Pauline på Gästgivaregården

Igår på väg till Augusta skulle jag hämta upp mamma med sambo, rullator och julklappar.
Därför satte jag av maken och en av döttrarna något kvarter ifrån Augusta innan jag
skulle fara vidare mot modershuset.
Medan de plockade ur våra julklappar ur bilen satt jag och spanade mot den motsatta
trottoaren - där Lasse Kroner kom gående.
Eftersom jag är en människa som ger efter för plötsliga impulser - åkte bilrutan hastigt
ner och jag hör mig själv ropa: Hej Lasse, ha det bra och lycka till i eftermiddag.
Det var ungefär två timmar kvar till han skulle börja sända och han skulle väl ta en längre
promenad till Sveriges Television. Han såg lite nervös, blek och bekymrad ut där han gick.

När han hörde mitt rop såg han glad ut och tittade mot mig i bilen och vinkade.
Tack och God Jul på dig, svarade han, medan jag faktiskt tyckte att han gick lite lättare.

Maken muttrade senare något om att jag absolut alltid ska skämma ut mig men dotterns
kompisar, som fått SMS om det inträffade, tyckte att jag var en cool morsa som följde mina
impulser även på julafton. En av kompisarnas mamma hälsade också att hon skulle ha
gjort detsamma.
När jag senare såg Lasse som julaftonens TV-värd var det extra trevligt att veta att jag hade
mött honom bara några timmar tidigare.