Pauline på Gästgivaregården

När dottern skulle sjunga i kyrkan idag så ville ackompanjatören
ha kontakt med henne under sången. De bad därför att få flytta
pianot i kyrkan. Från väggen - ut på golvet.
Visst syntes det att pianot stått där några veckor men jag tänkte inte städa.

Kompisen sa att pianot hade en kraftfull klang och visst hade jag lite svårt
att höra dottern bitvis men jag ska ju snart få hörapparat.
Mitt när de repeterar som bäst ser jag som enda publik hur en spindel kryper
fram ur pianot vid ena hörnet.
Ni vet en sån där badrumsspindel - som får krullade ben när den dör.
Den ganska stora spindeln förflyttade sig desperat från det vibrerande pianot
för öron har ju inte spindlar så den hörde väl inte hur fint det lät.

Den sprang med alla åtta benen över den mjuka mattan som måste ha varit
som att springa i högt gräs för oss, sen var det det glatta trägolvet innan den
desperata spindeln nådde springan under listen och försvann.
Jag fnissade för mig själv och var samtidigt glad att ingen annan såg denna
språngmarsch. Tänk om någon dödat en spindel i kyrkan...
Då hade vi fått regn imorgon.

Jag frågade pianospelaren om hon var spindelrädd. Det var hon inte.
Min dotter är inte heller spindelrädd för hon härdar alltid en annan kompis när
hon ska sova här. Spindelträning är nyttigt säger hon.

Hur som helst så överlevde den lilla spindeln vårt besök i den gamla kyrkan.