Hålla föredrag - klippa och klistra
Tidigare i veckan när jag fått godkänt på kursen i släktforskning hade jag kontakt
med den kvinnan som ordnar sammankomsterna i vår lokalgrupp av en större
släktforskarförening. Jag hade tipsat henne om en föredragshållare som gått
samma kurs som jag. Han är kanonbra och har en suverän presentation med
bra bilder och fantastisk text om en anfader till honom.
Ja bilderna är något han fixat själv för det fanns ingen som avbildade soldater
på kanonmatsnivå på 1700-talet.
Däremot finns det ju målningar från slagen vid Svensksund.
Alltnog så frågade den här kvinnan som håller i våra träffar om inte jag kunde
redovisa min uppgift på måndag - dvs imorgon.
Min slutuppgift är visserligen ganska bra om jag får säga det själv men den var
inte i skick att redovisas bland folk - den var i lässkick.
Alltså började jag göra mitt livs första PowerPoint-presentation med bilder från
min redovisning och från nätet. Det är 30 bilder med text till.
För att inte stå och läsa innantill så har jag gjort små textkort att hålla i handen med
notering om att det är dags att byta bild.
Tyvärr hade maken hunnit iväg med kartongerna till återvinningsstationen men jag
hittade en gammal almanacka från 2007 som jag slängt först idag.
Sidorna var av en halvstyv kartongsort som passade utmärkt att klistra upp utklippta
pappersbitar med text på. Det är vackra baksidor också.
Jag har provpratat inför yngsta dottern också som hade lite synpunkter på hur jag
framförde vissa saker men det berodde på att jag avläste hennes kroppspråk som
mindre intresserat av min presentation och därför stressade jag och hoppade över
vissa detaljer men jag tror att folk är lite mer intresserade imorgon.
Det som oroar mig är dock att någon ska känna till den familj som det slutar med.
Historien går ju från 1763 och fram till nutid. Familjen det slutar med bor inte så långt
ifrån oss men jag känner dem inte. Fast yngsta dottern lekte med en son till dem när
hon gick på fritids för många år sen men det fattade jag inte förrän jag var nästan färdig
med historien. Nu har hon inte sett killen på nästan 10 år.