Pauline på Gästgivaregården

Idag är jag tidigt uppe för jag har sovit gott inatt och vaknade utvilad redan 04.30
Jag har tassat ut på balkongen/altanen och räknat dem.
Mina blommande rhododendronbuskar förstås.
Denna lördagsmorgon är de 21 st som blommar.

Annars har denna vecka varit intensiv och jag har haft lite svårt att hänga med
eftersom jag haft problem med nackspärr.

Måndag var det avslutning hos den lokala släktforskarföreningen.
Jag kom sent och hamnade tokigt i lokalen vilket var det som senare gav mig
nackspärr.
Ett trevligt och intressant föredrag om vigslar förr och nu som dessutom låg helt
tidsmässigt rätt då det är denna helg som många gifter sig.

Tisdag vaknade jag med en smygande och tilltagande nackvärk.
Trots det var jag tvungen att klippa gräset för första gången den eftermiddagen.
Som vanligt när den nya miljöbensindunken ska öppnas för första gången så
sitter jag där och kämpar med det barnsäkra locket.
Ser man på - jag fick upp det efter bara 10 minuter.
Klippningen tog dryga timmen och känns som bra motion.

På onsdagen var nackspärren verkligen besvärande men det var ju tjejträff med
teatertjejerna och jag hade missat årets tre första träffar så var bara att ta sig iväg.
Så ont som nacken gjorde vid hemresan med bil så var det tur att det var så lite
trafik för att titta åt vänster gjorde jag med största smärta.
Middagen var god och det var intressant att lyssna till den goda berättare som vi
har i vår fd ledare som blir 79 i år.
Väl hemma tog jag en värktablett men vaknade ändå var 20:e minut eller så fort
jag vred mig i sängen.

Torsdagen tillbringade jag sovande med en havrekudde om halsen.
Varje timme var jag uppe och körde kudden i microvågsugnen för att få mera värme.
Värktabletten jag tagit på morgonen gjorde mig dessutom snurrig och illamående.
Så chefen och jag tyckte inte att jag skulle vara till mycket nytta.
Framemot 17.00 tog jag beslutet att göra mig iordning och åka till universitet där
äldsta dottern skulle spela teater.
Fast först tog jag in posten och där var ett paket från min kära tremänning Nina.
Det jag beställt till tjejerna hade kommit.
Hur teatern var berättar jag separat.

På fredagen var nacken mycket bättre men så hade jag delat säng med vetekudden.
Till jobbet fick den följa med och jag mikrade den med jämna mellanrum.
När den var varm så la jag den på plats och drog upp kavajen över.
Kollegorna sa att jag såg ut som Lurch i familjen Adams.
Tidigt i säng och nu är jag uppe och kan sitta framför datorn utan värk, för jag har
klarat att sitta på jobbet men inte hemma.

Nu är jag alltså nästan återställd och då ska jag strunta i ogräset för annars är
värken snart där igen.