Pauline på Gästgivaregården

Idag är det 17 år sen min lillprinsessa föddes.

Hon som blivit så stor och lång nu att man som mamma känner sig liten bredvid.
I morse sjöng vi för henne, storasyster och jag. Maken ringde från tjänsteresan och sjöng för sin lilla dotter.
Hon lyssnade artigt och tackade för att efteråt säga att "Pappa sjöng långt och falskt".
Det är inte lätt att vara uppsjungen tio i sju om morgonen, sa jag då. Fast vi sjöng nog ganska väl här hemma i alla fall eller så var hon artig nog att inte recensera oss.

Redan när vi väckte henne med sången så var hon sjutton år för hon är född tidigt på morgonen.
I alla år tidigare så har jag av någon  anledning vaknat vi den tidpunkten efter 4 när hon föddes men inte i år. Kan det betyda att hon börjar bli vuxen och hönsmamman slutat kackla och vimsa över sina kycklingar?

I alla fall så ska vi ut och äta middag tillsammans tjejerna och jag sen får maken ansluta när han väl kommer hem från resan. Vi kanske kan börja med förrätten innan han dyker upp.

I morgon blir det släktkalas på eftermiddagen och sen kommer kompisarna på kvällen.
De ska ha en överraskning för sig men mer kan jag inte säga nu.

Tänka sig att den lilla tjuriga ungen som jämt sprang bort på stormarknaden, Skansen och till och med i Helsingör  blivit en skötsam ung dam med seriösa intressen.