Dags att tända ljus
Usch vad mörkt det är ute sedan snön töade bort.
Fast jag gillar ju inte snö - så det var ju lika bra.
Imorgon kommer det förstås att lysa i alla fönster av ljusstakar och stjärnor.
Det är ju det som är lite av det bästa med december att det lyser så vackert
i alla fönster.
I morgon ska jag gå i kyrkan och trängas med alla andra, som till skillnad från mig bara
går en eller två gånger om året.
Förra veckan när yngsta dottern sjöng på högmässan var det nog den minsta församling
jag någonsin har sett. Det var fem personer där plus präst, organist, kyrkvärd, diakonissa
och dottern. Om hon inte varit engagerad att sjunga hade inte vi fem kommit heller.
Undrar om de hade ställt in högmässan - om ingen hade kommit.
Jag tycker alltså att de som var i kyrkan på domsöndagen skulle ha reserverade platser
på Första advent - om de vill.
Söndagen före domsöndagen var vi också i kyrkan för då sjöng äldsta dottern vid en
rockmässa. Den söndagen var det faktiskt fullt i kyrkan av nästan bara ungdomar.
Fast jag gillar ju inte snö - så det var ju lika bra.
Imorgon kommer det förstås att lysa i alla fönster av ljusstakar och stjärnor.
Det är ju det som är lite av det bästa med december att det lyser så vackert
i alla fönster.
I morgon ska jag gå i kyrkan och trängas med alla andra, som till skillnad från mig bara
går en eller två gånger om året.
Förra veckan när yngsta dottern sjöng på högmässan var det nog den minsta församling
jag någonsin har sett. Det var fem personer där plus präst, organist, kyrkvärd, diakonissa
och dottern. Om hon inte varit engagerad att sjunga hade inte vi fem kommit heller.
Undrar om de hade ställt in högmässan - om ingen hade kommit.
Jag tycker alltså att de som var i kyrkan på domsöndagen skulle ha reserverade platser
på Första advent - om de vill.
Söndagen före domsöndagen var vi också i kyrkan för då sjöng äldsta dottern vid en
rockmässa. Den söndagen var det faktiskt fullt i kyrkan av nästan bara ungdomar.
Att lura en jobbarkompis
Idag gick den bästa av mina arbetskamrater i pension.
Vi hade förstås samlat ihop och köpt något åt henne.
Från mig fick hon något jag lagt lite tid på.
Hon fick en liten tavla med en kopia på blanketten när två
av hennes förfäder tog ut lysning 1834.
På denna blankett hade de satt sina bomärken som kvittens
på att det var OK att deras barn ville gifta sig med varandra.
Det var åtta år innan Folkskoleförordningen som stadgade
att alla skulle gå i skola och bl a lära sig skriva.
1834 kunde hennes förfäder inte skriva utan hade satt sina
bomärken på pappret. Detta papper har scannats och lagts
ut på nätet. jag har skrivit ut det på fotopapper och ramat in det.
Vid fikat på eftermiddagen fick hon en antavla med sex generationer
och en utskriven dokumentation om hela släkten så långt jag hittat.
Jag har velat skriva om vad jag har hållit på med i flera veckors tid
men inte vågat - eftersom hon ev har kunnat läsa min blogg.
Nu är det klart och ev är vi kanske släkt hon och jag.
Det finns folk med liknande namn i samma byar på 1750-talet
nämligen. Tyvärr kan vi just nu inte komma längre bakåt - så vi kan
ju gissa att vi är släkt.
Hon tangerar andra arbetskamraters släkters orter också - så vi är
säkert släkt allihopa som en kollega så bestämt säger.
Det sätt på vilket jag hade lurat henne var att jag bett om ett foto av
henne och skyllde på en annan kollega som behövde det.
Säkert trodde hon att det skulle vara för kortet från kollegorna men
bilden satt både på tavlan med anorna och på förstasidan av den
utskrivna dokumentationen.
När hon såg fotot där insåg hon att jag lurat av henne fotot för detta
ändamål. Hon skrattade och sa - lång näsa.
Vi hade förstås samlat ihop och köpt något åt henne.
Från mig fick hon något jag lagt lite tid på.
Hon fick en liten tavla med en kopia på blanketten när två
av hennes förfäder tog ut lysning 1834.
På denna blankett hade de satt sina bomärken som kvittens
på att det var OK att deras barn ville gifta sig med varandra.
Det var åtta år innan Folkskoleförordningen som stadgade
att alla skulle gå i skola och bl a lära sig skriva.
1834 kunde hennes förfäder inte skriva utan hade satt sina
bomärken på pappret. Detta papper har scannats och lagts
ut på nätet. jag har skrivit ut det på fotopapper och ramat in det.
Vid fikat på eftermiddagen fick hon en antavla med sex generationer
och en utskriven dokumentation om hela släkten så långt jag hittat.
Jag har velat skriva om vad jag har hållit på med i flera veckors tid
men inte vågat - eftersom hon ev har kunnat läsa min blogg.
Nu är det klart och ev är vi kanske släkt hon och jag.
Det finns folk med liknande namn i samma byar på 1750-talet
nämligen. Tyvärr kan vi just nu inte komma längre bakåt - så vi kan
ju gissa att vi är släkt.
Hon tangerar andra arbetskamraters släkters orter också - så vi är
säkert släkt allihopa som en kollega så bestämt säger.
Det sätt på vilket jag hade lurat henne var att jag bett om ett foto av
henne och skyllde på en annan kollega som behövde det.
Säkert trodde hon att det skulle vara för kortet från kollegorna men
bilden satt både på tavlan med anorna och på förstasidan av den
utskrivna dokumentationen.
När hon såg fotot där insåg hon att jag lurat av henne fotot för detta
ändamål. Hon skrattade och sa - lång näsa.
En dum gubbe
För en dryg vecka sedan fick jag ett mail från en obehaglig typ.
Vi hade kontakt för några år sedan när jag var ny som släktforskare.
Han hjälpte mig med några uppgifter - i min mans släkt.
Han var inte släkt med min man det var hans hustru.
Allt han gav mig var inte rätt och dessutom har jag förstås kollat upp alla
hans uppgifter i kyrkböckerna. Jag har även forskat vidare och lagt in alla
de nya uppgifterna jag hittat i mitt släktforskarprogram.
Det finns en släktforskarförening som vi bägge två är medlemmar i där
man kan skicka in utdrag ur sin forskning.
Det är inga färska uppgifter man skickar in - utan det är en 100-årsgräns.
Utom på dödsfall, där är det bara 25 år.
I alla fall så ringde mannen för tre år sen och talade i hotfull ton om att jag
genast måste ta bort uppgifterna om hans hustrus släkt.
Hennes släkt hade jag ingen rätt att forska på för vi var inte släkt - men hallå
det är ju min mans släkt sa jag då. Du är inte släkt med din man, sa han då.
Förvisso är vi inte släkt utan bara gifta, men hans logik haltade betänkligt när
han inte förstod mina ord om att han i så fall inte är släkt med sin fru.
Jag tog bort en del ur min forskning och skickade in ett utdrag igen.
Allt var frid och fröjd till förra veckan när det där mailet kom.
Samma obehagliga ton om att jag inte fick ha med hans hustrus släkt i min
forskning. Enligt honom ska man bara ha sin egen gren bakåt och inga syskon
till sina förfäder med.
Tyvärr har jag ju uppdagat att jag har annan släkt som är släkt med hans hustru
så därför hade dessa uppgifter kommit till igen.
Den elaka gubben hade mage att skriva så här:
Vi hade kontakt för några år sedan när jag var ny som släktforskare.
Han hjälpte mig med några uppgifter - i min mans släkt.
Han var inte släkt med min man det var hans hustru.
Allt han gav mig var inte rätt och dessutom har jag förstås kollat upp alla
hans uppgifter i kyrkböckerna. Jag har även forskat vidare och lagt in alla
de nya uppgifterna jag hittat i mitt släktforskarprogram.
Det finns en släktforskarförening som vi bägge två är medlemmar i där
man kan skicka in utdrag ur sin forskning.
Det är inga färska uppgifter man skickar in - utan det är en 100-årsgräns.
Utom på dödsfall, där är det bara 25 år.
I alla fall så ringde mannen för tre år sen och talade i hotfull ton om att jag
genast måste ta bort uppgifterna om hans hustrus släkt.
Hennes släkt hade jag ingen rätt att forska på för vi var inte släkt - men hallå
det är ju min mans släkt sa jag då. Du är inte släkt med din man, sa han då.
Förvisso är vi inte släkt utan bara gifta, men hans logik haltade betänkligt när
han inte förstod mina ord om att han i så fall inte är släkt med sin fru.
Jag tog bort en del ur min forskning och skickade in ett utdrag igen.
Allt var frid och fröjd till förra veckan när det där mailet kom.
Samma obehagliga ton om att jag inte fick ha med hans hustrus släkt i min
forskning. Enligt honom ska man bara ha sin egen gren bakåt och inga syskon
till sina förfäder med.
Tyvärr har jag ju uppdagat att jag har annan släkt som är släkt med hans hustru
så därför hade dessa uppgifter kommit till igen.
Den elaka gubben hade mage att skriva så här:
Vad du sysslar med är inte, och har absolut inte med släktforskning att göra.
Tag gärna en kurs i ämnet och lär dig vad etik innebär.
Jag vet att han inte är något att bry sig om men jag är rädd för han har mitt namn
och min adress. Jag har meddelat honom att jag har raderat hans hustrus gren
för den är tydligen inget att vara släkt med men de uppgifter som är rakt bakåt i min
mans släkt an behåller jag.
Jag som till och med har högskolepoäng i släktforskning till skillnad från gubben.
Sen var det, det där med etik - efter hans elaka påhopp kan man ju diskutera detta
med om all världens etikkurser räcker till honom.
Fast det snart gått två veckor får jag fortfarande ont i magen när jag tänker på mailet.
Jag kommer i alla fall inte att få fler mail från honom ;-) för jag har satt att hans adress
ska sorteras som skräpmail.