Pauline på Gästgivaregården

Det var ju så att min arbetsgivare skulle presentera resultatet i fredags.
Jag var på väg till jobbet när jag hörde siffran om 2900 som skulle få gå.
Då är diket fasligt nära så orolig blir jag. Om man inte har högskoleexamen
och är +50 så svider det till lite extra i magkatarren när man hör sånt.
Närmaste chefen vet hur jag blir när sånt kommer på tal och vi var några
som skulle tala förändrade arbetsuppgifter den morgonen - det var bestämt
tidigare i veckan.
Chefen trodde inte vår enhet skulle vara berörd för vi drog ned i höstas.
Det var som ett mantra som alla upprepade att vi dragit ned i höstas.
Sen kom det ett meddelande om att chefen några nivåer högre upp ville ha
ett telefonmöte med oss inför helgen.
Han är omtänksam, den chefen, som vet hur illa det är att gå på helgledighet
med såna tankar malande. Nu talade han lugnande till oss och sa att vi nog
inte var såå berörda och att vi skulle tänka på hur bra vi varit under 2007.
Jag kände mig lugnare och har försökt förtränga den lilla orosungen som då
och då hoppar upp och får ångesten att växa.
Då mumlar jag för mig själv att chefen inte tror vi är berörda, om och om igen.
Samtidigt tänker jag att för varje gång så blir det närmre och närmre snart tar
de tårna på mig. Jag har 13 år kvar till pension och nu nästan längtar jag dit.
Chefen sa att det var ganska lugnt men ändå kommer de där tankarna tillbaka.

Statistiskt sett så kan det bli 100 av 1600, dvs var 16:e. Vi är lite drygt det hos
oss och det skulle innebära en. Kan man låta bli att ersätta en som ska gå i
pension månne? Vi har en i så fall som har nedräkning inför pensionen, kan
det räcka med den personen?