Pauline på Gästgivaregården

En dag i förra veckan var det 110 år sedan morfar föddes.
Samma dag var det 27 år sedan mormor dog.
Därför hade jag bestämt mig för att åka till kyrkogården den dagen.
Tyvärr blev jag sjuk med illamående och fick inställa resan.

Sen har det gått några dagar utan att jag har hunnit dit.

Igår jobbade jag som vanligt men skulle gå tidigare från jobbet.
Jag kom iväg 13.50 och tog en sväng till Plantagen för lite sista-minuten
shopping bl a julblommor och en kärve till fåglarna och en påse jord för
omplantering av hyacinterna jag köpte förra veckan.
Sen skulle jag till ett större centrum för att köpa det vi hade bestämt till döttrarna.
Det blev presentkort till dem bägge men det var svårt att hitta de olika butikerna.
Jag hade tänkt åka till ett annat centrum men ville hinna till kyrkogården också
så det blev det närmaste med sjukt mycket folk - fast där jag skulle handla var
det inga köer alls. Sen var det en enormt lång bilkö från centrumet.

Flera gånger i kön bestämde jag mig för att inte åka till kyrkogården men svängde
av dit i sista stund. In vid lilla blombutiken för att handla ett litet mosshjärta med
äpplen och små paket på. Äpplena såg riktigt naturtrogna ut.
Sen blev det ett litet gravljus som skulle lysa rött och en ask tändstickor.
När jag betalade insåg jag att det var nästan mörkt - hur skulle jag hitta i mörkret?

Där graven ligger finns ingen belysning och det är verkligen mörkt.
De få gravljus som var tända var inte till någon ledning och jag insåg att jag nog
skulle få vända utan att ha uträttat något. Idag på julafton skulle jag ju inte hinna
innan det blev mörkt heller.

Då kom jag på det! Den där fåniga funktionen - FICKLAMPA - som min mobiltelefon
har, kunde jag ju använda.
Så i mörkret utan läsglasögon med mosshjärtat under ena armen och gravljuset
under den andra (snåla jag hade tackat nej till en kasse) tittade jag på mobilen i
en konstig vinkel för att hitta det jag sökte.

Meny tryckte jag på först, sen tyckte jag det stod Hjälpredor en bit ned.
Där tryckte jag också och till sist hittade jag Ficklampa och kunde trycka På.
En grymt stark liten lampa tändes på baksidan och vips såg jag att jag nästan var
på rätt plats. Bara fem stenar fel stod jag just då. Ändå hade jag i mörkret gått ca
30 rader in från vägen ute i mörkret.

En före detta jobbarkompis dog för ett år sedan idag och jag hade velat tända ett ljus
för honom också men jag hade glömt att kolla var hans grav var. Så det fick bli två
ljus hos mormor och morfar. Det är jul tanken som räknas.
Väl hemma kikade jag på Gravsök och upptäckte jag att han är begravd i kvarteret
bredvid min mormor och morfar. Han ligger i samma grav som sina föräldrar.
Jag hade dock inte kunnat leta mig fram dit i mörkret - därför får det bli en annan dag.

Hans ljus står ju inte så långt ifrån den rätta platsen i alla fall.

Mamma undrade efteråt om jag inte var rädd i mörkret där på kyrkogården, jag som
normalt är mörkrädd. Nej inte inne bland gravarna, däremot högg det till i magtrakten
när jag på vägen tillbaka såg en bil stå konstigt parkerad på tvärsen mot min.

Det var dock inget inbrott som jag först befarade - bara en som stod illa till och skulle
plocka upp en gammal dam med käpp.

När jag ringde mamma hade hon kommit på att hon glömt att fixa leksaksjulklappar
till sina yngsta två barnbarn. Bara mjuka paket hade det blivit.
Jag svängde av till vårat pyttecentrum där vi har en underbar leksaksaffär sedan ett år
tillbaka. Jag hittade två bra julklappar som mamma kan ge idag.