Pauline på Gästgivaregården

Idag har jag varit på "Vandring med väsen på Tyresö slott".
Min stora prinsessa ville att vi skulle gå. Som de eviga kulturbärarna
i familjen så drog vi två iväg och köpte biljetter till 16.30-turen.
Hela gruppen som var uppåt 60 stycken skulle följa en dam med lykta
efter en mörk stig som bara var upplyst med marschaller.
Det snubblades i mörkret och barnen som var med blev tystare och
tystare. På ett ställe satt en gumma som berättade om näcken och
om spelemannen som lärde sig spela av näcken.
Han som spelade näckens polska så att folk inte kunde sluta dansa.
Han kunde inte sluta spela heller... och hur förtrollningen bröts.
Hon varnade oss för att låta oss lockas av näckens fiol.
När vi vandrade vidare i mörkret hördes förstås en fiol spela på håll.

På nästa plats fanns flickan som berättade om lyktgubben och som
varnade oss för att låta oss lockas in i skogen av honom - men han
kunde också hjälpa den som gått vilse hem igen om man betalade.
I mörkret såg vi då någon med lykta vandra... var det månne lyktgubben?

Sen bar det av uppåt mot slottet och ytterligare en kvinna dök upp.
Hon varnade oss för älvorna som dansade i dimmorna.
Då blev det plötsligt dimma (med en rökmaskin) och där dansade
två älvor som försökte locka oss med. Vi fick lära oss hur man jagade
iväg dem och efter tre försök försvann de.

Se fick vi komma in i slottet och möttes av en betjänt som kanske var
en gengångare för han var alldeles vit i ansiktet och på händerna.
Han berättade om en avlägsen släkting till en kvinna som bott på slottet.
Den så kallade Pinntorpafrun men även om fru Barbro på Brokind.
Det var inga snälla kvinnor dessa två, undra på att de inte kom till himlen.
Vem var det som hämtade Pinntorpafrun med svart kärra och med vem
dansade egentligen fru Barbro varje natt trots att hon var död och begravd?

Visningen avslutades i gästrum nr 7 - det med fläcken av blod som
kommer tillbaka trots att den skurats bort så många gånger.
Tur att man inte är barn för då skulle jag nog ha lite svårt att sova efter
denna vandring. Det hela var absolut värt de 60 kr som man som vuxen
fick betala och då ingick även kaffe eller te på slottstrappan.

Det bästa var i alla fall den barnaröst som i mörkret på väg mot slottet nöjt
konstaterade att hon sett både älvor och lyktgubben och faktiskt också
hört näcken spela ikväll.
Det var inte bara barn som sett och hört näcken, lyktgubben och älvorna
utan det hade vi alla - frågan är bara om de var på riktigt eller ej.