Pauline på Gästgivaregården

Där hade vi gjort upp storstilade planer hemma. Vi skulle till Älvkarleö men ändrade oss vid
fikat hos Nicoline för hon hade tagit reda på alla guidade turer på Lövsta bruk.

På vägen dit skulle vi bara ta en snabb tur förbi Ullfors som vi besökt för två år sen.
Vi vände ett par gånger vid Yvre och stannade till hos den trevlige mannen i det gamla tingshuset
som berättade om husets historia. Till Ullfors tog vi vägen genom trollskogen och förbi fotbollsplanen
som bara låg där med vändkors och nyklippt gräs - mitt i skogen.

Vi kom bakvägen till Ullfors och fick se en glassgubbe i plast som stod på en gårdsplan.

Jo en glass skulle nog smaka bra så vi stannade. Vi gick fram mot glassgubben för att notera att det
var stängt. På väg tillbaka till bilen stannade vi och tittade på en bild av området.

Då stod hon bara där - en avlägsen släkting som vi aldrig träffat förut.
Ja allt berodde på att Nicoline sa vårt gamla vallonnamn. Damen kom från samma släkt och bjöd in oss
till sitt hus som jag faktiskt fotograferat redan för två år sen när vi besökt Ullfors.
Vi fick se oss omkring i det hus som nästan var ett dockhus, toaletten fick vi låna, bullar och kaffe fick vi
och hennes syster ringdes in. Vi pratade med dessa underbara damer som kunde så mycket om sin
hembygd som de lämnat för 40 år sen.

Vi fick även se Mumblingsgården och ett gammalt smedshus. Nu ska vi stötta den bygd där vi har våra anor genom att bli medlemmar i Ullforsgruppen. Utan dem hade det inte funnits någon miljö att komma till.
De har rustat så mycket i området och praktiskt letat fram gamla saker.

Att mycket av dagen gick åt där hade vi inte planerat men det blev så mycket bättre på detta vis.
Lövstas guidade turer finns andra chanser att delta i men ett sånt här möte var unikt. Att skiljas från dessa fantastiska damer skedde förstås med en kram - så gör man med släkten.

På kyrkogården i Tierp inventerade vi nästan alla gravstenar i jakt på en viss sten som skulle vara rest över
en av våra förfäder och hans hustru. Den hittade vi inte men vi hade trevligt ändå. Den ambitiösa personalens nykrattade gångar gick vi av och an i - med ideliga stopp för att tömma sandalerna på grus.

Hungern tog till sist ut sin rätt - vid 16-tiden sjönk vi ned på ett svalt Coop i Tierp för att förtära deras sista två pastasallader. Jag som ätit frukost 10 timmar tidigare hade framlevt dagen på ett äpple och en bulle. Därför
avåts pastasalladen i ett raskt tempo men med samtal hela tiden. Det är inte artigt att tala med mat i munnen
men vad ska man göra när man är med Nicoline - vi har ju så mycket att ta igen.

Vi kom så småningom till Lövsta men kl. 19.00 var det förstås inga guidningar. Våra huvuden hade nog inte
mäktat med mera talade intryck så vi njöt när vi gick där i solen och pekade.
På väg mot utgången i skuggan under några bokar satte vi oss för att skicka varsitt meddelande till omvärlden,  från min dator.
Resan hem påbörjades runt 20.00 och gick via Nicoline. Ända hemma var jag 22.20.

Vilken dag vi hade haft Nicoline och jag.