Othello i vacker miljö
I den vackra miljön ute vid Steninge slott spelas Othello av Spegelteatern.
Othello är ju en hemsk pjäs om svartsjuka och död.
Shakespeare brukar ju ofta kännas mitt i prick och kusligt rätt i tiden. Nu hade Spegelteatern vridit det hela ett varv till. De hade vänt på rollerna och alla kvinnor förtryckte männen i pjäsen. Det var så på pricken att man fick en klump i halsen.
Är det så här det är och hade jag reagerat så väldigt om den spelats som vanligt?
Scenen där en kopplad man förnedrades och fotograferades fick givetvis tankarna att gå till Abu Ghraib-fängelset och klumpen växte. Det var en ruskigt bra version av Othello i gudomligt vacker miljö.
Tyvärr ligger ju slottsparken under den bullermatta som Arlanda flygplats utgör. Vissa scener var störda av flygplan som startade och flög över. När ett försvunnit kom nästa.
Inte blir det bättre av att jag faktiskt börjar höra sämre än förr och jag får spänna mig väldigt för att höra om det bullrar ovanför.
Jag hade gärna kommit tidigare och gått runt för att se mig om i såväl park som slott. Där vistades ju en av mina historiska favoritpersoner mycket. Jag ville ju så gärna se om det fanns spår efter Axel von Fersen. Jag har ju snokat runt lite och läst hans dagbok eller snarare det som finns kvar.
Det är ju inte långt till Rosersbergs slott heller och en annan välkänd dagboksskrivare, prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta. Hon som blev svensk drottning fast det inte var tänkt så från början. Hur var det egentligen hade hon och Axel en affär? Det kan man kanske anta, för det finns drag av den känsla som kan infinna sig när det tagit slut i en av hennes dagböcker. När man inte till den man tidigare älskat.
Jag har läst alla hennes dagböcker. Är det lite snokigt kanske?
Undrar om hur hon hade skrivit om hon vetat att det skulle bli möjligt att läsa böckerna när alla inblandade var borta. Bloggade hon egentligen, fast hon aldrig skulle få se några kommentarer?
Till Steninge åker jag gärna igen och jag skulle nog vilja se denna version av Othello igen.