Pauline på Gästgivaregården

Så vacker hon var lilla J när hon gifte sig i den stora tegelkyrkan.
Som en riktig prinsessa såg hon ut med släp där bak på klänningen.
Fast nog är hon en riktig prinsessa när allt kommer omkring, en 
vallonprinsessa förstås.

Jag som faktiskt är hennes gudmor var nästan lika stolt som hennes mor.

I kyrkan sjöng min yngsta tre sånger för brudparet.
När hon sjöng "Av längtan till dig" - immade glasögonen igen på mig så då de åkte av.
Jag visste ju vad som stod i programmet så jag behövde inte läsa.
Lite snörvlade jag väl också så vackert var det, med sången till det vackra brudparet.
Som stod där framme i kyrkan och såg så lyckliga ut.

När det hela var klart och ris skulle kastas var det inte bara ris i luften utan även pyttesmå
snöflingor som var som vassa glasflisor.
Den vackra bruden frös om sina bara axlar och rygg. Dessutom hade hon ju en djup ringning.
Stackars barn som hon frös, det syns på ett foto hur hon hackar tänder.
Vi skulle fira på Kårhuset och de flesta av gästerna kröp ihop tillsammans och förflyttade
sig som ett lämmeltåg från kyrkan till lokalen.
Vinden drev dem framför sig och de kurade under de vassa snöflingorna som mest kändes.
Jag som åkte bil för att en anhörig hade svårt att gå såg tåget med bröllopsgäster som flöt
fram genom stadens gator.

Middagen vad god och talen fina - speciellt talen de nygifta höll till varandra.
När de dansade brudvalsen smattrade gästernas kameror.

Ja det var en fantastisk tillställning!!