Pauline på Gästgivaregården

Idag sjöng vår yngsta i kyrkan - hon var ombedd för att en viss psalm skulle
framföras men den ansågs för svår för församlingen.
Dessutom ackompanjerade hon den lilla barnkören, för hon son leder kören
kan inte skriva noter och den ordinarie organisten ville bara ha det skrivit i ren
notskrift.
Vår sångfågel kunde dock spela det som stod på pappret så att ungarna i kören
fick ackompanjemang.
Det hon sjöng själv var en psalm av Ylva Eggehorn med musik av Benny Andersson.
Här är texten:

Så kom du då till sist, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder,
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen,
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar,
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen.
Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde,
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv, den spegel som jag gömde,
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig. Det mörknar,
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig, jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.

Hon sjöng verkligen bra, tyckte jag trots att jag är jävig.
Efteråt fick hon beröm av organisten som är stor i vår lilla del av världen - hans kör
har för övrigt framfört musik av dotterns klassföreståndare så de hade något att
prata om.
En främmande man kom fram och berömde henne väldigt mycket och talade i
såna termer som bara musiker gör. Vi kände igen honom till det yttre men kan inte
placera vare sig honom eller hans fru som också framförde beröm.

Tyvärr var hon inte helt nöjd själv utan hittade saker hon gjort fel. Undrar varför hon
alltid måste vara så kritisk? Hon kan väl tycka hon gör något bra.

Annars har veckan inneburit mycket sång för henne: måndag - prov för att komma in
på Musikaliska akademien i Stockholm. Hon gick inte vidare.
Tisdag - uppsjungning för att få ett stipendium. Det kändes bra, sa hon.
Onsdag - konsert i en kyrka. Ackompanjatören hade glömt noterna, fick ta taxi och
hämta dem, för att sedan börja spela på fel del av stycket hon skulle sjunga.
Det blev en galen start på det hon sjöng men redde upp sig.
Torsdag - uppsjungning för rektorn för att kolla vad hon ska få sjunga i Bryssel.
Fredag - prov för intagning till ett fjärde år på den skola hon går på nu. Det kändes
bra och hon fick mycket beröm för sin röst.

Imorgon åker hon och några till för att representera skolan i Bryssel.
De blir borta hela veckan och kommer hem sent på långfredagen.
Klockan 23.10 landar planet.