Pauline på Gästgivaregården

Hur kan man göra när man är arg som vuxen?
Som barn kan man kasta sig ned på golvet sparkande och skrikande.
Hjälper det, kan man ju undra?

Kanhända hjälper det inte men det ger utlopp för ilskan i alla fall.

Som vuxen har man inget att göra när ilskan och orättvisan blir för mycket.
Jo jag läste om en kvinna som gick ut i skogen där ingen hörde och skrek.
Ska jag göra det då får jag gå långt.
Att gråta hjälper ju inte heller för det skaver så väldigt efter saltet.

Så nu har jag tänt ett ljus och stirrar in i dess klara låga.

Långsamt hoppas jag att ljuset ger mig styrka att att vara som jag bör och inte
börja gråta när jag träffar de två underbara människor som finns relativt nära
mig och som fått veta att de har den förhatliga sjukdomen.

Den hemska C-sjukdomen som vi ibland kan kurera men som ibland inte går.

Min älskade lilla H, du måste orka, du får inte ge upp. Vi är så många som vill
kämpa med dig och som vill hjälpa dig på alla sätt. Du har dina barn som
behöver dig i många år framöver. Du är helt enkelt en viktig person för oss.

Lilla M som hoppas orka till sommaren för att hon är en viktig person för många.
Glad och pigg har hon alltid varit och en underbar bekantskap. Hon som är så
tapper men som blir så trött att hon måste gå och vila sig även på födelsedagskalas.

Ni finns bägge i mina tankar och jag vill gå ut i skogen och skrika ut min ilska
över det jag inte kan påverka men istället tänder jag alltså ett ljus.