Pauline på Gästgivaregården

I slutet av juli förra året skrev jag att jag hört en kollega från förr på radion.
Jag avslutade med att jag skulle maila honom på måndagen.
Nu minns jag inte om jag mailade, troligen inte för jag har inte fått något svar.
Det hade jag nog fått om jag mailat.
I dagens DN såg jag att det är för sent att maila nu.

Jag vet att mamma kommer att bli ledsen hon med.
Hon nämnde hans namn så sent som förra veckan när vi pratade om gamla Stadshagen.
Vi pratade om att hon skulle fundera över minnen från sin barndom.
Hon var ju född i Stadshagen men fick flytta till ett nybyggt Myrdalshus redan en månads
gammal. Hennes äldre syskon hade ju bott i Stadshagen fram till dess.
När hon gick ut med hundar så hämtade hon ibland dem i Stadshagen.

Han som nu är borta bodde där tillsammans med sin mamma som var frånskild och
mormodern som var änka sedan över 40 år.
Jag vill minnas att mamma nämnde att hans mormor dött under de år mamma gick ut
med deras hund. En snabb koll i Sveriges dödbok 1947-2003 bekräftar att det stämmer.

Jag som tänkt åka till Arninge och forska idag tappade plötsligt lusten då alla tankar från
åren 1986-1991 kom över mig. Flera av kollegorna från den tiden är nu borta.
Just den här kollegan hade ju två stora sorger under dessa år han förlorade både sin mor
och sin sambo. Ändå hade han alltid tid att lyssna till oss som var färska på arbetsplatsen.