Separation

Nu har vi separerat maken och jag!

Ja inte totalt förstås utan bara varsitt sovrum.
Han påstår att jag snarkar och jag VET att han snarkar.
Jag stör honom med mitt snusande jag när somnar och han tittar på TV.
Hans timmerstockar väcker mig mitt i natten.

Fortfarande är det stökigt i mitt rum men det blir bättre.
Jag fick flytta in datorbordet och bänken som stod bakom. Det lilla fd datorrummet blev nu
ett bibliotek med alla bokhyllor och böcker som stod i det rum dit maken flyttade.

Om jag skulle ha säng i rummet så blev det ingen bokhylla.
Säng måste jag ju ha så bokhyllan fick gå.
Därför har dagen sedan tidiga morgonen ägnats åt ännu mera separation.
Jag har slängt papper och pärmar. Mycket fick vara kvar efter att jag tagit bort en del.
Mina papper från högstadiet väckte lite funderingar om hur det var med klasskamraterna nu.
Den separationen 1972 var ganska definitiv. De flesta har jag inte sett sen dess.

Mina tavlor måste flyttas så att jag får lite enhetlighet, det ska jag göra imorgon.
Idag tog jag en snabb tur till IKEA (en timme genom hela varuhuset, kassan och
varuutlämningen).
Nu har våra resårbottnar nya ben, det är för jobbigt att ha madrassen på golvet.
Vi hade ju en dubbelsäng med två resårbottnar förut.

Ikväll har yngsta dottern Disney-kväll med några av klasskamraterna från högstadietiden.
Då är vardagsrummet ockuperat av ca 10 st 17-åringar som äter snacks och tittar på
gamla Disney-filmer. Först åt de paj som dottern gjort.
Den klassen tycks aldrig separera.

Vi åt middag vid köksbordet lite senare, maken och jag. I smyg så att vi inte störde.
Innan vi gick tillbaka till respektive rum fick jag en invitation.
Jag är välkommen in på hans rum för att titta på "På spåret" kl. 20.00.
Det låter trevligt, jag tror jag ska acceptera invitationen. Om jag inte somnar innan.

Kommentarer
Postat av: Nina på Johangården

Taskiga gubbar vi har som påstår att vi snarkar... när vi VET att det är de som snarkar så jorden håller på att spricka.

En vallonprinsessa snarkar aldrig! Det vet både du och jag, och några till. Vi ligger där ljuvt utslagna och småsnusar så försiktigt.

Rätt ska vara rätt! Eller hur?

Postat av: Nicoline på Fädernegården

Jag tror inte ett ögonblick på att du Pauline skulle ägna dig åt sådana primitiviteter som snarkningar. Nej det är nog bara sitt eget eko som maken hör. Be du att Karsten lyssnar på dig i natt och övertygar maken om att han har fel.

2007-01-06 @ 21:05:46
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback