Pauline på Gästgivaregården

Igår reste jag med vallonättlingarna till några av bruken i norra Uppland.
Det var en intressant resa i spåren av de invandrare som kom dit för mer än 300 år sen.
Ingen av mina släkter verkade väl på just dessa platser men det var andra som fick höra sina anors namn nämnas.
Det var smedjor, skolhus, bakstugor som betittades. Både i fint skick och delvis förfallna.


Tänk på vissa platser arbetar eldsjälar för att hålla liv i brukstraditionen utan ett öre i ersättning.
Det kan vara platser som Strömsberg där bruket lades ned 1920 med masugnen bara delvis uppbyggd efter rivningen som skedde vart tredje år.
Sen stod det och förföll medan folk flyttade ut. Snön 1966 fick taket att rasa in och så stod det i 14 år.
Tills någon förbarmade sig och lät lägga på ett plåttak för att skydda det som var kvar.
En riktig kulturgärning!!!


En eldsjäl är Sven Anders Johansson som först mötte oss vid vallonkyrkogården i Västland och som varit drivande i grundandet av Stiftelsen Strömsbergs Industriminnen.

Han överlät guidandet till yngre krafter men det var fantastiskt att få träffa honom.
I Strömsberg som lockar en del turister fanns inte ett fik och absolut ingenstans att äta. Fast hur vi hade lyckats vet jag inte. Vår mat hade nog transpoterats dit någon annanstans ifrån. Gott var det.
Nu pratar man om att öppa ett café nästa år. I den gamla herrgården finns i alla fall möjlighet att övernatta eftersom där fanns "Bed and Breakfast".

En snabb tur in bland fotona i våghuset fick  mig att snabbt slita upp mina läsglasögon.
Namnen på folk i min forskning fanns där på ett gammalt foto. Nej de är inte släkt utan bara såna som min mamma träffat och pratat om. Mina föräldrar hade besökt dem på sina turer till norra Uppland.
Jag var tvungen att fotografera fotot på väggen. Det var väldigt gripande faktiskt.

Ett monument har man rest till minne av ångbåtsleden på Tämnarån. Det är en en propeller som hittats vid utgrävningar i torrdockan vid Strömsberg 2004. Propellern antas ha suttit på ångslupen Strömsberg som var en av de ångslupar som trafikerade Strömsberg - Tierp/Skämsta - Fors mellan 1874 och 1920.



En lång dag avslutades med en tvåtimmars bussresa hem igen.
Både på vägen dit och hem så passerade vi skylten till det bruk där mina anfäder verkade och det kändes i bröstet. Det var där jag var med min faster förra hösten och jag vill åka dit igen bättre förberedd. Då vill jag kunna hitta de platser där de bott.