Pauline på Gästgivaregården

Sch borde jag ha sagt i förmiddags innan jag gav mig ut i trädgården.
Nu väckte ju musklerna brutalt som man bar gör om våren.
Det var släpa säckar och gräva stoooora hål och lite mindre.
Två av buskarna som jag skulle flytta var över en meter höga och nästan
lika breda. Den första (Goldbukett) fick jag med mig genom att släpa den.
Den andra (English Roseum) fick jag upp i skottkärran som jag sen drog
efter mig. Däcket var nästan tomt men det var nedförsbacke så det gick bra.

En säck jord i vardera hålet och ändå saknades det efteråt.
Först fick jag flytta en rosa (Le Progrés) så att en av de stora fick plats.
På platsen där den gula (Goldbukett) suttit satte jag den lilla Graf Lennart
och där den rosa suttit (English Roseum) satte jag en annan gul (Karibia).
Så här långt var jorden slut och jag hade bara flyttat gamla buskar inte fått
ned de nya. Maken som skulle handla nya walkingskor köpte tre säckar till.

Nu gick det fort att få ned de nya och fylla upp där det sjunkit runt de flyttade.
När svärmor kom förbi stängde jag av vattnet och orken nästan tvärdog där
på soffan bredvid henne. Jag var inte riktigt nöjd men slut.
Efter en stunds pratande så gick vi in och fikade.
Sen gick jag ut med papper och penna för att dokumentera hur de sitter i
förhållande till varandra. Då såg jag att jorden sjunkit mer så jag får nog
köpa fler säckar imorgon.
Så mina kära förfäders jord finns snart runt mina buskar.

Ikväll har jag ont i alla muskler som sovit under vintern och nu vill de inte
sova igen utan de krampar och är lite stela. Dessutom känns knälederna
stela som på en mycket äldre människa.
Den ena medicinen är slut så nu har jag lite hostproblem också.
Att hosta med krampande magmuskler är inte kul - jag lovar.