En heldag inom vården
Min läkare svarade efter 15 minuters väntan men hade ingen
akutmottagning idag. Han skulle boka upp mig hos en kollega för att titta
på vänster axel som han var mer orolig för än foten.
Eftersom jag mådde illa och frös var han orolig att jag hade en fraktur.
Kollegan skulle ta emot mig 10.10 men var sen så jag kom in 10.26.
Axel var en klämd sena trodde han och jag ska öva upp min rörlighet den
närmaste tiden. Min fot var den fulaste han sett på länge och skulle absolut
röntgas. Dessutom var den bara svullen INTE blå som den borde vara.
På grund av vårdstrejken uteslöt han det närmaste alternativet för röntgen.
Det fick bli en elektronisk remiss till Dalens sjukhus.
Om det var en fraktur skulle de säga till mig att åka vidare till Södersjukhuset.
99 av 100 skador är bara stukningar sa han också så det var lite för mycket att
ta SÖS direkt en dag som denna.
Jag hade ju tagit bilen till vårdcentralen så jag tog den vidare till Dalen.
Där fick jag vänta, röntgas och sen hade läkaren som skulle granska
plåtarna gått på lunch. Ytterligare 40 minuters väntan innan beskedet kom:
Mot Sherwoodskogen!! Eller snarare mot SÖS!!
Den oroliga sköterskan undrade hur jag skulle ta mig dit? Köra bil, sa jag.
Efter koll med röntgenläkaren fick jag ett tveksamt ja att köra vidare.
Till SÖS kom jag 13.05 för att hamna på lättakuten trots att jag hade en diagnos.
Något om en fraktur i malleolus lateralis (yttre fotknölen tror jag).
Kl.14.00 fick jag tala med sjuksköterskan för inskrivning, därmed började tiden
ticka som räknade hur länge jag väntat.
Trots att jag redan suttit där i 55 minuter med kölapp.
14.50 kom lillprinsessan och hämtade bilen ifall jag inte skulle kunna köra hem.
15.30 var det min tur att träffa läkaren.
Jo den frakturen på en benspets vid fotknölen gjorde ont och skapade svullnad men
inget går att göra annat än att linda foten och gå på kryckor.
Foten lindades och sjukgymnasten kom. Hon talade träning av foten OCH axeln när
hon fick veta att det inte kändes bra med kryckorna.
En blå plastossa om foten eftersom skon inte gick på och sen var det träning med
sjukgymnasten som hårdför kommendant.
Jag hann få iväg ett samtal hem så svärmor dök upp med bilen lagom till jag kom ut.
Då var klockan 16.20! Om jag åkt direkt till SÖS hade det inte bara blivit billigare utan
även gått fortare. Så var det för alla andra med liknande åkommor.
Man förlorar tid och pengar på att göra som de som bestämmer säger.
Någonstans under dagen borde jag ha ätit lunch dessutom står stegräknaren bara
på 1248 steg idag. En skruttdag har det varit.
Fast läkarkollegan hade ringt när jag satt på SÖS och talat in ett snällt och trevligt
mobilsvar om att jag borde ta mig till sjukhuset om jag inte redan var där.
Sicket elände du råkat ut för!
Kram
Hur olyckligt det kan bli av ett enda litet felsteg. Vårdcentraler är inte att leka med. Jag försökte nästla mig in på vår VC förra fredagen men se det lyckades inte. Diagnos bihåleinflammation av sköterska per telefon och cortisonnässpray och Sinnova forte på apoteket lyckades jag i alla fall med. Hur ska du kunna gå på kryckor när du har ont i axeln? Och hur kommer det att gå med alla dina steg?
Kramar och hopp om snar förbättring.
Nicoline
Det första jag tänkte på när jag låg där och inte kom upp var: Hur går det nu med gökottan på söndag?
Jag som skaffat ny ryggsäck. Nästa tanke var och stegräknartävlingen - jag som kommit upp bland de 100 bästa på min sektion. Jag log dessutom bland de 800 bästa totalt av över 3500 deltagande.
Igår när jag var på sjukhus och tog mig ned till brasan på kvällen blev det i alla 6000 steg.
Jag får gå på foten så kryckorna är mest för att hålla balansen och avlasta lite. De är alltså inte så att axeln tar stryk av att jag har kryckor.
Axeln gör bara ont när jag ska höja armen över brösthöjd. Därför fick jag övningar för att under någon vecka jobba på att få den över huvudet.
I AM HAPPY TO BE HERE IN THIS GUESTBOOK LEEP ALL YOUR GOOD WORK MOVING OK.