Pauline på Gästgivaregården

Vi har huset fullt med släktingar som mellanlandar här ett par nätter.
Imorgon döps min guddotters barn - i dopklänningen som används för 23:e gången.

Den var ny 1922 när svärfar döptes - han som skulle fyllt 87 år om några dagar om
han fått leva längre än han gjorde.
När min äldsta dotter döptes 1988 - höll prästen ett fint tal om den redan då gamla
dopklänningen där alla namn på barnen som döpts i den finns broderade.
Även han som döptes i en annan klänning finns omnämnd på klänningen.
Numera får inte namnen plats utan de broderas på ett band som hör till klänningen.

Om några veckor döps morgondagens huvudpersons kusin i samma klänning.
Då får den blå underklänningen sitta kvar.
När jag räknar hur könsfördelningen bland de som döpts i klänningen är det idag
konstigt nog 11 -11.
Räknar jag de kommande användarna och han vars namn står där utan att han är
döpt i klänningen är det 14 pojkar och 11 flickor.

Det är inte långt att åka för vi ska till Sveriges närmaste stad, men eftersom den ena
dottern ska sjunga måste vi vara där någon timme innan för repetition.
I sanning ett stycke kulturhistoria och ovanligt släktträd.