Pauline på Gästgivaregården

Varannan vecka får jag mail från någon släktforskare som hittat gemensamma uppgifter.
Det är nästan alltid positiva mail. Om man bortser från en viss dumgubbe.
På nyårsafton hade jag helt plötsligt ett meddelande på telefonsvararen från en Bo i Eskilstuna.
Han hade hittat gemensamma uppgifter på ett släktbytarforum och undrade om vi var släkt.
Han skulle återkomma sa han.
Jag vet inte vilka uppgifter han menar men blir nästan hysteriskt nyfiken för Bo har inte
hört av sig igen. Eskilstuna är en stad jag har varit mycket i och staden dyker ständigt upp i
min släktforskning. Min mormor var född där men hon lämnade staden före 1920.
I Eskilstuna hade min mormors far skomakeri. Honom har jag på en tavla ovanför min säng.

Det var han som var föräldralös vid sju års ålder och som tillsammans med de andra
barnhemsbarnen var med och provbelastade Katarinahissen. Mat fick barnen efteråt.
Man kunde inte ge dem mat innan - ifall något skulle ha gått fel.
Jag har en bild på Katarinahissen också.

Det barnhem han vistades på blev senare skola - där har min dotter gått.
Innan barnhemmet byggdes, bodde en gubbe där - honom känner Augusta väl.

Det mesta går igen skulle jag ju säga och kom på att min gullefaster Nicoline har en del
av sina anor från Eskilstuna hon med. Det är den gren vi inte delar som har sitt ursprung
i Eskilstuna.
Av allt jag önskar mig i mitt liv är att jag skulle ha fått träffa min mormors far.
Tänk att han dog 1960 - samma år jag hade fyllt fyra.
Jag hade nog inte kunnat minnas så mycket men kanske tillräckligt.
Hans far var okänd och hans mor ska ha förekommit i kyrkböcker som har brunnit.
Det är faktiskt ofta jag funderar på den grenen av min släkt.
Skulle jag skriva en bok så är det absolut om Calle jag skulle skriva.

Kanske är vi lite lika - fast min mustasch är glesare...
Tänk vad många tankar en man på telefonsvararen satte igång.

Så Bo i Eskilstuna ring snart!