var ju 75% när de pågick. Sen skulle jag jobba också.
Imorgon åker jag med maken och yngsta dottern (som jobbar i stan) och går till universitetet.
Det är ju sista dagen i stegräknartävlingen och jag tänkte skippa stavgången 05.00-06.00.
En promenad 08.00-09.30 är nog lika bra.
Nu har jag gått 1000 km
Vår stegräknartävling på jobbet är inne på sista veckan.
Det är 17 dagar sen jag gick i mål vid 750 km, men för den
som som ville fortsätta tiden ut så öppnade sig en ny karta.
Jag satte genast upp ett nytt mål att jag senast 13 juni skulle
nå fyrsiffrigt i km dvs 1000 km.
Det inträffade idag, så vad ska jag ha för mål sista veckan.
Till Bryssel har jag bara 20km så dit kommer jag senast tisdag.
Det är 128km till Lille, så dit lär jag inte hinna.
Jag lär inte heller hinna ikapp de två killarna som leder hos oss
på kontoret men jag kanske kan se till att jag förblir trea på kontoret
i alla fall.
Det skulle innebära att jag är bland de 50 bästa på vår avdelning
med 545 deltagande.
Inte dåligt av en som var soffpotatis till 12 mars.
Jag har fixat till ett eget excelark så jag kan rapportera vidare i sommar.
Tyvärr har jag ingen fin karta som de har på www.tappa.se men jag
vet i alla fall hur många steg olika aktiviteter ger det har jag lånat från
deras hemsida.
Det är 17 dagar sen jag gick i mål vid 750 km, men för den
som som ville fortsätta tiden ut så öppnade sig en ny karta.
Jag satte genast upp ett nytt mål att jag senast 13 juni skulle
nå fyrsiffrigt i km dvs 1000 km.
Det inträffade idag, så vad ska jag ha för mål sista veckan.
Till Bryssel har jag bara 20km så dit kommer jag senast tisdag.
Det är 128km till Lille, så dit lär jag inte hinna.
Jag lär inte heller hinna ikapp de två killarna som leder hos oss
på kontoret men jag kanske kan se till att jag förblir trea på kontoret
i alla fall.
Det skulle innebära att jag är bland de 50 bästa på vår avdelning
med 545 deltagande.
Inte dåligt av en som var soffpotatis till 12 mars.
Jag har fixat till ett eget excelark så jag kan rapportera vidare i sommar.
Tyvärr har jag ingen fin karta som de har på www.tappa.se men jag
vet i alla fall hur många steg olika aktiviteter ger det har jag lånat från
deras hemsida.
Studentfirande avklarat
Nu har lillprinsessan sprungit ut, åkt flak och slarvat hela natten efter.
Hon ringde hem strax efter tre på morgonen och jag vaknade till sist och släpade mig upp.
Direkt sa hon att allt var väl med henne men att hon var vid T-Centralen med en inte helt
nykter klasskamrat som bodde lika långt norr om stan som vi bor söderut.
Hon måste följa kompisen hem, för pappa har sagt att man inte överger den som är onykter.
Kompisen hördes i bakgrunden och hon mådde fint och kunde minsann klara sig själv...
Dottern letade efter busshållplatsen och när hon hittat den frågade hon vad klockan var och
vi konstaterade att bussen gått för fyra minuter sen och att nästa skulle gå 04.09.
Jag kommer, sa jag, håll kompisen gående och sätt er inte.
En stund efter att jag startat hemifrån i bilen så ringde dottern och undrade om jag visste var
det fanns någon toalett de var så kissnödiga. Visst hittar jag i stan men det finns gränser.
Jag föreslog Centralstation - stängd sa dottern, McDonalds - stängt sa dottern. Nöden har
ingen lag så kolla efter en pissoar sa jag. Man kan sitta på huk där men man måste hjälpas
åt så att man inte ramlar.
När jag rundade Sheraton så ringde dottern och meddelade att de var tillbaka vid Vasagatan
under Klarabergsviadukten. Där hittade jag den någon minut senare.
Vi kände och såg brandröken från Stockholms rådhus men visste inte var just då.
Efter att ha satt av kompisen så var det nästan 40 minuters körning hem.
Tillbaka till sängen var jag vid 04.40 och sov i en dryg timme innan det var dags att gå till jobbet.
Det är jobbigt att ta studenten även för föräldrar. Det var dock bättre att jag körde än att de satt
i centrala Stockholm och att dottern sen skulle ha tagit sig först norrut och sen hem.
Då hade jag definitivt inte kunnat sova.
Den eftermiddagen firade vi min systerson och bästa kompisens son men dottern som bara
sovit tre timmar på morgonen var på fyra utspring den dagen.
Hos min syrra sov hon någon timme innan vi drog hemåt för att lämna bilen innan vi förflyttade
oss till kompisens familj i grannkommunen.
Hon ringde hem strax efter tre på morgonen och jag vaknade till sist och släpade mig upp.
Direkt sa hon att allt var väl med henne men att hon var vid T-Centralen med en inte helt
nykter klasskamrat som bodde lika långt norr om stan som vi bor söderut.
Hon måste följa kompisen hem, för pappa har sagt att man inte överger den som är onykter.
Kompisen hördes i bakgrunden och hon mådde fint och kunde minsann klara sig själv...
Dottern letade efter busshållplatsen och när hon hittat den frågade hon vad klockan var och
vi konstaterade att bussen gått för fyra minuter sen och att nästa skulle gå 04.09.
Jag kommer, sa jag, håll kompisen gående och sätt er inte.
En stund efter att jag startat hemifrån i bilen så ringde dottern och undrade om jag visste var
det fanns någon toalett de var så kissnödiga. Visst hittar jag i stan men det finns gränser.
Jag föreslog Centralstation - stängd sa dottern, McDonalds - stängt sa dottern. Nöden har
ingen lag så kolla efter en pissoar sa jag. Man kan sitta på huk där men man måste hjälpas
åt så att man inte ramlar.
När jag rundade Sheraton så ringde dottern och meddelade att de var tillbaka vid Vasagatan
under Klarabergsviadukten. Där hittade jag den någon minut senare.
Vi kände och såg brandröken från Stockholms rådhus men visste inte var just då.
Efter att ha satt av kompisen så var det nästan 40 minuters körning hem.
Tillbaka till sängen var jag vid 04.40 och sov i en dryg timme innan det var dags att gå till jobbet.
Det är jobbigt att ta studenten även för föräldrar. Det var dock bättre att jag körde än att de satt
i centrala Stockholm och att dottern sen skulle ha tagit sig först norrut och sen hem.
Då hade jag definitivt inte kunnat sova.
Den eftermiddagen firade vi min systerson och bästa kompisens son men dottern som bara
sovit tre timmar på morgonen var på fyra utspring den dagen.
Hos min syrra sov hon någon timme innan vi drog hemåt för att lämna bilen innan vi förflyttade
oss till kompisens familj i grannkommunen.
Vad är väl en kväll på slottet ... när det räcker med Confidencen
Ikväll har jag varit på Confidencen vid Ulriksdals slott.
Dotterns skola har haft musikalisk redovisning där.
De var så bra och vår lilla tös var väldigt duktig.
Hon spelade karl med bravur.
Allt fanns med poser, sitta bredbent och dra i kavajärmarna.
Hon var helt enkelt en suverän karl tills hon öppnade munnen
och sjöng. Då var hon sopran.
Alla som var på plats berömde hela gänget som sjöng.
Vilka fantastiska kläder de fått låna av Operan.
Fast jag hade helst velat låna en klänning och inte karlkläder
som dottern hade.
En släkting som var med, har en viss anknytning till Ulriksdals
slott där vi vände på vägen hem, innan vi skjutsade henne mot
staden.
Denna föreställning gavs bara denna enda gång. Jag hade gärna
sett den en gång till.
Dotterns skola har haft musikalisk redovisning där.
De var så bra och vår lilla tös var väldigt duktig.
Hon spelade karl med bravur.
Allt fanns med poser, sitta bredbent och dra i kavajärmarna.
Hon var helt enkelt en suverän karl tills hon öppnade munnen
och sjöng. Då var hon sopran.
Alla som var på plats berömde hela gänget som sjöng.
Vilka fantastiska kläder de fått låna av Operan.
Fast jag hade helst velat låna en klänning och inte karlkläder
som dottern hade.
En släkting som var med, har en viss anknytning till Ulriksdals
slott där vi vände på vägen hem, innan vi skjutsade henne mot
staden.
Denna föreställning gavs bara denna enda gång. Jag hade gärna
sett den en gång till.
Jag är ganska bra på en sak
När vi närmade oss mål i Steg-räknar-tävlingen var det jag
som kom på strategin för hur vi skulle nå målet snabbare.
Jag var också (om jag får säga det själv) en himla bra coach
för laget. Jag kom med uppmuntrande tillrop som fick alla
att ta extra-tag.
När vårt lag gått i mål såg jag mig om efter nya adepter som
jag kunde puscha lagom.
Nästa lag hos oss som var på gång att gå i mål i tisdags nöjde
sig med att de skulle gå mycket på onsdagen och rapportera på
torsdagen.
Jag sa då genast att de skulle göra som vi gjort.
Ta läget kl. 15.20 på tisdagen och rapportera hur många steg de gått.
Så kunde de rapportera resten på torsdagen.
Banne mig om jag inte fick dem att gå i mål 17 minuter senare.
Jag har dessutom puschat flera enskilda kollegor att ta de sista
viktiga stegen för att gå i mål just den dagen.
Kanske jag skulle bli coach...
Fast jag kan ju vara ganska elak också om jag är på det humöret.
Så även om jag puschat rätt de senaste veckorna så kanske det
inte är något för mig. Jag är nog mera en medgångstyp faktiskt.
som kom på strategin för hur vi skulle nå målet snabbare.
Jag var också (om jag får säga det själv) en himla bra coach
för laget. Jag kom med uppmuntrande tillrop som fick alla
att ta extra-tag.
När vårt lag gått i mål såg jag mig om efter nya adepter som
jag kunde puscha lagom.
Nästa lag hos oss som var på gång att gå i mål i tisdags nöjde
sig med att de skulle gå mycket på onsdagen och rapportera på
torsdagen.
Jag sa då genast att de skulle göra som vi gjort.
Ta läget kl. 15.20 på tisdagen och rapportera hur många steg de gått.
Så kunde de rapportera resten på torsdagen.
Banne mig om jag inte fick dem att gå i mål 17 minuter senare.
Jag har dessutom puschat flera enskilda kollegor att ta de sista
viktiga stegen för att gå i mål just den dagen.
Kanske jag skulle bli coach...
Fast jag kan ju vara ganska elak också om jag är på det humöret.
Så även om jag puschat rätt de senaste veckorna så kanske det
inte är något för mig. Jag är nog mera en medgångstyp faktiskt.