Pauline på Gästgivaregården

Jo det håller nog en del med mig om att jag är.
Fast nu är det i så fall i dubbel bemärkelse.
Hela gårdagens kväll och under hela natten har snön vräkt ned.
Imorse fick jag nästan inte upp dörren när jag skulle ut och hämta tidningen.
Jag nådde kvasten och sopade framför mig när jag gick nedför tappan.
Kvasten behöll jag i handen när jag gick ut till brevlådan för en tanke for
genom huvudet - "Tänk om jag skulle ramla, jag som har VIT frottémorgonrock,
då ser ju ingen mig i snön".
Eftersom jag inte ville ramla, bli liggande och tagen för en snödriva så höll jag
kvasten som stöd när jag gick de få metrarna ut till lådan.
Se där låg ju dagens tidning, levererad före kl.06.00 fast vägarna  var oplogade.
Tidningsbuden är ju en del av våra vardagshjältar som tar sig fram i ur och skur.

Jag minns natten då Gudrun drabbade oss och då en del av trädet utanför på
gatan föll tvärsöver gatan mellan grannens och vår brevlåda.
Tidningsbudet parkerade bilen och tog en bunt tidningar under armen för att
leverera till de prenumeranter som bodde på återvändsgatan innanför trädet.
Där bor 12 familjer och alla kanske inte har tidning men det var strongt gjort.

Någon timme senare kom brandkåren och sågade upp trädet för att det skulle
vara fri passage om något inträffat med dem innanför "avspärrningen".
Jo jag hade faktiskt ringt till kommunens journummer.