Pauline på Gästgivaregården

Min riktiga farmor träffade jag som barn och det finns bilder av oss.
Fast det fanns en annan kvinna som skulle ha kunna varit istället
för min farmor, alltså den kvinna som min far växt upp hos.
Den kvinnan finns också med på det gamla fotot så jag har alltså
träffat henne också. Tyvärr har jag inga minnen av dessa kvinnor.
Min riktiga farmor dog 1968 men jag träffade inte henne de sista
10 åren. Det var inget jag valde själv - det kan bli så vid skilsmässor.

Från 1968 hade jag en "plastfarmor" som jag träffat många gånger
även om hon inte bodde i Sverige. En bestämd dam som besökt oss
flera gånger även här där vi bor nu.
Hon kallade sig aldrig farmor för det var hon ju inte på riktigt men hon
räknade oss som om vi var hennes barnbarn på riktigt.

I måndags fick jag veta att hon var väldigt sjuk där på andra sidan det
stora havet och att hon inte skulle leva så länge till.
Senare fick jag veta att hon dött redan på måndagen ett knappt kvartal
innan hon skulle ha fyllt 90 år.

Så idag när jag sitter här och skriver på min uppsats har jag tänt ett ljus
för henne. Ljuset har en doftskål för vatten och olja ovan sig och doften
av kaffe sprider sig från skålen.
Det är passande eftersom hon gillade kaffe.