Pauline på Gästgivaregården

Sömndrucken vacklar jag ut på trappan i min vita morgonrock för att hämta tidningen.
Jag går försiktigt nedför trappan, det kan vara halt och jag har ingen ledig hand att hålla
mig med. Oknäppta kängor som ändå är så pass höga att snön inte kommer åt mina
bara fötter. Jag ställer ifrån mig komposthinken på trappans nedersta trappsteg, det var
den jag bar med vänstra handen.
I den högra bär jag en liten tillbringare med fågelfröblandning.
Med försiktiga steg går jag mot fågelfröautomaten och fyller på.
Tillbaka mot trappan för att hämta komposthinken som jag därefter tömmer raskt i
kompostbehållaren några meter bort.

Ut mot brevlådan som ju var det egentliga målet (fast man kan ju samordna det mesta).
Med tidningen i handen återvänder jag uppför trappan.
DÅ hör jag det, jag tvärstannar och funderar på vilket radioprogram som hade den signalen.
Där var ljudet igen.
Jo det är ljudet av en kattuggla som når mig där på översta trappsteget i villaområdet.
Jag blir så lycklig och känner mig så rik, det är inte så farligt att klockan inte ens är 05.30.